Nekromanti Mitt monster är under sängen, var är ditt?
- Thread starter hraufnir
- Start date
Mekanurg
I'd rather be different than indifferent.
Re: Homo lupus hominis
Bra fråga. Jag har inget bra svar. Det handlar fortfarande om människor som väljer att begå bestialiska handlingar även om de kanske har en verklighetsuppfattning som är säregen. Det var till exempel ingen inre eller yttre kraft som tvingade Pol Pot att beordrade de grymheter som skildras i Killing Fields. Även Atta valde att leda sin grupp mot död och förintelse.
Re: Homo lupus hominis
Är det inte så att vi "mentalt friska" människor har, och har genom historien haft, en tendens att benämna personer med en sådan kraftigt avvikande världsbild så som t.ex. den fiktiva Hannibal som psykiskt sjuka. Så man kan nog se det på två sätt, antingen är monstret en sjukdom, som du benämner det, eller så är det vi som kallar våra monster för sjuka?
Är det inte så att vi "mentalt friska" människor har, och har genom historien haft, en tendens att benämna personer med en sådan kraftigt avvikande världsbild så som t.ex. den fiktiva Hannibal som psykiskt sjuka. Så man kan nog se det på två sätt, antingen är monstret en sjukdom, som du benämner det, eller så är det vi som kallar våra monster för sjuka?
Re: Homo lupus hominis
"Så man kan nog se det på två sätt, antingen är monstret en sjukdom, som du benämner det, eller så är det vi som kallar våra monster för sjuka? "
Mja... eftersom flera av de sjukdomar som de här exemplen led av innebär rena kemiska förändringar i hjärnan kan man nog säkert betrakta dem som faktiska sjukdomar, som går att bota.
Fast nu är jag inte exakt bekant med alla exemplen, utan vet bara att åtminstone flera av dem antagligen led av psykiska sjukdomar. Någon som är ordentligt bevandrad i historiska personers psykiska hälsa kan säkert påpeka att jag tänker fel här
"Så man kan nog se det på två sätt, antingen är monstret en sjukdom, som du benämner det, eller så är det vi som kallar våra monster för sjuka? "
Mja... eftersom flera av de sjukdomar som de här exemplen led av innebär rena kemiska förändringar i hjärnan kan man nog säkert betrakta dem som faktiska sjukdomar, som går att bota.
Fast nu är jag inte exakt bekant med alla exemplen, utan vet bara att åtminstone flera av dem antagligen led av psykiska sjukdomar. Någon som är ordentligt bevandrad i historiska personers psykiska hälsa kan säkert påpeka att jag tänker fel här
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Onödig tråd...
Finns inget att diskutera om. Alla vet att det bara finns ett monster som står som herre på täppan och sparkar röven av alla andra:
Å allt prettocrap om att "människan är det bästa monstret" är ju BS som stinker värre än hela världens samlade fekalier.
- Vulf
Finns inget att diskutera om. Alla vet att det bara finns ett monster som står som herre på täppan och sparkar röven av alla andra:
Å allt prettocrap om att "människan är det bästa monstret" är ju BS som stinker värre än hela världens samlade fekalier.
- Vulf
Re: Homo lupus hominis
Jag är fortfarande rätt säker på att det är samhället som säger "detta är psykiska sjukdommar" istället för att säga "detta fenomen förhöjer denna funktion i hjärnan och därför..."
På samma sätt som att samhällsynen formar allt annat, varför inte det? =)
Sen säger ju jag inte att det är fel att fördömma massmördare, oavsett anledning... det jag är nyfiken på är: Beror det på att jag tycker så, eller för att jag är en produkt av våran socialisation =) Fast det blir nog en helt annan tråd, kanske t.o.m. på ett helt annat forum! =)
Jag är fortfarande rätt säker på att det är samhället som säger "detta är psykiska sjukdommar" istället för att säga "detta fenomen förhöjer denna funktion i hjärnan och därför..."
På samma sätt som att samhällsynen formar allt annat, varför inte det? =)
Sen säger ju jag inte att det är fel att fördömma massmördare, oavsett anledning... det jag är nyfiken på är: Beror det på att jag tycker så, eller för att jag är en produkt av våran socialisation =) Fast det blir nog en helt annan tråd, kanske t.o.m. på ett helt annat forum! =)
solvebring
Superhero
Ett monster för mig är en varelse som ser läskig ut. Typ, stora käkar med vassa tänder, elaka röda ögon, en slags djurisk touch oftast... Inte just "stora käkar med vassa tänder, elaka röda ögon"... Men ni fattar, monsterlook. Och sjävklart så måste de ju vara mordiska och galna, ett monster är inget monster om det är snällt.
RaskoInikov
Veteran
Stackars punkartjej [NT]
NT = No Text (Ingen text)
NT = No Text (Ingen text)
Yeah, bra poäng
Men som du säger, den diskussionen ska nog tas på annan plats.
Och nu en liten grej för att rättfärdiga att det här inlägget hamnar på rollspelsforumet:
Fast jag tänkte lite på sånt där när jag läste Eberron-boken (det är alltså en spelvärld till det normalt mycket svart-vita spelet Dungeons and Dragons). Där har man bestämt sig för att verkligen anstränga sig för att undvika de vanliga ond/god-klyschorna. Jag säger inte att de lyckas hela tiden, och ibland känns det också ansträngt, men de driver i alla fall hela tiden hem poängen om att vad som är ont och gott definieras helt olika i olika kulturer. Det väldigt konstgjorda och överansträngda sättet de har gjort det på i den boken är faktiskt ganska spännande.
Men som du säger, den diskussionen ska nog tas på annan plats.
Och nu en liten grej för att rättfärdiga att det här inlägget hamnar på rollspelsforumet:
Fast jag tänkte lite på sånt där när jag läste Eberron-boken (det är alltså en spelvärld till det normalt mycket svart-vita spelet Dungeons and Dragons). Där har man bestämt sig för att verkligen anstränga sig för att undvika de vanliga ond/god-klyschorna. Jag säger inte att de lyckas hela tiden, och ibland känns det också ansträngt, men de driver i alla fall hela tiden hem poängen om att vad som är ont och gott definieras helt olika i olika kulturer. Det väldigt konstgjorda och överansträngda sättet de har gjort det på i den boken är faktiskt ganska spännande.
Minimoni
Homelander
Monstret är jag
Inte hela tiden men i alla fall ibland. När jag är deppig och lite trött pa världen sa tänker jag tankar som lätt skulle klacifiera mig som ett monster. Men den större delen av min tid sa är jag snäll och omtänksam och inte ett monster.
MiniMoni
Inte hela tiden men i alla fall ibland. När jag är deppig och lite trött pa världen sa tänker jag tankar som lätt skulle klacifiera mig som ett monster. Men den större delen av min tid sa är jag snäll och omtänksam och inte ett monster.
MiniMoni
w176
Förlorad dotter
Hysa ett personligt intresse
Mitt monster är intresserat, av det som pågår, gärna personligen. En pest som smittar folk med äckelpäckel vansinne kanske är kul men det blir först riktigt kul om det blir personligt kring en, lärarinnan som förut var en tråkig biologilärare och som man gnällde om halva förra spelmötet som plötsligt inleder biologilektionen med att skära upp sin egen hand och dissekera den. Eller varulven som bara för skojs skull just är intresserad av den lilla gruppen kampande ungdomar och ör en ansträngning för att just skrämma dem personligen maximalt. Eller parasiterna just ni får i ert blod som krälar sig just innanför deras ögon och så vidare.
Typen av monster kan variera med vad för effekt man vill uppnå. Det kan vara jätteläskigt med spindlar som väller fram ur väggarna för att skapa en panikartad jakt situation eller en porrig gammal vampyr för att skapa äckel. Vad för typ av monster som ska brukas handlar om vad som passar syftet med just den historian, just det avsnittet eller kanske just den scenen, mänskliga saker eller ättespinglar eller läskiga små barn i Carrie stil kvittar.
Däremot så gillar jag just när det blir mer än just "Generellt elakt monster av typen B2, som folk råkat stöta på". Jag vill ha mina monster speciella. Det ska just vara rollpersonernas förfäder som går igen, eller något som just de kan relatera till på något plan. Gruppen med orcher som ska köttas får inte bli generell grupp med orcher som ska köttas, utan det ska vara en just specifik stinkande grupp orcher som råkade vara hungringar när de såg just dig och just nu vill ära upp dina feta lår sakta och rosta dig över elden. Det behövs någon slags relation, och sätt för rollpersonen att relatera till det.
Alien var bättre än aliens för då hade man en elak djävel som plockade dem individ för individ och verkligen var intresserad av att äta upp just dem just då och engagerade sig i varje fall. I Aliens hoppade bara nya monster fram mot allt som rörde för att bli nedskurna, inte alls lika personligt.
Monstren måste vara intresserade av rollpersonerna annars är det bara halvkul.
Mitt monster är intresserat, av det som pågår, gärna personligen. En pest som smittar folk med äckelpäckel vansinne kanske är kul men det blir först riktigt kul om det blir personligt kring en, lärarinnan som förut var en tråkig biologilärare och som man gnällde om halva förra spelmötet som plötsligt inleder biologilektionen med att skära upp sin egen hand och dissekera den. Eller varulven som bara för skojs skull just är intresserad av den lilla gruppen kampande ungdomar och ör en ansträngning för att just skrämma dem personligen maximalt. Eller parasiterna just ni får i ert blod som krälar sig just innanför deras ögon och så vidare.
Typen av monster kan variera med vad för effekt man vill uppnå. Det kan vara jätteläskigt med spindlar som väller fram ur väggarna för att skapa en panikartad jakt situation eller en porrig gammal vampyr för att skapa äckel. Vad för typ av monster som ska brukas handlar om vad som passar syftet med just den historian, just det avsnittet eller kanske just den scenen, mänskliga saker eller ättespinglar eller läskiga små barn i Carrie stil kvittar.
Däremot så gillar jag just när det blir mer än just "Generellt elakt monster av typen B2, som folk råkat stöta på". Jag vill ha mina monster speciella. Det ska just vara rollpersonernas förfäder som går igen, eller något som just de kan relatera till på något plan. Gruppen med orcher som ska köttas får inte bli generell grupp med orcher som ska köttas, utan det ska vara en just specifik stinkande grupp orcher som råkade vara hungringar när de såg just dig och just nu vill ära upp dina feta lår sakta och rosta dig över elden. Det behövs någon slags relation, och sätt för rollpersonen att relatera till det.
Alien var bättre än aliens för då hade man en elak djävel som plockade dem individ för individ och verkligen var intresserad av att äta upp just dem just då och engagerade sig i varje fall. I Aliens hoppade bara nya monster fram mot allt som rörde för att bli nedskurna, inte alls lika personligt.
Monstren måste vara intresserade av rollpersonerna annars är det bara halvkul.
Re: Stevens monster...
Det här är ju en typisk tråd att kasta lite coopercitat runt sig i:
<center>Steven:
All of my things that I play with in daylight
you turn into monsters at night
My toys were my friends
until you taught them all how to bite
You showed me things little boys shouldn't see
You scared me with visions of fire
You danced on my bed
with the flames on your head dancing higher
''Monstret'':
I'm the one that growls in your closet
I'm the one who lives under your bed
---
ur Lullaby från The Last Temptation</center>
Det här är ju en typisk tråd att kasta lite coopercitat runt sig i:
<center>Steven:
All of my things that I play with in daylight
you turn into monsters at night
My toys were my friends
until you taught them all how to bite
You showed me things little boys shouldn't see
You scared me with visions of fire
You danced on my bed
with the flames on your head dancing higher
''Monstret'':
I'm the one that growls in your closet
I'm the one who lives under your bed
---
ur Lullaby från The Last Temptation</center>
Re: Två skivtips:
The last temptation, en skiva om att växa upp och From the Inside, en skiva baserad på en verklig vistelse på en institution.
Jag kunde inte låta bli, var på en underbar konsert i tisdags och hela huv'et snurrar av cooperska saker.
The last temptation, en skiva om att växa upp och From the Inside, en skiva baserad på en verklig vistelse på en institution.
Jag kunde inte låta bli, var på en underbar konsert i tisdags och hela huv'et snurrar av cooperska saker.
Vitulv
Årets spelledare 2011 och 2013
- Joined
- 23 Dec 2000
- Messages
- 7,060
Re: Påtal om monster under sängen...
Nä, det är helt jävla riktigt, hur kul är det när folk får för sig att äta upp ens hjärna?
Vulf, ska snart läsa Hanteringen av odöda och ser fram emot Romeros Land of the Dead.
Kanske den roligaste och mest träffsäkra reflektionen i den här tråden!
Nä, det är helt jävla riktigt, hur kul är det när folk får för sig att äta upp ens hjärna?
Vulf, ska snart läsa Hanteringen av odöda och ser fram emot Romeros Land of the Dead.
G
Guest
Guest
Re: Stackars punkartjej [NT]
Jupp, att ha en idol sänker ens levnadsstandard markant IMHO.
Jupp, att ha en idol sänker ens levnadsstandard markant IMHO.