Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?
Jag tror det handlar mycket om perspektiv och hur man öppnar upp för osäkerheter på olika sätt. Ex. när vi körde Traveller via chat, hur interaktionen med rebellgrupperingen skedde, vad som sades och och vad som gjorts innan påverkade nog inte vad jag minns reaktionsslaget som jag slog, i mening + och - på det, men situationen + allt detta påverkade såklart hur det tolkades. Nu skulle jag ju inte påstå att det spelet var tungt diplomatiskt, men ponera att vad som kommit ut det var mer social interaktion och kanske förhandling mellan olika grupper och varje sådan interaktion skulle ha formen av rollspelande (in character eller lite sammanfattande av punkter ni tar upp, osv, spelar ingen roll) och att vad som slås för är hur detta tas emot och hur det kan vändas/vridas/påverka allt framåt. För tjugo år sen hade jag tyckt det var trams, rollspela ut det, för femton tio år sen hade jag tyckt det var trams för man vill ha mer än ett slag, något sätt att påverka slaget, men efter det har jag mer och mer börjat se allt som vi gör i rollspel fram till en eventuell punkt där vi slår tärning som att vi är där och petar, påverkar, stoppar in och tar bort parametrar som påverkar hur vi tolkar den här osäkerheten och vad det kan innebära när vi löst det genom någon form av system. På det viset blir det inte bara rollspelande och någon bestämmer vad en viss debatt resulterar i, allt vi gör innan påverkar allt som kan komma senare, men det blir inte heller bara ett tomt slag där rollspelande inte spelar roll alls, vad vi säger bara är teatraliskt trams som bara resulterar i ett slag för övertala.
Med det sagt kan man såklart ha regler för social interaktion, det har ju funnits länge länge också i mer utvecklade former än reaktionstabeller. Det jag menar är nog mer att det inte är spelet som styr detta utan perspektivet på hur man använder och tänker kring de regler som finns att använda för att gå från osäkerhet till säkerhet i fiktionen.