"A Shadow of the Past" i första boken antyder ju mycket tydligt att Saruman i åratal underminerat Gandals möjlighet att korrekt identifiera härskarringen. Boken lämnar, såvitt jag vet, oklart hur länge Saruman varit korrupt. Kan han ha spelat en roll i att det tog så lång tid att identifiera nekromantikern i Dol Guldur?
Sedan är de goda krafterna hos Tolkien generellt rätt naiva; det verkar delvis vara en medveten design. Ondskan är förförisk, lögnaktig och förledande i hans värld, och lyckas vid flera tillfällen med planer som man kan tycka att det är konstigt att ingen genomskådade.
- Alverna och -änglarna- i Valinor går på att Melkor blivit god nu. Vid den här punkten ger Tolkien en uttrycklig beskrivning av hur det förhåller sig:
For Manwë was free from evil and could not comprehend it, and he knew that in the beginning, in the thought of Iluvatar, Melkor had been even as he; and he saw not to the depths of Melkor's heart, and did not perceive that all love had departed from him for ever.
- Gorlim är desperat att få återse sin försvunna hustru, så han går på Saurons falska löfte att återförena dem.
- Alverna i Eregion var arroganta Fëanor-ättlingar, så de gick på Annatars förslag...okej, fair enough.
- Nästan hela samhället i Nûmenor låter sig luras och förledas av Sauron...okej, fair enough...
- Dvärgarkungarna och människokungarna accepterar gåvan av ringar som Sauron ger dem. Vid det här laget har Sauron förlorat sin förmåga att anta en fager skepnad, och är alltså, för att quota Tolkien, "very terrible". Det borde också vara common knowledge att han orsakade Nûmenors och Eregions fall. Ändå tycker sju dvärgakungar och nio människokungar att det är en bra idé att ta emot magiska ringar av honom.
Med exempel som dessa i åtanke, känns det imo inte alltför konstigt att Sauron, som utan tvekan är den bästa lögnaren och förledaren i hela Arda, lyckas dölja sin identitet så länge.