Mest inflytelserika

[Christoffer]

högst inspirerad av tråden av @Nässe om det Bästa du äger så:

så vad är den absolut mest inflytelserika rollspelsprodukt i meningen hur du spelar idag/vad du uppskattar idag? Det behöver alltså inte vara något du spelar mest. Som du älskar mer än något annat. Det kan vara rent nostalgiskt något du konstant söker dig tillbaka mot eller något som inspirerat dig på ett sätt som du tar med dig vidare till andra spel, något som öppnat upp hur du ser på rollspelande i stort?

Bara en sak. En enda. Inget fusk.

För mig är det: Sorcerer & Sword. I sig själv fantastiskt! För mig blev den nyckeln i att inte behöva tänka "allt" när jag tänkte setting, utan att det kunde ske högst lokalt, skissartat. Men den var också en nyckel tillbaka till Sorcerer och synliggjorde hur mycket det spelet är en verktygslåda som kan/bör anpassas inför vad en ska spela.

Tillägg: Det var också som Sorcerer i sig en bra avstamp i att artikulera för mig själv kring vissa berättelser, varför jag gillade dem och inte. Hade antagligen missat oerhört mycket bra läsning om det inte hade varit för just Sorcerer & Sword och dess genomgång av Sword & Sorcery-genren, favoriter som Tomoe Gozen och Kane hade nog mycket möjligt passerat obemärkta förbi.

 

[krank]

Jag försitter ogärna ett tillfälle att prata om Tatters of the King. Jag tror inte någon enda rollspelsprodukt haft lika stort inflytande på hur jag tänker kring rollspel och framför allt äventyr, som första delen av denna köpekampanj till CoC.

Tatters of the King del 1 är ett nätverk – man börjar från en utgångspunkt, med flera ledtrådar att följa. Varje ledtråd leder till något nytt, och detta nya leder till en eller ofta flera ytterligare nya saker. I några fall finns det flera olika vägar att nå samma mål. Detta har blivit min idealmodell för hur jag vill ha äventyr strukturerade, och jag blir alltid lite besviken när jag läser mer linjära äventyr.

Dessutom är det en väldigt informationsrik kampanj, som har massvis med detaljerad information om till exempel spelledarpersoner som dyker upp. Det gillar jag också, för det gör världen mer levande – när man stöter på regissören Estus och kan få reda på hans bibliografi, med boktitlar och utgivningsår, och även kan få korta sammandrag av böckernas innehåll… Jag behöver inte ha den detaljrikedomen om allting, men det är definitivt så att Estus framstår mindre som en tillfällig statist eller spelpjäs, och mer som en människa med bakgrund och djup och tredimensionalitet.

Kampanjen är på inga sätt perfekt, men dess grundläggande tänk och struktur har som sagt format väldigt mycket kring hur jag idag arbetar när jag bygger äventyr. Och när jag skriver rollspel ligger viss tonvikt vid att skapa verktyg som låter SL konstruera sådana äventyr…

 

[Mogger]

Trakorien, settingmodulen av Erik Granström till Drakar och Demoner. Språket, innehållet, anslaget, stilen... En av få produkter från den tiden som jag regelbundet återkommer till. Att den blev ett eget spel, Svavelvinter, och en romansvit säger allt. Utan Trakorien, inget Mutant: Undergångens arvtagare*. Och utan M:UA inget Mutant: År noll**. Erik är alltså ansvarig för rådande svenska rollspelsunder. Dessutom är den en bärande pelare i vårt Kopparhavets hjältar***.

*Som jag också var en liten, liten del av.
**Som jag varit en obetydligt liten del av.
***Som jag är en central del av

Ps. Jag var, när jag tänker efter, inledningsvis involverad även i Svavelvinter, men mitt bidrag där var så litet att jag knappt ens ids nämna det. Typ några namn i namnlistan och några strofer i profetiageneratorn. Men det visar hur Trakorien har följt med mig hela vägen.

 

[Dr_Dängrot]

Drakar och Demoner kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta då det var det första rollspel jag spelade och det rollspel som öppnade upp mina ögon för hobbyn och påbörjade ett 26/27 års långt kärleksförhållande till rollspel .

 

[Rickard]

För mig var det Feng Shui då det helt lade om hur jag spelade och spelledde rollspel. Spelet fick mig att på allvar upptäcka regler som skapade en viss stämning; det fick mig att vara mer kritisk till de spel jag har spelat innan; det var mig en hel del tankesätt som jag kunde använda mig av som spelledare som jag sedan tog några steg längre. Det var mycket mer lättsinnligt och inte lika mycket "Nu ska vi simulera vår verklighet bäst vi kan"

Spelet påverkade mig betydligt och det kan man se i Matiné som egentligen till hälften består av Feng Shui-tänk och till hälften av Drakar och demoner. Att få skada av eld (x skada per y steg på initiativbrädet) var typiskt mitt DoD-tänk medan fallskadereglerna (du landar alltid på något mjukt) är Feng Shui-tänk. Varje version av Matiné (Mutiné, Matinee Chroncicles, This is Pulp) är ett steg mot Feng Shui-tänket med regler med fokus på att sätta en rolig stämning.

 

[Genesis]

Jag valde ju mitt bästa spel FÖR ATT det har haft så mycket inflytande på mig. Prosopopée ändradehur jag förstår mig på rollspel. Det var en otrolig ögonöppnare.

 

[Christoffer]

Jag valde ju mitt bästa spel FÖR ATT det har haft så mycket inflytande på mig. Prosopopée ändradehur jag förstår mig på rollspel. Det var en otrolig ögonöppnare.

Överlapp kan ju klart finnas. Nu har det antagligen frågats förr, och kanske till och med att jag själv frågat, men finns detta mystikum av fransk högkultur att läsa för en icke skolad pöbel någonstans?

 

[Nässe]

Mitt tråkiga svar får bli Apocalypse World. Vi spelade Solar System (Tsoy) och Burning Wheel och lärde oss massvis innan dess, men det var med AW allt föll på plats. Efter det känns det som att jag kan spelleda vad som helst och ha kul.

 

[Rangertheman]

Även om Drakar och Demoner så klart var otroligt viktigt eftersom det fick mig att börja spela rollspel för snart 36 år sedan, så väljer jag att lyfta fram Symbaroum. Det gav en enorm nytändning, är något jag spelar med större delen av familjen, är något jag engagerat mig i avseende utveckling/korrekturläsning och är helt enkelt ett fantastiskt bra rollspel.

 

[God45]

Blood Meridian har influerat mig mer i hur jag spelleder D&D än någon annan bok. Jag vet inte om någon annan skulle säga att det är en rollspelsbok. Men jag hade valt den.

 

[Bifur]

Jag kan bli lite avundsjuk på er som fått sådana uppenbarelser av enskilda rollspel att ni så tydligt kan peka på dem. Själv velar jag bara runt i tanken utan att kunna sätta ner foten om vilket som som betytt mest. Jag ser många influenser i hur jag spelar och vad jag gillar och har svårt att tycka någon produkt påverkat mig så himla mycket i sig. (Eller så är jag bara dålig på självreflektion...)

Men om jag måste välja något får det bli Ereb Altor-boxen eftersom den visade mig att rollspel som jag gillar över tid behöver en spelvärld som är mer än bara äventyrsplatserna (som @Måns nämner gör nog Trakorien samma sak och bättre men den kom in senare för mig och hade mindre påverkan då). Jag visste ju att det var så jag tyckte, jag fick bara aldrig till det i mina egna försök som 11/12-åring att få ihop något som satte samman sjön Aina och Faltrax på ett rimligt vis. Utan Ereb hade jag nog inte tyckt det varit alls lika roligt att spela och SLa.

 

[Bifur]

(Jag vet att det är fusk men eftersom det är en fantasi tillåter jag mig det. Om Äventyrsspel gett ut CoC på svenska på 80-talet ihop med t.ex. Masks of Nyarlathotep - det tror jag hade varit en ordentlig uppenbarelse för mig. Nu närmade jag mig den ansatsen till spelarklur först på 00-talet, via Warhammer och på ett mycket mer utdraget vis där ingen enskild produkt påverkat särskilt tydligt. Synd att det aldrig blev fallet.)

 

[Genesis]

Nu har det antagligen frågats förr, och kanske till och med att jag själv frågat, men finns detta mystikum av fransk högkultur att läsa för en icke skolad pöbel någonstans?

Det finns ingen översättning, om det är det du menar. Det är bara att sätta sig i skolbänken! Eller ge det till en bildad vän att konsumera.

 

[.Per.]

Skänker ett stort tack till Actual Play formatet som visade på andra sätt att spela rollspel och därmed bröt med svenska-tradrollspel. Det gjorde i sig att jag från ingenstans startade upp Masks of Nyarlathotep med Trail of Cthulhu-gumeshoe samt drog in fler spelare som lagt rollspel på hyllan. För att sedan leda vidare till indie och OSR. Så tack alla AP-poddar som visar vägen och som är med mig när jag lagar mat, städar, åker spårvagn eller ska somna.

 

[Rymdhamster]

Apocalypse world

Det gav mig ett annat perspektiv på hur man kan spela rollspel. Och även om jag inte tycker om att gå riktigt så långt som AW gör så har det påverkar mycket hur jag fram för allt spelleder.

 

[Lightshy]

Blå Expert Drakar o Demoner. Det var min väg in i rollspell och med illustrationer och tillhörande produkter (monsterböcker, äventyr etc) var det kompassen för hur man kan uppleva saker utanför den vanliga grå vardagen.

 

[Henke]

Svavelvinter RPG (notera dock att många av insikterna säkert kommit tidigare genom andra spel, men detta var när jag själv snappade upp dem):

• Att ett rollspel inte behöver drivas av spelledaren (eller ens behöver en spelledare) utan t.ex. kan drivas av karaktärernas mål, öden, förbannelser, spel på metanivå och profetior.
• Att "less is more" även gäller rollspelsregler (kan vara enkla i sin utformning, men ändå ge stort djup).
• Att scen-indelning kapar bort tråkiga mellanspel.
• Att mynt och rikedomar inte behöver räknas styckvis.
• Att kroppspoäng inte behöver vara enda mätaren för hur rollpersonen mår.
• Det som är viktigt i spelvärlden kan lyftas fram och bli centralt med hjälp av regelmekanik.
• Att metanivå i spelet kan skapa dynamik i spelvärlden och skapa bra intriger på individnivå.
• Spelvärden behöver inte vara tråkiga bara för att de har få nivåer.
• Att magiregler inte behöver vara låsta i tabeller.
• Att tärningsmekanik kan innehålla riskmoment som växlar upp utifrån upptrappad effekt.
• Att strid inte behöver vara den självklara lösningen på konflikter.
• Att dramatiska händelser (som ett "dödsslag) kan sättas på paus till efter att konflikten är över.
• Att man inte behöver slå "Finna Dolda Ting" för att hitta saker.

 

[Bolongo]

Det känns som om jag svarat på den här frågan förut.

Men i alla fall: Cults of Prax. Den boken lärde mig hur man bygger en värld där det finns magi och mystik, och som spelare kan bli investerade i.

 

[entomophobiac]

Måste nog peka på Amber Diceless. Mycket för att det går emot många av de "måsten" rollspel påstås ha. Dels för att det är primärt fokuserat på gruppkonflikter och dels för att det struntar i tärningarna och använder helt andra typer av system. Dessutom är det ett av få spel som tolkar sitt källmaterial typ helt perfekt.

Osäker på om det åldrats med någon vidare värdighet, men coolt är det, och det fick mig att inse att det inte finns några måsten. Du kan göra precis vad som helst med rollspel.

Vill också utpeka en bubblare, dock. Mutant År Noll. För att grundboxen egentligen är allt du behöver, med regler och kampanj som en symbiotisk helhet.

 

[Conan]

DoD 91