Anledningen till att jag kom in på detta med meta var för att jag introducerade min 10 årige systerson i rollspel för en tid sedan och vi andra som spelade blev överraskade över hur naiv och fylld av inlevelse han var i sin roll. Vi blev påminda om hur det var när vi för länge sedan började med rollspel. Skulle vara kul att hitta tillbaka till det.
Där tror jag återigen att det handlar om det Krank nämnde. Det gäller att se till sig själv som spelare vad man tycker är kul - i slutändan (Sorry, Han, men det är lite relevant vill jag säga).
Har själv tänkt som dig där, Eagle. Fast det gäller nog inte åldern (alltså det spelar ingen roll om han är tio bast eller ej), utan just nybörjare inom rollspel, vad min erfarenhet säger mig. Som nybörjare har man inte tagit skada av den erfarenhet som ofta kan leda till experiment- och inlevelsedödande metaspelande. Det vill säga: "Nej, det där gör jag inte för då kommer jag ta i alla fall så mycket skada" etc. Nybörjarna testar sig fram, de är, som du säger, "naiva" inför världen och dess invånare och händelser. Underbart. Jag lyser upp varje gång man har en ny, naiv själ med på spelmötet. Man drömmer sig avundsjukt tillbaka till de dagar då man själv var lika "orörd" och lysten.
Själv har jag börjat försöka med att leta mig tillbaka till det, just för att jag funderat precis som du. Och där kommer jag in på det Krank säger, "vad är roligt enligt mig?". Ta det som är roligt, och låt inte den speltekniska fakta som du lärt dig under åren stoppa det du vill göra. "Om jag dör så dör jag, om jag tar så mycket skada så är det bara så. Men vill min roll göra si och så, och tänker och han si och så - och är det det jag vill agera ut - då gör jag det." ... Ja, så ser jag på saken.
Faktum är att jag aldrig haft så roligt som då jag var spelare för inte så längesedan i Snösaga.
Episkt... Yes... Hjältedåd och fläskigt rälsande... Yes. Men jag tog inte mycket hänsyn till det. Jag lät mig roll styra allt ifrån min vinkel, och damn - ja, damn - så roligt har jag inte haft på länge. Även om jag slutligen dog under galenskap. Det var det värt, för jag fick agera min roll och bryta mig lös från mitt gamla speltekniskt skadade jag. ...Fast återigen, det är vad jag tycker är roligt rollspelande, att verkligen försöka göra min roll så äkta som jag personligen förmår.
Det handlar nog om att inte bry sig om det där skalet som man skapar med tiden. Fast som sagt, det är så stor skillnad mellan metaspelande och metaspelande. Det finns det som hämmar det man vill göra, och det finns små blunders som liksom bara sker och som man helt enkelt kan acceptera och sedan gå vidare utan att nämnda det (för stunden iaf). Det beror helt på hur man uppfattar metagamande i grund och botten, tror jag. Men som jag sade i mitt tidigare inlägg, så börjar istället tanken på metaspelande att bli ett hinder numera tycker jag. Det är verkligen mycket snack om det nu för tiden tycker jag. Folk fokuserar på det som ett svårt problem och vips så förstorar man saken mer. Det kan jag säga, att jag svartmålat och varit riktigt metaspelandehatisk, men med åren - ju mer jag förstått av det - och inte minst var då den senaste tråden vi hade om metaspelande (nämnd ovan) mycket intressant och givande, börjat slappna av kring begreppet och se dess olika former som något man kan arbeta och experimentera med. När man skriver ett rollspel är det nog värt att tänka på just detta "Vilken sorts metaspelande kommer infinna sig under ett sådant systemval?" etc.
Nå, metaspelande kommer alltid att infinna sig på en viss nivå, medvetet som undermedvetet. Min filosofi är att man som grupp bör undersöka vad för typ av metaspelande som man anser negativt - kontra - positivt och därefter jobba bort det dåliga och acceptera det mer positiva. Resterande bitarna får man nog lov att köpa. Dessutom, som ni redan sagt, är olika sorters metaspelande en del av olika spel. Som t.ex. hög dödlighet och låg dödlighet... Redan där pekar systemet ut en sorts automatisk metaspelande som kommer att uppstå om man vill lira det spelet.
... Hur som helst. Detta är inte en enkel sak, men jag tror att det gör gott att avdramatisera begreppet en smula först och främst.
