Vimes
Sillkung
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 12,247
Är inte grejen att strömlinjeformning av regler (i extremfallet löser vi allt med att singla slant, krona och du vinner rollspelet) att det tar bort ett potentiellt kul i aktiviteten "rollspel" (som, nb, inte är samma sak som aktiviteten "spela rollspel"). Att förhålla sig till det kantiga - oavsett om detta innebär att behöva använda en massa olika tärningar, slå i böcker, hitta på lämpliga regler on the fly eller lära sig flera system - är ju förstås något som är ett möjligt kul inom rollspel. Strömlinjeformning minskar ju möjligheten till just denna typ av kul (medan det å andra sidan kanske möjliggör realisering av annat kul).
En analogi tycker jag är brädspelet Drakborgen. Originalet, inte minst om man även slänger på expansionen, är en hiskelig soppa av obalans, konstigheter, subsystem och regler på kort. Drakborgen Legenden som kom i början av 2000-talet är betydligt mer strömlinjeformat och balanserat, men det är, i min och många andras, erfarenhet en betydligt tristare speluppelvelse. Detta beror kanske på flera saker (artwork, nostalgi och annat icke-system-relaterat) men jag tror en förklaring ligger i att en inte oviktig del i gamla Drakborgens kul är just kantigheten.
En analogi tycker jag är brädspelet Drakborgen. Originalet, inte minst om man även slänger på expansionen, är en hiskelig soppa av obalans, konstigheter, subsystem och regler på kort. Drakborgen Legenden som kom i början av 2000-talet är betydligt mer strömlinjeformat och balanserat, men det är, i min och många andras, erfarenhet en betydligt tristare speluppelvelse. Detta beror kanske på flera saker (artwork, nostalgi och annat icke-system-relaterat) men jag tror en förklaring ligger i att en inte oviktig del i gamla Drakborgens kul är just kantigheten.