Nekromanti När slutar du spela en karaktär?

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,532
I spel där det inte finns någon givet slut, när slutar du spela en karaktär? Eller slutar du inte spela en karaktär förrän antingen kampanjen slutar eller karaktären dör?

Jag har slutat spela karaktärer där hela grejen med karaktären var en existentiell fråga (Vad betyder tro för den här karaktären? Varför fortsätter den här karaktären i den destruktiva cykeln som är hans liv? Hur jävla lång är den här karaktären beredd att gå?) när jag svarat på frågan för den karaktären. Jag har också slutat spela karaktärer för att jag har en ny och sexigare karaktär på lager som jag hellre vill spela, antingen mekaniskt eller bakgrundsmässigt eller för att en karaktär helt enkelt visade sig inte vara kul att spela.

När slutar du spela karaktärer?
 
Joined
28 Sep 2013
Messages
966
Location
Stockholm
Jag har nog aldrig slutat spela en "gubbe" med mindre än dödsfall eller nedlagt spel...det har mera varit den senare anledningen. Fast intresset för RP:en har ju i flera fall dalat betydligt innan slutet, vilket väl förklarar varför spelet dött (eller snarare runnit ut i sanden).
Om jag spelade mer, skulle jag nog nu på äldre dagar be att få byta karaktär under spel, vilket inte alltid varit accepterat förutom vid död eller extrem skada.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,183
Location
Rissne
Anledning #1 för mig: Kampanjen rinner ut i sanden. Jag tror att jag de senaste 13-14 åren haft max två rollpersoner som faktiskt dött.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
OSR-kampanjer: Dödsfall

De dör som flugor. Skulle inte hunnit uppleva något annat skäl, i många fall. (Ibland är karaktärens livstid < en spelkväll)

D&D-kampanjer: Tröttnat på karaktären eller byte av kampanj (kanske pga att mer eller mindre alla spelare tröttnade på sina ung samtidigt?)

Det som är ett kul koncept på level 1-3 är det sannolikt inte på level 15+ I de vesioner jag spelat hittills, har det ofta funnits saker som gör att det är svårt att ha kul att spela samma karaktärskoncept, under lång tid. Då behövs en kampanj där andra skäl gör det roligt att spela långsiktigt - men med tanke på antalet levels mm så hinner sällan kampanjerna ta sig så långt från level 1.

I övrigt: Ofta har den kampanjen runnit ut i sanden eller avbrutits av något annat skäl.

I något fall har jag "pensionerat" en karaktär för att den kändes färdig, dvs. väsentliga delar i dess bakgrund mm kändes uppfyllt (och den hade tillräcklig rikedom för att dra sig tillbaka). Men det känns som en engångshändelse. :)
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Det vanligaste skälet är att kampanjen är slut. Jag spelar oftast kampanjer med avslut och med rollpersoner anpassade för kampanjen, inte evighetskampanjer.

Det näst vanligaste skälet är att kampanjen rinner ut i sanden.
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,856
Sist det inte berodde på dööööden eller avslutad (frivilligt eller ofrivilligt) kampanj så var det för att rollformuläret försvann iväg nånstans. Eftersom det var en OSR-kampanj (Better Than Any Man) så var det ingen kris. Det förlorade rollformuläret dök upp igen men jag spelade den nya rollpersonen tills hon gick under och typ där tog kampanjen slut också. Jag inbillar mig att min första rollperson levde vidare nånstans utanför bild.
 

Conan

انتفاضة
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,164
Min första rollperson pensionerade jag direkt efter det första äventyret. Så att han inte skulle råka dö.
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
För mig är det generelt en av bara två orsaker. Dödsfall, eller vi slutade spela den/det/dom/etc karaktärer/äventyr/kampanj/etc.

Jag har haft karaktärer som dött 5 minuter in i första spelomgången. Jag har haft karaktärer som har dött mot omöjliga odds. Jag har haft karaktär som av en ren händelse dåg pga något oerhört ofarligt. Jag har haft karaktärer som lyckats överleva de absolut mest farliga grejer som kan tänkas, för att sedan gå och trilla av pinnen pga en oerhört mindre skada. Fontäner av blod, inget blod alls, skräcktabels slag som har ledt till att karaktären dog av diverse orsaker, drunknat, fallit av häst.

En rätt minnesvärd karaktär, och hans kumpan, hade nog något av den största mängden otur jag någonsin varit med om i Drakar och Demoner (specielt min karaktär). Mängden fummel i den karaktärern liv var absurt många, där var ju en hel del perfekta slag också men långt ifrån att väga upp fummlen. Dom var ett par tjuv typ av karaktärer som fick en mängd olika uppdrag som dom skulle utföra för en undrevärlden boss. Vet inte hur många lås min karaktär låste för att jag glömde kolla om dörren var olåst, mängd brutna dyrkar i lås, ramlar ut genom ett fönster tillsammans med den person han slogs mot i dennes sovrum på andra våningen i ett värdshus, rasar igenom ett ruttet tak pga att han lyckades med sitt upptäcka fara och tog ett steg åt sidan för att gå runt vad han trodde var faran, ramlar ner från vägg som han försökte klättra upp på, klättrar ner för ett rep från taket för att öppna upp ett fönster på tredje våningen där en stor ilsken hund helt plötsligt sticker ut sitt huvud genom det öppna fönstret och börjar skälla så min karaktär rycker skrämt tillbaka och tappar repet med sina händer och överlever bara pga att han lyckades i sista sekunden vira in sin ena fot i repet, fummlar runt som en full idiot i en mängd strider där han knappt lyckas överleva, fummlar så riktigt jäkla illa när han söker igenom ett litet sjaskigt hem i slummen att han trampar igenom golvet med båda fötterna och fastnar med fötterna i lera där han då får allt från halva låren ner till fötterna illa sargade av en familj oerhört irriterade grävlingar som bodde under huset, och tillslut så dör han och hans kompanjon i en slutgiltig strid där fummel även spelade en stor roll. Genom den karaktärerns händelserika, men rätt korta, liv... så tog det inte lång tid till en viss fras blev en fras som han mer eller mindre konstant använde. Den sades alltid med en oerhört nerslagen, uppgiven, och trött röst, oavsätt om dom misslyckat med sitt jobb eller inte (pga att min karaktär var oftast oerhört mörbultad, för att inte tala om halv död, efter dom flesta uppdrag)... och den frasen var: "Det har inte... varit en bra dag i dag..." Det var hans personliga svar till alla som frågade hur det hade gått, eller hur han mådde, mm. XD

Tror inte jag har haft en kampanj som har avslutats sedan... hmm... jag tror faktiskt att jag aldrig har varit med om en kampanj som blivit avslutad. Äventyr (eventuelt del-äventyr) har jag varit med om att vi avslutade, men aldrig en hel kampanj. Jag har inte fått se slutet på Konflux-sviten än pga det, tror vi var klara med Svavelvinter, men kort efter det gled ju min spelgrupp isär. Och eftersom jag och min kompis inte har haft chans att spela särskilt ofta pga brist på personer så har det allt som oftast blivit en eller några få gångers spel med något som sedan fallit bort, och nästa gång vi fått ihop folk till spel så har vi började om med nya karaktärer mm. Förhoppningsvis så kanske det kommer förändra lite gran under det kommande året. :)
 

Purgatid

Warrior
Joined
12 Mar 2012
Messages
276
Location
Göteborg, Sverige, Europa, Jorden, Solsystemet, Or
Jag spelar inte, spelleder bara. Men jag kan ju vittna om hur det är för mina spelare, och dessa slutar i regel spela när vi byter kampanjvärld. T.ex när vi byter mellan EON, Neotech, Mutant, Drakar & Demoner, eller mitt egenskapade spel. Ibland avslutar mina spelare för att skälet till att deras rollperson gav sig ut och äventyrade har försvunnit. En t.ex gjorde så av bland annat ekonomiska skäl. När dessa löstes så slutade denne spela. En annan gav sg ut för att hitta sin plats i världen, och fann den efter att ha blivit dubbad till riddare efter en långdragen krigskampanj. En annan spelare slutade för att rollpersonen helt enkelt blev för deprimerad, och tog sitt liv. Och innan någon tänker att det var ett fultrick för att få byta karaktär - nä. Spelaren spelade inte mer under det äventyret, utan väntade snällt tills den var färdig.

Eftersom vi ofta spelar EON och Neotech, och eftersom mina spelare gärna ger sig in i tämligen våldsamma situationer, så är det ofta dödsfall som avslutar karaktären. Det absolut vanligaste är dock att vi byter spel. Vi gör gärna det mellan kampanjer för att spelvärlden och regelsystemet inte skall bli tradigt eller optat, och mina spelare (trots mina försök) byter då helst karaktär helt och hållet.
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Evokee;n53957 said:
Min första rollperson pensionerade jag direkt efter det första äventyret. Så att han inte skulle råka dö.
Min första karaktär lever fortfarande. Men det är ju delvis pga att min spelgrupp gled isär ju. Men han hade vid den tidpunken överlevt en 2-3 mindre äventyr (kan bara inte komma på namnen på dom just nu, vilket är irriterande, dom var officiella äventyr... i ett slogs man mot en hydra vid en sjö eller en bergs sjö eller något, och senare mot en mantikora eller något liknande, tror där var en minotaur också... i ett annat så är man innut i ett berg, där det finns en by, och man ska ta sig till någon odöd snubbes hus i berget där man slåss mot odöda... har för mig berget kan rasa in där... i något av dessa tre äventyr blev min karaktär av med ena sin arm i en slutstrid, men hans kompisar lyckades ta honom till någon gammal alvhelerska som gav honom någn typ av dekokt att dricka, och slängde sedan någon typ av magisk besvärjelse över honom så att en ny arm började växa fram igen... där efter så var hans ena arm lite lätt rosa för att den var ny och allt, och inte "använd" som hans vanliga hudfärg än... är rätt söker på att min SL bara slängde ihop och hittade på hela den grejen för att min karaktär skulle överleva och inte vara handikappad framöver)... han överlevde också ett större äventyr, vilket var Svavelvinter, vi skulle kort därefter ge oss på resten av konflux-sviten men det blev ju inte av tillslut.

Han är fortfarande min nr 1 favorit karaktär som jag någonsin haft. Han är en ung ädlig Riddare, ej född ädling om jag minns rätt, utan blev adopterad när han hittades av ett adels par som liten... han hade förlorat sin riktiga familj pga orcher... långt blont hår, gråögd, och min tanke om hans personlighet mm var att han följde Riddar idealen och allt vad det var... übergod, hjälpte alla som behövde hans hjälp, inte använda vapen mot obeväpnade, vara hövisk, Arthurian Legends typ av grej, etc. Och rent pga hur blyg jag var/är som person, så råkade det också bli så att han var en oerhört blyg person... något naiv på det också... och det lite roliga är också att pga av hur jag är som person, specielt när det gäller tjejer/kvinnor, så när Värdshusvärdens dotter i Svavelvinter stötte på min karaktär så visste jag inte hur jag skulle reagera på det hela heller, så pga hur tafatt och tunghäftad jag blev av det hela, så blev min karaktär lika dan när värdshusvärdens dotter började stöta på honom. Där blev ju en "grej" mellan dom också, så när det var dags att lämna de öar som Svavelvinter utspelar sig på så hadde min karaktär lovat att komma tillbaka och hämta henne efter han gjort vad han måste för allas välfärd, och han menade det också. XD

Riddar Rhodryn Callahorn... den karaktär som alla andra karaktärer jag skapar mäts mot, och som aldrig riktigt kan mäta upp mot honom... den karaktär som jag mer eller mindre alltid skapar när jag spelar fantasy baserade dator/konsol spel... och ofta döper jag dom till Rhodryn också. Dock till pnp rpg's så har jag bara använd det namnet två gånger... till orginalet i Drakar och Demoner... och en gång till en karaktär i Eon. Aldrig igen dock... bara i pc/konsol spel.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
... När den dör.
... När kampanjen tar slut och karaktären känns gjord.
... När karaktären känns slutspelad som person – när jag tröttnat på personligheten, utvecklingen, hooks osv.
... När partyt/upplägget känns grått och vi behöver styra om.
 

Vimes

Sillkung
Joined
15 Jun 2000
Messages
12,089
När man blivit strandsatt på en öde ö och fått ena benet avtuggat av en flodhäst.
 

Rhodryn

Hero
Joined
23 Sep 2013
Messages
977
Oh just det... en grej som "dödar" mitt intresse rätt snabbt att fortsätta spela en karaktär är om den når "max level". Detta är ju inte något igentligen har effekterat mig när det gäller pnp rpg's, eftersom detta händer allt som oftast i pc/konsol spel. Men jag skulle kunna tänka mig att något liknande skulle kunna hända för mig om jag spelade något som Dungeons and Dragons och maxade min level i det.

En av orsakerna till varför jag helt föredrar färdighetsbaserade system snarare än level baserade spel, specielt i pnp rpg's (på pc mm vet jag ju att det är rätt svårt att göra ett bra och fungerande färdighetsbaserat spel). Jag tycker om tanken på att min karaktär kan fortsätta utvecklas stats/färdighets-mässigt sätt... det är ju en av många orsakerna till varför jag dras så hårt till rpg spel.

För länge sedan köpte jag nästan ett boxnings spel pga det... för att man kunde skapa sin egen karaktär och den kunde även bli bättre på vad den gjorde. XD
 

Recca

Femme Fatale
Joined
22 Jun 2011
Messages
6,383
Location
Linköping
Håller mig fast länge vid en karaktär. Ibland är det som att jag fortsätter spela den flera år efter den är ett minne blott. Kan känna en empati med karaktären och dess mål i sådan hög grad att jag ibland känner att jag tar del av dess personlighet; spelade en väldigt analytisk karaktär till Coriolis och då kände jag att jag i mitt dagliga liv accentuerade mina analytiska förmågor. Har också en tendens att fästa mig vid en karaktär och spela den till allt för jag vill se vad som händer sedan och när kampanjen är slut så brukar jag ha lite ångest kring att inte få utlopp för den delen av mig själv som karaktären blivit. Sen händer det att jag byter karaktär också ibland, för att den inte längre delar mål med vart kampanjen eller äventyret är på väg, eller för att jag fastnat för en ny inspiration jag vill ge uttryck för.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,026
Location
Linköping
Jag kan inte komma ihåg någon särskild rollperson jag haft som avlidit, men det har säkert hänt någon gång.

I modern tid är den enda anledning istället att kampanjen/spelandet rinner ut i sanden (har nog aldrig varit med om att en kampanj blir "klar"). Många av de rollspel jag har spelat så har jag bara skapat en rollperson.

På den gamla goda tiden när jag precis hade börjat med rollspel och Drakar och Demoner så gjorde vi nya rollpersoner varje gång. Typ varje gång kusinerna träffades och spelade så gjorde vi alltid nya gubbar först. Det var så roligt. :)
 
Top