Nekromanti När gudarna slåss...

[Beastslayer]

....brukar världar och annat gå sönder. Jag har en rätt stor kampanjidé kring detta.

Ärkegudarna lever ensamma (de är 2 st) och har så gjort sedan skapelsen när de själva kom till. De tröttnar efter lång tid på att vara ensamma och beslutar sig för att gå emot skapelsen och skapar själva en hög med avkommor som de stöper i en gjutform formade efter dem själva. Saker och ting går hyfsat bra i en tid. Men några av barnen blir avundsjuka på sina "föräldrar" och detta växer sig starkare och starkare. Tillslut så går de från smågräl till öppen konflikt och de använder sig av diverse hjälpmedel i sin kamp (människor, monster och andra varelser) emot varandra. Slutligen så inser Ärkegudarna att de måste kasta ner alla sina barn, men priset är så högt att de både kommer att slungas in i en evighets lång sömn och kommer aldrig mer att kunna påverka världarna och universum runtomkring sig.
Deras barn kraschar ner på en värld där deras kroppar bildar stora bergskedjor och massiva jordskalv som förändrar jordskorpan.
Världen är ung och varelserna som bor där primitiva, men de kommer i sinom tid att utvecklas till framstående civilisationer.

Gudarna som kraschat ned på världen är inte döda utan de vilar precis som sina föräldrar i en evighets lång dvala. Deras drömmar formar och påverkar däremot människor likväl som varelser och deras drömmar skapar saker och ting på världen. Sjukdomar, monster mm.

Tanken är att några tusen år senare skall saker och ting ha kommit till sin spets. Världen är i kaos och religioner har uppstått sedan länge formade efter dessa gudar (deras drömmar påverkar som sagt varelser) och undermedvetet eller medvetet så försöker de komma ur sin dvala. Ett stort världsomspännande krig håller på att utbryta och mitt i den här smeten kommer rollpersonerna in.
Det märks säkert att jag är väldigt inspirerad av Lovecraft och Cthulu och det är en sådan stämning jag vill åt även om jag inte vill använda Lovecraft´s mythos rakt av.

Där är metaplotten väldigt, väldigt grovhuggen. Var exakt rollpersonerna kommer in är jag ännu inte helt säker på, men att de skall vara den allra svagaste gudomens "vapen" emot sina syskon är en idé jag har just nu. Men jag vill hålla allt så stilla och dolt omkring detta så länge jag kan då jag är rätt övertygad om att all form av mystik försvinner om det är kännt för spelarna.

Nu vill jag bara bolla tankar och idéer. Spelsystem som är passande mm.
Vart börjar man en sådan här kampanj? Att något till synes litet leder in på en större väg är ju klassiskt. Finns det andra sätt?

 

[Hattifnatten]

Om du vill ha ett hyfsat enkelt regelsystem, med lätt för att använda magi och med psyke, så skulle jag rekomendera BRP rakt av, men om du tycker att det är för likt CoC så kanske inte det är någon bra idé...

 

[Ape of Wrath]

eller så börjar du tvärtom, dra till med något fläskigt redan från början, en magisk artefakt, en besvärjelse, en piece of information, som RPna ännu inte vet hur de ska använda, det visar sig långt senare i kampanjen...

 

[Bassejr]

Som system Jag jag tänka mig att du vill ha någonting som fungerar bra med magi och mysterier, men jag tror att du ska fokusera på ett ganska basic system. Jag har inte allt för mycket erfarenhet, men jag tror att BRP skulle vara rätt bra.

För metafysiken och kampanjen, ska idén vara att RP ska rädda eller väcka gudarna, eller ska de döda dem, eller finns det någon annan episk men orginell lösning på kaoset?

I äventyret jag jobbar på har jag byggt världen så att solen blev arg på gudarna och dödade dem, och styrandet av världen har övergått till en sorts naturandar.

Andra intressanta religioner man kan läsa om för att få insperation från vår värld är zorroaismen, hinduismen, och de gamla romerska, grekiaka, nordiska, egyptiska, kinesiska, och forn-ameriskanska paganistiska gudasagorna.

 

[Nässe]

Kan vara värt att spana in mitt scenario Gudarnas Krig i Fenix- handlar om vanliga människor som unders scenariots gång växer till Gudar.

/ Nils

 

[Beastslayer]

eller så börjar du tvärtom, dra till med något fläskigt redan från början, en magisk artefakt, en besvärjelse, en piece of information, som RPna ännu inte vet hur de ska använda, det visar sig långt senare i kampanjen...

Klart att man kan börja tvärtom också. Någon speciell anledning till att börja tvärtom annat än att spelarna får något helt fel att gå på som kanske upptar deras tankar i flera scenarion framöver. Att smyga in sådana här saker som är viktiga längre fram är en bra idé, men att lägga för stort fokus på en sak redan i första äventyret kan få dem att tänka på helt fel saker i flera spelmöten framöver. Jag har varit med om liknande saker förut och det slutar inte bra. Har du en konkret idé så lyssnar jag dock mer än gärna!

 

[Beastslayer]

Som system Jag jag tänka mig att du vill ha någonting som fungerar bra med magi och mysterier, men jag tror att du ska fokusera på ett ganska basic system. Jag har inte allt för mycket erfarenhet, men jag tror att BRP skulle vara rätt bra.

För metafysiken och kampanjen, ska idén vara att RP ska rädda eller väcka gudarna, eller ska de döda dem, eller finns det någon annan episk men orginell lösning på kaoset?

BRP är nog en ok grund, det håller jag med om. Jag överväger även Noir då jag vill fokusera på huvudpersonerna.

Hurvida det handlar om att döda/stoppa/väcka gudarna så ligger det långt fram i planeringen och sådana saker gillar jag personligen att låta spelarnas val få avgöra. Det blir nog en stor sandlåda för dem att leka i och vill de riva sandslotten eller bygga dem större så är det deras val. Jag behöver bara ha en stabil grund att stå på först och det är den jag arbetar på just nu.
Den gudom som försöker manipulera rollpersonerna vill förstås stoppa sina syskon på ett eller annat sätt, men det kanske slutar på ett helt annat sätt. The beauty of roleplaying!

 

[Beastslayer]

Kan vara värt att spana in mitt scenario Gudarnas Krig i Fenix- handlar om vanliga människor som unders scenariots gång växer till Gudar.

Av vilken anledning är det värt att spana in det? Att RPna förvandlas till gudar under spelets gång tillhör nog inte min idé. Men det kanske finns intressanta delar att kika på i ditt scenario ändå? I vilket nummer finner jag det?

 

[Mogger]

Jag tänker med en gång Sorcerer. Spelet är fokuserat kring "demoner" och de som är "besatta". En Demon kan vara vad som helst, och i ditt fall är en demon en gud, eller kanske delar av en gud.

Rollpersonerna är "utvalda" och får både gåvor och befallningar av sina gudar. De blir både redskap, omvälvare, profeter och halvgudar. Hur de väljer att hantera sina gåvor och befallningar är upp till dem, men allt har ett pris. Du behöver inte fläska på med de tuffaste gudarna med en gång, men mer om det nedan. Än så länge har RP bara svaga gåvor.

Jag tänker dessutom på supplementet Dictionary of Mu. Supplementet beskriver en död värld. Gudarna är glömda, men i takt med att folk börjar komma ihåg dem så väcks de till liv. Precis som minnen. De kan ligga i dvala, men så blir någon påmind om något. Det är vad som har föranlett kriget. Gudar vaknar. Men alla har ännu inte vaknat. RP måste väcka de gudar som har kraft nog att slå tillbaka deras "fiender".

Allt eftersom kampanjen fortgår får de tillgång till kraftigare gåvor, i takt med att de väcker mäktigare gudar, eller att de gudar de redan väckt återfår sin styrka gradvis.

Det blir en balansakt. En gud i sin fulla kraft kan förgöra hela mänskligheten utan att ens märka det, så RP måste se till att balansen inte rubbas.

Lyckas de kan de rädda världen. Men till vilket pris?

 

[Beastslayer]

Jag tänker med en gång Sorcerer. Spelet är fokuserat kring "demoner" och de som är "besatta". En Demon kan vara vad som helst, och i ditt fall är en demon en gud, eller kanske delar av en gud.

Ok, jag gillar detta. Jag har en känsla av att Sorcerer är alldeles för indie för min smak dock, men jag kanske har fel?

Rollpersonerna är "utvalda" och får både gåvor och befallningar av sina gudar. De blir både redskap, omvälvare, profeter och halvgudar. Hur de väljer att hantera sina gåvor och befallningar är upp till dem, men allt har ett pris. Du behöver inte fläska på med de tuffaste gudarna med en gång, men mer om det nedan. Än så länge har RP bara svaga gåvor.

Jag är osäker på om jag vill dela ut enormt mäktiga gåvor. På vilken nivå ligger de i Sorcerer? Eller är detta bara en idé du själv har kring min idé? Det är inte helt fel. Men det avslöjar också en sak som jag vill ska vara en stor WOW upplevelse. Världen ska vara blind för att dessa gudar existerar. Bara ett fåtal personer känner till hur det ligger till.
Jag gillar att de blir redskap, omvälvare och profeter, dock är jag osäker på halvgudsbiten. Tål att tänkas på.

Jag tänker dessutom på supplementet Dictionary of Mu. Supplementet beskriver en död värld. Gudarna är glömda, men i takt med att folk börjar komma ihåg dem så väcks de till liv. Precis som minnen. De kan ligga i dvala, men så blir någon påmind om något. Det är vad som har föranlett kriget. Gudar vaknar. Men alla har ännu inte vaknat. RP måste väcka de gudar som har kraft nog att slå tillbaka deras "fiender".

Jag gillar tanken om att de väcks till liv ju fler som börjar minnas dem, eller kanske mer som jag tänkt mig, att fler börjar tro på dem och dyrka dem. Jag tänker nog som sagt låta den svagaste av dessa gudar försöka manipulera RPna, vad de gör när de uppdagar sanningen är såklart upp till spelarna. Kanske försöker fler gudomar att manipulera dem. Hur ska de välja sida? Vad sker när gudarna vaknar till liv?

Allt eftersom kampanjen fortgår får de tillgång till kraftigare gåvor, i takt med att de väcker mäktigare gudar, eller att de gudar de redan väckt återfår sin styrka gradvis.
Det blir en balansakt. En gud i sin fulla kraft kan förgöra hela mänskligheten utan att ens märka det, så RP måste se till att balansen inte rubbas.

Jag är som sagt skeptisk till dessa gåvor. Det beror på vad för slags spel man är ute efter antar jag. Vill man att det ska vara mörkt, grått och gritty så passar superhjältekrafter mindre bra in. Jag är som sagt ute efter en Call of Cthulu känsla fast utan att man tvingas skapa nya karaktärer ofta pga av att de blir totalt vansinniga.

Det är en del att smälta. Ska kolla upp Sorcerer i vilket fall, om inte annat för inspiration.

 

[Mogger]

Ok, jag gillar detta. Jag har en känsla av att Sorcerer är alldeles för indie för min smak dock, men jag kanske har fel?

Jag tycker inte att det är så indie, men jag tycker ju å andra sidan att indie är så indie alls. Men oavsett vilket tror jag att du överföra idéer till vilket spel som helst.

Jag är osäker på om jag vill dela ut enormt mäktiga gåvor. På vilken nivå ligger de i Sorcerer? Eller är detta bara en idé du själv har kring min idé? Det är inte helt fel.

Demonernas gåvor i Sorcerer kan vara oerhört subtila eller mer kraftiga, det avgör ni själva.

Din idé låter cool. Men Messiah? Är inte det här ett hack helt enkelt?

 

[Beastslayer]

Jag tycker inte att det är så indie, men jag tycker ju å andra sidan att indie är så indie alls. Men oavsett vilket tror jag att du överföra idéer till vilket spel som helst.

Föga förvånande att du inte tycker indie är särskilt indie, Måns!
Jag ska ta mig en titt så får vi se hur det blir.

Demonernas gåvor i Sorcerer kan vara oerhört subtila eller mer kraftiga, det avgör ni själva.

Låter bra.

Din idé låter cool. Men Messiah? Är inte det här ett hack helt enkelt?

Det är för att det är en cool idé!
Ett hack för Messiah? Om du tänker på mitt slumrande projekt Messiah så har det inget med detta att göra öht.

 

[Mogger]

Föga förvånande att du inte tycker indie är särskilt indie, Måns!

Hehe, poängen var att indie är så mycket mer indie än några andra spel. Jag spelade likadant med Eon som jag gör med Apocalypse World. Skillnaden är inte så stor faktiskt.

Ett hack för Messiah? Om du tänker på mitt slumrande projekt Messiah så har det inget med detta att göra öht.

Oki, såg bara en del gemensama nämnare, men jag litar på att du vet bäst.

Edit: Och du får väcka projektet!

 

[Beastslayer]

Hehe, poängen var att indie är så mycket mer indie än några andra spel. Jag spelade likadant med Eon som jag gör med Apocalypse World. Skillnaden är inte så stor faktiskt.

Jag har förstått att så är fallet för många, men ändå så attraheras jag inte av speciellt många sk indielir alls. Varför vet jag inte?

Oki, såg bara en del gemensama nämnare, men jag litar på att du vet bäst.

Jag tror jag förstår vad du syftar på, men du får gärna berätta vad du såg för likhet med detta projekt och Messiah?

Edit: Och du får väcka projektet!

Jag blev faktiskt uppmärksammad på att det talats lite om spelet och att några undrat vart bloggen/spelet tagit vägen. Det ligger i en vagga och sover djupt men håller så sakteligen på att vakna till liv igen. Det finns ett par saker som behöver falla på plats innan jag drar igång det igen. Men det kommer att bli en färdig produkt, det är ett för coolt koncept för att bara dumpas i en grav likt ett lik.

 

[Mogger]

Jag tror jag förstår vad du syftar på, men du får gärna berätta vad du såg för likhet med detta projekt och Messiah?

Gud(ar) som återvänder, människor som påverkas av det. Typ.

 

[Nässe]

Kan vara värt att spana in mitt scenario Gudarnas Krig i Fenix- handlar om vanliga människor som unders scenariots gång växer till Gudar.

Av vilken anledning är det värt att spana in det? Att RPna förvandlas till gudar under spelets gång tillhör nog inte min idé. Men det kanske finns intressanta delar att kika på i ditt scenario ändå? I vilket nummer finner jag det?

Sorry, ser nu att jag misstolkade dig, tänkte att rp själva så småningom skulle röra sig med guda-aktiga krafter. Slarvig läsning av mig.

 

[Beastslayer]

I see your point!

Det är visserligen en stor del av båda koncepten. Detta är tänkt som en kampanj och inte ett spel. Messiah är ett spel där detta är i fokus på ett helt annat sätt. Kanske kan man föra något vidare till Messiah efter att ha spelat detta, om det nu blir spelat dvs.