Metoder för karaktärskoncept

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,617
Startar denna tråden som en reaktion på Dr_Dängrot tråd Trygga Karaktärskoncept.

Vad är era bästa tips för att inte falla i fällan att alltid köra samma karaktär?
Slumptabeller? Annat verktyg? Inspiration från tv/film/litteratur?

Till er spelledare, hur gör ni för att pusha spelarna att vara kreativa?
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,088
Location
Ereb Altor
Lemur;n349495 said:
Startar denna tråden som en reaktion på Dr_Dängrot tråd Trygga Karaktärskoncept.

Vad är era bästa tips för att inte falla i fällan att alltid köra samma karaktär?
Slumptabeller? Annat verktyg? Inspiration från tv/film/litteratur?

Till er spelledare, hur gör ni för att pusha spelarna att vara kreativa?
Ställ frågor, gör karaktärer tillsammans, bygg vidare på det som sägs, var kreativa. Slumptabeller är guld, men som hjälpmedel. Får de styra helt kan det bli knas, beroende på tabell och preferens naturligtvis.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,949
Location
Uppsala
Jag gillar när slumptabeller och verktyg ger tydliga konflikter--gärna i spelgruppen. Däremot ogillar jag när rollpersonerna definieras allt för tydligt av sina regeltekniska roller.

Ett tydligt exempel på bra här är exempelvis D&D 5E, där Backgrounds ger en så schysst nyansskillnad. Jag spelade en paladin som växte upp på gatan och därför lärt sig en del suspekta saker. Den lilla nyansen skapade mycket djup i karaktären och klarade av att motverka tristessen med renodlade klasser (för mig).

Annars är interaktion i gruppen bra. I nya versionen av Paranoia skapas ju rollpersonerna i grupp och en stor del av skapandet är att förstöra för varandra. Så osämjan som är en del av hela grundidén i det spelet börjar direkt och blir därför väldigt naturlig.

Min favorit är nog Knave, dock. Korta enkla ordval som skapar en riktigt kufisk tematiskt riktig karaktär. Mycket utrymme för egna tolkningar och improvisation.
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,617
För ett tag sedan var det en av mina spelare som baserade sin DnD karaktär på Leif GW Persson, det fungerade väldigt bra - tro det eller ej.
Tänker att det kan vara bra att ha en riktig eller fiktiv person som man inspireras av för att verkligen hitta ett manér etc.
 

kaptendral

Warrior
Joined
30 Dec 2016
Messages
264
Jag gillar skarpt att köra med ”som ___, men ___” där man tar en stereotyp och lägger på en oväntad detalj. Funkar lika bra på RP som SLP. Det räcker oftast att börja med och jag gillar att upptäcka vilken gubbe jag spelar egentligen mer än att skapa den i förväg.

Att göra gubbar tillsammans och ställa frågor är också fantastiskt bra. Jag är såklart väldigt förtjust i Hx från Apocalypse World där man skapar relationer till andra och fyller ut lite bakgrund och personlighet tillsammans.
 

Gnosis

Veteran
Joined
4 Jan 2009
Messages
25
Location
Jönköping
I spel som har tydliga roller (dnd, vampire mfl) har jag lista på vad jag spelat och inte spelat. Eftersträvar att prova allt och gärna i otippade kombinationer.

I lite mer röriga eller regelätta/fria spel hittar jag inspiration i från verkliga personer eller någon fiktiv figur.

Detta brukar ofta hålla mina karaktärer fräscha.
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,451
Location
Malmö
Som SL brukar jag mest ge lite allmänna tips för vad som kan passa i kampanjen. Är det tänkt som en kampanj där vi spelar i undre världen bör alla veta det innan de skapar sina karaktärer. Finns det slump i karaktärsskapandet kan hjälper det till viss del mot för trygga koncept.

Ett annat knep som SL är att leta efter krokar hos karaktärerna och försöka pusha där och att hjälpa spelaren att tänka på relationer utanför spelgruppen, vem är din bästa vän/älskare ditt hatobjekt var bor din mor osv.


Jag spelar så sällan numera men jag ha alltid försökt att skap en liten twist även med trygga karaktärer, för att skapa någon form av drama
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,298
Location
Umeå
Situation först. Tycker det oftast skakar om lite förväntningar och idéer kring karaktärskoncept. Att tillsammans jobba fram en situation som en sen tar avstamp i, funderar vilka personer som finns på platsen, vilka är indragna i de större och mindre konflikterna på platsen, osv.

Fungerar kanske inte lika bra i klassiskt äventyrarparty som i en mer dramatisk indiesoppa. Där kan ju ett annat tips är väl att inte spela svinlånga kampanjer. Eller gör små avstickare i kampanjen och spela andra ibland. Typ, äventyrar ni norrut mot drakberget, klipp under resan och lämna hjältarna med sina ponnys, låt alla skapar varsina dvärgakrigare, fast i drakberget och som försöker kämpa sig ut, klarar de sig är de npc:s som spelarna kan möta med sina ordinarie karaktärer senare, överlever de inte är det en bra vinkning om att draken är jäkla farlig så passa er till de ordinarie karaktärerna. Alternativt låt klippet utspela sig tusen år innan kampanjen, låt dvärgarna lämna efter sig sången om sina bragder mot draken och fantastiska vävnader av alver som hyllar dem som överlevde berget, eller låt de ordinarie karaktärerna hitta gravarna eller resterna av dvärgkrigarna när de kommit fram till berget, en ringbrynja fastväxt i en liten fjällbjörk på drakbergets norra sida... osv. På så vis kan en lätt testa lite olika saker utan att känna att en måste spela det resten av kampanjen.

Men kommer det till äventyrande och klassiskt bonkamonster så kan jag ju tycka att exempelvis en dcc-funnel eller funnel-world om en vill spela PbtA är rätt intressanta, det är ju så sjukt mycket intressantare med bagaren och fiskaren som tillsammans med byn präst lyckas överleva och ta sig vidare, än nå yrkesäventyrare. Kort förklaring så: alla slumpar ut ett gäng helt ordinära bybor, i dcc/d&d mått mätt level 0, alla spelar tre fyra karaktärer under ett äventyr där vi sållar ut vilka som kommer överleva och dessa går sedan vidare och får välja klass osv.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Tja, som spelare så brukar jag blanda mig i rollpersonsskapandet en hel del, och vid de få tillfällen jag är spelare brukar jag försöka involvera spelledaren. Detta för att rollpersonen skall passa in i spelvärlden, samt vara lämplig till vad som är tänkt. Så det kommer smyga sig in en massa olika detaljer, även för den som vill spela "samma sak" hela tiden.

Sedan ser jag inget problem med att en spelare alltid vill spela säg en fighter, så länge de skapar en fighter lämplig för settingen (och är medveten om att fighter kanske är ovanliga och sällan bra i just det tänkta upplägget). Om en spelare vill komma ur invanda spår, men inte vet hur eller vad, så kan jag bolla det med dem
 

APM

Bläckfisk
Joined
9 Jul 2015
Messages
482
Jag gjorde en tråd för ett tag sedan om precis det här Kul att det tas upp igen!

Jag känner att vissa av de jag spelar med ofta faller tillbaka i samma typer av roller - förmodligen gör även jag också det, men det är något jag aktivt försöker undvika och utmana mig själv med. Jag kan ofta känna mig lite villrådig när jag ska göra en ny karaktär eftersom den både ska skilja sig från vad jag spelat tidigare, vara intressant och ha djup, passa spelet, passa gruppen, samt inte vara en stereotyp.

Jag tycker det blir lättare när karaktärsskapandet tvingar en att tänka i särskilda banor: svara på vissa frågor i viss följd, rulla på slumptabeller, osv. Jag gjorde som sagt en generator för karaktärskoncept mha spelkort.

Sen gillar jag också att göra karaktärer ihop, och apocalypse worlds Hx-procedur tex. Många indiespel har ju mekaniker för att skapa wants och relationer mellan rollpersonerna på ett föredömligt sätt.

Frågeformulär i stil med Don't Rest Your Head och Dread gillar jag också. Man får fortfarande fritt utrymme att svara på frågorna men det är riktat vad man ska svara på och det tvingar fram idéer som man inte hade kommit på annars.
 
Top