Niklas73 said:
I en annan tråd diskuterades viktn av att kunna utföra specade handlingar mot en motståndare som att "dra kniven genom handen på honom" etc. En invändning var att spelare oftast tenderar att bara vilja ha ihjäl motståndaren och att den där typen av handlingar sällan väljs (framförallt inte om det medför en bestraffning som -10% på att svinga sig i lampkronan). Frågan är då:
Är det någon stor idé att skapa SLP med en massa stats? Räcker det inte med att improvisera vid spelbordet?
Nu är det dags att ta upp Panty Explosion igen.
För det första så är Panty Explosion ett av de där spelen där det faktiskt är praktiskt att dra kniven genom handen på någon:
Debbie: Den äckliga regeringsagenten lutar sig över Yumiko som ett stort kladdigt moln. "Även om du kanske kan stå ut med ungdomsvård, kan dina vänner det?" Hans gubbiga hand under Yumikos haka tvingar Yumiko att titta på de andra förskräckta flickorna.
Krille: Jag har fått nog av slemmot. Jag lirkar upp stiletten. Jag vill att den äckliga regeringsagenten ska vara upptagen med något annat så att vi kan dra ut härifrån.
Debbie: Åkej, det låter som... eld, tror jag.
Krille: Kan jag använda "Bryr mig om mina vänner?"
Debbie: Jajjemen!
Krille: Coolt. Två tärningar borde räcka. (klatter, en femma och en sjua, två successes) Ha!
Debbie: Uggla?
Storuggla (vars rollperson är Yumikos bästis): Yumiko ryser av gubbäcklots hand och vill inte tänka sig hennes kompisar i dem. Hon smyger ner sin egen hand till strumporna, smusslar ut stiletten, och med ett SNIKT-BLAM fäller hon ut den och drämmer den genom agentens hand ner i bordsskivan där den fastnar! Agenten vrålar i ilska och smärta när Yumiko lirkar sig bort ur hans gubbfeta famn, och snor hans nycklar som hänger i bältet.
Observera att syftet med handlingen är att agenten ska vara "upptagen med något annat så att vi kan dra". När Storuggla berättar om konsekvensen av Krilles successes (antalet spelar ingen roll - nu var det två av två, men det hade räckt med en) så står det Uggla helt fritt att berätta hur agenten blir upptagen med något annat. Krille har också indikerat att det ska ske med stiletten.
Förmodligen hade Krille tänkt sig att pressa upp gubbfjärten mot väggen med stiletten under hans haka, men det kunde ju inte Uggla veta (eller så gissade han men sket i det eftersom en stilett genom handen är fräckare och kladdigare). Uggla tolkar också syftet som att flykten ska vara faktiskt möjlig, och dörren är ju låst så de behöver nycklarna. Så Yumiko tar nycklarna. Huvudsyftet är uppnått, och stiletten genom handen är bara färg som beskriver hur huvudsyftet uppnåddes.
Tillbaks till spelmötet: vad som händer nu är att folk får rätt att svara. En av dem som svarar är spelledaren, som bedömer att agenten försöker komma loss. Så spelledaren satsar två tärningar, rullar och failar: agenten sitter fortfarande fast i bordsskivan.
Var kom nu de där två tärningarna ifrån? Jo, spelledaren sätter upp en Demon - som kan vara en faktiskt demon, ond ande, spöke eller för den delen en regeringsorganisation eller ninjaklan. Hela fienden med underhuggare och allt betraktas som en enhet, så om det här äventyret har en slemmig regeringsagent så är han en aspekt av regeringsorganisationen som är Demonen i äventyret.
Demonen har en klase med tärningar, dels efter de vanliga fem elementen, men också extra tärningar: två tärningar för varje olöst agenda (fyra tärningar om flickan som har agendan också har psykiska krafter), och han får också två extra tärningar till sin pöl varje gång någon använder psykiska krafter. Totalt sett borde demonen ha en sisådär fyrtio tärningar inalles vid äventyrets start.
Det är från den här pölen som spelledaren tar tärningar. Ofta tar han en liten del av pölen för en specifik encounter. Så i det här fallet har spelledaren skrapat undan åtta tärningar för en liten encounter med en slemmig regeringsagent. De åtta tärningarna är hans stats, i egenskap av en encounter med en aspekt av Demonen. Och med stor sannolikhet improviserade Debbie honom genom att ta åtta tärningar, eller med ännu större sannolikhet, strök "41" och skrev "33" respektive "8" på ett papper, och sen satte två små streck invid åttan för att markera att två av dem just hade använts.
(Å andra sidan kanske jag har misstolkat Niklas då jag tror att det är nåt sånt HAN eftersträvar...)
