Nekromanti Moralkaka

[Robert_UBBT]

Re: Ansvar? - Ja!

"Vad är då illa berörd? Är det inte en reaktion man vill ha som spelledare? Att kunna beröra sina spelare på ett djupare plan är för mig en viktig del i att vara SL."

Illa berörd är väl per definition något som inte är önskvärt och negativt. Om jag ville att mina spelare skulle bli så äcklade att de måste gå ut och spy eller fick psykiska problem av spelandet skulle man väl ändå inte hålla på med rollspel utan mer obskyr ritualism. Nej, beröra vill jag gärna göra. Chocka är okej, men att se till att spelarna mår dåligt av rollspelet tänker jag aldrig gå med på. Det finns nog mycket skit i världen som den är utan att jag ska behöva späda på spelarnas eventuella fobier och neuroser...

-Robert

 

[Szandor]

"Det är en olaglig hobby"

Så moral går bara att appliceras på det lagliga? Betyder det att det olagliga är höjt över moralen eller att allt olagligt är omoraliskt?

/staffan

 

[Szandor]

Re: Problem

Så de enda problem man behöver bry sig om är folk som lever sig in i sina roller?

/staffan

 

[Szandor]

På ett vis ja, men som sagt så måste SL utgå från sina egna värderingar för att kunna definiera "moraliskt tänkande".

/staffan

 

[dream]

Hold your horses!
Rosen säger helt enkelt att rollspel är jämförbart med vilken annan laglig gruppverksamhet som helst. Det var väl ingen moral i det påståendet, mer än möjligen att rollspel inte är olagligt.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[dream]

Det är naturligtvis så att den egna personen påverkar rollspelets anda. Men detta betyder inte att man inte kan sätta sig in i andras kultur eller sätt att tänka.
Jag vet inte om det är önskvärt eller ens nödvändigt att man så att säga tonar ner sig själv i sina äventyr, utan jag tror snarare att det kan vara värt om, att det alltså är bra om äventyren är personliga.
Poängen är i alla fall att äventyr kan vara personliga samtidigt som de utforskar främmande kulturer, värderingar och normer. Finns inga motsättningar här inte.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Rosen]

Re: Problem

<I>Så de enda problem man behöver bry sig om är folk som lever sig in i sina roller?</I>

Vet du om att du pratar i cirklar?
Annars får du ju gärna förklara för oss andra hur det kan uppstå problem kring moral och ansvar och fansmoster om folk <I>inte</I> lever sig in i rollerna?

"Ni ser hur tarmarna tränger ut ur hennes kropp under hjärtskärande skrik, och..."
"Jaha. Kan du skicka pepsin?"

--
Åke

 

[Örnie_UBBT]

Jag tycker personligen det är mer aktuellt med en moraldebatt kring fantasyspel. Nu ska man kanske inte ta det på för stort allvar, men många fantasyspel och -äventyr har ju klart rasistiska inslag, där man ofta förutsätter att en viss ras har enhetliga egenskaper och att det finns evigt onda och evigt goda raser. Över huvud taget är den normala fantasy-uppfattningen av "gott" och "ont" som någon slags absoluter som utgår från en rätt grumlig typ av moralisk intuition också etiskt problematisk, tycker jag. Men fantasyspel och fantasyklichéer är så inarbetat bland rollspelare att man kanske inte tänker på att ifrågasätta det.

Det åsido tycker jag att spelledarens eventuella moraliska ansvar ligger ganska nära det Rosen sa nå'nstans, d v s att spelledaren har ett ansvar att se till att spelarna har det roligt. Jag skulle vilja formulera om det och säga att spelledaren har ett visst ansvar för spelarnas välbefinnande, i så måtto att om spelarna tycker att någonting är obehagligt så har de förmodligen inte roligt. Varje spelledare känner förmodligen sin egen spelgrupp bäst och vet vad han/hon ska göra för att alla ska få det roligt.

Frågan om ett särskilt moraliskt ansvar för skräckrollspel tycker jag är en icke-fråga - det finns bara ett slags allmänt ansvar att se till att alla inblandade har roligt. F ö är det knppast bara skräckrollspel som berör olika typer av "mindre hälsosamma ockulta fenomen". Även i fantasyrollspel förekommer ofta svart magi, dyrkan av onda gudar komplett med människooffer och dylikt och annat bjäfs. Varför sådant skulle vara mer farligt och upprörande för att rollspelet har etiketten "skräck" förstår jag ärligt talat inte.

mvh
Örnie

 

[Örnie_UBBT]

Kristen moral - OT

Blä för så'na missuppfattningar och förenklingar. Det var fel att stjäla och döda i Norden långt innan vi kristnades också. Varianter på den s k "Gyllene regeln" (Gör mot andra så som du vill att de ska göra mot dig) finns i flera kulturer och religioner innan kristendomen ens var påtänkt. Det som du kallar "de stora värderingarna" är just stora eftersom de går igen i väldigt många kulturer på hela jorden, och har gjort så väldigt länge.

mvh
Örnie

 

[dream]

Jag håller helt med om att diskussionen gäller alla spel. Detta är, som jag fattat saken, ingen specifik skräckspelsdiskussion, den bara råkade hamna här.
Jag har åtminstone fört den på ett generellt plan.

[color:green] //Dream </font color=green>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Johan K]

Det är var du sätter dina moraliska gränser som jag tycker ska avspegla sig i SL-rollen.

[colorurple]Alea Jacta Est !</font color=purple>

 

[Krellh]

echo that, alpha one

Helt rätt. Folk i allmänhet har sällan en aning om vad dom pratar om när dom spyr ur sig galla över satanister. Fördomsfullheten och okunnigheten när det gäller mer "obskyra" religioner verkar vara mycket stor...

För övrigt håller jag helt och hållet med om satanisterna - deras egocentriska världsåskådning är inget som passar mig, men jag kommer likafullt försvara dom med näbbar och klor mot oberättigade påhopp

/Tobbelobbe - hedning

 

[Jake Steele]

JAg tycker fortfarande att spelarna (ja alla) har ett större moraliskt ansvar i skräck.

Skillnaden på skräck kontra fantasy på det här planet är som att jämföra action-komedier med thrillers. Där fantasy är action-komedierna. Båda är kul att se men av olika skäl.

Man har också olika tolerans och berättarteknik, om en person blir spetsad på en påle i en actionfilm tänker alla "o tufft" men i en thriller, skräckfilm tänker de "o fy fan".

Ställ dig nu frågan, i vilken av de ovanstående filmerna skulle en råare skilldring påverka dig mest?

Jag skulle själv säga att en råare actionfilm fick mig att tänka "Gud vad äckligt" och en råare thriller skulle få mig att tänka "det här vill jag inte se".

Samma sak gäller vid skilldringar av ockulta fenomen, människooffer och annat.

_öRn

 

[Björn Hellqvist]

If it has feathers...

...webbed feet and quacks, it's a duck! OK, det finns säkert gradskillnader mellan djävulsdyrkare och satanister, men varför i h-e kallar sig då satanisterna sig satanister, om de inte gillar Fan på något sätt? De är f.ö. fortfarande patetiska i mina ögon.

http://www.algonet.se/~enda

 

[Björn Hellqvist]

Helt rätt! (n/t)

.

http://www.algonet.se/~enda

 

[Krellh]

...it might be a parrot

men varför i h-e kallar sig då satanisterna sig satanister, om de inte gillar Fan på något sätt?

Gammal hederlig provokation, svårare än så är det inte. Men ärligt talat är satanister som grupp sett inte mer än spirituella sökare. Som exempel kan nämnas Dragon Rogue - deras tro består av en vild blandning av det mesta (däribland en del som är bevisat vara rent påhittat nonsens utan någon som helst verklighetsförankring) - däremot lyser kristna tankar och idéer med sin frånvaro. Att sedan jag personligen har ett och annat lätt hat-betonat att säga om deras Göteborgs-avdelning är en helt annan sak.

För övrigt, hur kan du anse dom patetiska när du bevisligen inte har en aning om vad dom egentligen är för något?

/Tobbelobbe

 

[Rosen]

Re: If it has feathers...

<I>varför i h-e kallar sig då satanisterna sig satanister, om de inte gillar Fan på något sätt?</I>

<B>Om</B> det nu är gamle Anton LaVey och hans Church of Satan vi pratar om så har de inget emot Satan, de anser bara att han inte finns.

Satan, enligt CoS, är en arketyp; den ursprunglige rebellen och individualisten, han som går sin egen väg no matter what, och de följer den <I>fiktiva figuren</I> Satan som en förebild för personlig utveckling.
Sen pysslar de ofta med ockulta riter o dyl också; finns ingen där som lyssnar, men det ses som bra terapi för att frigöra sig från det kristna slavtänkandet som samhället inympar på en.
(Fö är de ingen kyrka heller; de har ingen centralt organiserad verksamhet förutom att publicera och göra reklam för Anton LaVeys böcker och merchandise. "Church of Satan" är mest en benämning på folk som läst hans grejor och spinner vidare på dem.)

Däremot håller jag inte alls med om att de skulle ha något monopol på termen; det finns gott om teistiska djävulsdyrkargrupper (inklusive rätt mycket av Black Metal-fölket) som kallar sig samma sak, är skitsura på CoS och tycker att de inte är "riktiga" satanister.

--
Åke, empirisk agnostiker

 

[Björn Hellqvist]

...pining for the fiords?!

Det patetiska hos både satanister och djävulsdyrkare är att de ägnar tid åt egoism, övermänniskotänkande, förakt, förstörelse (kyrkobrännarna i Jönköping var iofs mer antikristna än d-dyrkare eller satansnissar), med mera. De av dem som håller sig på sin kant kan väl få tycka vad de vill, men de som ägnar sig åt djuroffer, mordbrand och annat är patetiska då de inte ägnar sig åt något som helst konstruktivt. Om de mår bra genom att förstöra för sig själv och andra, så är de utöver att de är tragiska figurer även farliga. Om man nu ska ha någon form av religiös åskådning så kan den åtminstone vara uppbygglig.

- Björn,
humanist och ateist

http://www.algonet.se/~enda

 

[sluper]

Då är det en pingvin!

Och med detta sakliga och uttömmande svar har Hellqvist vunnit debatten... nja... till att börja med:

Gradskillnad? Skillnaden mellan LaVey satanister och djävulsdyrkare... det är ju inte samma division en gång. Det är ju en skillnad mellan ateister och folk som tillber en gudom... i det här fallet en mycket otrevlig sådan.

Jag säger som Jan Stenmark gör i en av sina skämtteckningar
"Åh, titta, en masugn!"
"Det är ju en trädgren!"
"Ja jag vet, jag sa fel"

Patetiska: Jag känner satanister som är oerhört trevliga, oavsett hur mycket jag ogillar deras livssyn, och inte skulle göra en fluga förnär och knappast patetiska, så försök att undvika fåniga generaliseringar i fortsättningen.

/brain of j *vadå koltrast? Den har fjädrar och en näbb, klart det är en pingvin!*

 

[Krellh]

Re: ...pining for the fiords?!

Grejen är ju den att de som ägnar sig åt förstörelse i form av djuroffer och mordbränder inte är satanister, utan djävulsdyrkare.

Vad det gäller övermänniskotänkande och förakt (och framför allt fördomsfullhet) så har iaf jag hittat betydligt mer av de varorna bland människor som säger sig vara bekännande kristna än hos de som säger sig vara satanister eller mörkermagiker. Så i det här fallet ser jag ofta satanister och liknande som betydligt mycket mer konstruktiva än de av etablisemanget accepterade religionerna. Jag kan peka ut ett antal av dessa "accepterade religionerna" som jag anser vara betydligt mycket mer destruktiva än satanismen - visserligen ska det erkännas att denna destruktivitet oftast inte beror på läran som sådan, utan på den mentalitet som fostras i församlingen, fast det finns undantag.

/Tobbe - religionsvetare