Re: När jag hör ordet »fantasy» osäkrar jag ...
...också mitt tangentbord.
Farbror Jorges Luis Borges skrev noveller som kritiker envisas med att kalla "magisk realism" vilket är ett kodord för "fantasy, fast fiiinare" för estetfascister. Historier som "Tlön Ukbar, Orbius Tertius" där en konspiration försöker förändra verkligheten genom att skapa en påhittad värld som är än mer verklig än verkligheten är definitivt fantasy. Hans faktabok "Book of Imaginary Beings" borde vara required reading för alla som tillverkar monsterböcker (säger Nightowl som just nu gör det).
En modernare släkting till farbror Borges är John Crowley, som mig veterligt inte är släkt med Aleister. I hans "Little, Big" möter vi en familj med mycket speciella kontakter med vad som bara måste vara fairies, fast inte som du sett dem förr, en hel samling nya trumfer till tarokkortleken, och en barnboksförfattare vars berättelser om talade djur i själva verket är nyckelromaner om traktens småkryp.
Vi behöver inte flytta många molekyler i magisk realism för att få det som brukar kallas "urban fantasy". Mästaren är Tim Powers, men jag skall ta upp James Blaylock eftersom folk glömmer honom. I "The Last Coin" jagar märkliga makter en sked tillverkad av ett av de trettio silverpengar Judas fick för att förråda Jesus - säger Bibeln, i alla fall. I själva verket vilar en långt mörkare förbannelse över de trettio mynten...
Jag antar att om man skriver urban fantasy om livet i busken blir det rural fantasy, fast jag aldrig sett ordet. David Drake's "Old Nathan" handlar om en tvättäkta magiker, fast i 1800-talets Amerika. Nathan miste ballarna i kriget och har sedan dess fått trollkrafter som kompensation. Han möter spöken, elaka konkurrenter och Fan själv.
Om vi stannar i Amerika och skruvar upp fantasyn kommer vi in på alternativ historia - vilket oftast klassas som SF. Men när det är så mycket magi med som i Orson Scott Card's historier om Alvin the Maker, då är det fanimig fantasy. "Sjunde sonen" heter första boken på svenska. Läs och njut.
Och är vi inne på ukronier (alternativa världar) med fantasyinslag, ber jag också att få rekommendera serien Age of Unreason av J. Gregory Keys. Isaac Newton koncentrerar sig på alkemin istället för fysiken och åstadkommer en alkemisk "atomålder" på 1700-talet. Dessutom passar vad som bäst kan beskrivas som demoner på att försöka utplåna mänskligheten. Vem behöver Saruman, när man kan få en demonbesatt Peter den Store?
Finns det alternativa dimensioner kan man givetvis resa mellan dem. Låt er inte luras av att serien Den Mörka Materien - "Guldkompassen" och "Den Skarpa Eggen" finns på svenska, den avslutande delen bara på engelska - står på ungdomshyllan både i biblioteket och i bokhandeln. Den är definitivt "mogen" fantasy av bästa quest-sort, och därmed den som kommer närmast Tolkien vad gäller tema av hela den här bunten, men ändå i grunden annorlunda. Pullman, heter författaren, men jag har förstås glömt förnamnet...
Och jag hade roligare när jag läste alla dessa böcker än när jag läste Tolkien.
Nightowl, vars favorit-JRR är "Silmarillion", men så är han ju världsskaparnörd också
"No point selling out in the roleplaying industry. I mean there's no money."
Johnny Nexus