Nekromanti Mer rollpersoner än spelare

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,730
Location
Huddinge
En sak som jag länge funderat på är att det skulle vara kul att spela en rollspels kampanj där spelare har mer än en rollperson.
Antigen göra som i Ars Magica där alla spelare skapar en pöl med karaktärer de väljer en efter vad som är passande på en äventyrsbasis. Eller göra som i Darth and Droid serien (Rouge one delen) där alla spelare har två karaktärer i två olika grupper vars äventyr utspelar sig samtidigt och har betydelse för varandra.

Men det har aldrig blivit av för min del att spela så, förutom när jag spelat spelledarlösa spel. Så jag är nyfiken på om ni har egna historier om hur ni spelat i en grupp där de flesta spelare hade fler än en rollperson. Jag vill bli inspirerad av era erfarenheter, och vill gärna höra er berätta om era rollpersoner i en sådan kampanj.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Så här brukar det vara i vår Tomb of Annihilation–kampanj:
Ex vis när nån har dött och ska ta in en av sina reserver då är det ganska vanligt att några bara "ok, isf kan vi också göra var sin ny, vi behöver ändå fler reserver" och sen går dom in tillsammans som en ny expedition. Ner i köttgeggan T_T

Det är inte riktigt troupe play a la AM men det är iaf så att det finns fler rollpersoner än spelare. Dom har också alldeles nyligen kommit på att deras trädo-rollpersoner kan dra nytta av downtimereglerna i XGE för att försöka få fler items och sånt.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,268
Location
Rissne
Jag skrev lite om Kampanjen i en annan tråd ganska nyligen, så jag tänker vara lat och citera mig:

krank;n335354 said:
Jag tänker att frågan verkar kompliceras av att friform var en i hög grad pre-internetsk rollspelstrend, och därmed fick ganska många olika tolkningar i olika grupper runtom i landet. För en del var det att ha regler anpassade för det specifika scenariet. För andra blev det synonymt med att spela regellöst. För en del blev det vad man föraktfullt kallade allt spel som inte betraktade rollspelsreglerna som lika fasta och obändiga som brädspelsregler (motsvarigheten till det där "man då kan man ju lika gärna spela improvisationsteater" som en del häver ur sig ibland).

Nu tänker jag ta tillfälle i akt att skriva av mig lite nostalgi kring en friformig/regellös kampanj jag varit med i. Vill man inte läsa kan man skippa att läsa från och med här.


Jag har av och till varit spelare i en superhjältekampanj som pågått i olika former sedan nångång 2000, skulle jag gissa. Den går bara under namnet "Kampanjen". Den kampanjen har ibland beskrivits som friform. Den är i varje fall regellös, och bygger mest på en allsmäktig och väldigt duktig spelledare. Ofta är mötena hyfsat linjära till sin struktur, men med ganska goda möjligheter att här och var göra stickspår och hitta på egna tokigheter vid sidan om. Ganska mycket spelande har genomförts vid sidan av – mellan enskilda spelare och SL på fik, i chattrum, på lediga stunder, via telefon. Olika konstellationer av spelare har spelat olika aspekter av kampanjen. Vid det här laget är Kampanjen en osannolikt massiv röra av såparelationer och kosmisk epik.

Vi uppnådde tidigt vad jag tolkar som den kritiska massan. Mycket, tror jag, för att vi snackade så mycket om Kampanjen även mellan mötena. Om två spelare åkte buss tillsammans så kunde samtalet kretsa kring vilka av ens rollpersoner som egentligen skulle kunna tänka sig få betalt för att göra reklam för nån produkt. Hur de skulle ställa sig till rådande politiska klimat eller dokusåpa. Vilket deras favoritämne i skolan var. Vilken sorts perverst sex de gillade. Och så vidare. För mig har det här kännetecknat Kampanjen ganska mycket, och det jag försökt ta med mig till andra sammanhang; att prep is play och att prep inte slutar för att man börjar spela.

En annan viktig del av Kampanjen är att i princip alla har en massa rollpersoner. Jag tror att jag haft åtminstone ett tiotal som hunnit introduceras, och flera som aldrig blev det. Flera rollpersoner gör att man kan spela mer mångfacetterat, se fler delar av episka stories, och vara med mer aktivt i massiva crossover-events.

Själva sessionerna har som sagt varit hyfsat rälsade/linjära, men inte helt. Och det roliga har ofta handlat om att få spela ut hur ens olika mer eller mindre märkliga rollpersoner reagerar på och försöker lösa problemen de står inför, situationerna de hamnar i. Det är ju superhjältande, så vid det här laget har typ alla vanliga troper från den genren dykt upp i en eller annan form.

Sedan har också SL använt våra reaktioner och påhitt när han planerat kommande sessioner; så Kampanjen som helhet har inte känts helt linjär även om nästan varje session varit det.


Nu var det tyvärr länge sedan jag spelade i Kampanjen. Jag bor numera för långt bort från SL för att det ska vara genomförbart. Jag vet inte ifall den ännu spelas; jag borde kanske ta reda på det.


I den första versionen av det inlägget skrev jag också om några av mina rollpersoner. Vilken tur att jag inte gjorde det! För nu har jag därmed tillfälle att tillföra något nytt till texten i den här tråden istället.


Min "main" under väldigt lång tid var Electrocuter. Han var med och grundade superhjältegruppen Warriors Extreme, och var en äldre herre med hjärtproblem och elkrafter. Hans story var att han under väldigt många år varit en skurk – ingen som vill förinta världen, mer nån som smugglade vapen till terrorister och sånt. Hade en massa aktier i tveksamma bolag, kontakter i den undre världen, etc. Men – nu när han började bli äldre och i samband med hjärtproblemen började se döden komma så bestämde han sig för att försöka ändra sig – bli en good guy och försöka reparera lite av de skador han ställt till med. Eller åtminstone tillföra lite gott i världen.

Han var gruppens surgubbe (precis som de flesta av mina rollpersoner genom åren), men ur såpa-synpunkt funkade han ju väldigt bra. Han hade ett stormigt (höhö) förhållande med Tempest, som var en teoretiskt sett pensionerad superhjältinna i hans egen ålder. Scenerna där han berättade för henne hur han kände är bland det känslomässigt starkaste jag gjort i rollspel, tror jag. Sedan var det såklart såpa-kaos: otrohet, svartsjuka, tidsresor, alternativa dimensioner, perversa superskurkar och så vidare.


Min första karaktär, tror jag, var dock Morphis, en parasitisk astralvarelse som tog över en polis vid namn Jessica Parker och under en tid sprang runt och använde sina eldkrafter för det allmänna goda. Senare i kampanjen kom punkten där hennes parasitiska natur drogs till sin spets – kan man verkligen vara en superhjälte om man i princip kidnappat och traumatiserat en person? Kontinuerligt under flera år? Så Morphis släppte Jessica Parker, som blev en ny rollperson för mig. Genom en ondings experimentella kraftmaskin så fick hon benkrafter – hon kan skapa sig en rustning och forma vapen av sitt skelett, helt enkelt. As you do. Numera kallar hon sig Thorne, hyser ett starkt hat mot Morphis, drivs av att vilja göra världen säkrare, och har relativt nyligen upptäckt att hon är lesbisk eller åtminstone bisexuell.


Annars har vi ju Machine, en stor klockpunk-ängel-grej som spenderade stora delar av all downtime med att koka té och försöka logiskt lösa de relationsdraman som pågick omkring honom. Under kampanjens gång har han bland annat uppgraderats till att bli Time Machine, en mäktig krononaut med oanade krafter, som kan vara med på alla stories som involverar kosmiska hot och tidsrese-skurkar.


Jag har också den brittiska skolflickan Paper Doll, vars krafter – som namnet antyder – är att hon kan kontrollera papper. Hon kan forma saker, göra papprena tåliga, och så vidare. Hon är med i supergruppen The Monumentals, som är lite mer av en "humorgrupp" av mer eller mindre urspårade karaktärer (till exempel den deprimerade Brian, som när han råkar få i sig elektricitet förvandlas till den magnifike POWERHOUSE – där den senare framför allt har ett oförstörbart ego, är otroligt dum i huvudet, och gör en massa pinsamma saker som Brian sedan mår skitdåligt av.


Sedan har jag ju precis som de andra spelarna ett gäng karaktärer som vara varit med någon enstaka gång. Som Blue Light, en homosexuell stålmannen-ripoff som helst av allt bara skulle vilja superhjälta ifred och att det inte skulle vara så mycket fokus på hans homosexualitet – medan hans supergrupps manager naturligtvis hela tiden vill spela på det i all marknadsföring.


Jag tror inte att jag glömt någon viktig, nu…


I Kampanjen har de multipla rollpersonerna använts dels för att kunna köra massiva crossover-events där varje spelare kunnat vara med i alla delar av den mäktiga, komplexa och mångfacetterade storyn. Och dels för att kunna köra lite mer separerade stories med individuella supergrupper, som ändå känt som en del av en gemensam helhet. Vi kan liksom Kampanjen-världen nu, vi vet vilka aktörerna är etc. Och att supergrupperna har lite olika fokus och mäktighet och så, gör ju att SL kan köra stories hela vägen från Punisher och Spider-man hela vägen upp till Galactus och så. Vi har gjort allt från att stoppa ficktjuvar till att hindra utomjordiska eller utomdimensionsliga invasioner till att stoppa superskurkar som velat förstöra själva tiden. Och allt hänger ihop, och alla spelare som råkar närvara när vi spelar kan vara med.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
Jag gillar att spela två karaktärer. I game of thrones spelade jag en adelsdam med storhetsvansinne och hennes älskare den smidige lönnmördaren.
Tycker att henchmens hör till när man spelar fantasyspel numer, mina rollpersoner är inte 25 längre de orkar inte bära hela världens ansvar på sina axlar.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
Mina rollpersoner är 25. Dom är tjugofem personer dvs. <3
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,608
Jag är förtjust i tanken att spela flera rollpersoner. Men det beror väldigt mycket på hur det är upplagt. Hittills har jag bara sett två sätt jag tycker funkar.

Det ena är varianten från Final Girl, slasherfilmssimulatorn. Där har alla en gemensam pöl med RP i mitten, och de betas av under spelets gång tills det bara finns en kvar. Alla kan spela vem som helst och det är inte ovanligt att samma RP spelas av olika spelare från scen till scen. Under en one shot, specifikt konstruerad för att mörda av karaktärer lika platta som i Fredagen den 13de del femtioelva, fungerar det finfint.

Den andra varianten bygger på flera olika grupper med rollpersoner, där alla har varsin rollperson i varje grupp. Det är inspirerat av Ars Magica, men taget ett steg längre. Tänk of Game of Thrones. Varje spelare har en RP vid the Night Watch, en vid hovet i King's Landing, en vid dothrakis stäpper i öst, en vid Järnöarna i väst, och så vidare. En RP är huvudperson i en scen, och när den är slut sätts nästa scen någon annanstans, med nästa spelares RP som huvudperson. Typ. Ett sätt att simulera GoT som faktiskt funkar, där spelarna likt tittarna alltid vet mer än karaktärerna, men samtidigt aldrig har hela bilden.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,452
Location
Malmö
Vi spelar Band of blades nu som är ett truppspel, man har en egen rollperson i befälsledet och sedan delar man på de soldater (oftast spelar man samma men inta alltid) som gör uppdragen.

För oss har det funkat bra, det ger ju en speciell känsla och ett visst bytande av perspektiv. Sen kanske man inte alltid får samma inlevelse för alla rollpersoner hela tiden, men generellt har det blivit bra. Sen har ju BoB en massa andra mekaniker som flashbacks och sånt som gör spelet rätt annorlunda mot generell tradd.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,634
Khan;n335898 said:
Den andra varianten bygger på flera olika grupper med rollpersoner, där alla har varsin rollperson i varje grupp. Det är inspirerat av Ars Magica, men taget ett steg längre. Tänk of Game of Thrones. Varje spelare har en RP vid the Night Watch, en vid hovet i King's Landing, en vid dothrakis stäpper i öst, en vid Järnöarna i väst, och så vidare. En RP är huvudperson i en scen, och när den är slut sätts nästa scen någon annanstans, med nästa spelares RP som huvudperson. Typ. Ett sätt att simulera GoT som faktiskt funkar, där spelarna likt tittarna alltid vet mer än karaktärerna, men samtidigt aldrig har hela bilden.
Något åt det hållet skulle jag vilja prova att göra med Törnetronen (Symbaroum).Tror att den skulle passa bra till det även om det säkert är grymt mycket jobb att sy ihop berättelsen.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,683
Vi spelade OSR D&D kolonialister/pirater. Så vi började med ett skepp och varsin kampanj. Men sedan började vi skaffa fler skepp och grunda kolonier och då började folk ha fler karaktärer. Det var något back-up gubbarna som samlade reserv xp ifall man dog kunde göra. Men sedan upptäckte vi att det var roligt att blanda olika grupper.


Jag fuckade också upp att spelleda det i Vampire där tanken var att man skulle spela hela vampyr släkter. Alla spelade bara sin äldste och använde sina yngre vampyrer som goons.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,730
Jag gillar tanken och har försökt få igång det i flera grupper, både som spelare och SL men måste konstatera att det aldrig flugit - senast nu i M0, där jag tänkt att Arken skulle vara en utmärkt miljö att ha en extra RP och kunna växla mellan dem beroende på situation. Kan bara konstatera att de allra flesta spelare jag spelat med är helt ointresserade av ha mer än en RP i taget. I den mån det överhuvudtaget skapats alternativa RP har de aldrig blivit mer än statister.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,634
Bifur;n335910 said:
Jag gillar tanken och har försökt få igång det i flera grupper, både som spelare och SL men måste konstatera att det aldrig flugit - senast nu i M0, där jag tänkt att Arken skulle vara en utmärkt miljö att ha en extra RP och kunna växla mellan dem beroende på situation. Kan bara konstatera att de allra flesta spelare jag spelat med är helt ointresserade av ha mer än en RP i taget. I den mån det överhuvudtaget skapats alternativa RP har de aldrig blivit mer än statister.
Det är tyvärr min erfarenhet också. I en grupp jag spelade med hade vi visserligen två rollpersoner vardera men en av dem kom bara med i spel om det var stort bortfall av spelare under ett pass. Så utfyllnad/tillförande av DPS och som ersättare om första-RP:n mötte ett olycksaligt öde.
 

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,507
Location
Kullavik
Bifur;n335910 said:
Jag gillar tanken och har försökt få igång det i flera grupper, både som spelare och SL men måste konstatera att det aldrig flugit - senast nu i M0, där jag tänkt att Arken skulle vara en utmärkt miljö att ha en extra RP och kunna växla mellan dem beroende på situation. Kan bara konstatera att de allra flesta spelare jag spelat med är helt ointresserade av ha mer än en RP i taget. I den mån det överhuvudtaget skapats alternativa RP har de aldrig blivit mer än statister.
Funderar lite på varför det blir så och varför spelarna känner så. Kan det vara att det blir för rollmässigt abstrakt att växla mellan olika RP? Tänker att det i de allra flesta filmer är en skådespelare som gestaltar en karaktär. Om samma skådepelare skulle börja gestalta flera karaktärer samtidigt skulle det kanske inte riktigt bli lika givande varken för rollinnehavaren eller tittaren (vilket i rollspelssammanhang båda motsvarar spelgruppen),
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,268
Location
Rissne
Jag tänker att om de multipla rollpersonerna uppfattas som utbytbara, eller som backup-rollpersoner till varandra, så blir det nog rätt trist. Eller ja, då väljer man en RP som är ens "main" och resten blir just backups, eller goons.

Jag tror att anledningen till att det funkade i Kampanjen är att rollpersonerna introducerades/skapades som del av helt olika sammanhang men i samma spelvärld. I Mutant skulle jag till exempel kunna tänka mig att man kan ha en rollperson som är muterad människa i Arken, en som är ett muterat djur, en som är en robot… Och att man kör något slags fet kampanj där man t.ex. möter samma hot men från lite olika håll under längre tid, och då och då stöter på varandra eller ser spår från varandra. Samma spelvärld, samma spelare, olika grupper av rollpersoner…
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
krank;n335921 said:
Jag tänker att om de multipla rollpersonerna uppfattas som utbytbara, eller som backup-rollpersoner till varandra, så blir det nog rätt trist. Eller ja, då väljer man en RP som är ens "main" och resten blir just backups, eller goons.
Det har inte blivit så för oss, inte hittills iaf. Eller ja jo backups, visst, men det är stor skillnad på en backup och på en kanonmats-goon tycker jag! En backup är ens framtida main. Tycker det är fint att ha en backup som har lite historia. "OK, min main är död som disco. Men nu… kommer Carol som var med på den där expeditionen i våras ni kommer ihåg? Hon är det som jag är nu!"

Ska tillägga att allt det här har hänt ganska organiskt i vår grupp. Dom har själva börjat göra fler osv, det har inte varit något indesignat påbud från mig som DMs håll.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,683
Det skulle vars kul att spela båda sidor tror jag. Så man spelar Luke, Lei och Han men också Vader, Boba Fett och Tarkin.
 

Matolo

Warrior
Joined
26 Nov 2004
Messages
233
Location
Göteborg
Släpar också in ett autocitat från en färsk (nåja) tråd:
Matolo;n333508 said:
På rak arm kommer jag på en handfull tillfällen då jag mellan möten framfört önskemålet att pensionera (och ersätta) en rollperson, och då alltid av samma anledning: jag har tråkigt. Det kan förvåna gruppen, eftersom det överhuvudtaget inte korrelerar med hur mycket plats rollpersonen tar, hur mycket hen bidrar till att lösa de problem vi ställs inför eller hur mycket jag som spelare pratar. Det börjar och slutar i hur jag känner mig när saker händer i världen - oavsett vem som orsakar dem. Tillhandahåller rollpersonen ett perspektiv, ett fönster som underhåller mig?

Ibland är mina favoriter väldigt tysta av sig. Få, noggrant uttänkta repliker. Det är rollpersonen som har tänkt på dem, tvekat och nu bestämt sig för att försöka leverera dem.

Det är ju lite själviskt av mig. De andra spelarna ska ju också ha roligt. I min nuvarande grupp har jag ofta två rollpersoner. En som pratar mycket, för de andras skull. Lite lagom provocerande, i folks ansikten. Men så fort den tystnar bor jag i mitt fönster, och insuper upplevelsen från det. Ibland hittar jag en roll som jag trivs i och som tar lagom mycket plats, samtidigt. Då räcker den.
För att knyta an till Kampanjen, som Krank talade om tidigare:
Baron von Stuttgart, en pompös gammal ärkestofil med topé under flygarmössan, är till för gruppen. När Warriors Extreme blir angripna av en ondskefull advokatfirma stövlar han och hans gode vän, den gamle DDR-hjälten Herr Deutschland, in på deras kontor i vredesmod. "Ni har ingen rätt att göra såhär!" piper advokaterna medan Deutschland sliter upp kassavalvet och demonstrativt äter upp dokumenten som åtalet bygger på. "Rätt är inte något man har", dånar Stuttgart i hjältepose, "så mycket som något man gör!"
Typisk baronreplik. Den gamla skolan hjältar har inte tid med juridik. Givetvis blev inte situationen det minsta bättre.

Milou, en plågsamt naiv och patologiskt välmenande satyr i samma grupp som Paper Doll, är mest till för mig. Ingen av dem är viktigare än den andra, ingen av dem är "main", men båda ger något som jag upplever att den andre inte kan. En tredje spelare, fortfarande i "Kampanjen", måste ha haft flera dussin aktiva rollpersoner genom åren, och lika många till som nästan (viktigt) bara existerade som lustiga historier; ett slags verbal fanfiction.

Jag märker att jag som spelare strävar efter ett liknande arrangemang i många olika scenarion och grupper. Jag föredrar flera rollpersoner. Börja med en, etablera den, sedan kan man lägga till fler i takt med att man känner ett motsvarande uttrycksbehov. Själv kan jag ofta klassificera dem efter vem de är tänkta att underhålla, enligt ovan.
 

2097

deleta mitt konto tack
Joined
20 Sep 2014
Messages
3,643
God45;n335940 said:
Det skulle vars kul att spela båda sidor tror jag. Så man spelar Luke, Lei och Han men också Vader, Boba Fett och Tarkin.
Njaeae… Czege-principen!!!
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,683
2097;n335960 said:
Njaeae… Czege-principen!!!
Det är en poäng... Men om jag spelar Luke och Boba Fett skapar jag ju problem för Hans spelare, inte för min andra karaktär? Kommer det runt det hela?
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,730
krank;n335921 said:
Jag tror att anledningen till att det funkade i Kampanjen är att rollpersonerna introducerades/skapades som del av helt olika sammanhang men i samma spelvärld.
Fast det skulle förta lite av poängen just i detta fallet. Min tanke var att om alla spelare har två RP så kan man få ett mer dynamiskt spel. Växla mellan scener i Arken och i Zonen utan att alla måste göra de farliga utfärderna (men inte heller missa dem) och samtidigt ska lite story för alla RP. Som 2097 skriver. Inte en main och en back-up utan två main - var min tanke i alla fall.
 
Top