Nekromanti Mord och inga visor

[Genesis]

Har varit borta länge nu. Lång historia, tillbaka igen. Hej allihopa.

Postade precis samma tråd på RPGlab.net, men det må vara hänt. Jag behöver många idéer. Det här handlar alltså om ett nyskrivet spel, som till själ och hjärta egentligen inte är något mer än ett dåligt plagiat på Risings Pookafiktum. Lite skäms jag, men jag kände ändå behovet av att ändra vissa saker. För det första så är jag för tillfället trött på fefolk, så miljön lockade mig inte. För det andra så visste jag att om jag spelar Pookafiktum med min spelgrupp så kommer det bli som alltid när vi får för fria tyglar: avföring och utomjordingar. Så mitt spel handlar istället om en mordhistoria, där målet är att berätta en så odramatisk och logisk historia som möjligt, snarare än en fantastisk. I denna historia måste du dock fortfarande förklara alla de indicier som pekar på att du har haft fuffens för dig.

Först kommer här en (inte så) snabb förklaring av vad spelet handlar om (nästkommande fyra paragrafer), därefter en förklaring på mitt stora problem, som jag behöver hjälp med.

<center> </center>

Så. Spelet heter, åtminstone för tillfället, Mord!, ligger på typ 5 A4 och bifogas med det här inlägget. Det är nästintill komplett och om allt går som det ska så speltestas det på lördag. Utgångspunkten är ett mord som begåtts; en spelare är detektiv och de andra är misstänkta. Kärnan i spelet är att folk skall tvingas till krystade förklaringar på vad de egentligen höll på med på mordnatten, bilda invecklade historier och kasta anklagelser och lögner hejvilt omkring sig.

Först skapas rollerna. Varje spelare skapar en roll i stil med "grevinnan" eller "Professor Plommon". Dessa roller lottas ut. Därefter skriver varje spelare utom detektiven ett antal egenskaper (två eller tre, beroende på antal spelare) i stil med "prenumererar på Guns & Ammo" eller "röker mentolcigaretter". Till varje egenskap skrivs även en ledtråd, i fallet ovan till exempel "Ett paket från Guns & Ammo i pistolstorlek hittas i papperskorgen" respektive "en mentolcigarett hittas i salongen". Ledtrådarna blandas och läggs i en hög framför detektiven, egenskaperna lottas ut till de misstänkta. Man skriver även alibin som lottas ut. Dessa alibin är en aning genanta (typ "låg med en av tjänarna") och innan de lottas ut dras ett slumpmässigt bort och ersätts med en tom lapp. Den som får den tomma lappen är skyldig.

Spelet går till så att detektiven vänder upp en ledtråd i taget och ber den som har den korresponderande egenskapen att förklara sig ("Vad gjorde ni i redskapsboden, herr Winstone?"). Denne förklarar och skyller gärna på någon annan i farten ("Jag letade efter en sekatör att ansa mitt bonsaiträd med. Jag gick dit vid åttatiden och fick se Emma stå och prata med någon utanför köksingången."). Så fortsätter det tills detektiven tycker att det börjar falna, och han vänder då upp en ny ledtråd. Efter att alla ledtrådar är slut förklarar han sin teori om vad som hände, och arresterar den han anser skyldig. Om man tycker att alla misstankar verkar riktas mot en, trots att man är oskyldig, kan man som sista försvar blotta sitt pinsamma alibi. Detta kan dock inte göras under eller efter slutpläderingen.

Finessen är att man själv har skrivit några av ledtrådarna, så när jag säger att Emma stod vid köksdörren kan hon naturligtvis förneka det, men jag vet att ledtråden till hennes egenskap "dricker whiskey i en plunta" är "plunta hittas vid köksdörren", vilken kommer att komma upp förr eller senare och få henne att se ut som en lögnare. Å andra sidan kan jag bluffa, och hon kan försöka förklara vad hon gjorde vid köksdörren helt i onödan (och därmed komplicera sin utsago).

<center> </center>

Okej, så vad är problemet? Jo, vem vinner? Jag hade tänkt att ha ett poängräkningssystem i slutändan (ja, precis som i Pookafiktum. Hållkäften), och därmed utse en vinnare. Man skulle då få minuspoäng för att avslöja sitt alibi, den skyldige få poäng för att komma undan med mordet, och så vidare. Problemet är att jag inte vet vad man ska få poäng för. Om man inte är skyldig eller detektiv kommer jag inte på något att få poäng för, förutom att inte avslöja sitt alibi. Och om man är skyldig inget förutom att komma undan. Detektiven tänkte jag kan få poäng för varje ledtråd han förklarar i sin slutplädering (fast det kanske uppmuntrar till helt bisarra förklaringar av detektiven? Hans historia skall ju vara den enda vettiga) och naturligtvis för att fånga den skyldige. Har någon några idéer? Eller bör jag helt skita i vinnare (det är ju typ ett rollspel, så det måste ju inte ha en)? Kan man kanske rösta för saker i stil med bästa bortförklaring eller liknande?

Kommentarer i övrigt är också mycket välkomna. Kan ni se hål i systemet? Kan man agera på ett sätt som förstör spelet (okej, det är klart man kan, men jag menar på något sätt som man själv tjänar på)? Verkar det kul överhuvudtaget? Jag tycker att de bästa spelkvällarna är de som utmynnar i anekdoter som berättas åratal senare, och jag tror att förklaringar som "tja, jag gick genom hallen när jag skulle ut och hämta luft, och då måste golfbollen trillat ur min ficka, rullat genom salongen och hamnat i grevens rum, varvid han antagligen plockade upp den och stoppade på sig den innan Betty anföll honom med kniven, som hon hade stulit från mig tidigare" kan ge upphov till sådana.


<center>Fler tankar:</center>

1: Det kanske är bättre om alla skriver sina egna alibin? Det finns ju ingen poäng med att någon annan skall ha skrivit dem, som med egenskaperna, och dessutom kan man lättare komma på intressanta alibin om man inte behöver ta hänsyn till att de skall passa vem som helst.

2: Jag undrar om det i praktiken blir så att alla håller stenhårt i sina alibin och detektiven tvingas gissa hejvilt. Det kommer väl speltest att visa, men är det någon som har idéer om hur man kan hjälpa detektiven att luska ut vem som är skyldig, utan att göra det alltför tydligt? Jag kommer inte på något själv

 

[Rising]

Det här handlar alltså om ett nyskrivet spel, som till själ och hjärta egentligen inte är något mer än ett dåligt plagiat på Risings Pookafiktum.

Själv tycker jag inte likheterna är så stora, faktiskt. Däremot är Pookafiktum en tydlig ripp på Baron Munchaussen (båda är skrytspel, och båda har samma sorts samberättarmekanism i grund och botten). Ditt spel - däremot - står på rätt stadiga egna ben, så som jag ser det.

Här är mina kommentarer:

Grejen med egenskaperna känns lite som ett onödigt moment. Eftersom inte detektiven får vara med om att skriva dessa lappar så tror jag det skulle vara en fördel om man gjorde den här proceduren så snabb som möjligt. Antingen skulle man kunna skriva egenskaperna direkt på karaktärskorten (och då inte behöva begränsa sig till köns-, klass- och åldersneutrala egenskaper) eller så skulle man kunna låta Ledtrådskorten vara knutna direkt till vissa personer; på så vis att de hette "Butlerns stövlar är täckta av rödbrun lera" eller "En av Mademoiselle Mamelon's mentolcigaretter hittas i kattlådan."

Jag älskar alibina. De är det största utropstecknet i ditt spel och en helt genialisk ingrediens. Jag ser dem som fundamentet i hela ditt upplägg. En av de främsta anledningarna till att jag anser att ditt spel står på egna ben är just eftersom det saknas motsvarighet i Pookafiktum. Dock; begränsa det på så vis att det måste finnas åtminstone två misstänkta som hela tiden är misstänkta. Det suger ju om alla misstänkta med alibin avslöjar detta, så att endast den skyldige återstår. I övrigt är jag osäker på det där med om man ska skriva sina egna alibin själv eller inte.

Det här med att förklara och skylla på någon annan... Det är bra, men för att förhindra att det bara går runt, runt för evigt - eller att alla vänder sig åt en och samma spelare flera gånger - så tror jag att man kan tjäna på en regel som sade att man bara får skylla på någon som ännu inte talat i den aktuella omgången. Alltså; om vi har tre misstänkta; A, B och C, och detektiven börjar med att utfråga A, då kan A passa vidare till B eller C, men de i sin tur kan bara passa vidare till varandra - inte tillbaka till A. Detta för att få till ett detektivens hög med ledtrådskort kommer avverkas i ett kontrollerat och jämnt tempo. Vad tror du om det?

---

Min största fundering är dock kring själva detektivandet i sig. Jag har svårt att se vad för mekanismer i ditt spel som skulle leda till att ringa in den misstänkte. Det är sant att de misstänkta kan ställa till det för varandra genom att anspela på de ledtrådar de själva skrivit men som ännu inte dragits från talongen, men detektiven i sig tycks inte ha någon makt att ställa till det för den skyldige, och eftersom enbart detektiven tjänar poäng på att luska ut vem den skyldige är så kan man fråga sig varför de oskyldiga skulle hjälpa detektiven att lösa fallet. Om detektiven löser fallet så får han en massa poäng, och om han inte gör det så får den skyldige en massa poäng. Det känns som om de vanliga misstänkta sitter fast i en rätt uppgiven position.

Jag tycker att det finns ett systemfel här.

Jag skulle personligen hellre göra så att de misstänkta fick vara med och gissa vem den skyldige var; genom en hemlig röstning. Okej, så var det i Pookafiktum; men det känns helt enkelt rimligt att alla deltagare får bli delaktiga i den övergripande konflikten, istället för att göra det till en sak som poängmässigt enbart angår detektiven och den skyldige.

Å så skulle jag gärna se att man hade ett riktigt detektivsystem i grund och botten; alltså något logiskt sätt att ta reda på vem den skyldige var, snarare än att bara hoppas på att det skulle bli en mordgåta av sig själv genom deltagarnas samberättande.

Fast jag vet inte. Krilles dogmaspel Murder she Wrote hade inte heller någon riktigt logisk gåtmekanism i grund och botten, men det kanske blir häftiga spelsessioner ändå, vad vet jag? Pookafiktums gåtmekanism (att gissa vem det är som berättat en historia utifrån fyra Spår istället för tre) är knappast särskilt vetenskaplig, den heller.

Jag undrar om man inte kunde ha någon sorts Cluedo-variant i grund och botten, typ att varje ledtråd är ledtråden till något, men det kan lika gärna vara en misstänkts pinsamma hemlighet som det riktiga fallet. Så när detektiven säger "var det inte så att du dödade professorn i sängen, bar ut honom i lakanen till bilen, körde ner den i sjön under picknicken så att vi alla skulle tro det var tal om ett självmord, och att det var därför trädgårdsmästaren såg dig bära ut ett knyte med lakan nerför trappen innan picknicken?" så kan man svara "nej, jag är sängvätare! Okej? Jag är sängvätare, det var därför jag bar ut lakanen, buhuu, jag försökte dölja det, men jag är ingen mördare, buhuu buhuu... Jag har gömt dem i baksätet på min bil och tänkt gräva ner dem i skogen, men jag skäms så, och har därför inte vågat tala om detta..."

Alltså precis som Cluedo - de misstänkta vet tillsammans vilka ledtrådar som inte har med mordet att göra, och utifrån det kan man lista sig till vilka ledtrådar som faktiskt har med mordet att göra. Ett sådant upplägg tror jag skulle ta tillvara på ditt smarta koncept med alibin och samtidigt vara ett upplägg för en "mordgåta" (tja, en logisk gåta, i varje fall) som faktiskt skulle kunna vara utmanande i sig.

Jag vet inte. Hur tänker du kring det här?

 

[lanariel.silver]

skulle man inte kunna få poäng när man som mistänkt undviker detektivens frågor utan att föra honom närmare sitt alibi, den skyldiges enda chans är att komma undan, detektivens att arrestera den skyldiga och de oskyldiga att hålla sina egna liv utanför så mycket som möjligt?

 

[Genesis]

Själv tycker jag inte likheterna är så stora, faktiskt.

Hurra! Jag är originell!

Grejen med egenskaperna känns lite som ett onödigt moment. Eftersom inte detektiven får vara med om att skriva dessa lappar så tror jag det skulle vara en fördel om man gjorde den här proceduren så snabb som möjligt. Antingen skulle man kunna skriva egenskaperna direkt på karaktärskorten (och då inte behöva begränsa sig till köns-, klass- och åldersneutrala egenskaper) eller så skulle man kunna låta Ledtrådskorten vara knutna direkt till vissa personer; på så vis att de hette "Butlerns stövlar är täckta av rödbrun lera" eller "En av Mademoiselle Mamelon's mentolcigaretter hittas i kattlådan."

Bra stuff. Då får man dock lotta ut vilka personer man skall skriva ledtrådar till. Jag är inte säker på att man tjänar så mycket tid, men man slipper ifrån tråkigheterna med neutrala egenskaper.

Min största fundering är dock kring själva detektivandet i sig. Jag har svårt att se vad för mekanismer i ditt spel som skulle leda till att ringa in den misstänkte.

Präcis. Det behöver åtgärdas.

Jag undrar om man inte kunde ha någon sorts Cluedo-variant i grund och botten, typ att varje ledtråd är ledtråden till något, men det kan lika gärna vara en misstänkts pinsamma hemlighet som det riktiga fallet.

Det här diggar jag starkt. Men jag vet inte hur man skulle lösa det i praktiken.

Först tänkte jag "ah, man skriver ledtrådar till det alibi man skrev, och skiter i egenskaperna!", men det blir ju toksvårt att skriva ledtrådar om man inte vet vem som slutar med alibit. I ditt exempel är alibit "Sängvätare". Men jag kan inte skriva "Butlerns säng saknar lakan" som ledtråd, för jag vet inte om det är butlern som blir sängvätaren. Jag måste ha något "officiellt" att koppla ledtråden till, som jag hade med egenskaperna.

Sedan tänkte jag "man skriver alibit till en viss person (vem man skriver till designeras genom lottning), samt ledtrådarna till det, innan personerna lottas ut. Sedan slumpar man vem som är skyldig, och dennes alibi är ogiltigt, och ledtrådarna pekar istället mot brottet". Men det känns konstigt att man känner till någons alla ledtrådar och hela alibi. Å andra sidan kanske det är bra. Inte nog med att du har en Mörk Hemlighet, någon av de andra känner till den! Och det är klart, du kan ju inte vara säker på att du känner till personens hemlighet. Det kanske är den skyldige!

Hm, det kanske kan vara något. Fast nu blir det genast trist för den som skriver om detektiven. I praktiken måste ju detektivrollen bestämmas först, eftersom detektiven inte får känna till någons alibi. Ett alternativ är ju så klart att skita helt i detektiven. Alla är misstänkta och skall lösa mordet tillsammans. Då får man dessutom helt naturligt en röstning i slutet för att finna den skyldige. Jag är ganska fäst vid att ha en detektiv som hittar ledtrådarna och pressar de misstänkta, dock. Men, "kill your darlings". Spelet kanske tjänar på att man gör sig av med honom?

Nu får vi ju i och för sig fortfarande ingen egentlig lösning på problemet. Om flera stycken inte har avslöjat sitt alibi så finns det fortfarande inget som tyder på att en av dem skulle vara skyldig, snarare än de andra. Eller finns det? Det kanske räcker med folks beteende. Om det inte finns en detektiv så tjänar ju alla på att hitta den skyldige, utom den skyldige. Så alla försöker pressa folk till att avslöja sina alibin, utom den skyldige, som bara vill så förvirring.

Något annat som händer är att så fort man förutsagt en ledtråd (jag sade att jag såg butlern vid sjön och nu är hans stövlar fulla med lera), så vet alla vem man skrivit om, eftersom alla skriver ledtrådar till en person. Det är ju inte så bra.

Alltså precis som Cluedo - de misstänkta vet tillsammans vilka ledtrådar som inte har med mordet att göra, och utifrån det kan man lista sig till vilka ledtrådar som faktiskt har med mordet att göra.

Men vem skriver de ledtrådarna?

Det här med att förklara och skylla på någon annan... Det är bra, men för att förhindra att det bara går runt, runt för evigt - eller att alla vänder sig åt en och samma spelare flera gånger - så tror jag att man kan tjäna på en regel som sade att man bara får skylla på någon som ännu inte talat i den aktuella omgången.

Tja, det skadar ju inte, men om allt går som det ska så behövs det inte. Säg att vi har fyra misstänkta med tre ledtrådar var. Det ger tolv omgångar. Om man bluffar lika mycket som man talar sanning, så kan man fortfarande bara skylla ifrån sig i hälften av omgångarna, och det är förutsatt att man inte själv fått någon av egenskaperna som man skrivit. Dessutom får vi ju omgångar där ledtrådarna inte tillför något. Jag sade att jag såg tant Gredelin i trädgården, hon sade att hon vattnade blommorna, och nu hittas en bit gredelint tyg där. Jaha.

-------------------------

Fan, ju mer jag tänker på det, desto mer faller spelet samman. Jag måste ha en ordentlig fundering.

 

[Rising]

Fan. Nu har jag klurat på det här hela dagen. Och problemet är att jag har kommit på en lösning, fastän jag undrar om du tycker att den lösningen har så mycket att göra med det du själv har kommit på...

(Om inte annat så får du ta det här som ett uselt responsinlägg, men ändå ett kanske givande inspirerationsmaterial?)

Jag tar det från början:

Först kommer man överrens om vem som ska vara detektiven, och därefter får var och en skapa sin egen karaktär (eller så lottar man ut dem, vilket som). Det behöver inte stå något särskilt på korten i övrigt.

Okej, nu tar man fram ledtrådslapparna. Om man är fem misstänkta och tycker att man ska köra med tre ledtrådar per misstänkt så plockar man fram femton lappar. Man sätter ett kryss på en av dem, för att sedan blanda dem alla grundligt och dela ut dem bland de misstänkta. Den som får lappen med krysset vet att han/hon är mördaren.

På lapparna skall nu var och en av deltagarna skriva ledtrådar, och dessa skall vara utformade på så vis att de är tydligt knutna till en av de misstänkta, men samtidigt vara så öppet formulerade att de kan passa till typ vilket mord eller vilken pinsam hemlighet som helst.

Exempel:
"Vittnen såg Fru Haexmiölke kasta ett spädbarnsstort bylte i ån!"

Det kan vara så att hon försökt undanröja bevis - såsom ett inlindat mordvapen - men det kan också handla om att hon dumpat en samling kärleksbrev från en älskare eller något helt annat.

"Det finns blodfläckar på Greve Grusimaskineriet's skjortärmar!"

Det kan nästan betyda vad som helst. Greven kanske skar sig under ett passionerat möte med en hemlig älskarinna?

---

Now, here's the thing:

Var och en av de misstänkta skriver en ledtråd om sig själv, och sedan en ledtråd om var och en av spelarna till höger om en runt bordet, tills ens lappar tar slut. Så med fem misstänkta - A, B, C, D och E - och tre ledtrådar per misstänkt; så skriver A ledtrådar om A, B och C, medan B skriver ledtrådar om B, C och D, osv.

Prylen är att mördaren INTE skriver någon ledtråd om sig själv. Han lämnar krysslappen tom.

På så vis har man lika många ledtrådar om alla misstänkta, utom mot den skyldige; och det är enbart mördaren som känner till att han är den skyldige. (Det ironiska är alltså att det finns fler ledtrådar som pekar mot de oskyldiga än mot mördaren - vilket iofs är precis hur det ligger till i många stereotypa deckare)

Sedan blandas alla lappar och man delar ut dem jämnt bland de misstänkta. En av de misstänkta får krysslappen - men hon är alltså inte (nödvändigtvis) mördaren. Hon råkar bara vara ett sämre vittne än övriga.

---

Därefter får detektiven börja snoka. Han vänder sig direkt mot en av de misstänkta och leker typ "finns i sjön?" Fast istället för att fråga spelaren Nisse om han har något kort om Professor Plumpudding, så gör han en story av det. Han säger saker som "Var det inte så, unga fröken, att ni på morgonen till mordnatten bevittnade Professor Plumpudding göra något som väckte er nyfikenhet?", och "Min herre, nu vill jag att du försöker minnas butlerns agerande under middagen. Var det inte så att - nu när du tänker efter - han gjorde något som du så här i efterhand kan finna sällsamt?" osv.

Om den utfrågade har ett eller flera kort som pekar ut den som detektiven frågar om, så berättar hon om vad hon vet; och försöker väva in det i den övergripande mordgåtan så gott hon förmår.

Eftersom det vore dumt att fråga de misstänkta frågor om sig själva (="frun, har inte du själv gjort något som du finner misstänksamt?") så låter man detektiven få snoka runt lite på egen hand också. Alltså, om detektiven vill veta om Professorn har några kort om sig själv, så säger detektiven bara något i stil med "efter middagen gick jag ut på altanen och begrundade kvällens händelser, när jag plötsligt blev varse något som väckte misstankar mot Professor Plompudding!" Då räcker det att Professorn räcker över sina kort om sig själv till detektiven för att låta detektiven själv berätta om ledtrådarna. Det är visserligen inte en helt meningslös skillnad på de tu; eftersom detektiven lär sig mer av att få läsa lapparna själv (han kan bl.a. tolka handstilen från vem som skrivit dem), men i stort sett är principen densamma.

Den som blir utpekad av en misstanke får omedelbart ordet och får förklara hur det egentligen ligger till. De första misstankarna kan man avfärda som missförstånd eller att de blott har med ens små pinsamma hemligheter att göra. Såsom att man tvättade kiss från lakanen och inte blod, eller att man har en otrogenhetsaffär med pigan; eller vad saken nu än gäller. Den misstänkte får alltså improvisera fram pinsamma hemligheter allteftersom. När en misstänkt blivit utpekad av lika många misstankar som var och en fick lappar utdelade åt sig i början, då vet man dock att hon är oskyldig. Då kommer alltså det slutgiltiga alibit, den pinsammaste hemligheten av dem alla, den som höjer personen över alla misstankar, men som samtidigt drar ned hennes anseende i skam. Förutom att man vet att den personen är oskyldig så har det dock inga andra spelmässiga konsekvenser.

---

När som helst får någon deltagare göra en gissning, genom att ta en lapp, skriva sitt eget namn och vem de tror är mördaren, för att sedan lägga denna lapp i mitten på bordet. Om det redan ligger lappar där så lägger man sin lapp överst i högen. Alla får gissa, även detektiven och den skyldige (fast den skyldige gör enbart sin gissning för att förvilla de andra). För att mördaren skall ha en chans att klara sig obemärkt så har man följande specialregel:
När det bara är två misstänkta kvar så måste alla omedelbart göra sina gissningar innan man kan fortsätta.

---

Detektiven fortsätter alltså med sin utfrågning tills alla vet vem som är den skyldige (när alla andra har ett alibi utom mördaren). När detektiven är klar så tar man dock högen med gissningar och ser vem det är som har vunnit: Den förste som gissade rätt vinner, och om ingen gissat rätt så vinner förstås mördaren. Eftersom alla lagt sina gissningslappar på hög så kan man tydligt se i vilken kronologisk ordning som gissningarna gjorts.

---

Taktikprat:

Det är alltså en sorts chickenrace; det gäller att gissa tidigt, men ju längre man väntar, desto bättre gissning kan man göra. Man kan vinna mycket genom att lyssna på ledtrådarna. En ledtråd som pekar på Arvidos och som låter som om den var skriven av Arvidos skvallrar ju om att Arvidos förmodligen inte började med x-lappen; vilket alltså betyder att han är oskyldig. Men samtidigt kan det vara någon av de andra spelarna som djävlas; skall man skriva en ledtråd åt Arvidos' karaktär så tjänar man ju på att skriva den så att den låter som något som Arvidos kunde ha hittat på.

Allra viktigast är det nog ändå att studera detektiven. Om detektiven får läsa en lapp skriven av samma person som ledtråden pekar på, så vet han omedelbart att den personen är oskyldig. Så om detektiven är mindre intresserad av att ringa in någon särskild person så kan man ta det som en ledtråd. Det kan låta som om detektiven har en orättvis fördel, men det är samtidigt så att de misstänkta ju börjar med ledtrådskort - vilket han inte gör - så om de bara tolkar hans utfrågningar rätt så har de ett försprång. Detektiven kan däremot ställa till det för misstänkta som ännu inte gjort sina gissningar och som han tror är smarta, genom att utfråga dem först tills alla deras ledtrådar är avslöjade; då får alla deltagare veta vad de haft för lappar, medan de ännu inte vet vad övriga deltagare sitter på för information.

Man kan också tänka "oj, där gjorde Nisse sin gissning. Vad snabb han var! Eftersom ingen ledtråd hittills pekat på majorskan så tror jag att han helt enkelt chansade på henne. Det betyder att det vore meningslöst att gissa på majorskan nu, när Nisse redan gjort det, så jag tror att jag tar tillfället i akt och gissar på butlern, eftersom han bara har utpekats av en ledtråd så här långt, och eftersom jag vet att inte Nisses karaktär är mördaren, ty jag har Nisses egen lapp som pekar ut hans karaktär här i min hand." Den sortens resonemang är väldigt smarta, men kan också spolieras helt av den faktiske mördaren om han bara är smart nog att göra sin bluffgissning i precis rätt ögonblick.

Så det finns absolut en "riktig" logisk gåta i grund och botten; även om spelet i första hand förstås bara är ett lättsamt och roligt samberättarspel där det gäller för deltagarna att förklara vad ledtrådarna egentligen har handlat om - vilket kan bli både tokroligt och spännande beroende på deras humör.

Fy fan alltså, det här vill jag verkligen spela!

Vad tycker du? Var det inspirerande läsning, eller ramlade jag för långt bort från det spel du hade tänkt dig?

 

[Genesis]

Först av allt: du rockar järnet. Tack. Jag funderade på det jäkla spelet i timmar igår och kom fram till en binge olika lösningar, ingen av vilka var riktigt bra. Så tänkte jag stilla för mig själv. "Det var ju en så'n bra idé! Kan ingen bara ta och fixa till den litet grand, jag får ju ingen rätsida i det själv." En idé som jag hade, men inte riktigt lyckades förverkliga, var att alla de misstänkta skulle ha en rival som de ville se arresterade. De skiter i vem som gjorde det (ingen gillade den gamle geten i alla fall), utan vill bara utnyttja tillfället till att göra sig av med sin hatade rival. Jag tyckte att det var litet kul, men det funkade aldrig särskilt bra.

Tack, det var mycket inspirerande läsning, och jag tror att det kan vara ett otroligt kul spel. En spontan fråga skulle dock gälla detektivens letande efter ledtrådar (till skillnad från utfrågningen). Eftersom spelet inte egentligen har någon "turordning", kommer inte han att börja varje spel med "Jag tog mig en funderare och kom på något märkligt med fru Pilledutting. Därefter gick jag igenom trädgården och hittade något underligt gällande herr Spaak," och så vidare? Alltså fiska fram allas ledtrådar om sig själva innan han ställer en enda fråga?

Skulle en lösning på det vara att man går i "rundor", fast löst definierade? Om vi tar tillbaka principen med att skylla vidare, och regeln om att man inte får skylla på någon som talat i rundan, så blir det typ såhär:

---

Om detektiven frågar ut någon som inte vet något alls, händer ingenting, han får helt enkelt fråga vidare. Men när han träffar rätt, så pekar ju denne/denna mot någon annan, som försöker förklara sig. Istället för att det blir detektivens tur att fråga ut, måste den nyligen misstänkte skylla vidare på någon mer, som han har ledtrådskort om, om han kan (han får inte skylla på någon som redan pratat). Då får man ännu en sak att fundera på för att lista ut brottslingen. Om James inte skyllde på någon efter att fru Schtropp hade skyllt på honom, så innebär det att han inte har några ledtrådskort som pekar mot någon annan. De två korten han har på hand som han inte nämnt ännu, måste därmed peka mot honom och/eller fru Schtropp. Aha!

Detektiven får därmed bara "leta bevis" (fråga någon om honom själv) en gång per utfrågning. Så vare sig professorn har kort om sig själv eller inte, så måste detektiven nu fortsätta utfrågningen tills någon nappar och börjar skylla ifrån sig. Sedan går tåget vidare tills någon inte skyller ifrån sig alls. Då frågar detektiven igen, och får nu fiska efter en ledtråd till, om han vill. En annan fördel med det här är ju att detektiven inte kommer att behöva ställa lika många frågor. Historien nystas upp utan att han behöver upprepa sin "var det inte så, herr Quissling..." varje gång. Det kan nog annars bli en aning tjatigt om vi antar att det finns femton ledtrådar, och han ett antal gånger kommer att fråga folk som inte vet nå't.

---

I övrigt är det enda jag sörjer förlusten av bluffandet. Jag var rätt så förtjust i tanken att man kan låtsas att man har en ledtråd som pekar på att betjänten var vid sjön. Så när betjänten försvarar sig så är han tvungen att gissa om jag bluffar eller talar sanning. I det förra spelet så fick man ju efterhand som ledtrådarna visades upp se vilka utsagor som var sanna och vilka som saknade understöd.

Men det viktiga med bluffandet var egentligen inte bluffandet i sig (även om det är kul), utan det faktum att man blir överbevisad med att man ljugit. "Men, direktör Dittling, om ni spenderade hela kvällen i huset, hur kommer det sig då att era skor är täckta med lera? (slänger fram ett beviskort)?" Ett sätt att få in litet av det tror jag är att detektiven i början frågar de misstänkta vad de sysslade med på mordnatten. Så när ledtrådarna börjar ploppa fram så måste de utpekade försöka få in dem naturligt i sin utsaga, snarare än bara förklara varje ledtråd för sig ("Ja, jag gick ut en stund, det minns jag nu, när jag tänker efter, för att ta ett par bloss i min pipa. Det hade just slutat regna, så marken var lerig och fastnade på mina skor när jag gick ett varv runt huset. Då fick jag för övrigt syn på min fru, som kom ut ur ladan bärandes en stor, svart plastsäck. Vad var det du gjorde där, egentligen, älskling?"). Det hjälper nog även detektiven i början. Istället för att börja från noll ("Vet ni något om herr Yokohama, fru Minck?") så har han något att utgå ifrån ("När ni var ute på er aftonpromenad, fru Minck, så stötte ni kanske på herr Yokohama som borde ha kommit med bil vid den tiden?").

Bara sådär skulle jag nog även lägga till en regel om att när man använt en ledtråd så lägger man ned den framför sig, så att spelet inte bara handlar om vem som kommer ihåg bäst hur många gånger herr Brun har skyllt ifrån sig. Jag tror att detektiven hamnar i ett underläge. Visserligen kan han ju se handstilen, men som du skrev så har han inga ledtrådskort från början, och vad som är viktigare, han har inte skrivit några ledtrådskort. Om jag får höra en ledtråd om doktor Glas som jag själv har skrivit, så har jag ju en fördel gentemot den som inte vet om doktorn själv har skrivit den eller inte. Men jag tror knappast att det gör något att detektiven har det svårare. Man kan ju helt enkelt låta den mest erfarne spelaren vara detetktiv. Den skylldige är det dock litet synd om, det måste ju vara jättesvårt. Men jag tror inte att det gör så mycket, heller.

Vad tror du om de ändringarna? Jag tror att det här kan bli genitaliskt. Och man kan nog få in det i dogmaformat om man så vill. Det är väl lika mycket dina idéer som mina (du hittade ju på både utgångspunkten (Pookafiktum) och utvecklingen), så om jag tar och plitar ned reglerna och fixar till en PDF, vill du (A) ha ditt namn på och (B) ha en kopia för att provspela?

 

[Rising]

En spontan fråga skulle dock gälla detektivens letande efter ledtrådar (till skillnad från utfrågningen). Eftersom spelet inte egentligen har någon "turordning", kommer inte han att börja varje spel med "Jag tog mig en funderare och kom på något märkligt med fru Pilledutting. Därefter gick jag igenom trädgården och hittade något underligt gällande herr Spaak," och så vidare? Alltså fiska fram allas ledtrådar om sig själva innan han ställer en enda fråga?

Jag var nog oklar: Det här med att snoka bör ske på exakt samma sätt som att göra en utfrågning. Alltså: Alla deltagare skall bli varse vem det är som blivit misstänkt och av hur många ledtrådar (det är ju viktigt att alla kan hålla räkningen), och man bör alltid spela upp varje ledtråd som en berättelse; den som blir utpekad av ledtråden får förklara sig och hitta på någon trovärdig med pinsam förklaring till sitt misstänkta beteende, osv.

Den enda skillnaden mellan att fråga en misstänkt om vad hon vet om övriga misstänkta, och att försöka få reda på vad hon kan ha för lappar om sig själv; det är:

1. För berättelsens skull: Detektiven får sköta berättelsen om hur han upptäckt ledtråden.
2. Detektiven får titta på lappen (det kom jag på bara för att ge detektiven något av en edge).

I övrigt bör det fungera på ett och samma sätt.

Om detektiven frågar ut någon som inte vet något alls, händer ingenting, han får helt enkelt fråga vidare. Men när han träffar rätt, så pekar ju denne/denna mot någon annan, som försöker förklara sig. Istället för att det blir detektivens tur att fråga ut, måste den nyligen misstänkte skylla vidare på någon mer, som han har ledtrådskort om, om han kan (han får inte skylla på någon som redan pratat).

Ja! Jag var lite störd av att inte de misstänkta kunde påverka utfrågningen i någon grad; men med den där regeln så blir det mycket mer deltagande och mer interaktion de misstänkta emellan. Klockrent förslag, och jag håller med dig helt om dina övriga funderingar och idéer om detta.

Bara sådär skulle jag nog även lägga till en regel om att när man använt en ledtråd så lägger man ned den framför sig, så att spelet inte bara handlar om vem som kommer ihåg bäst hur många gånger herr Brun har skyllt ifrån sig. Jag tror att detektiven hamnar i ett underläge. Visserligen kan han ju se handstilen, men som du skrev så har han inga ledtrådskort från början, och vad som är viktigare, han har inte skrivit några ledtrådskort.

Yeah, kanske... Fast jag såg en finess i det där om att olika deltagare kunde lära sig olika mycket av att få höra en ledtråd. Jag måste provspela innan jag vet hur det kommer ligga till. Men jag kan tänka mig att detektiven får alla lappar allteftersom de använts; vilket betyder att de misstänkta visserligen har ett försprång medan detektiven kommer starkt i slutspurten. Fast jag vet inte, måste provspela det för att få klarhet.

Jag tror att det här kan bli genitaliskt.

Jag med. Det är så enkelt, så crisp. Det känns som något man skulle kunna spela med såväl ens föräldrar som på ett konvent som pausunderhållning, eller till och med minilajva det med värsta hardcoreflummarna.

om jag tar och plitar ned reglerna och fixar till en PDF, vill du (A) ha ditt namn på och (B) ha en kopia för att provspela?

A) Bara om du vill. Det var ju ditt initiativ från början.
B) Du tänker inte lägga ut PDF:en på nätet?

 

[Troberg]

Jag tycker att...

om jag tar och plitar ned reglerna och fixar till en PDF

...ni ska göra varsin PDF, i Dogma-format, och delta i Dogma-festivalen!

Jag tror att Rising har en chans att bräcka sitt tidigare rekord med oväntade spelteman (Syfilis) med ett spel som innehåller sängvätande...

 

[Genesis]

Fast...

... de kommer nog att bli djäkligt lika i så fall. Om inte den där *pekar på Rising* hittar på ännu fler finurligheter. Själv är jag väldigt nöjd med spelet som det ser ut nu (om inte speltest effar upp det totalt). Att ha med det i dogmafestivalen däremot funkar topp. Och om någon vill utmana mig/oss med ett annat morddogmalir, desto bättre.

 

[Genesis]

Jag var nog oklar: Det här med att snoka bör ske på exakt samma sätt som att göra en utfrågning. Alltså: Alla deltagare skall bli varse vem det är som blivit misstänkt och av hur många ledtrådar (det är ju viktigt att alla kan hålla räkningen), och man bör alltid spela upp varje ledtråd som en berättelse; den som blir utpekad av ledtråden får förklara sig och hitta på någon trovärdig med pinsam förklaring till sitt misstänkta beteende, osv.

Haha, visst ja, nej, du var inte oklar. Jag fattade det. Fast... jag glömde bort det se'n . Men det är ju fortfarande så att detektiven tjänar mer på ledtrådar han får läsa själv än på ledtrådar andra berättar om. Men det är en ganska liten skillnad, så det kräver kanske en ren powergamer för att utnyttja den. Å andra sidan är det ju mer av ett strategispel (gåtspel?) än ett egentligt rollspel, så det känns konstigt att inte alltid utnyttja alla möjligheter. Ännu något för speltest.

Yeah, kanske... Fast jag såg en finess i det där om att olika deltagare kunde lära sig olika mycket av att få höra en ledtråd. Jag måste provspela innan jag vet hur det kommer ligga till. Men jag kan tänka mig att detektiven får alla lappar allteftersom de använts; vilket betyder att de misstänkta visserligen har ett försprång medan detektiven kommer starkt i slutspurten. Fast jag vet inte, måste provspela det för att få klarhet.

Jo, speltest är nog nödvändigt. Men jag förstår inte hur det faktum att man lägger ned kortet påverkar att olika deltagare lär sig olika mycket? Eller, vänta, jag tror inte att jag specificerade det. Vad jag menade var alltså att man skulle lägga kortet med baksidan upp. Det var mest för att folk skulle ha lättare att komma ihåg hur många gånger någon har pratat. Eller menar du att de som minns att personen redan har talat två gånger läser andra saker i ledtråden en de som inte minns?

Hm, jag tror att jag skall köra utan regeln vid speltestet på lördag, och sedan fråga folk om de hade svårt att hänga med eller inte.

A) Bara om du vill. Det var ju ditt initiativ från början.
B) Du tänker inte lägga ut PDF:en på nätet?

A) Ha, jag tror att fler skulle spela det om ditt namn stod med
B) Jo, men jag har egentligen inget ställe att lägga upp det på. Jag har en hemsida, men den är inte för rollspel, så dit kommer ingen för att leta efter det. Jag kan ju ladda upp det på WRNU:s gratislista, men ärligt talat, är det någonsin någon som läser de spelen? Om du har ett bra förslag på någonstans att lägga upp det, så visst, abselitut.

 

[Troberg]

Re: Fast...

de kommer nog att bli djäkligt lika i så fall.

Det tror man när man börjar, men när man börjar skriva så får det sitt eget liv och blir något man inte riktigt såg från början.

 

[Troberg]

Om du har ett bra förslag på någonstans att lägga upp det, så visst, abselitut.

RPG Lab har både möjligheter till postning i filarea och begränsade möjligheter till hostning av en egen site.

 

[Genesis]

Så klart! [ant]

Varför tänkte jag inte på det?