Mossiga diskussioner AB
om man driver det du kallar teleologi så långt har man tagit bort spelkomponenten i "rollspel" och behåller bara rollkomponenten
Det här var utan tvekan det mossigaste och omodernaste jag läst på forumet sedan... millenieskiftet, typ.
Det var ju åratal sedan som vi diskuterade slut på det här ämnet. Att dra upp det nystanet igen tycker jag hade varit okej om det hade kommit från en nykomling, men jag fattar inte varför
du gör det. (Inget ont om att diskutera gamla ämnen, men jag fattar inte varför du inte tar upp någon ny angreppsvinkel om du nu tycker att ämnet inte är tillräckligt klarlagt. För du måste typ ha stått med huvudet i sanden i en grotta på
Merkurius för att inte veta att vi redan tjötat färdigt om ämnet för länge sedan)
För eventuella nykomlingar; här kommer ämnet i kortkortform:
"Spel"- delen i ordet "rollspel" har stötts och blötts i otaliga former på detta och andra forum. Det vanliga argumenten från människor som av någon anledning inte tycker att friform/samberättande är riktigt rollspel brukar låta:
1. "Spel" betyder att det måste till ett slumpmoment som administreras med handbegripliga verktyg; såsom tärningar, kort eller liknande.
2. "Spel" betyder att det måste till ett problemlösningsmoment; att spelarna försöker lösa en viss uppgift genom att spela så framgångsrikt som möjligt.
3. "Spel" (såsom i Roleplaying "game") betyder att spelet måste säljas eller hanteras som ett paketerat objekt; såsom något man kan köpa i en butik. Något konkret man behöver för att kunna spela.
Nåväl, vi kan bedöma var och en av dessa punkter för sig:
1. Det här argumentet är i min mening det konstigaste och dummaste. Dels finns det massor med spel som inte använder någon annan slumpfaktor än på sin höjd motspelarnas fantasi (schack, till exempel), dels går det utmärkt att samberätta med hjälp av konkreta slumpmekanismer. Jag har själv föreslagit flera modeller här på forumet.
2. Det här argumentet tycker jag är bäst eftersom det är rationellast. Man kan visserligen säga att "berätta om hur Tuva vann över Conan i armbrytning!" är ett problem, men det är ett fritt problem och utmaningen handlar inte om att Tuva ska vinna så säkert som möjligt, utan bara om att hitta på en så bra och intressant berättelse som möjligt. Det finns visserligen samberättarspel som gör det till en konkret tävling att berätta så bra som möjligt (såsom Baron von Munchaussen), men det är ändå väsenskilt från riktig problemlösning. Jag tycker det är helt okej om någon påstår att problemlösning är nödvändigt i roll"spel", men riktigt så långt brukar inte någon dra det hela. Det här är nämligen
mitt eget argument (med utgång från rollspelstriangeln), samberättarmotståndare brukar mig veterligen
inte använda det. (Den främsta anledningen är kanske att det går alldeles utmärkt att friforma och samtidigt ägna sig åt problemlösning. Såsom när det blir upp till spelarnas skarpsinne att lösa en mordgåta, till exempel.)
3. Det här är ett rätt bra argument. Det har en historisk utgångspunkt. Alltså inte vad som är
förnuftigt att kalla "role playing game" utan hur begreppet
historiskt kom till och vad som ursprungligen menades med det. Jag personligen avskyr visserligen irrationella argument, men om jag nu låter bli mina perosnliga åsikter så har jag ingen anledning att förkasta argumentet. Grejen är bara att det går alldeles utmärkt att samberätta med konkreta hjälpmedel och sälja ett samberättarspel precis som vilket annat sällskapsspel som helst. Återigen; för detta har vi redan tidigare diskuterat möjligheter på forumet.
Så... kort sagt; om du menar 1 eller 3 så har du fel, och menar du 2 så är friform godkänt som "rollspel". Och du får tusen minuspoäng för att du skriver irrelevant blaj på forumet som du redan borde kunnat svara på helt själv.
Men ta gärna och skriv ett inlägg på skräckforumet om att Vampire inte är ett riktigt skräckrollspel, om du nu försöker slå världsrekord i uttjatade diskussioner, eller något.
