Nekromanti När flydde rollpersonerna senast?

[Rickard]

Beskriv den senaste gången rollpersonerna flydde från en strid. Fokusera på om det var en berättarteknik eller en regeltillämpning som gjorde att rollpersonerna flydde.

---

För mig var det när jag spelledde Dungeon of Doom (D&D 3.5) och spelarna stötte på några ... shades, tror jag att de heter. Jag beskrev gången med att de såg skuggor dansa på väggarna från facklans sken. Ett Spot hidden-slag senare lade någon rollperson märke till att några av skuggorna verkade ha eget liv ... och då slet sig skuggorna lös från väggen och angrep dem. Alla kramade sig fast vid magikern som hade tre ljusklot svävande runtomkring sig. Jag tror inte att shades påverkas av ljus, men jag lät de ändå få ett litet hopp genom att säga hur skuggorna väste och höll sig i utkanten av ljuskällorna. Till slut släckte jag magikerns besvärjelse och angrep rollpersonerna. De högg mot skuggorna men jag beskrev hur vapnen endast for rakt igenom de svarta kropparna, vilket gjorde att rollpersonerna flydde hals över huvud.

/Han som använde sig av en regeltillämpning för att göra spelarna maktlösa och hoppas att han förstärkte den maktlösheten med en berättarteknik

Spoiler

Anledningen till varför jag ställer frågan är för att spelare har en tendens att strida till sista blodsdroppen. Jag skulle skylla på fenomenet där spelarna vet om att spelledaren inte skulle slänga fram utmaningar som det inte går att ta sig förbi (såvida de inte spelar Call of Cthulhu).

 

[Genesis]

Jag använder sällan berättartekniker för att styra rollpersonernas beteende. Rollpersonerna i Mutantkampanjen vi lirar nu har flytt från ett par strider. Ofta handlar det om infiltrationsuppdrag där det är hundratals fiender mot dem. Senaste gången de flydde från en vanlig strid var de sjuka av nanorobotar och stötte på prickskyttar med laservapen. Flera av dem dog nästan medan de försökte komma undan.

Tekniker för att få rollpersoner att fly från strider? Förklara lungt att du aldrig kommer att fejka ett tärningsslag eller fega ur bara för att de riskerar att dö. Och döda en rollperson eller två. Kirrat!

Det gäller i tradspel. I indiespel är det en helt annan sak. Där brukar det ske ganska simpelt. Senaste gången någon flydde där var från en emotionell strid. Det var spelarens eget beslut. I till exempel Kackerlackan får man ju inte döda varandras rollpersoner, så att säga att man jagar iväg någon om man vinner är inte helt ovanligt.

 

[KostaFriaLigan]

Well, en del vill tydligen inte dö -i min grupp iaf- och när vi använde Plutonen (på låga risknivåer (max 6)) så dog ingen ehller -när de var nere i noll eller lite minus, bar nån iväg dem...

Fly kan jag inte minnas alls i modern tid. Well, där ljög jag, i speltestet av mitt Coriolisäventyr, flydde de från en hord biovapen/vakuumvarelser, men blev förbannade på att det kändes tvunget -att eskaleringen från en muzhadjar (som vakuumvarelserna kallas) till korridortuggande hord gick för snabbt. Att de kom undan och flydde berodde endast på upprepade eldmattor emd vulkansprutan.

Så den scenen skrivs om för att bli mer öppen och långsammare i eskalering och inte som ett rälsningstvång (fördel med speltest mao )

 

[Svarte Faraonen]

Tekniker för att få rollpersoner att fly från strider? Förklara lungt att du aldrig kommer att fejka ett tärningsslag eller fega ur bara för att de riskerar att dö. Och döda en rollperson eller två. Kirrat!

Och, för lite morot och inte bara piska, att de fortfarande kan lyckas om de flyr. De kan omgruppera, anfalla ur bakhåll, hitta nya taktiker eller helt enkelt kringgå hotet. Äventyret är inte avhängigt att de slår ihjäl rätt personer, helt enkelt.

 

[Mogger]

I Revolver flydde en spelare från en liten koreansk butik efter att ha slagit butiksägaren blodig och denne lyckats dra upp ett hagelgevär att hota med.

Det var definitivt en regeltillämpning eftersom spelaren helt enkelt tyckte att priset för att vinna konflikten blev för högt, så han kastade in handduken. och möjligtvis tyckte han att konflikten hade eskalerat för mycket, han var ju trots allt polis, och sådana skjuter inte koreanska butiksägare. Han ville ju bara ha ett paket cigg...
--------
Som spelare har jag i vår nuvarande Westernkampanj flytt...typ 3 ggr som jag kan komma på just nu. Två av gångerna var mot övermäktiga fiender (massor av indianer resp. mexikanska armén) men den sista så flydde jag av skam, efter att ha mördat brudgummen vid ett bröllop, på kyrktrappan. Min karaktär hade hamnat farligt nära botten och det blev, för mig, en ganska viktig scen. Det var inte ett resultat av vare sig regler eller berättande, utan ett eget beslut.
---------
Oviljan mot att fly är djupt rotad och väldigt tråkig. Jag skyller det helt på tradspelens utformning, både när det gäller regler, scenarion och konkreta råd.

 

[Vimes]

Vi flyr alltid!

Det var längesedan jag spelledde, så jag får köra ur spelar-perspektiv.

När vi spelar Vampire är det mer regel än undantag att vi flyr. Från mäktigare vampyrer, från varulvar, från läskiga ljud i källaren. Hela spelmötet är en bubblande gryta av paranoia: vi är rädda för att alla potentiella fiender är über-mäktiga uråldriga monster, och vi är jävligt rädda för varandra också (Vampire: The backstabberade). Alla vill ha Auspex.

Jag funderar lite, och tror inte att det beror på att rollpersoner brukar dö, det händer väldigt sällan. En viktig faktor är ju förstås att WoD ger utrymme för SLPs som är helt överjävla dödliga (alltså förutsätter vi ofta att de är det. Detta är alltså en regelmässigt betingad flykt).

En annan faktor är nog inte berättarteknisk, utan brundar sig snarare i hur vi (som grupp) spelar, vilken kultur som råder. Jag skrev att vi är rädda för varandra, paranoida, och detta beror mycket på att när vi spelar Vampire är det något av en tävling. Man vinner om man inte låter sig "luras" och trilla dit i någon av de gropar SL eller någon annan spelare grävt.

 

[Svarte Faraonen]

Re: Vi flyr alltid!

Oviljan mot att fly är djupt rotad och väldigt tråkig. Jag skyller det helt på tradspelens utformning, både när det gäller regler, scenarion och konkreta råd.

Vilket intressant nog är något som förskjutits bortåt från ursprunget. Om man kollar på gygaxianska grottkräl handlar de ju helt och hållet om övermäktigt motstånd, oändlig försiktighet, reträtter och utnyttjande av terrängen för att få övertag, eller allra helst undvika monster helt och hållet (därav att man får XP för samlade skatter snarare än ihjälslagna monster). Sista blodsdroppen-attityden kom till senare -- frågan är bara när.

 

[Johan K]

Senast vi flydde var idag faktiskt, vi lirade Eon btw, just pga att vi insåg att vi inte skulle ha en channs i hellsingland att klara av dessa grabbar.. Så det blev att vi flydde hals över huvud. Så det blev lite kloaker, labyrinter & lite mer labyrinter som vi inte har kommit ut ur ännu.

/ Johan K, som är snuvig.. =(

 

[Storuggla]

Aldrig. Dock slår det mig att spel i allmänhet saknar regler för att göra en flykt kul. En sådan där där folk springer och jagas av monster och skit och preciiis hinner stänga dörren innan förföljaren slår in i den.
Det enda spel med sådant jag kommer på är Gumshoe-systemet. Mer flykt och omgruppering!


Storuggla, det ultimata partypartyspelet «spring karln har en motorsåg»

 

[Genesis]

Tror att Spirit of the Century har en bra jakt-mekanism. Jag har inte läst eller spelat det, men den har fått mycket beröm.

 

[solvebring]

Tja... Jag kan inte minnas något tillfälle. Har hänt, men det är nog väldigt längesedan. Oftast händer det med nybörjare. De är osäkra och smarta nog att fly, medan de som blivit vana rollspelets takt och rytm envist ska segra eller segra. Dumt, mycket dumt....
Dessutom är det ju mest klassisk fantasy bland mina spelgrupper, varför de prompt ofta skall vara så hjältelika som möjligt. På något vänster ser de då alltid en dumdristig hjältedöd som ett bättre alternativ till att vara smart och acceptera sin överman.

Även om jag för det mesta försöker hålla motståndet balanserat gentemot rollpersonerna så händer det ju att jag har med någon "segra med nöd och näppe"-fiende, eller någon "på gränsen till övermaxad"-fiende, eller någon väldigt rare "dags att fly och söka en annan väg/plan"-fiende ibland.

Mina rollpersoner gör helt enkelt oftast just det misstaget att de är fast beslutna vid att slåss till sista blodsdroppen hellre än att fly.
Så, de blir för det mesta slarvsylta de få gånger de möter något så maxat att de borde fly.

De gånger någon flyr brukar det vara någon ensam rollperson som till sin natur är feg och självisk, vilket betyder: en flyr och överlever, resten blir slarvsylta.

Om jag på något sätt skulle vilja ens försöka styra detta genom olika tekniker vet jag inte. Jag utgår ju ifrån min plan och de bör spela efter sin rollpersoners personlighet och beteende. Hur det sedan går med fly eller död är upp till det som är mest realistiskt för den situation som uppstår kring detta.

Jag ser ju hellre att en rollperson dör en trovärdig död än att spelaren bryter helt mot rollpersonens brukliga uppträdande. Dock är det många spelare som gör tvärtom. De bryter mot troligt uppträdande genom att stolt stå kvar medan deras rollperson egentligen är en sådan som flyr. Jag brukar då, genom berättande och skildrande av det hela försöka till att ge en hint av vad som kanske är en bättre idé. Ofta är somliga för stridslystna för att minnas det trovärdiga eller att lyssna på mina hintar. And then... They die!

Som sagt, de som verkligen gått in för en särskilt feg eller självisk rollperson är brukligt de som brukar fly. Så har det blivit för mig. Dock vill jag självklart inte ha det så, då det förstör både upplevelse och de fiktiva trovärdigheten. Min lösning? Jämna ut motståndet...

 

[Guest]

Mina spelare flyr jämt i Conan. De har fått lära sig detta den hårda vägen. Jag nackade sådär 20-30 spelarkaraktärer första 2 åren...

Conan är ibland löjligt dödligt så fatepoints går åt som smör...

 

[Doctor_Hell]

när jag spelleder brukar det oftast vara nått 3.5 baserat fantasylir ..

Mina spelare e oftast mycket xp-kåta och vill inte ge sig i strider för att om dom besgerar monstret/ utmaningen i fråga innebär det belöning i form av xp , skatter och magiska föremål som gör deras karaktärer mäktigare ..

det e la nackdelen med lvl baserade spel att man hela tiden strävar efter högre lvl och tillika mer makt .....

Minns dock engång i nått 3.5 baserat lir när jag var trött på att dom alltid stannade och slogs ist för att fly så jag skickade på dom et monster på max cr för deras pl det resulterade i att krigaren blev massakerad efter några rundor rougen flydde upp i ett träd och magikern teleportera sig därifrån medans resten av gruppen dog ganska omgående

 

[solvebring]

Mjooo... Fast det är svårt det där med hur hög dödlighet som är lämplig för olika spel. Jag känner så att i de flesta fantasyverken är dödligheten relativt låg, men ändå påtaglig. Den finns där, men den är inte alltför närvarande, speciellt då det skall var lite hjältetouch på en del fantasy.

Dock är det som du säger. Det är lätt kirrat bara man som SL visar vart giljotinen ska stå.

 

[Krille]

Damn straight att spelare slåss till sista blodsdroppen.

En av effekterna av handlingspölarna i Blå Himmel var att spelare faktiskt gav sig eller flydde när pölarna gick mot botten och handlingarna började ta slut. När jag märkte den effekten blev jag glad.

Förutom det, senast någon rollperson flydde var i Masks of Nylle, när en klase maskvarelser klöste sig in genom golvet inne i en pyramid. Då flydde vi jävlar!

 

[Arfert]

I D&D4 händer det då och då att rollpersonerna flyr... dock ej så ofta i andra spel, konstigt nog.. kanske för att D&D4 känns mer taktiskt...

 

[KostaFriaLigan]

Tror att Spirit of the Century har en bra jakt-mekanism. Jag har inte läst eller spelat det, men den har fått mycket beröm.

Vem kan veta något om det då? Nån annan? Kan det användas till biljakter?

 

[Rickard]

En av effekterna av handlingspölarna i Blå Himmel var att spelare faktiskt gav sig eller flydde när pölarna gick mot botten och handlingarna började ta slut. När jag märkte den effekten blev jag glad.

En i spelgruppen har snackat om att han vill ha mekaniker för att fly så därför började jag fundera kring detta. Jag har märkt att resurser som tar slut får spelarna att tänka i de banorna. Visserligen fungerar konfliktresolution också, men då är det mer spelarens fantasifullhet som får spelaren att fly utan att denna får känslan av att vilja fly. Regler som i Don't rest your head, där man får välja mellan "fight or fly", funkar inte heller, då jag anser att spelaren själv bör komma i tankebanor om att vilja fly (utan att få det skrivet i pannan).

Grejen är att jag föredrar nog de fall då resursbristen kommer krypande, i stil med din handlingspott. Att ha sanity i CoC, där man kan bli galen i ett ögonblick, är bara dåraktigt.

/Han som borde ha skrivit något om sociala kontrakt (såsom slita fram Conan D20 eller Call of Cthulhu eller säga "Ni kommer att dö stenhårt i strider")

 

[Christoffer]

Tror att Spirit of the Century har en bra jakt-mekanism. Jag har inte läst eller spelat det, men den har fått mycket beröm.

Vem kan veta något om det då? Nån annan? Kan det användas till biljakter?

Jag gissar man använder en stresstrack som för allt annat. Du kan ju använda en utdragen strid på samma sätt för att desarmera en bomb, flygplan som swichar genom himlen, en cykeljakt eller vad som. Anfall mot bomben/fiendeplanet/den jagade cykeln är saker som klippa den röda tråden, en swichflygmanöver, eller hoppa över ett par soptunnor med cykeln, och anfall tillbaka är saker som att timern ökar i hastighet eller går från en timme till fem minuter, eller du får solen i ögonen, eller cykeln sladdar på en oljefläck. osv.

Men, det var ett tag sen jag faktiskt läste SotC, men om jag skulle spela Fate nu på momangen, skulle jag lösa det med en stresstrack.

 

[Genesis]

Tror att Spirit of the Century har en bra jakt-mekanism. Jag har inte läst eller spelat det, men den har fått mycket beröm.

Vem kan veta något om det då? Nån annan? Kan det användas till biljakter?

En koll på SRD:n ger den här biten om jaktregler. Det verkar som att de funkar ungefär som vanliga konflikter, som Poppe säger, men med en awesome skillnad:

Vehicles have their own stress track (see Gadgets & Gizmos, page XX), but they do not “attack” each other as is normally the case in a conflict. Instead, they engage in a steadily escalating series of dangerous actions, until the lesser driver is weeded out.

Totalt badass. Man gör galnare och galnare stunts tills man kommer undan. Det funkar ju på alla sorters jakter och inte bara biljakter. Jag kan ha fel, men det påminner mig om Krilles flygregler från Blå himmel som han har jiddrat om ibland.

Det här tänket kan man ju applicera på vilket system som helst som har regler för utdragen konfliktresolution.