Nekromanti När blev du fast för rollspel ?

[Johan K]

Satt här & tänkte lite på när jag själv blev verkligen fast för rollspel.. Man hade ju, när man absolut började lira rollspel, ett kompisgäng som man lirade. De som jag började lira med har tyvärr helslutat spela, dock så han man ju träffa andra som fortfarande spelar...
Min nyfikna fåra är just, när kände du att du var helfast i konceptet rollspel & kände att det här med rollspel kommer jag nog at ortsätta med tills jag hamnar på ålderdommshemmet ?

Min insikt om dett kom nog runt början av 90-talet, då man träffade sin grupp som man sedenmera kom att lira min i ~13 år...

/ Johan K, som fundrar på att beställa pizza...

 

[Gastono]

Ca 5 år sedan...

 

[Torbjörn]

För ca 20 år sedan, då en kompis till brorsan hade med sig ett Drakar och Demoner och vi spelade Tvillingbergen.

Torbjörn - som ska iväg på 30-årsfest.

 

[magoo]

Jag blev fast så fort jag gjorde min första rollperson. Det var gamla Mutant, en smällkall vinter 1990. Min rollperson hette LaCoste (Urrrk) och var psi-mutant. Hon hade 10 i färdigheten Upptäcka Fara, fick trots det skallen bortsprängd i första äventyret och efterträddes av den muterade vargen Magoo, min bästa och mest långlivade rollperson.

/Magoo

 

[EchonCique]

DoD v1.1

Fast tidigt.

 

[Rickard]

Runt 87.. DoD.. Havets vargar? Bror spelledde [NT]

/Han som inte fick en egen spelgrupp förrän 95... någon gång

 

[Bridgeburner]

Då rollspelandet började gå från att döda orcher och få pengar till att handla om att agera och spela en karaktär.

 

[The_Gorger]

Blev fast eller började med?

... För de flesta här verkar det vara samma sak, så inte för mig. En polare köpte eon, och det pysslade vi väll med i ett år/ett halvår något. Så där kul, mest väldigt segt, men det var något jag gjorde typ som att äta pizza på skolavslutningarna. Det var väll halvkul, men man gjorde det mest för att tja, göra något med sina vänner. Sedan skaffade en annan polare Neotech2 och rollspel blev plötsligt mer interssant. Så här i backspegeln var det mer en ny spelledarstil, än nytt spel som öppnade ögonen. Han (n2killen) visade mig hit med motivering en att han hade haft en skittuff diskussion om hur man skulle göra för att bygga katapulter i eon, med en jättehäftig typ som hette "Herr Nils", bara namnet liksom. Vi hette ju Kalle och Markus, och så kommer Herr Nils.
Här på wrnu hörde jag en del om konvent och åkte till GothCon, utan att säga till mina vänner föränn några dagar innan "Nej ni kan inte åka med, för man måste ha föranmält sig, men jag kan väll få spelleda er i det här äventyret? jag har ju aldrig spellett förut" GothCon blev en succé, då jag där upptäckte friform(i formen av ett superhjälte scenario), och på den vägen är det...

 

[Guest]

Inte samma för mig heller

Jag blev fast ummm, typ när jag var 8 började när jag var 15-16 typ, jag fick reda på av kompisar när jag var liten om rollspel hur det funkade etc men jag fick aldrig vara med (förutom för att titta på en gång), i gymnasiet hittade jag en spelgrupp, efter ett eller två riktigt knaggliga prestationer av mig så fick jag snurr på det även om det var kul redan första gången.

 

[Arfert]

1978, när en kompis hittat en konstig ny grej som hette "Dungeons and Dragons"

 

[Grendel]

Hmm. Innan jag fyllde 10. Jag fick mitt första rollspel (D&D, svarta boxen) när jag fyllde 10. 1984 alltså. (Har alltid trott det var till min 9-årsdag, men det stämmer inte med när versionen jag har gavs ut... ). Har varit fast sedan dess, trots att det inte blivit så mycket spelat egentligen.

Spelandet tog inte fart förrän jag flyttade till Göteborg 1998; började inte spelleda förrän runt 2000.

 

[Organ]

Jag fick mitt första rollspel (D&D, svarta boxen) när jag fyllde 10. 1984 alltså....Spelandet tog inte fart förrän jag flyttade till Göteborg 1998

Herregud! Så du menar att du fick ditt första rollspel, prövade litegrand, tyckte det var ganska ok men det blev inte så mycket mer än bara lite sporadspelande, i hela FJORTON ÅR(!) innan det tog fart? Jag måste säga att jag beundrar din förmåga att inte direkt överilat börja med en ny hobby.

/Anders

 

[Storuggla]

Hösten -89, men snuten skjutsade bara hem mig.


Storuggla, sunflower shanghai

 

[Lange]

Är rätt ung i branschen. Blev seriöst nyfiken på rollspel när jag var typ 5 år för att båda mina bröder höll på. Jag fick inte delta, av förståliga skäl kanske så det blev mitt kall att hitta andra intresserade och spela rollspel (yay!)

Tog mig många år men vid fjorton-femton års ålder fick en polare Gemini i julklapp och vi blev mycket nyfikna. Fattade noll men nyfikna. Började med warhammer-figurer och träffade andra som var intresserade i rollspel. Mitt första riktiga äventyr blev spelat i Drakar & Demoner 6. Då var jag nog femton.

Sedan dess har jag tack vare Lukas fått glädjen att spela många intressanta äventyr, givande rollpersoner och annerlunda rollspel, så först nu känner jag mig som en äkta rollspelare dock har jag alltid varit fast i rollspelsträsket.

 

[Honken]

En av mina kompisars grannar brukade få besök av en jämnårig kille. Han hade en gång med sig ett spel som jag och min kompis fick prova. Jag var såld direkt. Det var nog en version av Dungeons & Dragons, men det var på den tiden jag inte hade någon aning, och jag spelade aldrig med honom igen. Några år senare lyckades jag hitta Drakar och Demoner i butik. Sedan dess har jag sysslat med Rollspel. Jag har ingen aning om vilket år det var, men det var defenitivt före DoD Expert kom ut.

Jag kan tyvärr inte säga vilket år jag började spela. Men det var på det glada 80-talet...

 

[Winterquist]

Första gången jag kom i kontakt med rollspel var när jag var 9. En kompis storebrorsa hade fixat någon låda av Drakar o Demoner. Vad jag kommer ihåg byggde han även upp ett vinstmoment i rollpersonsbyggandet. Magiker var det bästa man kunde vara eftersom det krävde typ 18 i Intelligens. Jag kommer ihåg att jag blev riktigt sur för att jag inte kunde bli magiker. Man ville ju vinna. Men jag kommer inte ihåg om vi någonsin spelade.

Jag började nog spela aktivt i mellanstadiet då jag för någon födelsedagspeng köpte Drakar o Demoner. Men ett tag där i de yngre tonåren fick jag för mig att jag var för "tuff" för rollspel.

Så egentligen "fastnade" jag inte förren någon gång efter gymnasiet. Då tyckte jag att det började dyka upp riktigt "koola" spel som Cyberpunk, Kult och Vampire. Dessutom stötte man på en spelledare som var helt makalös och det är ju alltid inspirerande. Först då började jag inse att rollspel inte var något man växte ifrån, utan något man växte in i.

//e

 

[Grendel]

Nja. Det blev ju lite spel, men mest skapande av karaktärer faktiskt... Antagligen mer fascinerad av regler än användandet av dem i spel?

 

[PAX]

Mannen på gatan om rollspel...

"Jasså? Ni vill intervjua en gammal räv som mig? Det är väl OK antar jag.
"Men jag behöver en 500-hundring kvickt. "
"Är det OK..?"

Hur jag fastnade i rollspel?"
"Heh! He he..."
"Faaan asså!"
"Jäkla skit asså...."

"Det var lixom inte riktigt meeningen att vi skulle fastna i den här skiten på riktigt.... Men - så är det ju nu... Ja så är det... "


"Hur det började? Ja, vad ska jag säga...?"
"Av vad jag kommer ihåg asså... så började det när vi gick i högstadiet - eller kanske strax innan på sommaren där lixom..."

"Ja - va fan! Vi var ju grabbar som ville testa något nytt skit - och på den tiden fanns det ju inte så mycket att välja mellan. Så när en av mina polare kom hem med något, som numera i folkmun kallas DoD, så testade vi det. Först bara ett par gånger under sommaren... men det räckte för under hösten blev det lixom mer och mer... och vi började även testa Mutant som vår dealer skickade på oss lite senare... Ja - och då var vi ju redan fast - så - Vad fan! tänkte vi väl och det gav ju bara mersmak lixom..."

"Sen flöt det på i en lagom lunk. Vi testade allt vi kom över ta mig fan! Både tunga och lätta saker. Det var en salig röra och ingen visste knappt längre vem som fixade skiten innan vi drog igång våra möten, vilka vi hade i en dunkel källare full av spindlar, damm och gamla saker från 60- och 70-talet. Ganska mysigt var det egentligen... Men vi märkte nog aldrig av skräpet runt omkring oss. Vi var ju så inne i det vi höll på med... lixom..."


"Hur det gick sen?"
"Tja! - Efter så här många år kan man ju fundera över va fan man ha sysslat med egentligen. Jag har ju sett polare komma och gå. Några har testat och försvunnit... Andra fastnade precis som jag... En del tog tunga saker från början... KULT var ju en sån där fin fix man kunde testa. Jäkla va sjukt egentligen... Hade en "polare" som gick bärsärk med yxa efter några möten. Han fick spendera lite tid med polisen... He he he... ja jävlar....."

"Om man ska varna dagen ungdomar?"
"Nu kan man ju inte säga att det var så himla tunga saker vi började med - men på den tiden så visste vi ju inte bättre... Inte som kiddsen idag. Men va fan! De springer ju runt och tjackar både elektroniska och analoga versioner, helt öppet - och det är fan ingen småskit vi snackar om. Det spelar ju ingen roll vad föräldrarna säger till dem. De fastnar ju ändå... Det är ju bara så..."

"Räcker det till intervjun?"
"Kan jag få mina 500 nu...? Måste tjacka nya DoD som kommer snart och då jävlar..... "

 

[lasergreger]

Hrrrrm. 1992 när min bror spellede ett kort enmansäventyr (2-mans egentligen han spelade en karaktär fast han spelledde.) i SRR, Sagan om Ringen Rollspelet. Sen snart efter spellede jag Chock med ett några kompisar, oj det var kul.

Edit:
(Hurra jag är "Soldat!" )

 

[Dewil]

Betyg: Fem holkar (och en panpizza) (NT)

NT = Nya Testamentet. Halleluja!