Jag har en liten ankedot från ett gammalt Drakar&Demoner-äventyr. Jag tänker inte ens nämna vilket äventyr, men de som har spelat det med just de här parametrarna borde känna igen sig. Risken att det spoilas är således liten.
Anyways, i slutkonfrontationen så smiskade skurken rumpa med oss. Det var en så övertygande demonstration av övermakt att det var fullständigt uppenbart att vi hade noll chans. Likförbannat så lär skurken bli att dräpa oss, och berättade istället om sin storslagna plan att helt enkelt trolla bort all ondska. Som bevis för att hon inte ljög lade hon fram det faktum att hon faktiskt inte hade haft ihjäl oss, trots att hon var fett överlägsen.
Vår ledare visade sig vara en sån där insnöad typ, som när han väl bestämt sig att någon var en skurk så ändrade han sig inte. Så han fräste tillbaka fientligt och skurken ifråga började argumentera om huruvida han var en ond typ. Hennes argument var typ "antingen hjälper du mig, eller så motarbetar du mig och då är du ond och då borde jag ha ihjäl dig".
I det läget kunde jag inte hålla mig, och ropade något i stil med "val!". Mitt argument var att gudarna hade gett oss ett val mellan ont och gott. Att ta bort ondskan var att ta bort det valet, och det vore att gå emot gudarnas vilja. Om inte det var ondska på ett högre plan så vore det åtminstone hybris av högsta mått. Efter en rätt hård filosofisk debatt så gav skurken upp, och lade ner sina planer.
För oss som var där så var det där ett precis lika dramatiskt slut som vilken slutfajt som helst, och jag är faktiskt inte helt säker på huruvida vi moraliskt sett hade rätt eller inte. Den gud som medvetet skapar en massa ondska i världen kan ta sig i brasan, enligt min åsikt (ytterligare ett skäl till min agnosticism i verkliga livet). Samtidigt så... tja, om en allsmäktig gud skapar en klase ondska i världen så finns det väl ett skäl till det, och eftersom den allsmäktige guden ändå är den enda objektiva moraliska måttstocken så får väl att gå emot gudens vilja räknas som ondska i sig. Det fanns ingen given utgång, och det var nog därför vi uppskattade det så mycket.
Det roliga var att spelledaren nog inte hade bestämt sig huruvida skurken faktiskt ville väl eller om hon ljög för oss stenhårt, förrän precis i den debatten.