Mysiga/trevliga tv-spel

[Badmojo]

Nog samma med Rymdkapsel (fast det fallerar på stressen också).

 

[Franz]

Nog samma med Rymdkapsel (fast det fallerar på stressen också).

Ja, stress har jag nog med som det är

 

[rollspelspiraten]

Finns Theme Hospital till Switch? Annars är det ju ett väldigt mysigt spel. Man pular med sin sjukhusinredning och personal och så, förutsatt att man drar ner på spelets tempo till det lägsta.

 

[Franz]

Finns Theme Hospital till Switch? Annars är det ju ett väldigt mysigt spel. Man pular med sin sjukhusinredning och personal och så, förutsatt att man drar ner på spelets tempo till det lägsta.

Finns tyvärr inte till Switch

 

[lupus]

Finns tyvärr inte till Switch

Men spiritual successor Two Point Hospital finns ju däremot. Har inte spelat det (än) så vet inte hur ostressigt det är, men ser ju onekligen ut att ha bevarat charmen från orignalet.

 

[Enstoeringen]

Ok, det här är faktiskt ett helt seriös åsiktstyck om ett mysigt/trevligt tv-spel, så bare with me…

…Red Dead Redemption 2. Stopp och belägg, säger ni nu, RDR2 är ju allt annat än mysigt och trevligt. Precis, det stämmer. MEN. När du har härjat färdigt och klarat av spelet och epilogen så är det fri lek och om man vill (alltså verkligen vill) så kan man i evigheternas evighet hålla på och hänga med familjen på farmen, mjölka kor, mata hästar, får, kor och höns. Bära vatten till trågen, se grödorna växa, slå sig ned till kvällsvard, och så vidare.

Kanske är det bara jag och kanske är det en eskapistisk rollspelsskada att gå igång på de här mundana bitarna av mästerverket RDR2 men det är en sort mindfullnes som infinner sig av att hugga digital ved, rida runt och titta på naturvyer, jaga pärlhöns i skog’n och vara trevlig mot folk i Blackwater. Jag inser nu att det antagligen bara är jag. Så. Förlåt.

 

[Rymdhamster]

Jag inser nu att det antagligen bara är jag. Så. Förlåt.

Nja, alltså... jag håller med. Problemet givet trådens syfte är är väl all stress, allt lidande, och alla tårar som man behöver ta sig igenom för att komma till den biten =)

 

[Enstoeringen]

Nja, alltså... jag håller med. Problemet givet trådens syfte är är väl all stress, allt lidande, och alla tårar som man behöver ta sig igenom för att komma till den biten =)

Jo, det är ju den lilla biten oxå.

 

[Ackerfors]

Jag erkänner direkt att jag har väldigt dålig koll på Switch i allmänhet och nya spel i synnerhet, men har sådant någonsin hindrat någon?

Vad jag däremot vet är att remaken av Little Big Adventure (tidernas bästa spel) kommer till Switch och en drös andra plattformar framöver. Det bör kvala in bland trevliga spel.

Om Brothers: A Tale of Two Sons finns känns den given. Bra sagostämning, trevligt upplägg.

Unravel 2 går fint att spela på en spelare.

I samma anda som Journey har du ju också Flower där man spelar en blomma. Mycket stämningsfullt, fint användande av musik.

Pentinent har jag inte spelat själv än, men står högt upp på önskelistan jag aldrig någonsin betar av något på. Har för mig @Gabrielle de Bourg talat mycket gott om det.

Braid kan vara för gammalt, men är ett utmärkt och utmanande plattformsspel.

Vill man ha mer av interaktiva berättelser finns ju Dear Esther och inte mindre än Thoreaus Walden. Fina på sina egna sätt.

 

[Franz]

Ok, det här är faktiskt ett helt seriös åsiktstyck om ett mysigt/trevligt tv-spel, så bare with me…

…Red Dead Redemption 2. Stopp och belägg, säger ni nu, RDR2 är ju allt annat än mysigt och trevligt. Precis, det stämmer. MEN. När du har härjat färdigt och klarat av spelet och epilogen så är det fri lek och om man vill (alltså verkligen vill) så kan man i evigheternas evighet hålla på och hänga med familjen på farmen, mjölka kor, mata hästar, får, kor och höns. Bära vatten till trågen, se grödorna växa, slå sig ned till kvällsvard, och så vidare.

Kanske är det bara jag och kanske är det en eskapistisk rollspelsskada att gå igång på de här mundana bitarna av mästerverket RDR2 men det är en sort mindfullnes som infinner sig av att hugga digital ved, rida runt och titta på naturvyer, jaga pärlhöns i skog’n och vara trevlig mot folk i Blackwater. Jag inser nu att det antagligen bara är jag. Så. Förlåt.

Nja, alltså... jag håller med. Problemet givet trådens syfte är är väl all stress, allt lidande, och alla tårar som man behöver ta sig igenom för att komma till den biten =)

Jag förstår absolut tanken bakom tipset om RDR2. Det är några orsaker till att det spelet inte funkar, våldet är inte det största problemet.

För det första är jag ointresserad av western som setting. Jag kan gilla vissa westernfilmer, men att springa omkring i en öppen westernvärld lockar inte.

För det andra var jag inte överförtjust i första spelet. Det var inte dåligt, men det var inte så fantastiskt att jag kände att jag orkade klara det.

Sen handlar det om plattform med, att spelet inte finns till Switch. Har en PS4 också, men den låter tyvärr som en dammsugare, så den går typ inte att spela på.

 

[Franz]

Jag erkänner direkt att jag har väldigt dålig koll på Switch i allmänhet och nya spel i synnerhet, men har sådant någonsin hindrat någon?

Vad jag däremot vet är att remaken av Little Big Adventure (tidernas bästa spel) kommer till Switch och en drös andra plattformar framöver. Det bör kvala in bland trevliga spel.

Om Brothers: A Tale of Two Sons finns känns den given. Bra sagostämning, trevligt upplägg.

Unravel 2 går fint att spela på en spelare.

I samma anda som Journey har du ju också Flower där man spelar en blomma. Mycket stämningsfullt, fint användande av musik.

Pentinent har jag inte spelat själv än, men står högt upp på önskelistan jag aldrig någonsin betar av något på. Har för mig @Gabrielle de Bourg talat mycket gott om det.

Braid kan vara för gammalt, men är ett utmärkt och utmanande plattformsspel.

Vill man ha mer av interaktiva berättelser finns ju Dear Esther och inte mindre än Thoreaus Walden. Fina på sina egna sätt.

Stort tack för alla tips! Finns en hel del intressanta titlar här!

 

[Hägerstrand]

Braid kan vara för gammalt, men är ett utmärkt och utmanande plattformsspel.

Nu har jag inte spelat det sen det var nytt, men är inte handlingen i spelet väldigt omysig?

Fritt ur minnet, följande är jättemycket spoiler om man tänker spela det. Spoiler i den klassiska bemärkelsen att det förstör upplevelsen helt att läsa det. Man försöker rädda sin flickvän men får veta att hon försöker fly från huvudpersonen, och anledningen till att han vill spola tillbaka tiden är för att han ångrar vad han gjort mot henne?

 

[Ackerfors]

Nu har jag inte spelat det sen det var nytt, men är inte handlingen i spelet väldigt omysig?

Oj … det stämmer säkert. Det var väl 12-13 år sedan jag spelade och minns inte helt och fullt handlingen annat än att den var rimlig och berörande. Nu när jag läser om den på wikipedia

Spoiler

verkar det ändå som att det faktum att huvudpersonen är monstret, så att säga, ändå förstärker en poäng av att han inte räddar någon prinsessa och inte kan vinna henne tillbaka. Han är förövaren. Så även om handlingen är omysig så är väl budskapet kanske rimligt?

Oavsett vilket bör väl tipset läsas med en asterisk med triggervarning för toxisk maskulinitet och stalkerbeteende. (Vilket inte alls låter så mysigt.)

 

[Lukas]

Oj … det stämmer säkert. Det var väl 12-13 år sedan jag spelade och minns inte helt och fullt handlingen annat än att den var rimlig och berörande. Nu när jag läser om den på wikipedia

Spoiler

verkar det ändå som att det faktum att huvudpersonen är monstret, så att säga, ändå förstärker en poäng av att han inte räddar någon prinsessa och inte kan vinna henne tillbaka. Han är förövaren. Så även om handlingen är omysig så är väl budskapet kanske rimligt?

Oavsett vilket bör väl tipset läsas med en asterisk med triggervarning för toxisk maskulinitet och stalkerbeteende. (Vilket inte alls låter så mysigt.)

Nu framkommer storyn bara om man stannar upp och läser text.
Väldigt lätt att skippa som tur är.

 

[Hägerstrand]

Oj … det stämmer säkert. Det var väl 12-13 år sedan jag spelade och minns inte helt och fullt handlingen annat än att den var rimlig och berörande. Nu när jag läser om den på wikipedia

Spoiler

verkar det ändå som att det faktum att huvudpersonen är monstret, så att säga, ändå förstärker en poäng av att han inte räddar någon prinsessa och inte kan vinna henne tillbaka. Han är förövaren. Så även om handlingen är omysig så är väl budskapet kanske rimligt?

Oavsett vilket bör väl tipset läsas med en asterisk med triggervarning för toxisk maskulinitet och stalkerbeteende. (Vilket inte alls låter så mysigt.)

Spoiler: Spoiler

Ja, jag menade inte att det gör spelet dåligt, och jag står helt bakom budskapet, men min känsla när jag spelade det var inte ”mys” utan ”eskalerande känsla av obehag”

(Nu ska jag släppa den här hemliga diskussionen så tråden får återgå till ämnet)

 

[entomophobiac]

Oavsett vilket bör väl tipset läsas med en asterisk med triggervarning för toxisk maskulinitet och stalkerbeteende. (Vilket inte alls låter så mysigt.)

En varning som borde komma på alla "romantiska" filmer från 80- och 90-talet! ...

 

[Brödbane]

Har någon spelat muminspelet om Snusmumriken? Det ser trevligt och mysigt ut

Har spelat. Är inte svårt alls men rätt mysigt om man gillar mumin. Typ helt ok tidsfördriv men inget man blir hooked över. 6.5/10 hattifnattar.

Däremot finns Syberia och dess uppföljare som jag minns som ett väldigt mysigt peka-klicka-spel. Mammutar, steampunk och 1940-tals sovjetisk, melankolisk stämning i bland annat Vladivostok.
(Gjort av belgare, så man ger inte pengar till Putin).

 

[Franz]

Däremot finns Syberia och dess uppföljare som jag minns som ett väldigt mysigt peka-klicka-spel. Mammutar, steampunk och 1940-tals sovjetisk, melankolisk stämning i bland annat Vladivostok.
(Gjort av belgare, så man ger inte pengar till Putin).

Jag har testat första spelet. Det hade en supermysig stämning, men pusslen gjorde mig riktigt frustrerad. Det var några år sedan så jag minns inte, men har för mig att det var rätt mycket av att testa allt du har i ryggsäcken på allt som över huvud taget finns. Men jag kan minnas fel.

 

[Brödbane]

Jag har testat första spelet. Det hade en supermysig stämning, men pusslen gjorde mig riktigt frustrerad. Det var några år sedan så jag minns inte, men har för mig att det var rätt mycket av att testa allt du har i ryggsäcken på allt som över huvud taget finns. Men jag kan minnas fel.

Det är nog inte en helt orimlig analys. Man hade en annan acceptans för tveksamma pussel förr I tiden. Tror dock uppföljarna är lite bättre på den fronten, men har bara rört 2an, och det var länge sedan också.

 

[Botulf]

Finns rätt mycket jrpg som är mysiga.

Ni No Kuni exempelvis. Finns på Switch.

Atelier-spelen är väl just gjorda för att vara avslappnade och mysiga. Senaste i serien är spelen om Ryza. Finns på Switch

Legend of Mana släpptes som remaster för inte så länge sedan och har en mycket härlig 2d sagostil med sprites. Finns på Switch

Men vill även slå ett slag för visual novel spel. Som det låter är det mer som att läsa en bok och hur mycket gameplay som finns är lite från fall till fall. En del kan ha inslag av pussel, peka-klicka-äventyr, time management, strategiskt rpg, lite action osv. Men det väsentliga är fokus på just story. I de vanliga fall så är det oftast branshing paths till olika slut. Det gör det till en ofta rätt tidskrävande genre. En del är väldigt simpla eller totalt linjära, men en del kan vara väldigt komplexa att nå True Ending ( orginal Steins Gate exempelvis. Rekommenderar, även om guide kan bli nödvändig i slutändan)

Utawarerumono-serien håller jag på med just nu. Det är mest som att läsa en manga/läsa en bok. Asiatisk fantasy setting. Linjär story. Det finns taktiska strider på rutnät i stil med Final Fantasy Tactics, men till skillnad från FFT är spelmomenten väldigt casual och strid sker mer som dramatiskt inslag i storyn. Så ingen grinding eller optande är nödvändigt (det går dock att grinda och opta men på normal svårighetsgrad kan man nästan sova sig genom striderna) .

Finns i dagsläget mestadels endast tillgängliga på Steam tyvärr. Spelar själv serien på Playstation men dom blev delisted från PS Store förutom det första spelet Utawararerumono - Prelude to the Fallen