Nekromanti Några frågor om D&D 5e

[Den Gamle]

Jag har väldigt liten erfarenhet av D&D, har endast varit spelare och det var dessutom många, många år sedan. Dock så har jag nu blivit lite sugen på att checka in det nya D&D. Men jag undrar en sak, går det och köra spelet figur- och kartfritt på ett bra sätt? Eller är kartor och figurer fortfarande något som mer eller mindre krävs?

Ni som har kört D&D 5e figur- och kartfritt, tycker ni att det går smidigt och spela det så? Hur gör ni med förflyttning, avståndsvapen, spell ranges, area of effect och liknande? Finns attacks of opportunity, flanking och liknande kvar, och i så fall, hur är det tänkt att sådant ska fungera om man vill köra spelet figur- och kartfritt?

Dessutom, slår man fortfarande fram sina värden? Alltså, hur tar man fram sina grundegenskaper, samt HPs vid levlandet?

 

[Necross]

Jag vet inte hur det ser ut i spelet som inte är släppt ännu, men i det sista speltestpaketet I höstas var grid bara tillval, en ”Variant”.

Personligen kan jag tycka att grid är vettigt för att strider blir enklare att överblicka och mer taktiska, men om man inte gillar den typen av spel så tycker jag det verkar vettigt att man kan slippa det.

Attack of opportunity finns kvar, men bara som “If a hostile creature that you can see moves out of your reach, you can use your reaction to make a melee attack against that creature.”

Flanking verkar inte finnas kvar, men det låter väl rimligt att man får nån slags nackdel/ger fördel om man är omringad. Vi får se om de hittar på nån regel för det.

Vad gäller hur man får fram ability scores har jag aldrig förstått varför det är så viktigt. Det brukar ju alltid nämnas ett antal olika sätt, det är väl bara att alla i gruppen kör samma? I speltestpaketet stod iaf ”slå 4, välj 3 sex gånger, sen placera ut”-metoden först, men man nämner också en ”16, 14, 13, 12, 10, 8”-array och ett point buy-system. Som sagt, helt ointressant tycker jag. Jag tycker att det viktiga är att man inte får för höga eller för låga värden, men det är väl en smaksak. Somliga verkar tycka att det är "skitcoolt" när de råkar slår 16+ på alla värden - jag tycker inte det.

Ja, man slår en viss tärning för hp beroende av klass. Som vanligt. Personligen brukar jag låta spelarna välja att ta snittet ELLER slå, men jag är ju som ni märker inte så ”hard core”.

 

[God45]

Somliga verkar tycka att det är "skitcoolt" när de råkar slår 16+ på alla värden - jag tycker inte det.

Det är ju skitcoolt eftersom man tidigare spelar fightern med en 7:a i styrka som bästa stat och Warlocken med en nervsjukdom som behövdes bäras runt på en bår under vissa delar av äventyren (3 or i Dex och strength). När man då rullar upp en ubermensch är det fantastiskt. Men är man bortskämd med att spela karaktärer med "snitt attributen" så är det inget speciellt.

 

[Rymdhamster]

Än så länge har det funkat rätt bra att köra strider med ganska många inblandade utan karta och figurer. Det har i alla fall inte variy spelet som varit problematiskt utan allmän förvirring om vem som egentligen var hur nära till någon annan som ibland händer när folk förutsätter saker och alla inte alltid beskriver vad de gör så detaljerat. Vi har ä en kört poinybuysystemet som följde med och det funkar riktigt bra tycker jag.

 

[Necross]

Det är ju skitcoolt eftersom man tidigare spelar fightern med en 7:a i styrka som bästa stat och Warlocken med en nervsjukdom som behövdes bäras runt på en bår under vissa delar av äventyren (3 or i Dex och strength). När man då rullar upp en ubermensch är det fantastiskt. Men är man bortskämd med att spela karaktärer med "snitt attributen" så är det inget speciellt.

Det beror kanske lite på hur man spelar. Spelar med nån slags stil (OSR?) där folk dör varje spelmöte så kan det ju ha sin charm, jag håller med. Andra spelar annorlunda, och vill t ex försöka klara en kampanj med samma pc:s.

 

[krank]

Vad gäller hur man får fram ability scores har jag aldrig förstått varför det är så viktigt. Det brukar ju alltid nämnas ett antal olika sätt, det är väl bara att alla i gruppen kör samma? I speltestpaketet stod iaf ”slå 4, välj 3 sex gånger, sen placera ut”-metoden först, men man nämner också en ”16, 14, 13, 12, 10, 8”-array och ett point buy-system. Som sagt, helt ointressant tycker jag. Jag tycker att det viktiga är att man inte får för höga eller för låga värden, men det är väl en smaksak. Somliga verkar tycka att det är "skitcoolt" när de råkar slår 16+ på alla värden - jag tycker inte det.

Ja, man slår en viss tärning för hp beroende av klass. Som vanligt. Personligen brukar jag låta spelarna välja att ta snittet ELLER slå, men jag är ju som ni märker inte så ”hard core”.

Jag gillar't! Bra med valmöjligheter. Själv kommer jag givetvis att köra pointbuy eller arrayer; det finns inget tråkigare än att av slumpen tvingas att spela en värdelös rollperson...

Frågan är om inte jag helt enkelt kommer tvinga mina potentiella spelare att ta snittet istället för att slå när det gäller hp. Jag gillade ju 4e's med förutsägbara progression...

Spoiler: kommentarer

Har du gått och blivit liberal?

Best comment ever!

Hur menar du nu? Snarare är jag väl socialist, som tycker att alla ska få likvärdiga förutsättningar och att alla helst ska bli ungefär lika bra i slutänden.

Valfrihet är ju ett liberalt honnörsord och point by är helt i enlighet med den liberala utopin om allas lika förutsättningar. När jag nästa gång sitter framför en riktig dator utan att jobba kommer jag att starta en briljant tråd om vilka spelsystem som hänger ihop med olika ideologier.

 

[Tony.Meijer]

Jag gillar't! Bra med valmöjligheter. Själv kommer jag givetvis att köra pointbuy eller arrayer; det finns inget tråkigare än att av slumpen tvingas att spela en värdelös rollperson...

Frågan är om inte jag helt enkelt kommer tvinga mina potentiella spelare att ta snittet istället för att slå när det gäller hp. Jag gillade ju 4e's med förutsägbara progression...

En lite ot-kommentar till att ta snitt och slumpa.

I Team Fortress 2 var slumpfaktorn hög tidigt och desto längre spelet fanns desto mindre slump-moment fick vara med och detta gjordes medvetet. Tanken bakom detta var att locka in mindre skickliga spelare för de upplevde positiv slump som skicklighet och negativ slump som att de hade otur.

Skickliga spelare däremot upplevde negativ slump som orättvist, då de visste när de "gjorde fel" och straffades på slump och positiv slump som antiklimaktisk för de visste att de inte hade gjort sig förtjänt av sin "vinst".

Något att tänka på kanske

 

[Den Gamle]

Jag vet att vi bara har speltesterna och gå efter än så länge, men tänkte att just dessa saker jag tar upp här, kommer antagligen inte ändras allt för mycket tills releasen.

Att slå fram sina grundegenskaper känns helt föråldrat för mig. Det ska vara ett system som gör att det blir lika för alla. Med tärningar så blir det alldeles för slumpmässigt, då en person kan slå fram en "jättebra" gubbe, medan en annan får sitta där med sin "urusla" gubbe. Detta har alltid varit något jag stört mig mycket på, även när jag började med rollspel för många, många år sedan. Att D&D har alternativ till dessa regler låter dock bra, men personligen så önskar jag att de helt tagit bort tärningssättet. :wink:

Men HPs vid levlandet då, hur fungerar det numera?

Sedan var det det här med avstånd i D&D när man vill köra figur- och kartfritt, hur pass noga ska man vara med sådant? Spelledaren samt varje individuell spelare har ju alltid var sin egen ”inre bild” över hur läget i en strid ser ut. Så även om man skulle göra en enklare skiss över läget i striden, så kommer inte de ”inre bilderna” stämma överens ändå, särskilt inte då om man skulle vilja hålla på med mer eller mindre exakta avstånd. Vad är era tankar kring detta?

 

[chrull]

Sedan var det det här med avstånd i D&D när man vill köra figur- och kartfritt, hur pass noga ska man vara med sådant? Spelledaren samt varje individuell spelare har ju alltid var sin egen ”inre bild” över hur läget i en strid ser ut. Så även om man skulle göra en enklare skiss över läget i striden, så kommer inte de ”inre bilderna” stämma överens ändå, särskilt inte då om man skulle vilja hålla på med mer eller mindre exakta avstånd. Vad är era tankar kring detta?

Det här är ju bara ett problem om man gör det till ett problem. Om du tolkar reglerna som exakta och det är viktigt för er att använda exakta regler och avstånd så kommer såklart figurer och rutnät hjälpa er. Annars riskerar ni att hamna i diskussioner som kommer ta upp mer tid än det faktiska spelandet. Tycker man att reglerna mer är riktlinjer och ser dem och striden som en förenkling av en extremt komplex verklighet så klarar man sig bra med bedömningar från fall till fall.

 

[Den Gamle]

@chrull: Jo, så är det ju.

Visste väl inte riktigt hur jag skulle formulera frågan. Men om vi säger att en fiende befinner sig på 130 feets avstånd och börjar springa mot en RP, och vi säger att fienden har en förflyttning på 30 feet per runda. RPen har ett vapen som kan avfyras på upp till 120 feet, så RP:en får skjuta mot fienden i 4 rundor innan den når fram.

Sitter man verkligen och räknar på sådant i huvudet som SL när man kör figur- och kartfritt, eller hittar man bara på snabbt att RPn kan skjuta typ två-tre gånger innan fienden är framme eller gör man det ännu enklare och bara låta RPn skjuta en gång? Helt enkelt, hur pass noga med sådant är ni i D&D?

(Alla ranges ovan är påhittade, för jag har ingen aning om hur det fungerar. :wink

 

[chrull]

@chrull: Jo, så är det ju.

Visste väl inte riktigt hur jag skulle formulera frågan. Men om vi säger att en fiende befinner sig på 130 feets avstånd och börjar springa mot en RP, och vi säger att fienden har en förflyttning på 30 feet per runda. RPen har ett vapen som kan avfyras på upp till 120 feet, så RP:en får skjuta mot fienden i 4 rundor innan den når fram.

Sitter man verkligen och räknar på sådant i huvudet som SL när man kör figur- och kartfritt, eller hittar man bara på snabbt att RPn kan skjuta typ två-tre gånger innan fienden är framme eller gör man det ännu enklare och bara låta RPn skjuta en gång? Helt enkelt, hur pass noga med sådant är ni i D&D?

(Alla ranges ovan är påhittade, för jag har ingen aning om hur det fungerar. :wink

Ärligt talat så är det ganska sällan sånt här dyker upp. Ett normalt monster/person rör sig betydligt längre än 30' om de springer och i de flesta stridssituationer (på lägre levlar iaf) startar inte riktigt förrän man är ungefär en stridsrundas förflyttning ifrån varandra. Är du nere i en dungeon har du ofta inte särskilt stora utrymmen att röra dig i, alternativt inte ljuskällor som sträcker sig så långt. Vare sig du är ute i naturen eller i en grotta finns det antagligen saker att gömma sig bakom. Du måste också lyckas identifiera det som närmar sig som ett faktiskt hot. (på högre levlar och om hela partyt flyger etc så blir det såklart lite annorlunda)

Är man ute på öppen slätt under dagen och man har chans att identifiera varandra som fiender så är det väl bara att bestämma hur många rundor man har på sig att skjuta. Om jag bestämmer mig för att fienderna upptäcks på 130' avstånd och reglerna för pilbågen säger att man bara kan skjuta 120' så är det knappast en viktig detalj om fienderna faktiskt håller på att avancera rusa framåt. 10' är ingenting i det här fallet. Står fienderna däremot still och har själva långbågar som kan skjuta 200' Ja, då kommer de såklart få en fördel, men en fördel som är väldigt lätt att justera, allt som behövs är ju att ta några snabba kliv frammåt...

Ett mer vanligt exempel där positioner är intressanta är när det kommer till spells och spellareas. Att avgöra hur många fiender som påverkas av fireballen kan vara jävligt viktigt. Det löser man genom att höfta lite. Vi har två fighters som står och försöker trycka tillbaka 10 gobliner, okej, goblinerna har ju antagligen försökt omringa dem om inte man gjort något för att specifikt hindra detta. Är det så att goblinerna faktiskt befinner sig mitt bland rollpersonerna som står lite utspridda, ja då förklarar man det och fireball är nog inte ett vettigt alternativ... Har man däremot två tungt rustade personer längst fram i en smal korridor så borde alla gobliner befinna sig på samma sida. Är korridoren lång nog för att kunna kasta en fireball utan att spränga krigarna? Okej. Då ger du magikern ett val: Du kan ara ganska säker på att träffa de där 5 goblinerna längst bak utan att riskera att träffa någon annan, men sen börjar det bli farligt. Vill du försöka få med 2 till så slå ett Int/Wis-slag för att se om du inte råkar få med alla gobliner och dina polare också. Vill du få med ytterligare fler så får du -2 på slaget för varje gobbo du försöker få med. Eller något.

 

[Necross]

Men HPs vid levlandet då, hur fungerar det numera?

Som sagt, man slår en viss tärning för hp beroende av klass. Som vanligt. Och lägger till din Con-modifier. Och jag ser nu att "min" metod med att låta spelaren välja snittslaget står med i playtest-paketet.

 

[Den Gamle]

@chrull: Exemplet jag gav var kanske det inte bästa och alla ranges jag angav var som sagt bara tagna ur luften. Dock så blev jag något klokare på det hela med hjälp av ditt svar.

---

@Necross: Att man fortfarande kan slå för HP var väl inte det jag hoppades på, men möjligheten och kunna välja medelvärdet låter väl något bättre i alla fall.

---

Har kollat runt lite på nätet samt funderat, det var många år sedan jag spelade D&D, det var antagligen 2nd Edition och vi körde antagligen inte det som det var tänkt då ändå. Men vad är D&D för rollspel egentligen?

Vi frånser nu från att jag som spelledare kan göra med D&D vad jag vill ha ut av det. Utan, hur är det tänkt och köras enligt spelmakarna? (Som sagt, jag har typ ingen erfarenhet av D&D, och är kanske helt ute och cyklar.)

Jag får en kraftig brädspels- och datorspelskänsla av D&D!? Det gäller helt enkelt och döda så mycket som möjligt, fast då med en rollspelsdel lagd över det hela!?

Får man bara XP av och döda monster (och SLP:er)?

Den så kallade DnD Adventure League som jag kollat på som hastigast, förstärker ju dessa tankar för mig. Att hålla på och levla sin gubbe, för att sedan registrera den hos WotC, med dess nya XP, nya magic items, osv, för att man sedan ska kunna ta med sin gubbe till ett annat event... Hur tusan får man något sådant och fungera på ett snyggt sätt, med alla dessa olika spelledare, spelare, osv… Dessutom får man visst ett certifikat om man har fått tag i ett finare magic item......

Är alla officiella äventyr fyllda med en eller flera dungeons, där varje ”rum” innehåller ett eller flera monster som ska dödas (menar inte att äventyren bara är dungeons, men dock större delen)? Är det det alla officiella äventyr går ut på, mer eller mindre? Eller finns det mer dungeon-fria officiella äventyr?

Brukar/ händer det att ni köra det dungeon-fritt?

Men om man nu skulle vilja köra det mer dungeon-fritt, då får man väl modda om rätt kraftigt angående XP och levlandet, om man vill att karaktärerna någonsin ska gå upp i level?

Eftersom jag aldrig varit någon större ”dungeon-fan” (det ska vara i lagom dos), så jag borde kanske hålla mig ifrån D&D helt enkelt? Det heter ju trots allt Dungeons & Dragons. :wink:

Vad är enligt er, själva tjusningen med D&D?

 

[chrull]

Jag får en kraftig brädspels- och datorspelskänsla av D&D!? Det gäller helt enkelt och döda så mycket som möjligt, fast då med en rollspelsdel lagd över det hela!?

Får man bara XP av och döda monster (och SLP:er)?

Nej, jag tror inte det finns någon version där man bara får XP för att döda monster. I första versionerna får du framförallt XP för att hitta skatter, monster gav så lite XP så att XP-systemet uppmuntrade att undvika dem om de gick.

Några versioner in försvann XP för skatter och ersattes med mer XP för monster. Redan innan dess uppmuntrades dock att man skulle dela ut XP för andra saker också, allt från gott rollspelande, klara av uppdrag och att bjuda på snacks eller komma i tid till spelmötet. Notera också att (så vitt jag vet) aldrig handlat om att monster ska dödas. XP för monster ska delas ut om man lyckas ta sig förbi dem även utan att döda dem.

Den så kallade DnD Adventure League som jag kollat på som hastigast, förstärker ju dessa tankar för mig. Att hålla på och levla sin gubbe, för att sedan registrera den hos WotC, med dess nya XP, nya magic items, osv, för att man sedan ska kunna ta med sin gubbe till ett annat event... Hur tusan får man något sådant och fungera på ett snyggt sätt, med alla dessa olika spelledare, spelare, osv… Dessutom får man visst ett certifikat om man har fått tag i ett finare magic item......

Adventure League är ett verktyg för att kunna plocka med dig din egna rollperson till andras spel. Det är till för konvent, att hoppa mellan spelgrupper och spelbutikskampanjer. Är det inte intressant (och jag vet inte ens om några sådana saker förekommer i sverige) så kan du helt strunta i allt som har med Adventyre League att göra.

Är alla officiella äventyr fyllda med en eller flera dungeons, där varje ”rum” innehåller ett eller flera monster som ska dödas (menar inte att äventyren bara är dungeons, men dock större delen)? Är det det alla officiella äventyr går ut på, mer eller mindre? Eller finns det mer dungeon-fria officiella äventyr?

Brukar/ händer det att ni köra det dungeon-fritt?

Men om man nu skulle vilja köra det mer dungeon-fritt, då får man väl modda om rätt kraftigt angående XP och levlandet, om man vill att karaktärerna någonsin ska gå upp i level?

Eftersom jag aldrig varit någon större ”dungeon-fan” (det ska vara i lagom dos), så jag borde kanske hålla mig ifrån D&D helt enkelt? Det heter ju trots allt Dungeons & Dragons. :wink:

Vad är enligt er, själva tjusningen med D&D?

Det finns hundratusentals äventyr till D&D. Jag skulle gissa att de flesta av dem innehåller en dungeon av något slag. Men en dungeon kan ju vara en grotta med två rum och tre björnar, 20 våningar av 100 rum och tre olika hela civilisationer, ett slott, en bit skog, ett kvarter i en stad eller vilken annan plats som helst som är något sådär avgränsad och av någon anledning farlig.
Sen finns det massor med äventyr till D&D som inte innehåller något av det.

En bra dungeon handlar också betydligt mer om faktiskt utforskande än att slåss mot monster. Det ska finnas saker att prata med, konstiga prylar att pilla på, vätskor eller växter att smaka på. När man väl träffar på monster så ska man helst ha en chans att planera hur man tar sig an det. Ska man prata med det? Muta det? Försöka lura bort det? Smyga förbi? Lura in det i en fälla? Eller så dyker det upp plötsligt och kraftfullt, ingen tid till att planera, fly eller fäkta? Vem springer snabbast? Kommer alla ihåg vägen ut?

Jag spelledde två pass D&D i helgen. Det första spelmötet började med att rollpersonerna precis hade lyckats fly från en dungeon de blivit fångade i och sedan spenderat flera timmar i panik med att springa runt och försöka hitta ut samtidigt som de jagats av ett läskigt monster som de trots flera försök inte lyckas ha ihjäl. De spenderar sen hela spelmötet med att försöka planera vad de ska göra härnäst och få lite vila. Samtidigt får någon av dem för sig att läsa tankarna hos folket i byn i närheten och upptäcker att de inte verkar vara särskilt välkomna här. Efter mycket paranoia och en del dåliga beslut avslutas spelmötet på exakt samma plats där det började, vid den dolda öppningen till dungeonen, skillnaden är att de nu är på väg in i grottan de flydde ifrån, eftersom de behöver fly från vad de tror är en mobb av bybor och soldater. De har också tagit byns präst som gisslan. Inte ett enda attackslag slogs under spelmötet.

Det andra spelpasset innehöll en dramatisk och blodig showdown framför stadens stadshus och saloon(värdshus) samt ett stormande av ett fort(en ond häxas torn!). Man ska rädda ett kidnappat barn, stoppa en portal som hotar att dra in hela världen i en evig vinter och lite annat mer episkt.

Spelpassen var väldigt olika varandra, och det är det som är tjusningen med D&D. Man har 40 år av rollspelshistoria att luta sig tillbaka till och miljoner med sidor av gratis material på nätet att inspireras av. D&D går att använda till det mesta, men om rollpersonerna är en grupp äventyrare och problemlösare så är det inte bara störst och äldst, då är det också bäst.

 

[Den Gamle]

@chrull: Men är det inte så att den huvudsakliga källan till XP är just monster (eller SLPer), vare sig då om man dödar dem eller tar sig runt dem på annat sätt? (Fast sånt kan man ju modda om, om man vill. För och få ihop något annat system för utdelning av XP eller levlande.)

Anledningen till att jag tog upp Adventure League var just att det byggde på bräd- och datorspelskänslan rätt kraftigt för mig.

Men är det inte så att de flesta officiella äventyren innehåller en mycket större mängd med monster, encounters eller vad det nu heter, jämfört med många andra rollspel? Är det inte lite grejen med D&D, eller?

 

[anth]

Men är det inte så att den huvudsakliga källan till XP är just monster (eller SLPer), vare sig då om man dödar dem eller tar sig runt dem på annat sätt? (Fast sånt kan man ju modda om, om man vill. För och få ihop något annat system för utdelning av XP eller levlande.)

Anledningen till att jag tog upp Adventure League var just att det byggde på bräd- och datorspelskänslan rätt kraftigt för mig.

Men är det inte så att de flesta officiella äventyren innehåller en mycket större mängd med monster, encounters eller vad det nu heter, jämfört med många andra rollspel? Är det inte lite grejen med D&D, eller?

Detta beror på vilken version man talar om.
Nu vet jag att denna tråd handlar om kommande DnD5, men man kan säga att dagens DnD-spelare kan delas in i 3 stora grupper:
- De som fastnat för och spelar den senaste versionen, DnD4.
- De som inte fastnade för DnD4 och därför spelar PF.
- De som varken fastnade för PF eller DnD4 och därför spelar OSR.
Wizards är väl medvetna om dessa tre grupper och har lovat att DnD5 ska gå att spela på alla tre sätten (vilket ingen tror på förrän vi får se det).

Lyckas man få DnD5 att fungera som OSR-spelen så stämmer inte dina argument längre.
Om man lyckas med detta är nästa fråga hur mycket officiellt stöd för OSR-spel som kommer att finnas.
Jag tvivlar t.ex. på at Wizards kommer att ge ut nya äventyr speciellt anpassade för OSR-spel, däremot kan jag tänka mig att nya äventyr kommer innehålla tips till DM hur man anpassar äventyren till OSR.

Sedan vet jag inte hur mycket det hjälper dig om man kan OSR-anpassa DnD5, för av dina inlägg i tråden får jag inte känslan av att du skulle vara så förtjust i OSR.

Även om DnD5 inte skulle göra OSR-spelare nöjda har jag ändå fått känslan att DnD5 kommer att vara ett flexibelt spel som kommer att vara lätt att husregla. M.a.o. är det något du inte tycker om kommer det antagligen att finnas optional rules i regelböckerna (framför allt i DMG) som kan lösa dessa problem.

Sedan kommer det fortfarnde vara DnD; du kommer aldrig undan saker som AC, levels, races, classes, dungeons etc.

 

[chrull]

@chrull: Men är det inte så att den huvudsakliga källan till XP är just monster (eller SLPer), vare sig då om man dödar dem eller tar sig runt dem på annat sätt? (Fast sånt kan man ju modda om, om man vill. För och få ihop något annat system för utdelning av XP eller levlande.)

Ja, huvuddelen av XP i ett äventyr till modern D&D kommer från fiender som måste övervinnas/listas på olika sätt. Men du får även XP för att lösa andra problem och faror, samt att klara uppdrag eller lösa upp storynystan. Det är ju dock skitlätt att modifiera.

Anledningen till att jag tog upp Adventure League var just att det byggde på bräd- och datorspelskänslan rätt kraftigt för mig.

Men är det inte så att de flesta officiella äventyren innehåller en mycket större mängd med monster, encounters eller vad det nu heter, jämfört med många andra rollspel? Är det inte lite grejen med D&D, eller?

Som sagt, Adventure League är inget som du behöver bry dig om. Du förlorar inget att strunta i Adventure League.

Om D&D-äventyr innehåller fler monster än andra rollspelsäventyr har jag ingen aning om. De äventyr jag spelleder just nu till Pathfinder (som är D&D till allt utom namnet) innehåller en hel del möjligheter till strid. Det äventyr jag just nu spelleder till en Basic D&D version innehåller i stort sett ett enda monster och det är inte på något sätt unikt bland äventyrssamlingen.

Grejjen är att det finns verkligen hundretusentals äventyr till D&D. De flesta av dem har säkert fokus på strid, men tittar man på de som ofta rekommenderas och rankas högt upp i topp 10 ser det ofta helt annorlunda ut.

Men skillnaden är nog också stor om man tittar på D&D3+ eller tidigare versioner. Hur det blir med äventyren specifikt till version 5 vet vi ju inte än.

 

[Den Gamle]

@anth: För en som inte är så insatt, vad innebär OSR egentligen? Jag trodde D&D mer eller mindre var OSR.

---

@chrull: Tror att jag kolla i en del D&D 3e äventyr för många år sedan, och som jag minns det så var det mest typ en massa rumsbeskrivningar, med ett eller fler monster, eller fällor, i så gott som varje rum. Men det du säger låter ju i så fall mer lovande.

Klart jag kan strunta i Adventure League, men hela upplägget fick mig att undra över hur det hela fungerar. Måste ju finnas ett antal riktlinjer och regler för spelledarna, vad de får och inte får göra. T.ex. så antar jag att en spelledare inte får hitta på egna magical items, utan endast får dela ut de som finns i de färdiga äventyren, osv. Allt det spädde som sagt på mina ”fördomar” om D&D. :wink:

 

[Necross]

@Necross: Att man fortfarande kan slå för HP var väl inte det jag hoppades på, men möjligheten och kunna välja medelvärdet låter väl något bättre i alla fall.

---

Jag begriper inte riktigt varför det spelar någon roll hur man får fram sina HP. Du kan väl helt enkelt välja HP då, om random är dåligt? T ex max, snitt, pyttelite, etc.

Har kollat runt lite på nätet samt funderat, det var många år sedan jag spelade D&D, det var antagligen 2nd Edition och vi körde antagligen inte det som det var tänkt då ändå. Men vad är D&D för rollspel egentligen?

Vi frånser nu från att jag som spelledare kan göra med D&D vad jag vill ha ut av det. Utan, hur är det tänkt och köras enligt spelmakarna? (Som sagt, jag har typ ingen erfarenhet av D&D, och är kanske helt ute och cyklar.)

Jag får en kraftig brädspels- och datorspelskänsla av D&D!? Det gäller helt enkelt och döda så mycket som möjligt, fast då med en rollspelsdel lagd över det hela!?

Får man bara XP av och döda monster (och SLP:er)?

Den så kallade DnD Adventure League som jag kollat på som hastigast, förstärker ju dessa tankar för mig. Att hålla på och levla sin gubbe, för att sedan registrera den hos WotC, med dess nya XP, nya magic items, osv, för att man sedan ska kunna ta med sin gubbe till ett annat event... Hur tusan får man något sådant och fungera på ett snyggt sätt, med alla dessa olika spelledare, spelare, osv… Dessutom får man visst ett certifikat om man har fått tag i ett finare magic item......

Är alla officiella äventyr fyllda med en eller flera dungeons, där varje ”rum” innehåller ett eller flera monster som ska dödas (menar inte att äventyren bara är dungeons, men dock större delen)? Är det det alla officiella äventyr går ut på, mer eller mindre? Eller finns det mer dungeon-fria officiella äventyr?

Brukar/ händer det att ni köra det dungeon-fritt?

Men om man nu skulle vilja köra det mer dungeon-fritt, då får man väl modda om rätt kraftigt angående XP och levlandet, om man vill att karaktärerna någonsin ska gå upp i level?

Eftersom jag aldrig varit någon större ”dungeon-fan” (det ska vara i lagom dos), så jag borde kanske hålla mig ifrån D&D helt enkelt? Det heter ju trots allt Dungeons & Dragons. :wink:

Vad är enligt er, själva tjusningen med D&D?

När jag läser det här så får jag intrycket att du inte alls är intresserad av att spela D&D, i någon form. För mig är den huvudsakliga tjusningen med D&D att det är fantasy, det finns färdiga äventyr (jag hinner inte skriva egna) och alla inblandade vet vad det handlar om (ungefär iaf). Det är lätt att ta in nya spelare. Många har gemensamma referensramar, man kan fråga och diskutera på nätforum, etc.

Det är visserligen mycket jag inte gillar med D&D, men så länge inget annat spel funkar bättre så spelar jag det. Vi testar med Runequest för tillfället, men det går sisådär.

Dessutom verkar det som att en del grejor som jag inte gillat med D&D 3.5/PF och D&D 4E försvinner i 5E. Jag ser fram emot att testa det.

 

[chrull]

@anth: För en som inte är så insatt, vad innebär OSR egentligen? Jag trodde D&D mer eller mindre var OSR.

OSR är Old School Revival/Renaissance. OSR är tidigare rollspel eller kloner av dessa, eller spel gjorde med samma idéer. Det mesta OSR går att koppla till D&D eftersom D&D var störst och först. När man snackar OSR och D&D så snackar man dock framförallt om D&D som kom innan Unearthed ARcana till AD&D 1st ed (det är de flesta OSR-folk överens om) eller kanske till och med AD&D2 (Men där börjar vissa säga emot). Andra spel som Top Secret, WHFRP1st ed, Traveller, Gamma World och så räknas dock också in.

@chrull: Tror att jag kolla i en del D&D 3e äventyr för många år sedan, och som jag minns det så var det mest typ en massa rumsbeskrivningar, med ett eller fler monster, eller fällor, i så gott som varje rum. Men det du säger låter ju i så fall mer lovande.

Att det finns hundratusentals äventyr till spelet betyder ju också att det finns hundratusentals dåliga äventyr. Men variationen är stor, man kan dock behöva leta lite.

Klart jag kan strunta i Adventure League, men hela upplägget fick mig att undra över hur det hela fungerar. Måste ju finnas ett antal riktlinjer och regler för spelledarna, vad de får och inte får göra. T.ex. så antar jag att en spelledare inte får hitta på egna magical items, utan endast får dela ut de som finns i de färdiga äventyren, osv. Allt det spädde som sagt på mina ”fördomar” om D&D. :wink:

Men Adventure League är ju just ett formaliserat sätt att spela D&D på. Det är ju gjort just för att man ska följa stränga regler för att kunna garantera något slags rättvisa och balans mellan olika spelare och olika spelledare. Det har ingenting alls att göra med hur du spelar D&D hemma om du inte specifikt väljer att begränsa dig så.

Och det här är inte ett "du kan strunta i den regeln om du vill!"-argument. Adventure League är ett speciellt spelsätt med specialregler för ett specialändamål. Det är en slags anti-husregel.