Mutant mutabilis est

[CapnZapp]

Det väsentliga, iallafall för mig, var att År Noll var första gången jag kom i kontakt med rollspelsskrivande som aktivt ansträngde sig för att inte ta med just det jag är intresserad av att betala andra för... (iallafall om man bortser från allehanda underligheter man kunde hitta på internet)

Det tog mig liksom ett tag att förstå att man skulle betala för att inte få det material man annars skulle känt sig tvingad förbereda i förväg. Än i dag känner jag mig mest förvirrad när jag tänker på att bevisligen normalfuntade och högkompetenta människor älskade Järnringens material till den grad de till och med formade sin karriär kring det... fast utan att gilla i princip någonting av det jag gillar med Järnringen...

 

[Zire]

Än i dag känner jag mig mest förvirrad när jag tänker på att bevisligen normalfuntade och högkompetenta människor älskade Järnringens material till den grad de till och med formade sin karriär kring det... fast utan att gilla i princip någonting av det jag gillar med Järnringen...

Ännu mer förvirrande måste det väl vara att de har blivit så populära på kuppen. Nästan som att en majoritet tycker att FL snarare behållit de bästa delarna i de produkterna och bytt ut de sämre bitarna!

 

[Oscar Silferstjerna]

Ännu mer förvirrande måste det väl vara att de har blivit så populära på kuppen. Nästan som att en majoritet tycker att FL snarare behållit de bästa delarna i de produkterna och bytt ut de sämre bitarna!

Jag tror att det är just de, åtminstone för sin tid, nyskapande delarna som har gett År Noll (och de efterföljande spelen) en med svenska mått mätt mycket stor internationell fanbase. Det är ju också just det nya som lyfts fram i recensionerna. En mer traditionell BRP-version av Mutant (MUA på engelska) tror jag inte hade blivit alls lika stor utomlands. Helt enkelt för att den inte hade framstått som särskilt ny. Mutant Year Zero är ju ett tillgängligt, rakt skrivet och mer grafiskt påkostat indiespel med vissa trad-inslag. Vad jag vet säljs det fortfarande, även i USA.

 

[Henke]

Jag tror att det är just de, åtminstone för sin tid, nyskapande delarna som har gett År Noll (och de efterföljande spelen) en med svenska mått mätt mycket stor internationell fanbase. Det är ju också just det nya som lyfts fram i recensionerna. En mer traditionell BRP-version av Mutant (MUA på engelska) tror jag inte hade blivit alls lika stor utomlands. Helt enkelt för att den inte hade framstått som särskilt ny. Mutant Year Zero är ju ett tillgängligt, rakt skrivet och mer grafiskt påkostat indiespel med vissa trad-inslag. Vad jag vet säljs det fortfarande, även i USA.

Jag tror iofs MUA hade funkar även på engelska även om Åsa-Nisse-humorn skulle behöva justeras till något motsvarande amerikanskt ("hillbilly-kultur"?). Själva formen är ju samma stil som Symbaroum (vilket såklart inte är så konstigt när det i mångt och mycket är samma upphovspersoner) och det spelet säljer väl bra även internationellt tänker jag.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag tror iofs MUA hade funkar även på engelska även om Åsa-Nisse-humorn skulle behöva justeras till något motsvarande amerikanskt ("hillbilly-kultur"?). Själva formen är ju samma stil som Symbaroum (vilket såklart inte är så konstigt när det i mångt och mycket är samma upphovspersoner) och det spelet säljer väl bra även internationellt tänker jag.

Ja, det hade åtminstone kunnat funka nu när FL är en välkänd aktör internationellt. Mutant År Noll gjorde en halsbrytande snabb resa från skisserna i Word-dokumentet till ett tryckt och ganska snart också översatt spel. Jag tror inte att någon var beredd på att det skulle gå så snabbt. Själv hade jag då helt andra saker för mig i livet (flytta långt och byta jobb exempelvis) och blev lätt chockad över den plötsliga framgången som spelet fick.

 

[Brödbane]

...Mutant Year Zero är ju ett tillgängligt, rakt skrivet och mer grafiskt påkostat indiespel med vissa trad-inslag. Vad jag vet säljs det fortfarande, även i USA.

Mutant: År Noll behöver du köpa begagnat om du vill ha det i fysisk form och på svenska, den är slut i tryck sedan ett par år, vad jag vet.

Engelska varianterna går att få tag i fortfarande dock, vad jag sett. (Man kan ju köpa svenska PDF:er via DrivethruRPG men det är väl lite gränsfall om det räknas som att "vara i tryck").

 

[luddwig]

Mutant Year Zero är ju ett tillgängligt, rakt skrivet och mer grafiskt påkostat indiespel med vissa trad-inslag.

Litet sidospår men jag tänker inte på År Noll som ett indiespel. Det kanske beror på att jag är rätt dåligt insatt i indie-svängen, eller på att jag är lurad av Ligans speldesign. Grundegenskaper, färdigheter, resurshantering och en värld uppdelad i rutor att utforska. För mig är det, för att använda ett omdiskuterat uttryck, vanligt jävla rollspel.

 

[Oscar Silferstjerna]

Litet sidospår men jag tänker inte på År Noll som ett indiespel. Det kanske beror på att jag är rätt dåligt insatt i indie-svängen, eller på att jag är lurad av Ligans speldesign. Grundegenskaper, färdigheter, resurshantering och en värld uppdelad i rutor att utforska. För mig är det, för att använda ett omdiskuterat uttryck, vanligt jävla rollspel.

Apocalypse World var en av de viktigare inspirationskällorna för Mutant År Noll. Är inte det nog indie? Det fanns även andra indieinfluenser (kring olika detaljer) för spelet, som jag inte kommer ihåg just nu. Termer som grundegenskaper och färdigheter vill jag minnas lades till ganska sent i processen för att göra spelet mer välbekant för fanbasen, som ju fick en kraftigt omstöpt version av Mutant. Vad motsvarande termer först kallades minns jag inte. Dock finns det annat i spelet (exempelvis hexcrawl), som är mer trad. Vanligt jävla rollspel? Nja, inte riktigt. Snarare, precis som jag skrev ovan, ett indiespel med vissa trad-inslag.

Det som Mutant År Noll har gemensamt med tidigare versioner av Mutant är i stort sett bara delar av settingen. Och då har tiden ändå vridits tillbaka ett par hundra år. Regelverket i MUA var, som de flesta men kanske inte alla här vet, en lätt putsad variant av klassiska BRP. I År Noll försvann det i princip helt. Det är inte ett BRP-spel.

För tydlighetens skull: jag lägger alltså ingen prestige i vilken sorts spel jag skriver. Att skriva indie är inte finare i mina ögon. I just År Noll tyckte jag mest bara att det blev bättre. När det kom hade MUA (som jag också skrev en del till) i mina ögon nått vägs ände och det var dags för något nytt. Att bryta ganska tvärt med det gamla tycker jag fortfarande var helt rätt väg att gå.

 

[luddwig]

Det som Mutant År Noll har gemensamt med tidigare versioner av Mutant är i stort sett bara settingen.

Det är jag helt med på. Regelsystemet är ju väsentligt annorlunda. Inspirationen från AW har jag också hört nämnas förr, och den är inget jag ifrågasätter. För mig känns År Noll bara väldigt "vanligt" vid spelbordet. Inte alls som PbtA, som jag i och för sig har begränsad erfarenhet av. Kanske ligger likheterna mer i bakgrunden, eller så är det jag som spelar spelen på fel sätt? Det är såklart också en möjlighet.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är jag helt med på. Regelsystemet är ju väsentligt annorlunda. Inspirationen från AW har jag också hört nämnas förr, och den är inget jag ifrågasätter. För mig känns År Noll bara väldigt "vanligt" vid spelbordet. Inte alls som PbtA, som jag i och för sig har begränsad erfarenhet av. Kanske ligger likheterna mer i bakgrunden, eller så är det jag som spelar spelen på fel sätt? Det är såklart också en möjlighet.

Har du kul så spelar du rätt! Indiespel är ju en term som rymmer väldigt olika sorters spel. De mest extrema indiespelen är åtminstone i mina ögon rätt udda och kan vara väldigt nischade (i sämsta fall oerhört svåra att spela). Mutant År Noll är dock ganska mainstream för att vara indie. Typ något bredare än Mouseguard RPG. Därav framgången, antar jag.

 

[Rangertheman]

Det är jag helt med på. Regelsystemet är ju väsentligt annorlunda. Inspirationen från AW har jag också hört nämnas förr, och den är inget jag ifrågasätter. För mig känns År Noll bara väldigt "vanligt" vid spelbordet. Inte alls som PbtA, som jag i och för sig har begränsad erfarenhet av. Kanske ligger likheterna mer i bakgrunden, eller så är det jag som spelar spelen på fel sätt? Det är såklart också en möjlighet.

Jag har också svårt att se influenserna från PbtA. Däremot känns det som att Fate inspirerat en hel del.

 

[JohanL]

Jag har också svårt att se influenserna från PbtA. Däremot känns det som att Fate inspirerat en hel del.

En inspiration som jag tänkte på så fort jag såg rollformuläret till M:0 är PDQ System, där man just tar skador mot sina egenskaper (även om M:0 inte har friformigheten som PQD har).

 

[Oscar Silferstjerna]

För den som vill gräva i historiken kring Mutant År Nolls regelverk rekommenderar jag föregångaren Version Noll. Det är ett annat spel och ett nästan-Mutant illustrerat av Fallgren. FL har lagt ut en PDF-länk till det spelet på sin förlagssida.

Svavelvinter-rollspelet, som också är ett spel med indieinfluenser, hör även det till historiken. Vad jag minns är dock likheterna med Mutant År Noll få.

https://freeleaguepublishing.com/wp-content/uploads/2011/10/VersionNollRegler.pdf

 

[GVDT]

Det som var relativt nytt med Ligans spel och då framförallt Mutanat: År Noll var att jag var tvungen att för första gången någonsin förklara hur ett rollspel ska spelas och inte bara förklara spelmekanik. Det var lite av en ögonöppnare för några i min grupp (på ett positivt sätt).

 

[TomasFriaLigan]

Än i dag känner jag mig mest förvirrad när jag tänker på att bevisligen normalfuntade och högkompetenta människor älskade Järnringens material till den grad de till och med formade sin karriär kring det... fast utan att gilla i princip någonting av det jag gillar med Järnringen...

Jag tror att en av Ligans styrkor, förr såväl som nu, är att vi djupt intresserade av rollspel som kulturform och hur den kan utvecklas och uttryckas på många olika sätt. Att vi inte, bara för att vi gillat en grej väldigt mycket en gång, anser att allt rollspel måste se ut exakt så i framtiden, utan snarare ta den upplevelsen som ett avstamp i att skapa något nytt.

 

[CapnZapp]

Ännu mer förvirrande måste det väl vara att de har blivit så populära på kuppen. Nästan som att en majoritet tycker att FL snarare behållit de bästa delarna i de produkterna och bytt ut de sämre bitarna!

Jag förstår din förvirring. Det är nästan som om du förväxlar personlig smak med vad som är objektivt bra eller dåligt!

 

[CapnZapp]

Det som Mutant År Noll har gemensamt med tidigare versioner av Mutant är i stort sett bara delar av settingen. Och då har tiden ändå vridits tillbaka ett par hundra år.

Det är stor skillnad på om du jämför med originalmutant (lila lådan) eller Undergångens Arvtagare.

Det finns inte mycket likheter mellan MÅ0 och MUA överhuvudtaget, förutom namnet "Mutant" då.

 

[Oscar Silferstjerna]

Det är stor skillnad på om du jämför med originalmutant (lila lådan) eller Undergångens Arvtagare.

Det finns inte mycket likheter mellan MÅ0 och MUA överhuvudtaget, förutom namnet "Mutant" då.

Har du läst de supplement som kom efter Mutant År Noll? Jag tänker alltså på Genlab Alfa, Maskinarium och Elysium. De funkar alla som fristående spel och fokuserar på någon av de spelbara klasserna. Det finns massor av referenser till MUA (och även lila lådans Mutant) i dessa produkter. Samma sak i zonkompendierna. Att det inte skulle finnas så många likheter mellan MUA och Mutant År Noll (och dess olika supplement) stämmer alltså inte alls. I själva verket handlar det om en ganska omfattande origin story utspridd över flera produkter. Exempelvis berättas Elysium-enklavernas historia från några olika vinklar. Jag har själv skrivit en del av detta material. Självklart fungerade tidigare versioner av Mutant som referensmaterial.

Som du kanske vet är nya Mutant Hindenburg en direkt sequel till MUA. Den har (i stort sett) År Nolls regelverk men det mesta i settingen är välbekant. Personligen är jag inte helt såld på det ångpunkiga inslaget (teknologiskt är det typ år 1900), men kopplingen till det pyriska arvet är väldigt påtaglig. Jag tror dock att det hade varit bättre att istället satsa på ett Mutant År 50 där RP är med och lägger grunden till Pyri - eller kanske något annat Samfund. Stilen hade då blivit mer I reptilmännens klor än ångpunk.

Att de senaste versionerna inte skulle ha så mycket gemensamt med MUA stämmer alltså inte alls. Flera av skribenterna är dessutom desamma. Det som dock har försvunnit är BRP-systemet. En del gillar inte det. Ganska väntat.

 

[CapnZapp]

Att de senaste versionerna inte skulle ha så mycket gemensamt med MUA stämmer alltså inte alls. Flera av skribenterna är dessutom desamma. Det som dock har försvunnit är BRP-systemet. En del gillar inte det.

Jag anser inte att det räcker med gemensamma referenser för att klassicificera graden av gemensamhet som "mycket". Och vad har skribenterna med saken att göra?

Det är bra mycket mer än BRP-systemet som försvunnit i övergången mellan MUA och MÅ0. (Om det ändå bara hade varit ett nytt regelsystem som hade skiljt spelen åt!)

Settingen och känslan är väsentligt annorlunda. Spelen har helt olika temata. Inget folkhem eller den kärleksfulla parodin därav. (Ingen studenthumor!) Spelens respektive art direction är helt olika. Men viktigast är alltså det, skulle jag vilja påstå, närmast diametralt motsatta angreppsättet till äventyrskonstruktion.

Du får gärna gilla MÅ0, Oscar. Men påstå helst inte att MUA och MÅ0 har mycket gemensamt. Tvärtom har de två upplagorna mycket litet gemensamt, om du frågar mig. Faktum är att de är väsensskilda, i alltifrån kampanjvärld, hur du bygger en kampanj, vad som förväntas motivera respektive utmana hjältarna, art direction, regeluppsättning, tja allt. Lite strödda referenser är inte en ersättning.

Somliga av er tycker detta är bra. Själv sörjer jag förlusten av MUA, och hade personligen mycket hellre föredragit att Fria Ligan prövat sina vingar på i princip vilken annan svensk rollspelsproperty som helst.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag anser inte att det räcker med gemensamma referenser för att klassicificera graden av gemensamhet som "mycket". Och vad har skribenterna med saken att göra?

Det är bra mycket mer än BRP-systemet som försvunnit i övergången mellan MUA och MÅ0. (Om det ändå bara hade varit ett nytt regelsystem som hade skiljt spelen åt!)

Settingen och känslan är väsentligt annorlunda. Spelen har helt olika temata. Inget folkhem eller den kärleksfulla parodin därav. (Ingen studenthumor!) Spelens respektive art direction är helt olika. Men viktigast är alltså det, skulle jag vilja påstå, närmast diametralt motsatta angreppsättet till äventyrskonstruktion.

Du får gärna gilla MÅ0, Oscar. Men påstå helst inte att MUA och MÅ0 har mycket gemensamt. Tvärtom har de två upplagorna mycket litet gemensamt, om du frågar mig. Faktum är att de är väsensskilda, i alltifrån kampanjvärld, hur du bygger en kampanj, vad som förväntas motivera respektive utmana hjältarna, art direction, regeluppsättning, tja allt. Lite strödda referenser är inte en ersättning.

Somliga av er tycker detta är bra. Själv sörjer jag förlusten av MUA, och hade personligen mycket hellre föredragit att Fria Ligan prövat sina vingar på i princip vilken annan svensk rollspelsproperty som helst.

Det står dig fritt att ogilla Mutant År Noll - även om du inte (?) har läst eller spelat något av de efterföljande supplementen. Eller Mutant Hindenburg, som ligger närmre MUA på flera sätt. En del vill, i likhet med dig, bara ha MUA och då är det så. BRP har en speciell position i just Sverige. Det är ett kommersiellt faktum, som jag personligen anser leder till en del väl snäva synsätt. Även om det verkar ha blivit bättre med tiden. I andra länder där rollspel är hyfsat stort är branschen ofta öppnare för det nya. Det tycker jag är bra. Jag tror inte att vi kommer så mycket längre i den här diskussionen. För mig är det helt okej. Det finns betydligt värre saker att vara oense om.