Nekromanti Mystik och legender

[entomophobiac]

Någonting som ofta missbrukas i fantasy, i mitt tycke, är begrepp som mystik, myt och legend.

En hel del spel säger att de är mytiska eller legendomsusade rollspel, men förklarar ändå allting svart på vitt. Ungefär som Rising med flera ofta påpekar om Call of Cthulhu. Alla data finns där - till och med en illustration eller två.

Är detta egentligen mystik?

Mördar man inte myten genom att ge allt en vetenskaplig prägel?

Själv brukar jag ofta kontra sådana påstående om CoC med att man kan frångå boken. Men är inte tanken att man skall kunna använda sig av det material man trots allt har? Och i så fall - varför är existerande rollspel så dåliga på att förmedla sin påstådda "mystik"?


Förresten, nu när jag ändå kommit på att jag är en obstinat traditionalist och börjat ifrågasätta min egna fanatism - varsågod och håna mig

(Och ja, det var ett skämt.)

 

[Bosse Brottsling]

Mördar man inte myten genom att ge allt en vetenskaplig prägel?

Det gör man absolut. Ett närliggande exempel är magi, som alltför ofta får en väldigt vetenskaplig förklaring. I en del spel förklaras det t.om vad magi är , vilket då knappt gör det till "magi" längre. Jag tror att det här problemet har med amerikanska influenser att göra. För att ta ett OT-exempel kan jag nämna filmen The Ring, som är en amerikansk remake av japanska Ringu. I Ringu låter de det övernaturliga förbli oförklarligt, men i The Ring förklarar de det sönder och samman tills det inte är läskigt längre. (Båda är skräckfilmer.)

 

[walderik]

Njae, om vi med magi menar hermetisk hockuspokus och liknande saker, så var det faktiskt en vetenskap förr i tiden. Man analyserade det och exprimenterade med det, ungefär som alla andra vetenskaper.
Klart det kan vara det då i rollspel också.

 

[Vindhand]

Själv brukar jag ofta kontra sådana påstående om CoC med att man kan frångå boken.

En annan kontring är att bokens information är ett lättviktigt ramverk som man måste tolka själv. Byakhee beskrivs t.ex. som:
"There flapped rythmically a horde of tame, trained, hybrid winged things... not altogether crows, nor moles, nor buzzards, nor ants, nor decomposed human beings, but something I cannot and must not recall"
Spelmekaniken visar därutöver att de kan suga blod och har klor.

Med en sådan beskrivning är det ganska troligt att en persons bild av hur dessa varelser ser ut är ganska annorlunda från någon annans. Särskilt när den filtrerats genom spelledarens egna ord. Mystiken behålls helt enkelt genom att lämna tillräckligt mycket tolkningsutrymme.

Och i så fall - varför är existerande rollspel så dåliga på att förmedla sin påstådda "mystik"?

För att (miss)bruka ett av Risings ord är det Dockskåpsfenomenet. Folk som gillar att bygga små vackra system och världar där allt samverkar och minsta lilla detalj är dekorerad och förklarat har samtidigt sönder varje hopp om mystik.

 

[Vindhand]

Njae, om vi med magi menar hermetisk hockuspokus och liknande saker, så var det faktiskt en vetenskap förr i tiden. Man analyserade det och exprimenterade med det, ungefär som alla andra vetenskaper.
Klart det kan vara det då i rollspel också.

Problemet med liknelsen är att inte ens den bästa Hermetiker faktiskt lyckades tvinga in det i en vetenskaplig ram. Det stannade på nivån av spekulation och hypoteser.
Ett spel där man får hela den underliggande teorin färdigleverad och per definition korrekt är en helt annan femma.

 

[Lambendil_UBBT]

Om man nu har ett spel som nu beskriver varje monster ut till tånaglarna, vad gör det? Någon kanske vill ha den detaljismen. Dock bör man väl kanske inte omtala spelet som "mystiskt"

 

[Bosse Brottsling]

Om man nu har ett spel som nu beskriver varje monster ut till tånaglarna, vad gör det?

Problemet är väl att de flesta monster är otäcka just för att man inte vet så mycket om dem.

Någon kanske vill ha den detaljismen.

Javisst, jag är inte här för att peka finger. Men jag säger att det finns allt färre spel som inte har den detaljismen.

 

[Lambendil_UBBT]

Förvisso sant, men oerfarna rollspelare tenderar att fastna i värde- och regelhagglande om inte åtminstone VISSA värden finns beskrivna.

Men jag håller med att spänningen framförallt blir högre om man inte vet något om monstret. Jag brukar dock alltid ha MINA egna monster, vilket gör att även om spelaren lusläst "monsterboken" (hatar sånt) så vet han iallafall inte vad det är han möter.

Det kan vara ett alternativ. jag vill ändå ha en viss beskrivning av vilka folk och fä det finns, och åtminstone ett hum om vad de kan göra. Annars får jag ingen stabilitet i min värld.

Vad tycker ni?

 

[Vindhand]

Om man nu har ett spel som nu beskriver varje monster ut till tånaglarna, vad gör det? Någon kanske vill ha den detaljismen. Dock bör man väl kanske inte omtala spelet som "mystiskt"

Så sant.

 

[Quadrante]

Problemet med liknelsen är att inte ens den bästa Hermetiker faktiskt lyckades tvinga in det i en vetenskaplig ram. Det stannade på nivån av spekulation och hypoteser.

..och det här vet du?
eller gissar du bara? det kanske är bara spekulationer och hypoteser från din sida...

 

[Lindenius]

För att ta ett OT-exempel kan jag nämna filmen The Ring, som är en amerikansk remake av japanska Ringu. I Ringu låter de det övernaturliga förbli oförklarligt, men i The Ring förklarar de det sönder och samman tills det inte är läskigt längre.

Eller ta ett ännu bättre exempel. I The Phantom Menace får George Lucas plötsligt för sig att förklara vad kraften är, i form av Midecloreaner i kropparna på folk.

*snyft*

//Erik -firar 4:e bröllopsdag idag

 

[Rickard]

<CENTER>** Smärre SPOILER för mina spelare, så bläddra vidare om du är en sådan **</CENTER>




Jag har funderat på att införa folksägner och folktro i DoD och bidra till mystik på det sättet, men på något sätt fungerar det inte.. Anledningen är antagligen för att alla monster som finns där finns på "riktigt".. Drömmer man en mardröm så kan det faktiskt vara en mara som ridit 'en.. Slänger man ut vattnet och ropar "Se upp därnere!" så kan det faktiskt finnas vättar där nere..

Om man inför skrock och vidskepelse så vill gärna en spelledare ha siffror på att det verkligen är så.. Det känns så dumt att det inte är så, för varför skulle man annars vilja tro på det? DoD:s unga gudar funkar så.. De som tror på Den Guden får de fördelarna, medan de som tror på Den Andra Guden får några andra fördelar..

Saken är den, som vissa (många/alla?) rollspelsmakare glömmer att skriva, är att spelledaren bör veta hur allting funkar, men att denne i sin tur ska förmedla en my(s)tisk känsla till spelarna.. Det väl för att det är ett rollspelstips och inte en regel som det inte kommer med, vad vet jag..

Till DoD så har jag funderat rätt mycket på hur världen skapades och hur magin fungerar egentligen.. Utifrån dessa funderingar har jag kunnat vrida till och ge nyanser av mina beskrivningar.. Om det är något som påverkar magin kan jag, genom att veta hur magin fungerar, tolka effekten av detta.. Under senaste spelmötet så utbrast en spelare "Häftigt!" (eller liknande ord) när jag beskrev hur magin frigjordes från magikerns kropp.. Jag kommer aldrig att förklara för mina spelare hur magin egentligen går till eller hur världen skapades (om det inte ingår i ett äventyr).. Dock så har jag en del "vetenskapliga" (falska? Det vet ni inte) förklaringar på hur det gick till som spelarnas rollpersoner gärna får ta del av..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som även sitter inne med den verkliga förklaringen till konfluxerna

 

[Rickard]

Re: Mystik och legender [OT]

"I The Phantom Menace får George Lucas plötsligt för sig att förklara vad kraften är,"
Kraften förklaras ju även i de första filmerna som en stor entitet (väsen).. Jag tolkar det mer som att midecloreaner är något som bildas i kroppen som en bieffekt av att kraften "strömmar" genom varelsens kropp.. Precis som alla har kraften i sig så har allting (levande) även mideclorianer (heter det så?)..

"//Erik -firar 4:e bröllopsdag idag"
Jag får gratulera till bröllopet..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som mest skrev inlägget för att gratta

 

[Vindhand]

..och det här vet du?
eller gissar du bara? det kanske är bara spekulationer och hypoteser från din sida...

Baserat på att det inte finns någon "hermetisk vetenskap" idag är det väl ganska säkert att påstå att ingen lyckades skapa en sådan. Ergo: det stannade vid experiment, hypoteser och spekulationer.

 

[Mask_UBBT]

Jag håller helt med. Jag har en lösning som jag tror kommer göra själva världen väldigt mystisk till sisu... Hela världen beskrivs i form av en massa folksagor, något som är ganska intressant. Detta gör nämligen att SL får en grund att stå på, men ändå friheten att ändra på vad han vill, lite hursomhellst...

/Mask

 

[TomasHVM]

Jeg er enig med Etnopopen i hans beskrivelse: alt for mange rollespill omtaler seg selv og sitt miljø som "legendariske" og "mystiske", og leverer ikke varene.

Trolldommen er alt for ofte en liste med "tekniske" spesifikasjoner.

Monsteret er alt for ofte en oversikt over "tenner og klør".

Fenomenologien er alt for ofte grunn og kjedelig, når den er forklart.

Vi har alt for lett for å "forklare" våre fantasiverdener, som om folkene der hadde et like vitenskapelig forhold til sin verden som vi har til vår. Og dermed undergraver vi troverdigheten i vårt eget prosjekt. Det blir alt for åpenbart at dette ikke er en annen verden, fordi den er presentert på en moderne måte. Ingenting er i mørke. Overtro finnes ikke. Misforståelser og overdrivelser forsvinner i velmente forklaringer.

Problemet er selvsagt at vi må fortelle hvordan vår fantasiverden er, slik at spillederene har noe å bruke i spillingen. Så hvordan forklarer vi verden for spillederne, samtidig som vi får dem til å skape en mystisk verden for spillerne? Jeg tror vi må snakke om måten forklaringene gis på, og hvordan de behandles metodisk.

 

[Greymourn]

Fast erkänn...

Monsteret er alt for ofte en oversikt over "tenner og klør".

Att när det går till AD&D proportioner så är det ganska kul...

Det är en mun, som kommer ur en mun som kommer ur en mun som kommer ur en mun som det finns ett öga i...

What!!!!

 

[walderik]

Vad menar du med vetenskaplig ram?

Hur som helst, under medeltiden och ränesansen menade man inte riktigt samma sak som nu. Då utgick man alltid från vad tidigare hade skrivits i ett ämne. De gamla ifrågasattes aldrig, utan möjligen omtolkades de.
Man samlade och syntetiserade gammalt tänkande och drog utifrån det slutsatser som kunde publiceras i form av kommentarer.

Det var därför det blev sådan omvälvning och strid inom det akademiska när man återupptäckte Aristoteles. Han kunde ju inte ha fel, eftesom han var en gammal mästare. Samtidigt motsade han både dåvarande världsbilden, Bibeln och andra läromästare. Det gav upphov till ett stort sammanställande av berömdheter som Abelard och Thomas Aquino.


Hur som helst, nog har det funnit vetenskapsmän som såg det de höll på med inom magi som just vetenskap. Agrippa var en ren vetenskaplig ockultkille. Paracelcus en annan.
Om vi lämnar Platons tankevärld därhän, så finns dels de som hamnat på ena sidan stängslet som John Dee (ansågs som stor vetenskapsman på sin tid och bidrag till stora landviningar inom kartografi) och Swedenborg.
På andra sidan hittar man erkända "vetenskapsmän" som Roger Bacon, Copernicus, Francis Bacon, Benjamin Franklin och Isaac Newton

 

[Lindenius]

Tack! [NT]

NT = Nya Triologin

 

[walderik]

Du har fel. Det finns visst folk som sysslar med hermetisk vetenskap idag. Här är en sida för alkemister:

Sidan