Genom Astrid Lindgren och Narnia föddes som liten en livslång kärlek till fantasin, som jag sedan sökte utlopp för under hela barndomen och ungdomen, och som jag efter ett krokig väg genom vuxenlivet kämpar för att hitta tillbaka till.
Under tidigt 90-tal föll jag för allt som lockade med äventyr, och var det inte att leka riddare i skogen så var det sagoböcker, fantomentidningar eller bara att titta på häftiga bilder som föreställda främmande och spännande världar. Kärleken till skräck och spökhistorier väcktes med Hans Arnolds omslagsillustrationer till Åke Ohlmarks samlingar om gastar och gengångare som jag hittade i mormors bokhyllor. Senare kom Tolkien, Le Guin, Eddings, Adams mfl in i mitt liv och nånstans där var jag nog förlorad för alltid.
Jag förälskade mig i rollspelen långt innan jag förstod vad de var eller fick chansen att spela. Hemma hos föräldrarnas vänner fanns äldre barn, och när vi var bjudna till umgänge smög jag som klåfingrig småunge in på rum i jakt på papplådor fulla med tennfigurer, böcker med fantastiska bilder, kartor över märkliga platser och konstigt formade tärningar. Jag fattade nog redan som liten att där inne fanns någonting jag ville komma åt, även om jag inte förstod riktigt vad. När jag inte rotade bland andras saker kunde jag sitta själv med leksakskataloger och bara stirra på bilderna på rollspelen.
Senare, när jag var 10 år och började i årskurs fyra träffade jag Per, han var ett år äldre och hade Drakar och Demoner Expert samt Monster-boxen hemma, och tillsammans med honom fick jag möjlighet att spela rollspel för första gången och ville aldrig göra något annat. Vi är fortfarande vänner, men bor på olika håll i landet.
När jag köpte egna rollspel var det först Drakar och Demoner Chronopia som gällde, jag och mina kompisar tyckte det var jättehäftigt, men när vi lärde känna andra spelare som var några år äldre än oss så fick vi lära oss att Chronopia är ingenting man får tycka om, så efter en tid hittade jag Eon som länge var "mitt" rollspel. Jag tillhör ju den generationen av rollspelare som fick uppleva explosionen av utländska spel på svensk rollspelsmarknad redan tidigt, och har därför inte samma kärlek till gamla Äventyrsspel som många av de som växte upp på 80-talet har. Istället spelades det saker som Vampire: The Masquerade, Dungeons & Dragons 3e, Cyberpunk 2020, Call of Cthulhu, Nephilim, Star Wars, Warhammer Fantasy och självklart massor av Eon och Neotech. Sent 90 och tidigt 00-tal var kanske en nedgång för hobbyn totalt sett, men för oss som växte upp i den tiden var utbudet och variationen helt fantastisk.
There are not many persons who know what wonders are opened to them in the stories and visions of their youth; for when as children we learn and dream, we think but half-formed thoughts, and when as men we try to remember, we are dulled and prosaic with the poison of life.
But some of us awake in the night with strange phantasms of enchanted hills and gardens, of fountains that sing in the sun, of golden cliffs overhanging murmuring seas, of plains that stretch down to sleeping cities of bronze and stone, and of shadowy companies of heroes that ride caparisoned white horses along the edges of thick forests; and then we know that we have looked back through the ivory gates into that world of wonder which was ours before we were wise and unhappy.
―
Howard Phillips Lovecraft