Jaa du... det handlar väl (som Red Dust skriver nedan) om att vi blir mer avtrubbade ju mer vi ser. Det gäller ju dessutom för ny film/konst/whatever att alltid överträffa vad som har varit tidigare för att märkas. Att överträffa något i form av våldsamhet är ju helt klart mycket lättare än att överträffa något genom konstnärlig förfining eller djupa undermeningar. Frågan är hur långt man kan driva våldet... jag har faktiskt svårt att se hur det kan gå mycket längre än vad man ser i vissa halvskumma skräckisar idag.
Vet dock inte om jag håller med om din teori att det hela skedde i och med DOOM. Igår natt satt jag och glodde på Evil Dead med ett par kompisar. Mycket blodig och splatterbetonad film, som gjordes långt innan DOOM dök upp. Det finns en mängd andra exempel på groteskt våldsamma företéelser som var allmänt kända innan DOOM.
Vad jag däremot tycker kan vara värt några tankar är när skräckgenren blev så våldsfixerad människor mot människor som den är idag. Nu för tiden är det ju vardagsmat med människor som begår alla onämnbara sorters brott mot varandra i filmer och andra medier. Jämför med tidigare filmer, där det så gott som alltid handlade om olika varelser/zombier/aliens/whatever som stod för större delen av kladdet. Jag säger inte att detta inte fortfarande är vanligt, men det känns som om filmer där människan vs. människan står för splatteriet har blivit mer utspridda idag än vad de var för ett par år sedan. Om detta beror på folklig avtrubbning, eller på att chocken från världskrigens mänskliga brott börjar avta, eller på att vi håller på att bli förråade i allmänhet, eller på våldspornografins effekt när de som vuxit upp med den börjar bli vuxna, eller på att jag helt enkelt inte vet vad jag pratar om vet jag inte... kanske är det bara någon snabbt övergående trend.
Skall man spåra skräckens allmänna våldsamhet får man nog gå betydligt längre bakåt än till 1990. Hos författare som Lovecraft och hans kompanjoner ser vi inget splatter alls, inte heller hos mer gotiska berättare som Poe eller Stoker. Kan det ha varit världskrigen, med allt vad de innebar, som förändrade västvärldens allmäna inställning till våldet? Personligen tror jag att våldet inom skräcken tog sin början i och med "psycho killer"-filmerna; Jason, Freddy Krueger, etc. Ni vet, tonårsgäng (helst isolerade på ett eller annat sätt) blir mördade one by one av våran favorit-psykopat. Det var här som vi först började se mängder av fejkat blod, groteksa närbilder på knivar i kött och liknande hemskheter. Iallefall är det de första exemplen på splatter som jag kan komma på. Någon annan som vet något ännu tidigare?
-Gaxar, som funderar på hur mycket man kan skilja på "gladvåld" och "ont våld"