Olle Linge
Snigel
Antag att vi har ett regelsystem som använder färdighet + tärningsslag, ju högre desta bättre. Jag ser två sätt att lösa handlingsresolution i ett sådant system. Det ena använder enbart modifikationer och det andra använder både modifikationer och svårighetsgrad. Det jag vill ha reda på med den här tråden är vilket ni gillar mest och varför.
Enbart modifikationer
Gurgeh har löst det på det här sättet i Millennium. Där finns en statisk svårighetsgrad och allting som påverkar en handling, påverkar den via modifikationer på slaget. Exempel: Jag klättrar uppför en vägg i snöstorm. Svårighetsgraden ändras inte (det gör den aldrig). Jag får plus på slaget för änterhaken, men minus för att det är svårt att klättra.
Både och
Krilles Andra Imperiet (och Västmark) fungerar enligt detta sätt (om jag inte minns helt fel, rätta mig gärna om jag har det). Man ska komma över en svårighetsgrad som spelledaren sätter upp. Vissa omständigheter ger bonus på slaget (till exempel ett hjälpmedel).och andra höjer svårighetsgraden (naturen av handlingen). Exempel: Jag klättrar upp för en vägg i storm. Svårighetsgraden höjs från det normala, för det är svinsvårt att klättra upp. Jag får plus på slaget för att jag har en änterhake.
Som jag ser det är fördelen med det första att allting alltid påverkar på samma sätt. I motståndsslag såväl som mot svårighetsgraden; allt är modifikationer på ett slag. Fördelen med det andra är att det känns mer intuitivt. I praktiken är det förstås exakt samma operation, frågan är bara vilket som är mest pedagogiskt, känns bäst och så vidare.
Vilket tycker in är bäst och varför?
Edit: Fogge påpekade att det blir mer intuitivt att ändra svårighetsgraden, eftersom det annars känns som att "man blir sämre" när det blir svårare (eftersom man drar bort från slaget). Bra poäng.
Enbart modifikationer
Gurgeh har löst det på det här sättet i Millennium. Där finns en statisk svårighetsgrad och allting som påverkar en handling, påverkar den via modifikationer på slaget. Exempel: Jag klättrar uppför en vägg i snöstorm. Svårighetsgraden ändras inte (det gör den aldrig). Jag får plus på slaget för änterhaken, men minus för att det är svårt att klättra.
Både och
Krilles Andra Imperiet (och Västmark) fungerar enligt detta sätt (om jag inte minns helt fel, rätta mig gärna om jag har det). Man ska komma över en svårighetsgrad som spelledaren sätter upp. Vissa omständigheter ger bonus på slaget (till exempel ett hjälpmedel).och andra höjer svårighetsgraden (naturen av handlingen). Exempel: Jag klättrar upp för en vägg i storm. Svårighetsgraden höjs från det normala, för det är svinsvårt att klättra upp. Jag får plus på slaget för att jag har en änterhake.
Som jag ser det är fördelen med det första att allting alltid påverkar på samma sätt. I motståndsslag såväl som mot svårighetsgraden; allt är modifikationer på ett slag. Fördelen med det andra är att det känns mer intuitivt. I praktiken är det förstås exakt samma operation, frågan är bara vilket som är mest pedagogiskt, känns bäst och så vidare.
Vilket tycker in är bäst och varför?
Edit: Fogge påpekade att det blir mer intuitivt att ändra svårighetsgraden, eftersom det annars känns som att "man blir sämre" när det blir svårare (eftersom man drar bort från slaget). Bra poäng.