Modernt rollspelande?

[Theo]

Det finns ju en motsättning här. Å ena sidan vara ärlig med spelarna. Å andra sidan ska "fusket" vara dolt. Jag tycker att det känns svårt att hantera. "Fuskandet" skapar också mängder med frågor. När får spelledaren "fuska"? Hur får hen "fuska"? Hur mycket? Hur hanterar vi om det blir för lite eller mycket? På den tiden när jag "fuskade" var det för att jag trodde att det var så rollspel skulle vara. Samma sak med rälsade äventyr. Det var inget vi i gruppen pratade om. Det var aldrig någon som hade synpunkter. Det bara hände. Jag hoppas att unga rollspelare är bättre på att diskutera förutsättningarna och titta på alternativ idag. Det bäddar för roligare rollspelande.

Zzarchov Kowolski hade en (typiskt) excentrisk men intressant tagning på det här som ställde saken på huvudet: i stället för att SL ändrar tärningsutfall i smyg när hen enskilt bedömer att det passar, låt spelarna ändra utfall öppet - förutsatt att hela gruppen är med på det! Dvs det blir ett gruppbeslut och inte ett individuellt. Det löser hela problematiken med att SLs dolda fuskande berövar spelarna agens.

Everything you think about Game Mastering is probably wrong: Part III - Let dice be fudged, but not by the GM

 

[Gerkub]

Zzarchov Kowolski hade en (typiskt) excentrisk men intressant tagning på det här som ställde saken på huvudet: i stället för att SL ändrar tärningsutfall i smyg när hen enskilt bedömer att det passar, låt spelarna ändra utfall öppet - förutsatt att hela gruppen är med på det! Dvs det blir ett gruppbeslut och inte ett individuellt. Det löser hela problematiken med att SLs dolda fuskande berövar spelarna agens.

Everything you think about Game Mastering is probably wrong: Part III - Let dice be fudged, but not by the GM

Åh! ”GM should be the impartial referee and the players are the storytellers” Fint!

 

[krank]

Det löser hela problematiken med att SLs dolda fuskande berövar spelarna agens.

Är det verkligen spelarna som berövas agens? Är det inte bara tärningarna?

Jag menar, tärningsslag utmanar ju inte spelarna, utan bara rollpersonerna. Ett tärningslag är inget val, det är inte agens.

Om jag går åt vänster istället för att gå åt höger. Om jag väljer att lita på Mr. X, om jag väljer att rädda min fiendes liv, om jag väljer att släppa ut alla företagets hemligheter på internet… där har jag agens, som spelare. Där gör jag val. Och det förändras ju inte av huruvida SL använder tärningar eller friformar. Valet görs, det har de konsekvenser SL bestämmer – de konsekvenser världen ger. För SL är världen.


(Damnit, jag skulle ju inte svara mer… men ja, det här med att kalla tärningsslag "agens" eller "utmaningar" är en pet peeve)

 

[Man Mountainman]

Zzarchov Kowolski hade en (typiskt) excentrisk men intressant tagning på det här som ställde saken på huvudet: i stället för att SL ändrar tärningsutfall i smyg när hen enskilt bedömer att det passar, låt spelarna ändra utfall öppet - förutsatt att hela gruppen är med på det! Dvs det blir ett gruppbeslut och inte ett individuellt. Det löser hela problematiken med att SLs dolda fuskande berövar spelarna agens.

Everything you think about Game Mastering is probably wrong: Part III - Let dice be fudged, but not by the GM

Coolt. Sällan man ser en genuint ny idé i det här gejmet, men det där var definitivt en sådan.