Situation först. Tycker det oftast skakar om lite förväntningar och idéer kring karaktärskoncept. Att tillsammans jobba fram en situation som en sen tar avstamp i, funderar vilka personer som finns på platsen, vilka är indragna i de större och mindre konflikterna på platsen, osv.
Fungerar kanske inte lika bra i klassiskt äventyrarparty som i en mer dramatisk indiesoppa. Där kan ju ett annat tips är väl att inte spela svinlånga kampanjer. Eller gör små avstickare i kampanjen och spela andra ibland. Typ, äventyrar ni norrut mot drakberget, klipp under resan och lämna hjältarna med sina ponnys, låt alla skapar varsina dvärgakrigare, fast i drakberget och som försöker kämpa sig ut, klarar de sig är de npc:s som spelarna kan möta med sina ordinarie karaktärer senare, överlever de inte är det en bra vinkning om att draken är jäkla farlig så passa er till de ordinarie karaktärerna. Alternativt låt klippet utspela sig tusen år innan kampanjen, låt dvärgarna lämna efter sig sången om sina bragder mot draken och fantastiska vävnader av alver som hyllar dem som överlevde berget, eller låt de ordinarie karaktärerna hitta gravarna eller resterna av dvärgkrigarna när de kommit fram till berget, en ringbrynja fastväxt i en liten fjällbjörk på drakbergets norra sida... osv. På så vis kan en lätt testa lite olika saker utan att känna att en måste spela det resten av kampanjen.
Men kommer det till äventyrande och klassiskt bonkamonster så kan jag ju tycka att exempelvis en dcc-funnel eller funnel-world om en vill spela PbtA är rätt intressanta, det är ju så sjukt mycket intressantare med bagaren och fiskaren som tillsammans med byn präst lyckas överleva och ta sig vidare, än nå yrkesäventyrare. Kort förklaring så: alla slumpar ut ett gäng helt ordinära bybor, i dcc/d&d mått mätt level 0, alla spelar tre fyra karaktärer under ett äventyr där vi sållar ut vilka som kommer överleva och dessa går sedan vidare och får välja klass osv.