Nekromanti Mutant Chronicles

[Storuggla]

"Frågan är: varför? Har dina spelare någonsin varit smarta nog att inte skjuta på första bästa mål?"

Öh... nä. Men jag har höga förhoppningar. Och faktum är att ni faktiskt försöker innan ni skjuter. Men ja...

"i detta läge vill jag inte ens tänka på vem som brände ner en by senast jag ledde ett äventyr som krävde två sammarbetande hjärnceller... "

Mats.


Storuggla, hjälpte bara till

 

[Eksem]

Vi spelar det nu, faktiskt. Med såväl regler som spelvärld bra nära omoddade (såvitt jag vet, jag är bara en stackars spelare den här gången). Vi är indragna i en jäkla soppa med kättarcapitoler, två bråkande klaner (eller vad det nu heter) från mörkret och så förstås brödraskapet på vårt arsle. Jag är paranoid så att det skriker om det.

 

[Rickard]

Vi kör det.. Det är typ noir.. typ.. Jag får lite känslan av "det är helt normalt, förutom vissa saker" när vi spelar MC.. Det enda regelmodd jag vet SL har gjort är att fördubbla vapenskadorna.. Vi liksom accepterar reglerna för vad de är och vad de skulle varit till för.. Du kan kolla in våra MC-uppdrag på <A TARGET=slurk HREF=http://arkiv.slurk.cjb.net>arkivsidan</A> (om det någon som tröttnar på att jag ständigt ger denna länk så säg för guds skull till!)..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som dock helst tar ett PM om den saken eftersom han inte är här så mycket nu för tiden

 

[entomophobiac]

Skarpt svart/vitt?

Vad segs om korruption, korporationskrig, ketteri, svek, konspirationer och mer stridigheter bland menniskor sjelva en mot den stora ondskan?

Sedan tycker jag reglerna i MC, oavsett hur "orealistiska" de kanske er i jemforelse med annat, er mycket funktionsdugliga. De er snabba, enkla och faktiskt rett roliga att anvenda. Oavsett om vapnen gor jettemycket skada eller nagot annat. Det er tenkt som ett hjeltespel for sjuttsingen!

Axelskydd har vel sedan knappast paverkat innehallet i en produkt? Det finns underliga saker i alla spel. Grona slanguttryckslangande orcher i Warhammer, alv och dverg som yrke i gamla versioner av D&D, existensen av EON och faktumet att nestan alla spel - oavsett hur avlegsna de ska vara fran var egen verld - har samma fysiska lagar, flora, fauna och korkade mensklighet eller inbitna overtro pa eget patriotiskt agerande.

Verldsbeskrivningen i MC er veldigt generell. Den utvecklar vissa aspekter mer en andra, men placerar de flesta i ett 40k liknande krigsperspektiv, erkennt ett taktiskt steg fran Target att gora spelet mer anvendbart som en flexibel licens. Och om man sedan gillar det eller inte gillar det sa far man gerna utveckla sina angrepp...

(Jag utvecklar her mitt angrepp mot EON, tidigare, for att slippa bli anklagad for samma sak:
NeoGames installation pa Fantasy arenan er ett regelhervornas praktexempel med lager pa lager av referenskrav eller tabeller. Det presenterar en otroligt vel genomarbetad, men ytligt intetsegande verld som - trots att den utvecklas i modul pa modul - fortfarande har en stilren klinisk presentation mer en en stemningshojande. Allt detta er del av NeoGames realismideal, och faller en hel del Svenska spelare i smaken. Men i min mening er det ett charmlost, om en gediget och velgjort spel som nog aldrig kommer finnas i min hylla.)

 

[entomophobiac]

Re: "ingen har hjälm"...

Dessutom er bilderna ett axplock. En verld som utspelar sig pa flera planeter, der bara Jorden idag har mer historia och djup en nagon helt kan greppa, bor nog kunna uppbada variation i fragan hjelm/inte hjelm.

De flesta bilder som finns pa Doomtroopers och dylikt ser trots allt ut som rena propagandaplansherna, sa varfor inte tolka dem som sadana? Med en anonym hjelm kan man inte se sin krigshjelte i ogonen och det hela blir mycket mer anonymt. Men atletiska soldater med stela leenden eller likgiltig uppsyn ger ansikten for folkmengden att respektera och se upp till.

Titta pa bilder i verklig historia pa diverse riddare och konungar. Du ser inte manga portrett der en kung har hjelm pa sig - for vem kan da veta att det faktiskt var kungen?

 

[entomophobiac]

d20

Jag har faktiskt funderat pa att leka lite med d20 systemet som det ser ut i Spycraft nagon kvell och hitta pa ett sett att implementera det i Mutant Chronicles. Mest som en sorts tribut till ett spel som dominerade mitt rollspelande under hogstadiet. Men ocksa for att integrera mer Mutant R*Y*M*D i det hela. En verld som tilltalar mig mer, men som kan tala lite komplettering.

Sa om nagon har lite forslag pa hur man kan applicera d20 systemet till MC sa far ni gerna skrika till.

 

[Krille]

Re: Skarpt svart/vitt?

För att kontra det där, jag föredrar helt klart en stilren klinisk representation än en superlativistisk. Jag har ingen nytta som spelledare av överdrifter - jag kan överdriva själv - och uppskattar fakta klart mycket mer än ett spel med motsägande uppradningar av vem som är ballast, hårdast, skitigast, blodigast, ondast, mest korrumperad eller mest sönderlayoutad.

 

[Magnus Seter]

Och jag föredrar det tvärtom

Men det kanske ingen är förvånad över?

M.

 

[ro83rt]

Re: Skarpt svart/vitt?

För att kontra det där, jag föredrar helt klart en stilren klinisk representation än en superlativistisk. Jag har ingen nytta som spelledare av överdrifter - jag kan överdriva själv - och uppskattar fakta klart mycket mer än ett spel med motsägande uppradningar av vem som är ballast, hårdast, skitigast, blodigast, ondast, mest korrumperad eller mest sönderlayoutad

Du kanske haft den här diskussionen en halv miljard gånger tidigare på det här forumet men jag måste säga att det låter trist. Om man som tillverkare skulle minimalisera sina produkter utan värderingar och istället fylla dem med rena fakta skulle produkterna bli ganska tråkiga att läsa. Självklart skall det finnas en faktabas att luta sig emot men att ge ut produkter som med samma litterära substans som ett uppslagsverk känns inte som en solklar försäljningshit. Dessutom ger värderingar och stil känsla och drar igång fantasin.

 

[Krille]

Re: Skarpt svart/vitt?

"Om man som tillverkare skulle minimalisera sina produkter utan värderingar och istället fylla dem med rena fakta skulle produkterna bli ganska tråkiga att läsa. Självklart skall det finnas en faktabas att luta sig emot men att ge ut produkter som med samma litterära substans som ett uppslagsverk känns inte som en solklar försäljningshit. Dessutom ger värderingar och stil känsla och drar igång fantasin."

Nu är det inte värderingar jag är emot, utan konsekvent superlativa värderingar. Att säga att landet Flummellien hart större armé än Långbortistan är också en värdering, även om den är faktabaserad. Att säga att Flummellien har coolast stridsvagnar, men Långtbortistan har ondast president, men å andra sidan har Flummellien hårdast elitsoldater (men å tredje sidan har Långtbortistan elakast gevär, och så vidare) är bara sandlådefajt. Det ger mig ingen stämning alls, och enligt min erfarenhet leder det oftast till GW-syndromet, dvs den fraktion som täcks av den senast utgivna modulen smiskar rumpa med alla motståndare. Det är säkert jättebra om man är Games Workshop som lever av att producera nya böcker, men för mig som konsument suger det getpung. Det tömmer min plånbok och är lika inspirerande för mig som två fyraåringar i en sandlåda.

Då föredrar jag helt klart en stilren och klinisk presentation. Visst, jag föredrar litterärt välskrivna moduler, men "litterärt välskrivet" är inte lika med superlativistiskt. Tvärtom, faktiskt.

 

[Man Mountainman]

Jag har hört talas om folk som spelar noir-deckarhistorier på Luna, i förfallna storstäder med zeppelinare i bakgrunden. Så skulle jag vilja spela Chronicles.

Du behöver inte modda världen för att kunna spela noir-decakrhistorier i Mutant Chronicles. Så gott som hela världsbeskrivningskapitlet om Luna är som gjort för sådana historier. Med en twist, förstås.

 

[Magnus Seter]

Modulsjukan

Den problematiken har jag inte hittat i grundboken för Mutant Chronicles (se bland annat följande inlägg ppå sci-fi-forumet för länge sen, men tydligen ska den existera i modulerna, som jag inte har läst. Det är ju ett känt problem att man har olika författare att arbeta med, och det verkar som att alla vill att just deras modul är den coolaste och roligaste. Kritik för detta har riktats mot fler spel än Mutant Chronicles, till exempel Vampire, D&D (i alla inkarnationer), Eon, Drakar och Demoner och Rolemaster för att bara nämna några.

Det verkar vara ett utbrett problem inom branschen.

Men man kan också se det som att beskrivningarna är vinklade så att det som beskrivs i en modul är det coolaste, helt enkelt för att man inte vill köpa en modul där det står att "Baunaus är inte så tuffa egentligen... utan det här är en balanserad syn på deras förmågor". Se det som att Bauhaus själva skrivit sin modul, ungefär som ett pressmeddelande från ett företag (vilka alltid innehåller generöst med överdrifter).

Haken med det är att då måste reglerna vara balanserade för att inte upptrappningssjukan ska inträffa. Vilket också verkar vara ett problem med de flesta rollspel. Jag tror att det oftast saknas en hård hand när det gäller "Creative Direction", helt enkelt så att ingen har ett tydligt ansvar för att hålla reglerna konsekventa. WotC har ett R&D som har koll på reglerna, men det verkar inte fungera så bra ändå, kanske på grund av att det är svårt för rollspelare att ena sig om vad som är bra regler, och vad som är balanserade regler. Jag misstänker att det var därför Monte Cook och Sean K. Reynolds fick gå från WotC, helt enkelt för att de hade ett speciellt fokus på regler, som inte Jonathan Tweet och Bill Slaviscek delade (obs, ren spekulation).

Det är egentligen därför som jag helst föredrar rollspel där reglerna ges i en enda bok, och sen inte byggs ut. Men jag är en minoritet bland rollspelarna, de flesta vill ha böcker som bbygger ut reglerna mer och mer.

M.

 

[Nightowl]

Re: Modulsjukan

Det gäller i viss mån för MC - främst Bauhaus' och Imperials moduler ger jäsikens mycket bättre rollpersoner än grundreglerna. Mishimaner har tillgång till ki-krafter och troniker till cyberteknik, men det är 'kulturgods' och inte så pjåkigt - det sägs ju redan från början att den som är medborgare i en korporation är better off än en frilansare.

Jag är mest irriterad av att det finns olika regler för rollpersonsframslagning i ALLA böckerna, utom Algeroth; själva regelsystemet ändras. Jag kan förstå varför - i Cybertronic finns det goda skäl till att rollpersonerna inte vet sin bakgrund, mishimaner har ett stelt samhälle där ens socialnivå ändras ytterst sällan, etc - men i Imperial blir det bara absurt, t.ex. Det blir överhuvudtaget svårt att jämföra rollpersoner.

Jag hade föredragit att man bara ändrat bakgrundstabellerna och möjligtvis petat in unika yrken. Yrkeslistan i Imperial är en fördel - det är en långt mer intressant lista sysselsättningar än i grundboken, utan att vara mer mäktig.

Mycket av teknologidelarna är mest upprepningar, men teknologinivån fluktuerar värre än i gamla Mutant, vilket inte vill säga lite...

Erik

 

[Krille]

Re: Modulsjukan

"Haken med det är att då måste reglerna vara balanserade för att inte upptrappningssjukan ska inträffa. Vilket också verkar vara ett problem med de flesta rollspel."

Exakt. Det var just det som var problemet med Mutant Chronicles, som jag upplevde det. De extra spelvärden som kom till i varje modul bekräftade att det inte rörde sig om "företagsvinklade pressmeddelande", utan faktiskt fakta. Mätvärden från "verkligheten" bekräftade ju vad som sades. Bauhaus var skithäftigast tills Cybertronic kom ut.

Över huvud taget verkar problemet snarare ha att göra med att det finns massor med moduler än att det finns många författare. Det känns på något sätt som att en modul saknar berättigande om den inte är häftigare än tidigare moduler.

Det gäller för övrigt inte enbart moduler, utan även kampanjer: varje given kampanj eller deläventyr måste vara häftigare, större och mer episk än föregående kampanj eller deläventyr, annars har kampanjen inget existensberättigande. Det ledde ett tag till en rent ut sagt löjlig "kapprustning" i ett antal Star Wars-kampanjer, så till den nivå att gruppen ställdes inför Eclipse-klassens Star Destroyers på regelbunden basis och gruppens jedi tog hand om dem genom att styra en tänd ljusvärja in i dess superlaser med Kraften...

"Det är egentligen därför som jag helst föredrar rollspel där reglerna ges i en enda bok, och sen inte byggs ut."

Där håller jag faktiskt med. Möjligen kan jag tänka mig rena rättningar och vissa ytterst få tillägg - jag har faktiskt ett par tre regelavsnitt som ska in i Västmark som inte är med i regelboken (fältslag, samvetskval och ett par saker till), men de är mer frivilliga än de frivilliga reglerna i regelboken och dessutom i första hand avsedda som hjälp för spelledaren, inte för att spelarna ska känna att deras fraktion i världen är übercoolast.

Förmodligen kommer "vanliga gamers" bli rätt besvikna på Rävsvans Förlag: jag har ett par tre moduler planerade till Västmark, men inte så mycket mer. Sen kommer jag förmodligen att göra ett nytt spel, eftersom allt väsentligt redan är sagt om det gamla.

 

[Storuggla]

Lösningen på Modulsjukan

Jag har ett enkelt drag som gör alla framtid rollspel och GW-produkter fria från Modulsjukans onda. Låt inte en som gillar Bauhaus skriva Bauhausmodulen (eller ja, han kan väl skriva men man ignorerar bara det) utan låt honom istället skriva en modul om den fraktion han avskyr. Och så vidare.
Då skulle vi nog slippa High Elves som skar igenom orkiska led som smält smör, Cybertroniter som är värre än en T2000 (roboten alltså, inte tärningen) och krigare som spöar laxen av alla som de ser och några till. Förvisso kanske vi får rollspel där alla ligger och dör av svält och koppor och alla är anemiska stackare, men what the heck, då kan vi spela ångestrollspel istället! ^_^


Storuggla, "Green Country Handbook - The Guide to the Suckiest Place on Terra 2! Coming this May."

 

[ro83rt]

Re: Skarpt svart/vitt?

Jag måste säga att jag har noll förståelse för jämförelsen med GW och den diskussion sedan följde. Det går ju ens inte att jämföra dessa två spelsätt. Vad spelar det för roll om en Cybertronisk soldat är bättre än en från Capital? Hur kan det påverka balansen i spelet? Det är ju ROLLspel det gäller och att hävda att en modul är överlägsen en annan känns helt främmande. Det är väl ändå SL som skall se till att kampanjen är balanserad. När det gäller MC så hävdar alla moduler att just deras korporation är den bästa vilket är viktigt med tanke på att det förmedlar den känsla som speltillverkaren vill ge spelaren. I MC tycker alla megakorporationer att de är bäst alltså tycker många medborgare just det.

 

[Krille]

Re: Skarpt svart/vitt?

"Vad spelar det för roll om en Cybertronisk soldat är bättre än en från Capital?"

Det handlar inte om att rollperson 1 är häftigare än rollperson 2, i alla fall inte för mig. Det handlar om att spelvärlden som helhet förcoolas och ballar ur, emedan varje senare modul måste vara häftigare än varje given tidigare modul. Detta leder ofelbart till en mer och mer urspårad spelvärld.

"Det är väl ändå SL som skall se till att kampanjen är balanserad."

Jag ogillar diskussioner som lämpar över allt ansvar på spelledaren. Det är en undanflykt, IMHO, precis som att säga att usla regler spelar ingen roll eftersom det är spelledarens jobb att göra spelet bra.

Dessutom, en spelledare av den grönare sorten har inte en suck i helsicke att hålla världen balanserad utan hjälp. Om den enda hjälp som han får från speltillverkaren är "senaste utgivna modulens fraktion är alltid bäst" så kommer han inte klara det. Usla regler är alltid usla regler, taskig spelbalans är alltid taskig spelbalans, men en spelledare måste vara bra för att kunna överse med sådana brister. En spelledare är alltid en spelledare, men det är inte så säkert att han är en bra spelledare.

"I MC tycker alla megakorporationer att de är bäst alltså tycker många medborgare just det."

Att medborgarna tycker det är en sak. Att senast utgivna modulens medborgare faktiskt är bäst är en helt annan sak.

 

[ro83rt]

Re: Skarpt svart/vitt?

Det handlar inte om att rollperson 1 är häftigare än rollperson 2, i alla fall inte för mig. Det handlar om att spelvärlden som helhet förcoolas och ballar ur, emedan varje senare modul måste vara häftigare än varje given tidigare modul. Detta leder ofelbart till en mer och mer urspårad spelvärld.

Det kan ju vara sant ibland eftersom det är något som de flesta underhållningsmedier lider av. Det beror ju dock på vad settingen går ut på. I MC så är det ju rätt maffigt och det finns obalans i reglerna. Själv tycker jag bara att det är positivt eftersom det gör spelandet roligare. En Inkvisitor är en siffermässigt tung kille och om jämför honom men en simpel basse i samma ålder så är skillnaden rätt stor. Men det tycker jag inte gör något utan bara är naturligt beroende på deras olika bakgrund och tillvaro. Om man bara informerar om ev. obalans så är det väl inget som sänker underhållningsvärdet?

Jag ogillar diskussioner som lämpar över allt ansvar på spelledaren. Det är en undanflykt, IMHO, precis som att säga att usla regler spelar ingen roll eftersom det är spelledarens jobb att göra spelet bra.

Dessutom, en spelledare av den grönare sorten har inte en suck i helsicke att hålla världen balanserad utan hjälp. Om den enda hjälp som han får från speltillverkaren är "senaste utgivna modulens fraktion är alltid bäst" så kommer han inte klara det. Usla regler är alltid usla regler, taskig spelbalans är alltid taskig spelbalans, men en spelledare måste vara bra för att kunna överse med sådana brister. En spelledare är alltid en spelledare, men det är inte så säkert att han är en bra spelledare.

SL har alltid ansvar för att kampanjen blir balanserad. Ett spelföretag kan aldrig göra en värld intressant om man skall göra den så neutral att den passar alla grupper. Vidare kan de aldrig heller göra regler och förutsättningar sådana att de gör en SL bra. En dålig SL är en dålig SL oberoende på vilket system man använder. Däremot kan en SL bli bättre om han övar och då brukar den ev. frånvaron av balans lösa sig med tiden.

 

[Krille]

Re: Skarpt svart/vitt?

"Om man bara informerar om ev. obalans så är det väl inget som sänker underhållningsvärdet?"

Så länge som det informeras om redan i spelets grundförutsättningar så har jag inget problem med obalans. Problemet är när obalansen hoppar fram och tillbaka och ändras med varje modul.

"SL har alltid ansvar för att kampanjen blir balanserad."

Sturgeons lag gäller även spelledare. Personligen tillhör jag dessutom den kategori med spelledare som inte köper ett spel för att pilla med det så att det blir spelbart. Jag förväntar mig att det ska vara klart innan jag köper modulen.

"Ett spelföretag kan aldrig göra en värld intressant om man skall göra den så neutral att den passar alla grupper."

Nej, men ett spelföretag har i alla fall möjligheten att inte ändra världens förutsättningar mellan modulerna.

"Vidare kan de aldrig heller göra regler och förutsättningar sådana att de gör en SL bra."

Och det är där jag inte håller med. Jag vet med mig själv att jag är en bättre spelledare med regler än utan.

 

[ro83rt]

Re: Skarpt svart/vitt?

Jag förväntar mig att det ska vara klart innan jag köper modulen.

"Klart", i det här läget är väl ganska subjektivt men självklart håller jag med dig.

Nej, men ett spelföretag har i alla fall möjligheten att inte ändra världens förutsättningar mellan modulerna.

Men ärligt talat, hur ofta händer det att en modul är så omvälvande och obalanserad i förhållande till andra moduler att hela settingens förutsättningar ändras? Oftast så håller de ju sig inom rimliga gränser, även om d20 iof gör sitt för att spränga dessa. Det är ju i alla fall inget som hände med MC.

Och det är där jag inte håller med. Jag vet med mig själv att jag är en bättre spelledare med regler än utan.

Ja, men det är väl inte reglerna i sig som gör dig till en bra SL, utan din förmåga att förmedla en bra stämning och göra roliga SLP?