Jag gillar absolut varelser bortom mänskligt vetande, lovecraftska Ting vi knappt vet ifall vi kan räkna som medvetna eller bara naturkrafter, vars planer är obegripliga för oss och som vi aldrig kan kommunicera med.
Däremot har jag problem med att deklarera dem
onda. Det kan gärna vara så att deras handlingar är 100% fientliga mot oss människor, men "ondska"… Jag har helt enkelt svårt för universella omdömen av det slaget. Även om planerna och motivationerna är helt främmande för oss så är det ju fortfarande så att de inte är Skeletor. De är inte "jag gör det här för att vara
ond, muahahahaha". För mig blir sånt mest pajjigt.
I MC1 har de en struktur som jag tycker om; man kanske skulle kunna kalla den för "äta kakan och ha den kvar". Vi har "Den Mörka Själen" som är just lovecraftskt obegriplig:
Den Mörka Legionen har ett högsta väsen som är så mäktigt att andra varelser blir till enkla avbilder av dess makt och styrka. Detta väsen har inget namn eller någon känd fysisk form. Det har kallats "Mörkrets själ" och "Det stora Mörkret" men ingen känner till dess sanna natur.
Ingen utom apostlarna och ett fåtal privilegierade nefariter har någonsin upplevt dess närvaro
Detta väsen existerar i hemlighet utanför vårt materiella plan, där det genomdriver sina ofattbara planer. Med det tålamod bara ett högre väsen kan besitta strävar Mörkrets själ mot sitt slutmål. Det är väl medvetet om att tiden är dess bäste vän.
Något liknande i RYMD:
Ondskans följeslagare är uppstyrda i en järnhård hierarkisk organisation. Ingen vet vem, eller vad som styr Ondskan, men det ryktas om en universell, mörk överhöghet.
Det RYMD har som saknas i MC är utskrivna mål för organisationen i stort:
Ondskan har anlänt till vårt solsystem med ett mål i sina tankar – att utplåna godheten och förslava mänskligheten samt att utradera det jordiska solsystemet. Detta för att man skall kunna använda människor som råmaterial vid tillverkning av bioteknologi och annan utrustning. Givetvis är detta inte Ondskans totalt övergripande mål, utan det slutgiltiga målet är universellt herravälde.
I båda fallen finns det alltså något möjligen lovecraftskt längst bakom alltihop, men däremot finns under denna en ganska tydlig hierarki – "bara" en annan kultur, om man så vill. Tekniskt sett vet vi inte vilka eller vem som leder Cybertronic heller, men vi kan fortfarande interagera med dess yttre organisation.
Redan direkt under "den mörka själen" finns i MC apostlarna – och grundboken har rentav en rubrik för "syskonrivalitet". Men förutom respektive apostels allmänna inriktning får vi mest veta vilken tech de har och så. Demnogonis pestzombies skjuter pestkulor etc.
Lite förenklat är alltså strukturen att ju längre ner i organisationen man kommer, desto mer "bara en annan kultur".
Jag tänker att obegriplighet är svårt att rent konkret greppa tag i när man skriver äventyr. Det kanske är mer kittlande, men det är också svårare att använda. Medan "bara en annan kultur" är väldigt mycket mer lättanvänt för äventyrsdesign (och, för den delen, rollpersonsbakgrunds-hittepå).
