Nekromanti Moralkaka

[Szandor]

Re: Problem

"Visst skulle det vara en bättre värld om folk slutade se på TV (om det inte är nyttiga program om världens orättvisor förstås)"

Det farliga ligger inte i själva TV:n eller underhållningen, det farliga ligger i folks attityd till det hela. Vi har t.ex. den gamla floskeln, oftast hörd av äldre, att "de visar bara elände på tv". Vi matas hela tiden av storkapitalets version av nyheterna, vi får inte se sanningen som den egentligen ser ut.

"gå på bio (om det inte är nyttiga filmer om världens orättvisor som inte kommer från Hollywood förstås)"

Bio är en utvecklad form av eskapism. Som eskapism klassat är det dock fortfarande, i vissa fall, viktigt för människan vars psyke inte klarar av hur mycket som helst. (Bara för att reta vissa i min kompiskrets: Det FINNS folk som klarar av hur mycket som helst.)

"gå på krogen (om det inte är nyttiga krogar som...äh, det blev fel)"

Att gå på krogen är socialt, det för människor närmare varandra. Jag tror tvärtom, att om folk gick på krogen och tog sig en öl tillsammans så skulle man inte ha tid eller vilja att slåss. Tänk er själva hur FN:s "säkerhetsråd" sätter sig ner i en coffeeshop, tar sig en holk och bara umgås. Världen skulle vara mycket lugnare då.

"och rent allmänt ägnade sig mer än att förbättra världen."

Det finns många sätt att förbättra världen på.

"Det är en vanligt förekommande uppfattning bland aktivister på alla politiska kanter och inom alla typer av intresseinriktningar att _underhållning_ och _förströelse_ av vilket slag det vara månde egentligen är av ondo eftersom det hindrar människor från att göra sådant som är viktigt (d v s sådant som just den/de aktivisterna tycker är viktigt)."

Nja, inte riktigt sant. Högerpolitiker tycker om underhållning just på grund av att det hindrar folket från att ha en åsikt, vänsterpolitiker är bara emot själva fenomenet. Sen går det naturligtvis att lägga ihop underhållning med upplysning, som exempel har vi både forumteater, osynlig teater, olika former av rollspel samt tecknade filmer.

"Om rollspel är opium för folket vill jag ha en stor fet pipa till, tack."

För att citera en kompis: "Opium är opium för folket."

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

"Med det resonemanget förstår jag plötsligt vad du menar Szandor ... OCH om man nu väljer att stödja radiohjälpen (fint i sig) så har man ju inte börjat att förbättra världen från den punkt man borde börja, sig själv (det där lät väll fint). NÄ, att stilla sitt EVENTUELLA dåliga samvete framför ärliga handlingar (tex ha roligt (tex rollspel)) är inte särskilt konstruktivt (och ett J**** dåligt resonemang)."

Huvudet på spiken. En god egenmoral säkerställer goda influenser hos de parter man umgås med. Det är heller inte, som sagt, konstruktivt att ha dåligt samvete över saker man ser som moraliska. Skall jag ha dåligt samvete om jag smugglar in medicin i Irak? Nej. De samvetskval vi känner över moraliska handlingar är produkter av en påtvingad moral, en moral dikterad av andra.

"För att försöka återgå till frågan, så tror ... jag att om man som spelledare gör en seriös insatts (utöver att vara en bra underhållare) så kommer de intryck som skapats att bevaras, det behöver inte vara av en moralisk typ, men det kommer definitivt att inehålla värderingar, det är ofrånkomligt."

Den enda egentliga skillnaden mellan moral och värderingar är att moral är ett sammanhållande begrepp för flera värderingar. Det är ungefär samma skillnad mellan orden "mur" och "tegelsten". Det ligger i moralens natur att vara uppbyggd av värderingar, såsom det ligger i murens natur att vara uppbyggd av tegelstenar.

"En spelledare behöver inte ha som motiv att förmedla budskap med sitt spelledande, de kommer ändå. Det finns inom skolor och andra institutioner ett utbrett nyttjande utav rollspel som pedagogisk metod, konflikt lösning o sånt. Detta är välkänt. Det används till att få en rad människor att bli genom dramatik insatta i olika situationer."

Instämmer fullkomligt. Det är även de metoder som visat sig vara effektivast. Att lära genom lek är urgammalt. Som exempel kan jag ta min egen Mor som när hon skulle städa rummet tillsammans med sin syster låtsades att Kungen skulle komma på besök. Det blev alltid skinande rent. Ett annat exempel där dramatik används för att göra folk uppmärksamma på problem är forumteater och osynlig teater. (Kontakta mig för mer ingående info om dessa ädla teaterformer.)

"Jag tror att den effekt som dessa "lekar" uppnår kan finnas inom vanligt rollspel oxå."

Det är en intressant paralell, eftersom vi ser att rollspel klassas som just "lek". En positiv upplevelse av ett möte med skräcken betingar rollspelaren positivt.

"Åter en koppling, kampsport är idag allmänt ansedd att vara ett utmärkt sätt för att bli av med en rad negativa känslor. Man får utlopp för agressioner samtidigt som våld blir avdramatiserat."

Och där har vi det igen, avdramatiseringen av någonting allvarligt. "Men, jag kan ju också slåss sådär." tänker man och kopplar inte att det lilla barnet, oavsett vad man sett på div. filmer eller i träningssalen, antagligen inte alls vet hur man tar ett slag.

"Som motargument angående detta så kanske någon anser att det våldsamma händelser som fantiseras i rollsepel inte borde bli avdramatiserat, utan borde tas på mer allvar. ... Men jag anser att man inte bli "avtrubbad" i rollspel, man kanske får ett kyligare förhållningssätt (utåt) till "hemskheter"."

Vilket är samma sak. Man intar en mer likgiltig ställning till det som uppmålats. Fokuseringen ligger inte på händelserna, utan på lösningen av situationen. Något som, om allt annat misslyckas, är för jobbigt eller innebär att man helt plötsligt måste sluta spela yatsy och börja spela sin roll, enklast uppnås genom överdrivet våld.

"Men (min slutpoäng (ingen pungspark precis)) rollspel = lek!"

Sex är också en lek, skall vi avdramatisera våldtäkt?

"Lek = övning, övning = inlärnnig (alternativt avlärning beroende på vilken pedagogisk skola man tror på). Titta på ungjävlarna när dom leker, det är fysiska lekar, mentala lekar, känslomässiga lekar. Vad som helst. Och det är ofta våldsamma lekar, dock oftast av pojkar, men rollspel är ju oxå dominerat av detta kön. De första lekarna ett barn gör är lekar som övar perception, motorik och att förstå känslor. När barn kommit till en ålder av 6 år ungefär kommer dessa ungar att börja leka lekar med regler av olika slag, fantasi lekar med en uppsättning bestämelser, dels för det kompetativa momentet dels för att uppnå balans och jämlikhet i leken och för det tredje för att de försöker kopiera/öva verkliga företeelser. Vad blir resultatet, jo en uppsättning värderingar och ett utvecklat moraltänkande (beroende på hur det går pålekarna oxå, ständigt misslyckande kan vara ganska så förödande)."

Det är inte själva lekarna i sig som är det farliga, det är de värderingar de får in utifrån. På TV blir de matade av de minst sagt vinklade medierna som gör allt för sin publik. Hemma får de kanske veta (empiriskt) att det är okej att slå folk man inte gillar eller som inte gör som man säger eller som inte lever upp till förväntningarna. Barnen läser fördummande, om än färgglada och lättlästa, böcker som baserar sina historier på de mest triviala av konflikter, vältrar sig i fördomar och har en förlegad och många gånger fientligt inställd moral.

"Min poäng, DE LÄR AV VARANDRA! DE SKADAS INTE! DE MOGNAR!"

Det är vad den store fadern säger om sin unge, efter att han slagit honom med oxpiskan.

"Om vi inte är smartare är ett par sexåringar så beror det nog på att alla rollspelare är dumma, ... Har man DÅ som spelledare/spelare/åskådare ett ansvar för sig själv eller de andra att anamma/reflektera/förkasta olika sortes moral/etik/värderingar. Mitt svar: NEJ. varför, läs ovan!!!"

Man har samma ansvar som en journalist, att ge så objektiv och korrekt information som möjligt. Tyvärr är det så att de flesta SL är, som fallet är med de flesta journalister, korrupta lakejer.

"ps: är detta den sorts debatt som diddi&björn ville uppnå?"

De hade inte den intellektuella kapaciteten att vare sig dra igång den eller upprätthålla den.

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

"Jag har nämligen blivit avtrubbad av åratal av lyssnande på dålig argumentation från rollspelsmotståndare och andra."

Är inte det, som du själv antyder, bevis i sig?

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

"Däremot motsäger den också alla befintliga teser om rollspel som "pedagogiskt instrument", så sjukhus som låter personalen rollspela katastroflägen o dyl för att göra dem mer rutinerade inför sånt, skulle göra sig själva en rejäl björntjänst ..."

Nej, tvärtom. Ett pedagogiskt utfört rollspelande gör folk mer uppmärksammade på problemen ute i världen, det är den enahanda orchslakten som gör folk avtrubbade. När så ett folk nästan blir utrotat på riktigt (östtimor) ser man inte detta, ej heller ser man krafterna bakom (usa).

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem (slowly drifting OT)

Ni har båda två här, utan att veta om det, gått in på kärnan i mitt resonemang. Om vi ser Pepsin som symbol för människan är det naturligtvis sant att man förlorar en bit mänsklighet om man blir avtrubbad. Rosen däremot verkar föredra viljelösa människor, eller som han säger; "... burkar; de är redan rejält avtrubbade ..." Tyder detta på ett sublimt maktbegär hos Rosen eller är han bara en av dem som anser att massan skall hålla käften?

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

"Sen tycker jag att det låter som om du tycker att försvarsmekanismer är nåt dåligt. Har man funktionella försvar på en hög adaptiv nivå som sätter in när de behövs så tyder ju det på en god psykisk hälsa."

Du sade det ju själv, "sätter in när de behövs". I de flesta fall sätter de in för tidigt, det är upp till människan själv att reglera detta.

"Sedan så krävs det ju att en spelare har en viss inlevelseförmåga för att han ska bli rädd. Är han trött, ointresserad eller tänker bara på att hans tjej har gjort slut så bryr han sig nog inte så mycket om att hans polare beskriver hur tarmarna flyger ut ur en människa."

Att man tänker på sitt ex är en form av ointresse, likaså trötthet (om än fysiskt). Vi kan således genomgående använda termen "ointresserad".

Betänk nu alla de gånger man slaktat orcher, dödat oskyldiga, grävt ner småbarn eller på annat sätt, i rollspel, betett sig omoraliskt (Med detta menar jag den gängse moral som omfattas av samhället, inte någon obskyr djävulsdyrkarmoral.) utan att bry sig. Det blir, summa summarum, en j***a massa tillfällen.

Om vi nu jämför detta med de gånger man varit ointresserad och i detta får fram att det är ungefär lika många gånger så borde denne person inte syssla med rollspel då han uppenbarligen inte är intresserad av hobbyn i fråga.

Kvar har vi alla de som som alltid reflekterar över vad de gör samt de som inte gör det, oberoende av yttre brus i kommunikationen. De som alltid reflekterar över sina gärningar kan vi räkna bort, de är redan kurerade, och kvar har vi alltså den stora massan ickereflektiva rollspelare. På vilket sätt skulle dessa människor vara normala när de sitter och mördar, ibland flera gånger i veckan, utan att reflektera på vad de egentligen sysslar med? Det är såna människor som när de åker fast kan åberopa sinnesförvirring och psykiatrisk vård.

"Men vad menar du med att rollspelare skulle vara räddare än någon annan?"

Därför att rollspelare använder sig aktivt av försvarsmekanismerna, de går på högvarav. Sen har vi ju, som Rödhake sa, eskapismen. Rollspelare är en enda bunt Don Quiote allihopa, och rollspelen är Rosinante.

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

"förutom just sublimering och mildare eskapism klarar jag mig nog utan dessa."

Detta var en underdrift utan dess like. "Mildare eskapism" my ass! Dina bravader i det mentala Arkadia som är uppbyggt av din kollektiva fantasi är notoriska. Du överglänser dina egna hjältar.

Sublimering skall vi inte tala om, jag har alldeles för mycket att säga.

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

"En teori lika intressant som den är omöjlig att falsifiera. Vad vi andra än kommer med för invändningar kan du nämligen säga att det bara beror på att vi förtränger hur eländigt vi egentligen har det."

Ett sätt för dig att ändå försöka vinna, du angriper argumentationen och misstänkliggör den.

"Eftersom det sällan är någn idé att argumentera mot teorier och modeller som bygger på psykoanalys,..."

Men det är väl detta som psykologer och filosofer har gjort hur länge som helst?

"...kan jag istället fråga dig vad du tycker den lämpligaste medicinen mot detta sorgliga sakernas tillstånd är. Ska man

a) Sluta spela rollspel och istället viga sitt liv åt välgörenhet och/eller gå i terapi?"

Ett effektivt sätt att ignorera problemet.

"b) Spela rollspel på ett sådant sätt att man faktiskt väcker riktig, kännbar avsky för vad man nu anser vara moraliskt förkastligt och samtidigt göra det på ett sådant sätt att spelare (och spelledare) blir engagerade och aktiverar sig själva i samhälleligt handlande av olika slag? Hur gör man i så fall _det_ ?"

Inga problem, jag tänkte skriva en liten essä om engagerande och kvalitativt spelledande och hur man lägger in undermeningar, bygger in åsikter, "lägger räls" o.s.v. Jag meddelar alla när den är färdig.

"c) Något tredje alternativ vi som förhåller oss skeptiska till psykoanalys/psykologisering/psykobabbel inte kan förstå med våra små små hjärnor och förtappade själar?"

Är också ett sätt.

/staffan

 

[Tinboy]

Re: Ansvar

For every action there´s an equal reaction. Detta är något som borde gälla i rollspel också. Allt man gör får konsvekvenser, bra och dåliga. Att ta ansvar för sitt eget handlande när man spelar rollspel är vikigt. Det går inte att skylla på sin karaktär och säga att: "Berra gjorde det för han är sådan". Du har skapat Berra och val hans egenskaper, du är ansvarig för hans handlande.

Jag tror på att SL måste låter spelarna stå till svars för sitt eget handlande med jämmna mellanrum.

/Pär

 

[Tinboy]

Spelledaren har inget moraliskt ansvar att se till att spelarna har kul, där emot kommer spelet bli rätt tråkigt om de inte har det.

Men SL måste fortfarande ta ett ansvar för det han gör och det spelarna gör. Alla som spelar har ett ansvar för sin karatär och sl har det övergripande ansvaret. Oavsett vad man gör så måste det finnas sunda värderingar.

Du nämde filmklubb nedan som en aktivitet. Om vi våran filmklubb visar snuffmovies är det okej då?

/Pär

 

[Krille]

Det kluvna samhället

"Det är inte själva lekarna i sig som är det farliga, det är de värderingar de får in utifrån. På TV blir de matade av de minst sagt vinklade medierna som gör allt för sin publik. Hemma får de kanske veta (empiriskt) att det är okej att slå folk man inte gillar eller som inte gör som man säger eller som inte lever upp till förväntningarna. Barnen läser fördummande, om än färgglada och lättlästa, böcker som baserar sina historier på de mest triviala av konflikter, vältrar sig i fördomar och har en förlegad och många gånger fientligt inställd moral."

Guuud vilka problem vi har, bara för att vi har skapat oss en knasig moral. Vi har en moral som säger "I skola icke ge någon spö, ty det ogillas". Samtidigt matas vi med en kasse våldsunderhållning som till stor del innehåller det rakt motsatta. Och det kluvna budskapet är inte enbart begränsat till våldsunderhållning - å ena sidan säger moralen att man ska hjälpa andra och vara en god människa. Å andra sidan säger det socialistiska och jantelagsstyrda svenska samhället att om man gör något som individ är det destruktivt för kollektivet och dessutom är det att sticka upp över mängden. Nej, ska något göras så ska det göras som en kollektiv klump. Jag misstänker att det är därför som folk blir så irriterade över att Ted Turner skänkte en miljard dollar till FN - han stack upp, helt enkelt. Huruvida det har med skatteplanering att göra spelar för mig ingen roll - jag har en känsla av att en miljard dollar i FNs kassa gör mer nytta för mänskligheten än en miljard dollar i USAs statskassa. Däremot används det som argument för tesen "den onde och snåle Ted Turner som lurar staten på pengar".

Men för att återgå till ämnet, våldsunderhållningen är inte ny. Den har pågått sen urminnes tider i mer eller mindre avancerade former. Det verkar mer eller mindre som att människan av någon ämlans anledning inte kan få nog av splatt och blod, och trots detta lyckas vårt samhälle fortsätta att existera.

Så på sätt och vis har du rätt - det är värderingarna utifrån som är faran i "lekarna". Eller snarare, det är det kluvna budskapet i värderingarna som vi får utifrån som är faran. Det är aldrig lätt att välja när man får motstridiga uppgifter, och det gäller i synnerhet när man å ena sidan matas av budskapet "våld är fel" och å andra sidan av "våld är ball". Inte heller blir det lättare av kärnfamiljens uppluckring och tydliga förebilder att utgå ifrån. Romarna hade det bra mycket enklare - deras våldsunderhållning gav samma budskap som deras moral. "Det är dåligt att vara feg, det är dåligt att vara vek, samhällsfarliga personer som brottslingar, kristna och annat pack förtjänar att dö på arenan, och det är hybris att försöka gå emot sitt öde."

Å andra sidan har du också fel. Rollspel är en gruppaktivitet. Det är inte enbart mina värderingar som formar spelet, utan även mina spelares. Dessutom är värderingarna (i de flesta fall) någorlunda förankrade i personligheten. Vad jag gör som spelare eller som spelledare lär inte påverka mina medspelares värderingar i stort. Vad det däremot kan åstadkomma är att de får en insikt i mina värderingar, med två möjliga följder: antingen accepterar de dem eller förkastar dem. Beskriver jag hur tarmarna vräker ut en våldtagen flicka så lär inte jag påverka dem att bli mindre eller mer våldsamma. Möjligen kan jag lyckas övertyga dem om att jag är en sjuk jävel som behöver vård (vilket iofs kanske inte är helt fel... /images/icons/wink.gif).

Det "festliga" i det hela är att samma sagor som en gång i tiden ansågs vara sedelärande och uppbyggande idag anses vara moraliskt förkastliga. Jag har en gnagande misstanke om att det egentliga problemet ligger i kärnfamiljens uppluckrande och att en formlös, opersonlig och framförallt stel och regelstyrd kollektiv klump har tagit över förebildsrollen från en närastående och ansvarsfylld personlig uppfostrare. Vad ungdomsbrottslingar behöver är inte skyddstillsyn, kuratorsamtal och skolavstängningar - vad de behöver är en familj, en personlig och närvarande fast punkt i tillvaron.

Vad gör rollspel i denna röra? Den ger individen en möjlighet att sticka upp på ett sätt som inte märks och därför är någorlunda socialt accepterat. Den ger individer möjlighet att få insikt i andras värderingar (och inte bara de värderingar som indoktrineras i oss av medier eller kollektivet) och ta ställning till dem (och dessutom ta någon annan ställning än den som påddyvlas oss). Dessutom är det kul, kreativt och socialt. Det är fan inte särskilt lätt att få allt detta i dagens samhälle. Fast absolut viktigast är att rollspel är kul. Det är långt mer viktigt än att försöka få fram moraliska budskap, sedelärande historier, kreativitet, kunskap et cetera. Att något kan vara skoj för sin egen skull är ett värde som allt för många glömmer idag.

Allt detta svammel är naturligtvis en förenkling av verkligheten, och ingen Absolut Sanning. Men det är i alla fall en åsikt och den står jag för.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Krille]

Dom och oss

"När så ett folk nästan blir utrotat på riktigt (östtimor) ser man inte detta, ej heller ser man krafterna bakom (usa)."

Förutom att jag inte håller med om den vänstervridna antiamerikanska åsikten som framfördes här så håller jag inte heller med om orsaken till att så få svenskar bryr sig om Östtimor.

Orsaken att ingen bryr sig är nämligen skitenkel. Arvika är bra mycket närmare än Östtimor. Arvika kan man göra något åt. Östtimor kan man inte göra något åt. Arvika är oss. Östtimor är dom. Och vem faen bryr sig om dom? De är ju inte oss. Att några tusen pers i Östtimor dör, vem bryr sig? Bagare Anderssons bageri i Arvika står ju under vatten!

Dessutom ser i alla fall jag något som är ganska symptomatiskt för ungefär alla katastrofer som inträffar i tredje världen: orsaken till att man bryr sig är inte att man tycker synd om [sätt in slumpvist vald katastrofdrabbad plats här], utan att man avskyr en viss syndabock som lägger sina fingrar i blöt i det katastrofdrabbade området. Det är helt enkelt mer sexigt och politiskt korrekt att tycka synd om Östtimor eftersom USA (som vanligt) utpekas som den skyldige än att tycka synd om Östtimor på grund av indonesernas etniska förtryck. Det blundar man lite snyggt för - USA är ju mycket hemskare, eller hur?

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Krille]

Väderkvarnarna

"Rollspelare är en enda bunt Don Quiote allihopa, och rollspelen är Rosinante."

Japp. Å visst är det härligt? /images/icons/wink.gif

Jag menar, varje dag tvingas vi ta världsomstörtande beslut. Ska jag sjukskriva mig pga baksmällan? Ska jag säga åt den jävla chefen vad han förtjänar? Ska jag hoppas att det finns soppa kvar nog i bilen idag? Kommer Telia verkligen bry sig om jag blir fyra dagar sen med räkningen? Ska jag plugga psykologi idag, eller ska jag plugga diskretmatte? Borde jag gå till läkare med mitt mjäll i ögonbrynen? Ska jag bjuda ut Sussi ikväll? Behöver Radiohjälpen verkligen mina pengar eller ska jag ta en hamburgare på MacDollars istället? Ska jag ringa upp Benke som jag inte träffat på fyra år idag, eller får han vänta?

Varenda dag, dessa oerhört viktiga beslut som hotar att kullkasta världen. Varenda gång överlever världen, trots alla dessa beslut, som, statistiskt sett, borde ha inneburit Armageddon två gånger om dagen (minst), hur mycket vi än försöker.

I det sammanhanget är rollspelseskapism tämligen trivialt och kanske till och med kreativt och upplyftande. Man kanske till och med inser att det mesta i verkligheten också är väderkvarnar, och att den verkligt allvarliga eskapismen är den undermedvetna som samhället påtvingar oss, inte den medvetna som vi själva väljer.

Världen går inte under av att man tar ledigt från den lite då och då.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Rosen]

<I>Spelledaren har inget moraliskt ansvar att se till att spelarna har kul, där emot kommer spelet bli rätt tråkigt om de inte har det.</I>

Vet du, om jag skulle ringa runt till polarna och boka tid för en spelkväll, dra iväg dem från flickvänner och middag måstegörabråttomgrejor för att spela, och så blir det en jävligt boring spelkväll, då skulle jag vara rätt skamsen sen.

<I>Oavsett vad man gör så måste det finnas sunda värderingar.</I>

Det måste det inte alls.

<I>Du nämde filmklubb nedan som en aktivitet. Om vi våran filmklubb visar snuffmovies är det okej då?</I>

Snuff movies är för det första olagliga, för det andra en Urban Myth som alla filmkännare är rörande eniga om inte finns på riktigt, och du får gärna berätta exakt vad i ett rollspel som skulle kunna motsvara såna.

Filmklubbsmotsvarande ett gläggigt skräckscenario skulle vara splatterfilmer, och ja, det vore helt okej.

--
Åke

 

[Rosen]

Re: Problem (slowly drifting OT)

<I>Rosen däremot verkar föredra viljelösa människor, eller som han säger; "... burkar; de är redan rejält avtrubbade ..." Tyder detta på ett sublimt maktbegär hos Rosen eller är han bara en av dem som anser att massan skall hålla käften?</I>

Det tyder på att jag inte gillar avslagen Pepsi utan kolsyra. Hurså?

--
Åke

 

[Tinboy]

Re: Etik & moral i rollspel

Personligen anser jag att det var rätt tamt. Några kompisar till mig stängde in en person i en frys, trots att frysen var för liten. De knäckta samtliga ben i kroppen och lät henne sitta där tills hon dog. Själv har jag varit med om ett äventyr där vi, bl.a, begravde spädbarn för att se om de kunde krypa upp igen och brände upp vårat hotell med alla gäster i för att skapa en bra stämning till vår halloweenfest.

Jag tycker det är okej men att spela spelar sina karaktärer mem spelledaren borde se till att konsekvenserna syns. Dvs, om spelarn bryter benen på en person och slänger in hennes i en frys för att dö, måste de få jobba jävligt hårt för att inte åka fast och få sitt straff.

Det måste inte vara så att den "goda" sidan vinner varje gång men konsekvenser måste finnas med annars blir det ganska lönlöst att spela.

/Pär

 

[dream]

De flesta skulle nog hålla med om att det ligger ett moraliskt värde i handlingen att följa lagen, eftersom många skulle hävda att lagen inte är något annat än de spelregler vi som samhälle kommit överens om för att kunna fungera som ett samhälle. Därför skulle man med lätthet kunna hävda att det finns en moralisk skillnad mellan en laglig verksamhet och en oliaglig dito. Det är alltså inte nödvändigtvis så att man måste se lagarna i sig som moraliska.
Anta inte i onödan

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Rosen]

Re: Problem

<I>Ett sätt för dig att ändå försöka vinna, du angriper argumentationen och misstänkliggör den.</I>

Knappast nödvändigt när det gäller <I>din</I> argumentation; det gör du så bra själv. Han pekade bara ut det uppenbara.
--
Åke

 

[Tinboy]

Okej, fel av mig, dålig formulering. Om jag och mina vänner gör snuffmovies och tittar på dem är det okej? Det är ointressant om det är olagligt eller inte för det är rollspel som företelse som är intressant utan vad spelarna gör kontra det verkliga livet.

Skall vi acceptera saker i rollspel som inte acceptera i dagens samhälle? Är det okej med pedofili och judehat? Och i så fall, varför? Inte bara ja, nej.

/Pär

 

[Szandor]

"De flesta skulle nog hålla med om att det ligger ett moraliskt värde i handlingen att följa lagen, eftersom många skulle hävda att lagen inte är något annat än de spelregler vi som samhälle kommit överens om för att kunna fungera som ett samhälle. Därför skulle man med lätthet kunna hävda att det finns en moralisk skillnad mellan en laglig verksamhet och en oliaglig dito. Det är alltså inte nödvändigtvis så att man måste se lagarna i sig som moraliska.
Anta inte i onödan "

Jag antog inget, jag undrade vad han menade. Jag har dessutom fortfarande inte fått något svar.

/staffan