Nekromanti Mysterieskräck, minnesförlust och onda människor!

[Fienden]

Nå, hej på alla ni söta små flickor! Följ med ner i min källare så bjuder jag på saft och Min Lilla Poni-maraton. Also trauman för resten av era liv.

Jo, ni som pratat med mig mer än en gång vet förmodligen att jag gillar extremt morbida saker. Ni som suttit i småpratet och småpratat med mig vet nog det mer än någon. Det är just dessa extremt morbida och osmakliga saker som jag nu ska bygga upp ett skoj litet rollspel runt! ('skoj' här används inte i dess normala mening)

För ett tag sedan diskuterade jag skräckrollspel med !Paxen, min andra hälft och den jag kommer älska för evigt. Jag hade stora problem att komma på en bra setting och story för ett skräckspel mina spelare ville att jag skulle planera, och !Paxen hade idéer. Hen föreslog en massa saker, men en idé fastnade hårt i mitt huvud, nämligen:

Spelarna vaknar upp i ett rum. Ingen har något minne av vem de är eller hur de kom till platsen. Det enda som identifierar spelarna vid detta tillfälle är kläderna på deras kropp. I mitten av rummet ligger det papper. Dessa papper är textsammanfattningar av olika brottslingar, allt från våldtäktsmän till lurendrejare till mördare till Vitulv. Ondska. Det finns, roligt nog, lika många papper som antalet personer i rummet (möjligtvis +1, upp för diskussion).

Resten av spelandet blir lite Cube + Minnesförlust. Karaktärerna vandrar omkring i vad som verkar vara en enorm labyrint med mystiska, intetsägande rum, tortyrkammare, tidningsartiklar som relaterar till de onda personerna som presenterades i början, musikspelare, bilder av offer, en TV som upprepat spelar upp videoklipp från brott, små och underliga föremål, etc. etc. Under allt detta måste karaktärerna ta ställning till - vem är jag? Vem vill jag vara? Vilka är alla andra? Varför är vi här? Hur FAN tar vi oss ut? Vill jag att de andra ska ta sig ut? Ni förstår.

Så! Mitt uppdrag som spelledare är inte att svara direkt på dessa frågor. Mitt uppdrag är att skapa ett antal personligheter (satsar på 5 just nu, 4 spelare + 1 joker) som kan presenteras för spelarna genom tidningsutklipp, bilder, videor, polisrapporter, och så vidare. Jag behöver inspiration (chatten har redan bidragit något enormt: Tack alla söta <3), idéer om vad man kan lägga till, kritik angående vad som kan tas bort och bara allmän diskussion om upplägget.

//Kraetyz, snälla slå mig inte

 

[Basenanji]

Läs allt som Rising har skrivit.

I korthet:

försök att se äventyret ur spelarnas ögon, det ska inte bli en cool film, utan ett coolt rpg-äventyr

ge otillräcklig information som motiverar spelarna att vilja luska ut "hur det ligger till"

visa aldrig monstret, bara att det är nära eller fragment av dess framfart

Lite mer specifikt i ditt äventyr:

Det låter ju ballt med alla de där rummen etc, men det kan bli tråkigt att gå omkring där. Jag skulle göra det till en situation där spelarna måste ta sig därifrån av någon anledning. Kanske genom att rollspelarna märker hur någon "städar rummen" och därför försöker dölja bevisen för något fruktansvärt? Varpå spelarna inser att det är upp till dem att "berätta sanningen" för TV, tidningar etc.

Om de bara kunde hitta ut ur labyrinten...


(snabbt svar, säg till om du inte fick ut något av det)

 

[!Paxen]

Kan du tänka dig att photoshoppa lite så kan du ju alltid låna bilder från nätet (finns vissa sidor som har opensource bilder, målade och "riktiga").

Just med videor så är jag lite osäker dock, men så som du har sagt har du ju en viss idé med det.

Sen gillar jag Chrulls tips om att 2 av individerna har någon sorts relation.

 

[Fienden]

@Base: Jo, det är något jag oroat mig för också, att det saknas tidspress. Tidspress och stressmoment är viktiga för att få lite 'flare' i äventyret, och jag gillar din idé.

Jag har funderat ganska mycket på just det: En okänd person som lurar NÅGONSTANS inne i det här komplexet. Man vet inte vem det är - den femte brottslingen? Den som ligger bakom allt det här? Båda? Inget? - men det är någon och han vill uppenbarligen inte bli sedd.

Jag gillar idén med "uppstädning". Något annat jag tänkt på är: Spelarna kommer fram till ett rum med en monitor. Monitorn visar en karta över området de befinner sig i, och även prickar som beepar i en grupp. Det är där de står. Någon har koll på var de är. Då kan de även se en ensam prick någon annan stans i komplexet. Då börjar man fundera: Vad ska man göra åt det? Leta rätt på? Kanske att pricken även slocknar från skärmen, bara försvinner. Varför? etc. etc.

@!Paxy: Chrulls idé om relation mellan två karaktärer är guld. Angående bild och video så tror jag inte det kommer bli ett problem att rota fram groteska saker från bottnen av internet. Jag skyggar inte för bli R-rated. Om jag vill ha videor kan man ju blanda mellan snuff och fejk. Allt som passar in i storyn. Jag vill ju självklart inte bara pumpa in bilder på döda människor och barnvåldtäkt, dock, det hoppas jag att du (och alla) förstår. Det ska vara ett "stort" tillfälle i spelet för att skapa en extremt otrevlig stämning. Om man gör det ofta så blir spelarna avtrubbade och då är det tråkigt.

 

[!Paxen]

den "okända" personen behöver inte vara någon extra individ, egentligen. Så länge du håller det på en bra nivå så kan det vara förprogrammerande händelser som utvecklas.

Liknande Cube så kan ju denna tidspress vara att rum låser sig utan att spelarna kan ta sig in. Kanske något farligt djur (not snakes!) finns inom byggnaden, och när vissa rum låser sig så öppnas andra, vilket gör det möjligt att djuret kan ta sig till spelarna om dom inte flyttar på sig.

Men, i detta fall så måste du nästan ha en battle-map isåna fall.

 

[Robert Jonsson]

@Base: Jo, det är något jag oroat mig för också, att det saknas tidspress. Tidspress och stressmoment är viktiga för att få lite 'flare' i äventyret, och jag gillar din idé.

I årets konventsberättelse till Bortom, Blod och pusssel, hade jag ett liknande upplägg (där Cube bl.a. var en inspirationskälla). Åtta karaktärer vaknade upp i ett rum, fastfängslade vid stolar och var tvungen att ta sig lös. Varje karaktär hade olika föremål på sig som inte var deras. Ett av dessa föremål var en klocka som hade en timer som ständigt räknade nedåt. Nedräkningen blev något som pressade dem framåt. Eller som iaf. var tänkt att pressa dem framåt - vid GothCon gjorde det så i typ 50% av fallen. De får någonting konkret sätt att känna att tiden är på väg att rinna ut. I ditt fall kanske det finns en timer i varje rum som räknar ned?

 

[Anarchclown]

Alltså. Det är väl självklart att det är RP som är skurkarna. De planerade att göra något mot den sista personen. Denna är polisen som undkom vad än det var som fick RP att tappa minnet. DVS det är RP som har byggt denna dungeon och polisen är det tilltänkta offret som dock nu är beväpnad med diverse tortyrinstrument och ute efter att döda RP för att komma härifrån.

 

[Fienden]

Dörrar som låser sig, väggar som blir dörrar. Ett omkringvandrande rovdjur (eller Snakes on a Plane). En timer i varje rum som räknar ner mot 0. Kanske en fälla eller två?

Jag är i vanliga fall glad åt fällor, men jag är inte totalt säker på hur jag vill göra med dem. Däremot timern är fan nästan ett måste, det är en så grym idé.

Det här med en extra individ... På ett sätt vill jag det, men det kan också bli svårt eftersom det är en NPC. Då måste jag helt plötsligt hitta på en massa motiv för karaktären (alternativt improvisera utifrån av spelarna antar), och så vidare. Det är både mja och mjo.

@Anarch: Häftig idé. Mastermind-brottslingar som gängar ihop sig för att förstöra för stackars poliser. Det är utan tvekan ett scenario som man kan spela ut.

En tanke med det här spelet är att jag som spelledare ska anpassa historian och sakerna i labyrinten efter vilka beslut och antaganden spelarna gör. Din idé kan helt klart spelas upp om jag märker att spelarnas tankar tar sig i den riktningen.

 

[Basenanji]

Isf skulle jag visa flera monitorer, varpå det tar några rum för spelarna att fatta att de är just "de där blipparna" på skärmen. Sedan skulle jag efter ett tag visa hur det komemr andra blippar som rör sig mot rp.

Jag skulle också lägga ut ledtrådar som gör att spelarna inser att det aldrig var tänkt att deras rp skulle "vakna upp".

I kombination kan de där två grejerna bli jättebra, tror jag.

Sedan: du verkar ha störtskön koll på "läbbigheterna" i ditt spel. Kom bara ihåg att det kan vara svårt att förmedla den typen av läbbighet om inget står på spel.
Man blir liksom helt löjligt passé och bara "...jaha YTTERLIGARE en docka med tusen rakblad upphkörd i könet...nåja, den har vi sett förut...".

Det läskiga (utan att säga att det inte behövs detaljer som är läbbiga, det behövs visst!), är nog snarare de små detaljerna som pekar på att något är fel eller inte stämmer.

En underbar scen jag tänker på är en film där ett par i tjugoårsåldern ska gå ut. När killen böjer sig ned för att knyta skorna ser han i en spegel hur hans flickvän bakom ryggen på honom gör en retig min samtidigt som hon säger att hon älskar honom.

Eller på Risings underbara exempel på hur rp hittar något som ser ut att vara en död kropp under ett blodfläckat lakan. De hinner inte dubbelkolla vad som finns under lakanet, men när de senare kommer tillbaka så är kroppen borta.

Ouäh....

 

[!Paxen]

Det här med en extra individ... På ett sätt vill jag det, men det kan också bli svårt eftersom det är en NPC. Då måste jag helt plötsligt hitta på en massa motiv för karaktären (alternativt improvisera utifrån av spelarna antar), och så vidare. Det är både mja och mjo.

Måste spelarna få reda på vem som låg bakom det hela? Kan inte slutmålet vara.. "Ni är döda" utan att spelarna får reda på något? Huruvida det var brottslingar, aliens, seriemördare eller bara en dröm, det får spelarna själva välja.

Men sen gillar jag ju själv när man står där svarslöst...

Förresten så gillar jag inte att RP ska vara poliser och dom som har låst in dom är brottslingar. Jag föredrar att RP inte ska vara automagiskt "The good guys".

 

[Fienden]

Base: Åh det är så sanning. Jag har inget emot filmer som går overboard med att spotta ut galna, groteska saker (det är bland det bästa som finns), men om vi snackar rollspels-skräck så är det andra bullar.

I min förra skräckkampanj hade jag ett scenario i ett övergivet hus. Spelarna kom in i hallen, tittade runt i andra rum (hittar lite skit), och när de kommer tillbaks i hallen så hänger det en liten trasdocka på en krok. Bara det. Visst, det är kliché och lite löjligt, men du skulle SETT hur jävla paranoida båda två blev.

Jag diggar idén med flera skärmar, det kan vara som ett återgående tema. Framför allt om man gör så att varje gång skärmrummen dyker upp så finns det något mer som är... lite fel. Som sagt: Extra prickar. "Fel" på kartan (därifrån de kom syns inte på skärmen, och sedan är dörren tillbaks låst), och sådant.

Jag älskar små detaljer. Ibland är jag riktigt bra på att improvisera fram det, ibland klantar jag mig. Jag hoppas kunna hålla hög klass, men det är allt jag kan göra. <_<

@Pax: Tror att du läste Anarchs inlägg fel. Spelarna ska vara onda, jag ÄLSKAR onda karaktärer. Som du säger så kan det mycket väl vara så att spelarna dör utan någon lösning på det hela - som sagt beror det på HUR spelarna resonerar under spelets gång. Kanske att det skulle passa bättre med ett "riktigt" avslut, kanske att din "You have been eaten by a Grue" funkar lika bra.

 

[RasmusL]

Problemet jag kan se med en minnesförlust är att få spelarna att engagera sig i sina roller och historien. Om du har skapat rollerna och kontrollerar alla ledtrådar kan det kanske kännas låst för spelarna och då de ej investerat särskilt mycket i en karaktär du själv har skapat kan motivationen till att teoretisera bli lidande och leda till att det mest blir högläsning från din sida. Varför teoretisera och grubbla över min personlighet om jag är säker på att jag är ett svin i slutändan?

Kanske kan engagemang skapas genom ett yttre hot som endast kan undvikas genom att lista ut vem som är vem men det skiftar fokus från den inre, gotiska skräck jag gissar att du är ute efter. Möjligen kan investering skapas via NPC:er i någon mån men om isolation är ett ledord är det nog ingen bra idé.

Ett konceptuellt förslag för att skapa lite insats och engagemang enl resonemangen ovan:

Det finns lika många personakter som antal spelare och alla utom en är dömda för hemska brott, den sista är polis och dygdig som få. I en bur i ett anslutande rum finns en person. Hen har på något sätt berövats förmågan att kommunicera (ex munkavel/avskuren tunga, fastkedjade händer och fötter) och i rummet ställs ett ultimatum: Om polisen identifieras och dödas inom X timmar slipper brottslingarna fria men personen i buren dör, om polisen fortfarande lever dödas brottslingarna emedan polisen och personen i buren räddas. De som "klarar sig" kommer att separeras och aldrig mötas igen.
Det gäller nu för spelarna att lista ut vem som är polisen men samtidigt se till att inte vara polisen. Upplösningen bör helst leda till att polisen inser vem hen är innan de andra. Personen i buren vet vem som är polisen då hen har en livstidsdom för att ha mördat polisens barn. Förhoppningsvis slutar det hela med att någon identifieras som polisen och när hen inser detta har ett val att antingen ta sitt eget liv för att hämnas sina barn eller bekämpa brottslingarna för att slippa fri men snuvas på hämnden. Kanske.

Bara en snabb top-of-my-head-grej för att få engagemang genom att:
*Inte vilja vara en hemsk brottsling
*Inte vilja avslöjas som polisen
*Vilja avslöja någon annan som polisen
*Vilja hämnas

Givetvis ska karaktärsutvecklingen ske även kring de tre brottslingarna, kanske är det inte ens nödvändigt att bestämma vem som är good guy, kanske kan ett poängsystem eller en trigger avgöras och skapa en avgörande pusselbit som gör den som hittar den till polisen.

EDIT: Det här är bara ett exempel, inte ett förslag på hur du bör göra. Din idé verkar cool, se bara till att skapa engagemang!

 

[!Paxen]

@Pax: Tror att du läste Anarchs inlägg fel. Spelarna ska vara onda, jag ÄLSKAR onda karaktärer. Som du säger så kan det mycket väl vara så att spelarna dör utan någon lösning på det hela - som sagt beror det på HUR spelarna resonerar under spelets gång. Kanske att det skulle passa bättre med ett "riktigt" avslut, kanske att din "You have been eaten by a Grue" funkar lika bra.

Läste om och det stämmer att jag läste fel, my bad.

 

[Fienden]

@Elmrig: Ett riktigt mysigt svar, jag gillar dina idéer. Du har en bra poäng - det kan vara gott hälsosamt att kliva bort från det tunga inre och skapa någonting mer konkret att skrämmas av. Jag gillar din idé riktigt mycket, och det vore roligt att koppla någonting i den stilen till timern som Robert föreslog. Till en början vet ingen vad timern betyder, men sedan - Ojsan nu MÅSTE någon dö.

En annan rolig idé jag har funderat en del på, som en del av hela den här "bygga upp osäkerhet och misstankar mellan karaktärerna": En pistol hittas. Den är laddad med en enda kula. Vem tar pistolen? Hur reagerar andra på det? Roligt sätt att skapa storbråk. Eller vad sägs?

 

[Robert Jonsson]

En annan rolig idé jag har funderat en del på, som en del av hela den här "bygga upp osäkerhet och misstankar mellan karaktärerna": En pistol hittas. Den är laddad med en enda kula. Vem tar pistolen? Hur reagerar andra på det? Roligt sätt att skapa storbråk. Eller vad sägs?

Nu låter jag som en trasig skiva, men jag vet av erfarenhet det fungerar rätt väl. I Noas sista drag har jag med en scen där alla får varsin pistol med ett magasin. Det är fastsvetsat i pistolen så det går inte kolla hur många kulor det finns i den. De flesta pistolerna har lösplugg i sig, medan någon enstaka hade riktiga kulor i sig.

Vid det här läget är karaktärerna och SLP rätt uppspelta. De hamnar i en situation där de börjar agitera med varandra vem som förtjänar vad. Underliggande finns medvetenheten om pistolerna och det sätter press på situationen. När den första drar pistolen och skjuter eskaleras det till en ny nivå.

Om det då är en lösplugg känns plötsligt allt lugnare - tills någon skjuter med en riktig pistol. Eller tvärtom, blir det ett riktigt skott i början förväntar sig alla att det är riktiga skott i sina pistoler och insikten att det är lösplugg då man skjuter någon i ryggen brukar åtföljas av rätt tvistade motactioner från den som skulle varit död.

 

[RasmusL]

Eftersom att Han inte hänger här (övertolka inte, han har inte försvunnit permanent) längre länkar jag till hans resonemang om engagemang:

[url="https://www.rollspel.nu/threads/55955[/url]

 

[chrull]

En annan väg för att sprida misstänksamhet är ju att alla rollpersoner får någon detalj de faktiskt kommer ihåg. En kort minnessekvens där eventuellt någon av de andra personerna är inblandade i. Skortan A har på sig ser faktiskt ut som den personen som höll fast B hade på sig i minnesbilden C kommer ihåg. Men varför höll A ner B? Vad för roll hade C i det hela? Och dessutom är ju rödsvart-rutiga skjortor rätt vanligt, och det var ju ganska mörkt... det kanske inte var A.

 

[Fienden]

Just flashbacks och fragment av minnen är någonting jag älskar att pyssla med (gjorde det en del senast jag spelade skräck to great effect). Jag tog inte upp det förut, men det är helt klart något jag vill göra. Just din idé att försöka få karaktärerna så inblandade i varandras förflutna fungerar helt klart bra för att skapa allianser och misstankar, även om det är missriktade sådana.

 

[Übereil]

Det där har jag inget minne av. Hade du tagit bort det till omgången jag var med i?

Übereil

 

[Robert Jonsson]

Nope, det är fortfarande kvar och ni spelade igenom det också under det sista spelmötet. Det blev dock inte lika emotionellt och känsloladdat som tidigare gånger. Dels eftersom två av aktörerna redan hade spelat scenen, dels eftersom det var lite stress från min sida att hinna med hela akten under spelmötet. Då finns det visserligen mycket annat att minnas därifrån, men ändå konstigt att det inte fastnade. Måste verkligen fumlat det där ögonblicket under det spelmötet.