Om någon vill veta vad jag tycker...
...så sätter jag RotK främst bland de tre filmerna. Rent instinktivt efter att ha sett den så är det den bästa film som någonsin gjorts. Jag har har aldrig upplevt sådan intensitet i en film i hela mitt liv.
Jag tar min favorit först av allt. Rytteriscenen vid Pellenors slätt är fantastisk. Helt fantastisk... Theodens tal är så underbart att jag själv, med glädje, hade kastat mig rakt mot hundratusen orcher, och jublat av glädje under tiden (och gråtit troligtvis). När Rohirrims sextusen samlade lansar vrålar DEATH DEATH DEATH! Hade jag ståpäls över hela kroppen och när de sedan satte fart och störtade fram... Ja, vad skall man säga? Klump i halsen? Maxpuls? Skälvningar? Japp! Ett filmiskt mästerverk utan någon som helst konkurrens. Det värmer ett knekthjärta att se sådan underbar krigsromantik.
Men även solen har sina fläckar. Jag hade gärna sett att man fått med Theodens tvivel när han ser den gigantiska armén. Jag hade velat se honom ge upp, för att sedan gaska upp sig när man hör tuppen och ser det första gryningsljuset bryta igenom Saurons mörker.
Jag hade velat se Theoden greppa Rohans horn och blåsa i det så kraftfullt att det klyvs itu.
Jag hade velat se hur Theoden, trots tyngd av sorg och ålder rider ifrån sina egna hustrupper och stormar in
först av alla i Mordors led "uppfylld av sina förfäders bärsärkaraseri".
Hela slaget vid Pellenors slätt är fantastiskt.
Fler favoriter;
Pippins sång och stormningen av Oscilliath är underbar. Det är så vackert och hopplöst. Bra att striden klipps bort. Intrycket är starkare när regissören väljer att inte visa det som alla ändå vet kommer hända. Bra med scenerna innan stormningen när Faramir rider med sina ryttare genom staden och ansiktsuttrycken på folket runt om dem.
Det gott folk, är ångest och vemod.
Jag vet inte, efter Rohirrims ryttarchock känns allt annat så blekt så jag måste anstränga mig för att komma på mer favoriter. Men jag skall försöka.
Nu tar jag blandade saker som spänner över hela trilogin;
Castingen är fantastisk. Jag kan inte kommapå en enda skådespelare som inte har gjort en bra insats. Man har valt helt rätt personer att spela rollpersonerna. Filmerna hade aldrig blivit vad de är idag utan dem. Detta är nog det som man lyckats bäst med i hela projektet.
Rekvisitan är likaså den helt underbar. Den känns trovärdig, genomtänkt och välgjord. Av någon anledning har jag dock hela tiden stört mig på Gimlis hjälm. Den ser plastig ut. Men det är nog bara jag som har fått för mig det.
Gollum är suverän. Jag stör mig vid ett par tillfällen när han får biopubliken att skratta. Frågan är om det är Gollums fel eller biopublikens. Gollums historia och karaktär är så tragisk att den inte skall skrattas åt. Själv hade jag mer ont i bröstet när jag hörde honom tala med sig själv än lust att dra på smilbanden. De scenerna är för övrigt väldigt, väldigt bra (när han talar med sig själv alltså).
Av någon anledning har jag aldrig lyckats smälta att Arwen tar över Glorfindels roll. Det känns bara helt malplacé. Särskilt när hon nedvärderar Nazgûl till att bli vanliga dussinorcher genom att käckt uttrycka "I do not fear them". Say what!?
Vem fruktar
inte nazgûl. Detta står sig genom hela trilogin. Nazgûl känns aldrig riktigt farliga (förutom i RotK när de seglar över Minas Tirith och tar med sig soldater som om de vore plockgodis för 2,50/hg). Nä, det kunde Jackson lagt mer krut på - att beskriva hur fasansfulla de nio är.
De är det reella hotet, Sauron bara det formella.
Orcherna är kalasbra! Särskilt Uruk-Hai. Uglûk är precis som han skall vara, men varför fick inte han föra befälet från början istället för den nyligen påhittade Lurtz? Det hade varit trevligt med en orch med lite större roll än bara kanonföda. Överlag så hade jag gärna sett fler delar av kapitlet "Uruk-Hai" i TTT. När vi ändå snackar Uruk-Hai så gillar jag verkligen deras jakt efter brödraskapet i FotR. Den var härlig!
Liksom många andra så hade jag inte så mycket till övers för de "klättrande" orcherna i Moria. Inget ont om Starship Troopers, men det är en annan film.
"Chefsorchen" vid Pellenors slätt var mysig. Riktigt ful och bra. Skön kommentar om att människornas tid är över och orchernas börjar, liksom debacklet med stenarna (de som kastades från Minas Tirith) och "release the prisoners". En förebild i yrket helt enkelt
Och förresten, Grishnack var strålande.
/me has a thing for orcs
Spökarmén kändes sådär. Hade hellre sett den "orginalet" där Rohirrim till slut får pisk men får hjälp från Aragorn med Dunedan och seglen som byttes till Gondors banér. Men det störde mig inte så mycket. Spökkungen var ball.
Skönt att de tonade ner Gimlis skämtande till den sista filmen.
Legolas stred så som det anstår en skogsninja. Helt ok och tack för att det inte blev mer sköldsurfande. Men snälla, svenska biopublik; "SLUTA APPLÅDERA!!!"
Jag skulle kunna skriva så otroligt mycket mer, men någonstans måste jag sluta. Betygssättning följer;
FotR;
TtT;
RotK;
/Vulf
