Mest regler = viktigaste aktivitet?

[Lemur]

Du och jag kan spela ett rollspel om att vara kockar i stil med The Bear, helt friformigt, och det kan säkert flyta på alldeles utmärkt bara med samberättande eller beslut baserade helt på spelledaren omdöme. Men om vi inte är intresserade att lägga fokus på matlagning hjälper det inte vår sak att spela ett spel där rollpersonen till större delen definieras av sin förmåga att laga olika maträtter och levlar upp sina matlagningsskills.

Det här var roligt och träffsäkert skrivet och passar bra in på DnD. Men ta ett annat spel med omfattande stridsregler (BRP, Eon för att nämna ett par) så funkar den inte längre. Känns som att många inlägg i denna tråden skriver "ett spel med mycket stridsregler" och specifikt tänker på DnD 3 eller senare.

 

[Genesis]

Det här var roligt och träffsäkert skrivet och passar bra in på DnD. Men ta ett annat spel med omfattande stridsregler (BRP, Eon för att nämna ett par) så funkar den inte längre. Känns som att många inlägg i denna tråden skriver "ett spel med mycket stridsregler" och specifikt tänker på DnD 4 eller senare.

Det beror ju såklart på vad man vill ha för sorts spel. Jag är helt med på att man kan vilja spela BRP utan att fokusera på strid. Men för mig, om jag inte vill fokusera på det, så är BRP:s stridsregler på tok för tungrodda. Vill jag inte ha ett spel som fokuserar på strid så vill jag ju inte spendera tio minuter med att spela igenom en fajt när en sådan skulle uppstå. Då vill jag antingen bara friforma det, eller på sin höjd dra ett kort eller slå ett tärningsslag och göra en kort beskrivning.

Men folks smak är ju olika, och det är en skala. Man kan vilka lägga mer fokus på strid än vad jag vill, men mindre än DnD5.

 

[entomophobiac]

Tycker resonemang av typen "varför spelade ni [populärt spel] när ni borde spelat [obskyrt spel] istället" blir en rätt onödig form av gatekeeping. Har stött på det väldigt mycket när nyblivna rollspelare stolt berättat om hur roligt de haft med D&D (oftast), och någon av oss självutnämnda rollspelsförkämpar slänger in ett "acktually, ni hade haft roligare om ni spelade ett annat spel!"

Cool story bro. Nu slipper du såna peppade samtal i framtiden, i bästa fall. I värsta fall har du sabbat någons roliga upplevelse genom att vara en översittare.

 

[Zeedox]

Tycker resonemang av typen "varför spelade ni [populärt spel] när ni borde spelat [obskyrt spel] istället" blir en rätt onödig form av gatekeeping. Har stött på det väldigt mycket när nyblivna rollspelare stolt berättat om hur roligt de haft med D&D (oftast), och någon av oss självutnämnda rollspelsförkämpar slänger in ett "acktually, ni hade haft roligare om ni spelade ett annat spel!"

Cool story bro. Nu slipper du såna peppade samtal i framtiden, i bästa fall. I värsta fall har du sabbat någons roliga upplevelse genom att vara en översittare.

100%. Finns en Facebook-grupp som kallas ”I’m begging you to play another RPG” / Beggars men i praktiken är det mycket poster om att skamma folk som spelar D&D 5E eller hittat på husregler till det.

(Sen har jag personligen spelat en bunt one-shot och kampanjer som jag i efterhand insett skulle varit effektivare med en annan spelmotor.)

 

[JohanL]

100%. Finns en Facebook-grupp som kallas ”I’m begging you to play another RPG” / Beggars men i praktiken är det mycket poster om att skamma folk som spelar D&D 5E eller hittat på husregler till det.

Den har jag blivit bannad från.

 

[Hägerstrand]

100%. Finns en Facebook-grupp som kallas ”I’m begging you to play another RPG” / Beggars men i praktiken är det mycket poster om att skamma folk som spelar D&D 5E eller hittat på husregler till det.

(Sen har jag personligen spelat en bunt one-shot och kampanjer som jag i efterhand insett skulle varit effektivare med en annan spelmotor.)

Den sortens självgott ryggdunkande är osympatiskt, men om man tittar på exempelvis rollspelsreddit är det lätt att se var frustrationen kommer från, när olika lösningar skohornas in i 5E för att kunna spela något annorlunda.

Problemet med att lägga exempelvis en motor för mordutredningar på 5E är inte att 5E är ett stridsspel, utan att det har en mängd snabbspolningsknappar förbi allt annat än strid. Om du vill lösa en mordgåta kan du rollspela, utreda och hoppas på det bästa - eller så kan du lösa det med Zone of truth/friends/detect thoughts och då ha tydligt regelstöd för vilket resultat du kan vänta dig. Samma sak med överlevnad och goodberry/magnificent mansion, eller med fysiska utmaningar och fly/featherfall.

Och det är väl min syn på ursprungsfrågan (eller i alla fall något som ligger nära ursprungsfrågan): om det finns metoder där spelare har tydligt regelstöd för att hoppa över vissa aktiviteter så är de aktiviteterna mindre viktiga. Om det finns metoder i reglerna för spelledaren att bemöta detta så är de aktiviteterna mer viktiga.

 

[JohanL]

Problemet med att lägga exempelvis en motor för mordutredningar på 5E är inte att 5E är ett stridsspel, utan att det har en mängd snabbspolningsknappar förbi allt annat än strid. Om du vill lösa en mordgåta kan du rollspela, utreda och hoppas på det bästa - eller så kan du lösa det med Zone of truth/friends/detect thoughts och då ha tydligt regelstöd för vilket resultat du kan vänta dig.

Speak With Dead är ändå kungen i mordutredningar!

 

[Mikl]

Problemet med att lägga exempelvis en motor för mordutredningar på 5E är inte att 5E är ett stridsspel, utan att det har en mängd snabbspolningsknappar förbi allt annat än strid.

Snabbspolningsknappar är ett bra ord. Det ska jag lägga på minnet. För det handlar ju inte bara om att det finns sätt att snabbspola utan även att det är väldigt enkelt att göra det.

Själv har jag problem med det spelets sätt att hantera språk. Det finns en feat som låter rollpersonen lära sig extra språk men varför bry sig när magikern kan använda Comprehend Languages för att klara av de flesta utmaningar som har med språk att göra. En level 1-besvärjelse, bara för att göra det helt klart att detta ska vara trivialt.

I en kampanj gick jag med på att min magiker inte lärde sig Teleport eftersom spelledaren ville att resande skulle fortsätta vara en del av spelet.

 

[Lemur]

Så DnD 5e är lapptäcksfantasy, heroisk fantasy, i princip noll verktyg för socialt och politiskt spel och vancian magic (spellslots). Det är i princip bara en våld-enabler.

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

 

[Sömniga Isaac]

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

Jag tänker att det även handlar om hur mycket verktyg som finns för det sociala och politiska spelet. Om det varken finns tips, råd eller förslag på hur det går att spela ut så faller det för mig tillbaka på att det blir ett spel inriktat på strid, för det är här det finns regler. Det här hänger delvis ihop med att jag vill använda det jag betalt för, har jag då lagt pengar på ett produkt där 1/3 eller mer är strid så är det något jag vill se komma in i spel. Annars hade jag lika gärna kunnat spelat vad som helst annars utom DnD5 som mest är regler för att spela med rollpersoner vars förmågor och färdigheter främst handlar om hur du på snabbast möjliga sätt mördar din fiende.

 

[Mogger]

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

Exempelvis kan spelet erbjuda roller som inte primärt sysslar med våld, det kan finnas ett tydligt fokus på färdigheter som sång, fågelskådande eller fotboll. Det kan, likt indiespelen, ha en setting där våld inte alls känns som en rimlig lösning ("Ni är lärare på en högstadieskola" eller nått sånt) o.s.v.

Sedan kan man såklart ha konkreta verktyg. Gillar exempelvis reglerna för detta i Burning Wheel och @Christoffer nämnde även dess pseudojapanska syster i en annan tråd.

Märk väl att jag inte säger att kritiken mot D&D är rätt eller inte. För det kan jag inte uttala mig om. Däremot har jag spelat spel med rätt ensidigt fokus på våldsam konflikt och vill man bryta det får man ta med sig de verktygen in i spel själv. Vilket såklart kan vara både möjligt och en feature.

Ett bra och tydligt exempel på allt detta är Tales from the Loop.

 

[Hägerstrand]

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

Monsterhearts? Jag minns inte terminologin spelet använder, men där har den sociala striden för dominans/tjänster etc mekaniskt stöd.

Burning wheel har jag inte koll på men det brukar tas upp i sammanhanget.

FitD-spel har samma mekanik för socialt spel som för allt annat, men har i alla fall regler för hur svårighet och resultat ska påverkas.

Mutant år 0 har få regler för socialt spel, men det påverkas i alla fall av din rang, och din rang påverkas av vad du gör.

 

[Genesis]

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

Svart av kval tänker jag som ett rollspel som har verktyg för socialt och politiskt spel. Det är ett minimalistiskt spel, men ett par strukturer finns som drar spelet åt det hållet:

• En setup som utgår från en social situation, med listor på exempel som är sociala och politiska.
• Gemensamt skapande av situationen med hjälp av relationer mellan personerna, som man sedan väljer sina rollpersoner från, vilket gör att alla rollpersoner från början är invecklade i ett socialt och politiskt nätverk av relationer.
• Ett konfliktsystem där de med högre status (äldre vampyrer) kan dominera dem med lägre status.
• Men där de med lägre status kan använda våld för att få sin vilja igenom, till priset av att tappa kontrollen. Vilket ger en spänd dynamik mellan personer av olika status.

Dylika saker ger verktyg för att spela socialt och politiskt spel, utan att det finns några tärningsslag för "sociala konflikter". Men hela spelsystemet inriktar sig fortfarande på dessa teman (samt temat om kampen mot den inre besten).

EDIT: Och icke att förglömma, genren. Svart av kval lutar sig mot en genre med en massa social manövrering och intriger som viktig ingrediens. D&D lutar sig mot en genre där våld spelar en huvudroll. Det gör såklart en jätteskillnad.

 

[Christoffer]

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

Jag tror det handlar mycket om perspektiv och hur man öppnar upp för osäkerheter på olika sätt. Ex. när vi körde Traveller via chat, hur interaktionen med rebellgrupperingen skedde, vad som sades och och vad som gjorts innan påverkade nog inte vad jag minns reaktionsslaget som jag slog, i mening + och - på det, men situationen + allt detta påverkade såklart hur det tolkades. Nu skulle jag ju inte påstå att det spelet var tungt diplomatiskt, men ponera att vad som kommit ut det var mer social interaktion och kanske förhandling mellan olika grupper och varje sådan interaktion skulle ha formen av rollspelande (in character eller lite sammanfattande av punkter ni tar upp, osv, spelar ingen roll) och att vad som slås för är hur detta tas emot och hur det kan vändas/vridas/påverka allt framåt. För tjugo år sen hade jag tyckt det var trams, rollspela ut det, för femton tio år sen hade jag tyckt det var trams för man vill ha mer än ett slag, något sätt att påverka slaget, men efter det har jag mer och mer börjat se allt som vi gör i rollspel fram till en eventuell punkt där vi slår tärning som att vi är där och petar, påverkar, stoppar in och tar bort parametrar som påverkar hur vi tolkar den här osäkerheten och vad det kan innebära när vi löst det genom någon form av system. På det viset blir det inte bara rollspelande och någon bestämmer vad en viss debatt resulterar i, allt vi gör innan påverkar allt som kan komma senare, men det blir inte heller bara ett tomt slag där rollspelande inte spelar roll alls, vad vi säger bara är teatraliskt trams som bara resulterar i ett slag för övertala.

Med det sagt kan man såklart ha regler för social interaktion, det har ju funnits länge länge också i mer utvecklade former än reaktionstabeller. Det jag menar är nog mer att det inte är spelet som styr detta utan perspektivet på hur man använder och tänker kring de regler som finns att använda för att gå från osäkerhet till säkerhet i fiktionen.

 

[krank]

Saxade detta från en annan tråd för att det är ett bra exempel på en typ av DnD-kritik som är vanlig på wrnu. Men jag undrar, vad är egentligen verktyg för socialt och politiskt spel? Det är väl sånt man rollspelar utan en massa regler?

För spelledaren:

• Tekniker för att skapa komplexa politiska situationer där spelarna blir inblandade och har agens annat än genom våld
• Tekniker för att skapa och gestalta spelledarpersoner som känns tredimensionella och intressanta, och inte bara vandrande fråge/utropstecken som i ett datorrollspel
• Tekniker för att låta situationer eskalera och bli mer komplexa utifrån spelarnas agerande
• Tekniker för att skapa grupperingar med komplexa relationer inom och mellan sig, så att det finns ett schysst ormbo att börja peta och dra i
• Tekniker för att skapa äventyr som inte innehåller, eller inte har strid som huvudsaklig komponent

Samt, naturligtvis, i spelvärlden:

• Grupper som inte är enhetligt onda/goda utan har begripliga agendor som går emot varandra
• Strukturer i spelvärlden som generellt gör våld till något man undviker så gott man kan

Med andra ord, stöd för att köra socialt och politiskt spel behöver absolut inte handla om regelmekanik med tärningar och poäng. Istället skulle jag säga att det är betydligt viktigare med spelledar- och världsstöd för att spela med fokus på sådant. Underlätta, skapa strukturer och verktyg. Om inte annat för att "standard-äventyrande" med en massa slåss för många är default-rollspelandet…

 

[Zeedox]

Regelstöd för politik: möjlighet för spelaren att trolla fram kontakter som den kan använda sig av, och använda i förhandlingar och för lite kohandel. Kan vara från en förmåga, vid skapandet av rollperson, eller någon annan regel. Ibland bara att det finns en rubrik med ”Kontakter” på rollformuläret. Man kanske behöver någon som hjälper en med tillståndet på det där kasinot, så man använder en rollpersons förmåga att ”känna byråkrater” för att rulla upp lämplig SLP för att lösa problemet (men kanske vill ha något i utbyte själv).

I flera kampanjer / äventyr jag spelat som varit pitchade som ”politiska” fanns nämligen knappt någon möjlighet erbjuden av SL att knyta nya band eller dra in stöd för att genomföra rollpersonernas agendor, och ett spel med regler skulle i varje fall ge spelarna mer verktyg att själva bidra med detta (och kanske påminna SL om vikten av dessa element).