Nekromanti Några frågor

[Ryng Silverkorp]

Marknadsundersökning nr2

Jag frukatar att följande marknadsundersökning kan komma vålla både "hugg och stick" men jag vill ändå göra den!

Hur mycket "realism" skall en värld innehålla, enligt er?

Vart går gränsen för "realism" kontra "tja ... orealism då kanske?" ?

Om världen exempelvis innehåller en stad av chronopiamått, måste det då finnas ett helt hav av lantbruk runt staden så att den "i verkligheten" skulle kunna fungera?

Därmed inte sagt att världen kommer att innehålla en sådan ... men jag vill "höra" olika åsikter och vinklingar runt en sådan sak.

 

[Krille]

Re: Marknadsundersökning nr2

"Hur mycket "realism" skall en värld innehålla, enligt er?"

Såpass mycket att den funkar enligt sina premisser.

Playelf gör inga anspråk att vara realistiskt. Premisserna där är att man ska gå in i tunnlar och banka monster. En öken finns inte på grund av ovanligt mycket sol vid vändkretsarna eller på grund av regnskugga. En öken finns till för att någon ska kunna smälla upp en pyramid full med gångar i. Monster långtidssparar för att motverka inflation och äventyrare bankar ihjäl dem och återför likvida medel till markanden... ehrm... ja, inte är det seriöst i alla fall.

Västmark, å andra sidan, gör anspråk på att vara cineastiskt, men det är ingen ursäkt till att världen inte ska fungera. Således ligger det en hel del arbete i hur världen fungerar, hur feodalism funkar, saxisk lag och rätt, politik, pengar, arbete, samhälle, till och med språket definieras. På det läggs sedan en hög med intriger och regler som gör det lämpat för äventyr och matiné-känsla. Däremot har Västmark inte mycket till regler - det är ett "realistiskt" spel, men inte ett detaljistiskt spel.

Mitt emellan dessa ytterligheter hittar man Ereb Altor. Där skrevs ett stycke land för att författaren fick en ball idé. Sen pusslades den in i världen med skohorn, hammare, vilja, våld och vapenfett, med en avvägning mellan trovärdighet, ballhet och spelbarhet.

 

[Ryng Silverkorp]

Re: Marknadsundersökning nr2

Playelf gör inga anspråk att vara realistiskt. Premisserna där är att man ska gå in i tunnlar och banka monster. En öken finns inte på grund av ovanligt mycket sol vid vändkretsarna eller på grund av regnskugga. En öken finns till för att någon ska kunna smälla upp en pyramid full med gångar i. Monster långtidssparar för att motverka inflation och äventyrare bankar ihjäl dem och återför likvida medel till markanden... ehrm... ja, inte är det seriöst i alla fall.

Nu måste jag väl i sanningens och ärlighetens namn säga att jag inte läst Playelf ... f´låt ... Men jag tror jag har fått en uppfattning om vad du menar.

Västmark, å andra sidan, gör anspråk på att vara cineastiskt, men det är ingen ursäkt till att världen inte ska fungera. Således ligger det en hel del arbete i hur världen fungerar, hur feodalism funkar, saxisk lag och rätt, politik, pengar, arbete, samhälle, till och med språket definieras. På det läggs sedan en hög med intriger och regler som gör det lämpat för äventyr och matiné-känsla. Däremot har Västmark inte mycket till regler - det är ett "realistiskt" spel, men inte ett detaljistiskt spel.

Okej, okej jag erkänner jag har inte läst västmark heller .. f´låt igen .. Men även här tror jag att jag förstår vad du vill belysa.

Jag får tacka för att du engagerar dig, det är roligt ...

Det som du just belyst att världen bör vara trogen sin stil eller hur jag nu skall rubricera det ... är viktigt.

"varde ljus, och ljus där blev"

 

[Ryng Silverkorp]

Re: Hur menar du?

Dessvärre är det inte särskilt anpassat för rollspel. Även om man skippar biten om att det inte finns några stats på Richard III oavsett om man tittar i Shakespeares pjäs eller historiahyllan på biblioteket så är materialet inte ens upplagt för att användas till rollspel.

Jag kan bara säga så här jag gjorde för inte allt för länge sedan ett tämligen stort arbete om maya och inka indianer. Detta arbete beskrev deras tro på gudar, deras skapelsemyt, deras samhälle etc, etc ...

Detta arbete var inte avsett för rollspel men om man hade velat spela i den världen anser jag inte att det skulle vara allt för svårt att göra det. Att det kräver arbete är ganska självklart men oavsett vad man vill spela så kräver det arbete ... eller?

När jag forskade om den historiska bakgrunden till Västmark (jag har sent 1100-tal som utgångspunkt för historia och teknologi och sent engelskt 900-tal som utgångspunkt för samhället) så slogs jag av att jag behövde omkring en halv hyllmeter litteratur för att kondensera ihop åttio ynkans sidor som är vettiga för en rollspelare eller spelledare.

Det är väl det som är jobbigt med att bygga en värld mycket utifrån vår egen, man måste läsa en attans massa ...

Det måste man iofs göra om man ska bygga en mer fjantastisk värld om man nu vill att någon skall kunna relatera till den på något sätt.

Det som jag tror är nackdelen med att forska så mycket är att man kanske inte kommer att uppleva att man får ut så mycket av all energi och frenesi man lagt ner. Folk kommer ändå att klaga ... Nej det har sagts förr och det tål att sägas igen ... man skall bygga en värld som man själv vill ha den och för egen räkning!

 

[Vindhand]

Re: Allt i ett!

Kul!

Det kommeer att bli spännande att se resultatet

 

[Svarte Faraonen]

Re: Marknadsundersökning nr1

Nu måste jag kommentera bara för du skrev det där...

Jag skulle gärna vilja se skjutvapen i en sekelskiftesvärld, men möjligen med någon liten "twist" som gör att man av någon anledning inte har övergett de gamla vapnen helt. Kanske har själva vapenteknologin utvecklats, medan man fortfarande inte hittat ett sätt att tillverka krut lika billigt som i vår värld. Detta leder till ett farväl för stora trupper beväpnade med gevär och liknande, och ger en värld där man oftast väljer svärdet framför att skjuta någon. Det blir lite Mutant 2 över det, men mer realistiskt (det går att skaffa ammunition om man har bra med pengar, men man hittar den inte liggande i förbjudna zoner). Dessutom finns ju magi, som enligt mig ska vara något svårgripbart och farligt, som påverkar den som använder det i allra högsta grad. Icke-människor ska vara sällsynta och främmande, men inte på det viset att de lever kvar i djupa skogar och liknande, utan för att de lever långt bort i andra länder eller i helt andra miljöer än människor. Det finns ingen riktig konflikt mellan dem och människor, då de helt enkelt inte behövt konkurrera om resurser. Något som kan tänkas ändra detta är det faktum att människan för första gången rört sig upp i lufthavet med sina zeppelinare, och därför konkurrerar med vad som nu finns där.

Förutom själva jrodytan ska det alltså finnas en "luftvärld", med sina egna riken, varelser och terrängtyper. Denna skulle jag dock vilja se som väsenskild från den lägre världen, och det finns mycket få kontakter mellan dem.

 

[Krille]

Re: Hur menar du?

"Detta arbete var inte avsett för rollspel men om man hade velat spela i den världen anser jag inte att det skulle vara allt för svårt att göra det. Att det kräver arbete är ganska självklart men oavsett vad man vill spela så kräver det arbete ... eller?"

Det krävs bra mycket mindre arbete om man utgår från redan färdigtuggat material. Det arbete som du gjorde om maya och inka är förmodligen en ypperlig sammanfattning.

"Det som jag tror är nackdelen med att forska så mycket är att man kanske inte kommer att uppleva att man får ut så mycket av all energi och frenesi man lagt ner. Folk kommer ändå att klaga ..."

Av just den anledningen byggde jag in en säkring i Västmark - ambitionen är att jag ska ha rätt, men om jag skulle ha fel så kan folk inte klaga, eftersom det trots allt inte är "vårt" Europa.

 

[Magnus Seter]

Så här tycker jag

Realism nej tack. Trovärdighet och konsekvens, ja tack. Som till exempel Chronopia: jag struntar i var maten kommer ifrån. Den kan importeras med luftskepp, de kan odla svamp i grottorna under staden så att det räcker och blir över, eller till och med ha stadsdelar som bara är vajande led av bananträd som ger basfödan, eller tusen olika förklaringar som inte är realistiska , men som funkar för trovärdigheten i fantasy. Så hemskt viktigt tycker inte jag att det är. /M

 

[Feuflux]

Re: Så här tycker jag

Realism nej tack. Trovärdighet och konsekvens, ja tack. Som till exempel Chronopia: jag struntar i var maten kommer ifrån. Den kan importeras med luftskepp, de kan odla svamp i grottorna under staden så att det räcker och blir över, eller till och med ha stadsdelar som bara är vajande led av bananträd som ger basfödan, eller tusen olika förklaringar som inte är realistiska , men som funkar för trovärdigheten i fantasy. Så hemskt viktigt tycker inte jag att det är. /M

Kan hålla med där på ett ungefär. Det behövs inget ordentlig realism men det får gärna finnas förklaringar på saker och ting. För att fortsätta på temat Chronopia och mat: Jag vill gärna ha en förklaring på vad maten kommer ifrån om det inte finns drösvis med bondgårdar runt hela staden. Sedan kan förklaringen vara "den trollas fram med magi" eller vad som helst så blir jag nöjd. Så länge det beskrivs hur det funkar så är det tillräckligt realistiskt för mig.

Sa jag precis samma sak som Magnus nu?

 

[Hasse]

spelbarhet viktigare än realism

"Hur mycket "realism" skall en värld innehålla, enligt er?"

Jag säger samma som andra, är realism en av de regler/lagar/förutsättningar som du satt upp för din värld så skall "realismen" genomsyra världen men är det inte det så är det bättre med en orealistisk värld. Personligen så är jag inte så förtjust i realism ser gärna en därför hellre en orealistisk men fantastisk värld framför en realistik. Det som dock alltid är viktigt oavsett hur världen ser ut är dock att den känns trovärdig och konskvent utifrån det förutsättningar som gäller för den världen.

"Vart går gränsen för "realism" kontra "tja ... orealism då kanske?" ?"

Det är "lätt" att svara på. När realismen hämmar spelbarheten så är gränsen nådd. Kruxet är dock att olika människor troligen har olika åsikter om när spelberheten börjar att hämmas. För mycket orealism kan antar jag oxå hämma spelberheten och det är inte heller bra. Så mitt råd är att du utgår från när du själv anser att spelbarheten hämmas och drar gränsen där. Du gör ju gör ju trots allt materialet till dig själv. Sedan är det upp till andra använda om de vill.

"Om världen exempelvis innehåller en stad av chronopiamått, måste det då finnas ett helt hav av lantbruk runt staden så att den "i verkligheten" skulle kunna fungera?"

Nä. Problemet med Chronopia är i mina ögon inte dess storlek och det stör mig inte det minsta om staden skulle vara för stor att fungera i verkligen då det är ett spel jag spelar tvärtom gillar jag fantastiska platser och städer m.m. Det viktiga är även i detta sammanhang dess spelbarhet. En jättemegastor stad realistisk eller orealistisk som inte är spelbar skall bort är den däremot spelbar så skall den vara med.

 

[Baldyr]

några tankar

Jag har följt den här diskussionen lite sporadiskt men jag har inte deltagit tidigare. Nu har jag dock hunnit fundera lite på saken och har förhoppningsvis någonting vettigt att komma med. Fast det mesta har säkert redan sagts nedan - jag formulerar nog mest om de åsikter som jag själv håller med om.

Om jag har förstått saken rätt så ska ni alltså främst göra en DoD-värld och ingenting annat. I så fall tycker jag att ni ska göra som RiotMinds gjorde (förmodar jag i alla fall) och fundera vad DoD egentligen innebär för er personligen. (Om det så mest är nostalgi eller en känsla av upptäckarlusta.)

Det kan ju vara bra att fråga vad andra tycker men ni bör fortfarande utgå från er själva. Den enda egentliga förutsättningen att ni faktiskt kommer att prestera en färdig produkt är att ni själva gillar världen. Personligen ser jag också hellre material som har ett klart definierat koncept (även om det bara skulle vara "standard-fantasy") och som håller sig till det konsekvent. Det mest ointressanta tycker jag personligen är material som försöker göra alla nöjda.

Mitt första tips är alltså att ni försöker definiera (för er själva) vad DoD innebär för er vad gäller spelstil och spelmiljö. Skapa sedan en spelvärld som verkligen motsvarar denna definition. Då tror jag nämligen att ni själva kan bli nöjda med resultatet. Huruvida någon annan sedan gillar det eller inte får väl anses sekundärt, egentligen. (Som en bunus, ungefär, men om ni själva verkligen är nöjda så kan ni nog räkna med att även andra visar intresse för er skapelse.) Så längen ni skapar för er själva och har roligt under resans gång så kan ni inte misslyckas - oavsett om ni någonsin lyckas publicera någon spelvärld eller inte.

Mitt andra tips är nog att inte förlita er för mycket på andra (än er själva). Då måste ni nämligen börja kompromissa med ert koncept. (Ju fler kockar, ju sämre soppa, som det heter.) Räkna dessutom inte med att någon annan kommer att göra jobbet åt er, oavsett hur duktig/känd/entusiastisk personen ifråga må vara. I slutändan är det ni själva som kommer att skapa världen, även om det givetvis kan vara en god idé att ta hjälp av duktiga DoD-spelare därute. Se bara till att det är ni själva som i slutändan skriver själva materialet, så att säga. (Annars lär ni få vänta i alla oändlighet på material som aldrig blir färdigt.)

Sedan håller jag med personen som sade att man bör kunna använda sina monster-böcker och liknande även i er nya spelvärld. Dessutom kommer ni ganska lindrigt undan då ni inte behöver tänka så mycket på detaljer som olika raser och varelser, yrken, och liknande. (Den som spelar med '91-års regler ska exempelvis kunna använda de olika handböckerna rakt av, liksom den som använder de gamla Expert-reglerna ska kunna använda Magi-boxen fullt ut.)

Och slutligen: Det är vägen som är målet - passa på att ha som roligt som möljigt under den kreativa delen av arbetet med er spelvärld. Arbetet med att slutföra projektet och slutligen att publicera alltsammans kan lätt bli jobbigare än man skulle kunna tro, så det gäller att inte tappa suget!

Lycka till!
/Baldyr

 

[DanielSchenström]

Re: Marknadsundersökning nr2

En härlig fråga. En värld kan väl vara hur overklig som helst, fast det beror på hur du definierar värld. Inkluderar det hela kosmologin med dimensioner och sånt eller enbart en planet som skådeplats för äventyr och kampanjer?

Om det är det senare så är det väl bra att följa etablerade naturlagar som gravitation och sånt, samt att öknar är torra osv, som vår planet.

I ditt konkreta exempel, behövs det finnas ett hav av lantbruk runt staden? Mä, bara tillräckligt för att övertyga dina spelare om de är sådana som gillar att kolla sånt. (Som en sidnot ansåg Gary Gygax D&Ds grundare att växtligheten i en AD&Dvärld nog växte snabbare och var mer näringsrik än de i vår värld, detta för att stöda den monsterflora som finns i sådana världar och som vi saknar.) De lär väl aldrig mäta och kolla att allt funkar, bara det finns en bas i realismen. När man har sådana jättestäder som Chronopia och det det innebär har man nog kommit så långt att vissa varuhus och liknande har magiker som trollar fram mat och andra bruksvaror.

Så, det behöver vara så verkligt att spelarna accepterar det. man kan inte veta vad alla accepterar, bar utgå från sig själv, oss på forumet och dina spelbekanta.

 

[Ryng Silverkorp]

Re: några tankar

Om jag har förstått saken rätt så ska ni alltså främst göra en DoD-värld och ingenting annat. I så fall tycker jag att ni ska göra som RiotMinds gjorde (förmodar jag i alla fall) och fundera vad DoD egentligen innebär för er personligen. (Om det så mest är nostalgi eller en känsla av upptäckarlusta.)

Det var just så världen började växa fram. Men jag tänker inte dra upp dessa tankar här ... det skulle bli ett monsterinlägg utan motsvarighet ... dessutom kommer de tankarna ändå att komma fram så småningom.

Det kan ju vara bra att fråga vad andra tycker men ni bör fortfarande utgå från er själva. Den enda egentliga förutsättningen att ni faktiskt kommer att prestera en färdig produkt är att ni själva gillar världen. Personligen ser jag också hellre material som har ett klart definierat koncept (även om det bara skulle vara "standard-fantasy") och som håller sig till det konsekvent. Det mest ointressanta tycker jag personligen är material som försöker göra alla nöjda.

Vi kommer att utgå från det vi vill skapa. Att jag vill ha lite olika åsikter och tankegångar är väl mest för att få andra perspektiv på en del saker. Det mesta av dessa åsikter kommer att diskuteras för att se om de kan ge världen en bra "krydda".

Mitt andra tips är nog att inte förlita er för mycket på andra (än er själva). Då måste ni nämligen börja kompromissa med ert koncept. (Ju fler kockar, ju sämre soppa, som det heter.) Räkna dessutom inte med att någon annan kommer att göra jobbet åt er, oavsett hur duktig/känd/entusiastisk personen ifråga må vara. I slutändan är det ni själva som kommer att skapa världen, även om det givetvis kan vara en god idé att ta hjälp av duktiga DoD-spelare därute. Se bara till att det är ni själva som i slutändan skriver själva materialet, så att säga. (Annars lär ni få vänta i alla oändlighet på material som aldrig blir färdigt.)

Jag kommer att stå för det mesta av den färdigdtällda texten i slutändan ... Jag vet att det är ett monsterjobb ... men jag vill att just den text som bygger upp grunderna skall genomsyras av samma språkbruk och stil.

Sedan har jag en idé på hur text som andra skrivit kan passas in i världen om det nu blir så ... att någon lämnar in något som är genomarbetat och "seriöst" menat. Men som sagt det kommer ni att få se framöver!

Sedan håller jag med personen som sade att man bör kunna använda sina monster-böcker och liknande även i er nya spelvärld. Dessutom kommer ni ganska lindrigt undan då ni inte behöver tänka så mycket på detaljer som olika raser och varelser, yrken, och liknande. (Den som spelar med '91-års regler ska exempelvis kunna använda de olika handböckerna rakt av, liksom den som använder de gamla Expert-reglerna ska kunna använda Magi-boxen fullt ut.)

En av våra grundläggande idéer är att man skall kunna använda vilka tillbehör eller regelverisioner man vill till världen, jag vet att detta kan låta lite mysko men det kommer FÖRHOPPNINGSVIS att klarna för den som sedan eventuellt skulle vilja använda världen.

Och slutligen: Det är vägen som är målet - passa på att ha som roligt som möljigt under den kreativa delen av arbetet med er spelvärld. Arbetet med att slutföra projektet och slutligen att publicera alltsammans kan lätt bli jobbigare än man skulle kunna tro, så det gäller att inte tappa suget!

Jag ser vägen (skrivandet,spånade och skapandet) som ett stort äventyr som jag inte ännu vet slutet på ... om det någon gång får ett slut ... det finns ju nästan alltid något man kan arbeta med och lägga till saker.

Du verkar liksom flera andra fått någonting om bakfoten ... vi kommer INTE att släppa en FÄRDIG värld ... den kommer att få växa fram i den takt världen känner för att växa i ...

 

[Jorge]

Re: Den var ny!

Kom just på det!

 

[Rickard]

Re: Hur menar du?

Krille gav ett bra svar på frågan

"Jag måste säga att jag inte riktigt hänger med här, vad menar du?"
När jag bara läser det det jag skrivit i ditt citat så ser jag att jag var otydlig.. Måste börja k-o-r-r-e-k-t-u-r-l-ä-s-a... /images/icons/frown.gif
Det jag menar är:

"Om man tittar på vapenlistan så är det från blandade sekel och områden.."
Om man tittar på vapenlistan i DoD så är det från olika tidsåldrar och olika kontinenter.. Den romerska hjälmen är t.ex. inte från samma tidsålder som sabeln (som kom på 1800-talet?).. Bolan kommer inte från ett område i närheten av där armborstet fanns (antar jag iaf.)..
Visst kan man gå ut i skogen och hitta en stenåldersyxa, men du kommer väl inte använda den i ett nutida fältslag bara därför.. Det är en sak som jag gillar i westernhorrorrollspelet Deadlands.. Där finns det pistoler från hela 1800-talet, men flintlåspistoler tar de knappast upp.. De pistoler från tidiga 1800-talet vill man inte använda för att de är sämre (spelet utspelar sig år 1873 +3)..

"Är det inte bättre att säga ett århundrade och titta på hur det var då i vår värld?"
Istället för att säga vilken teknologisk nivå kan man säga ett århundrade? 1500-talet och 900-talet har två helt olika teknologiska nivåer och bara på 900-talet så är det enorm skillnad mellan nordeuropa som sydeuropa..

"Frågan är väl om det är så snyggt att bara kopiera från vår värld.."
Nackdelen med att bara säga ett århundrade är precis som du säger och det var det jag ville säga.. "Om man vill spela ett rollspel i vår egen värld (tellus) under ett specifikt sekel behöver man inte någon som gör en sådan värld..."
Själv skulle jag inte tycka att det hela var speciellt nytänkande om det jag läser bara är vår världs 1400-tal..

"Om man vill spela ett rollspel i vår egen värld (tellus) under ett specifikt sekel behöver man inte någon som gör en sådan värld... den finns att läsa om på närmaste bibliotek..."
Som Krille redan skrivit.. Det är lättare att läsa ett hopplock av massor av böcker, än att själv vara tvungen att plöja igenom allt och sortera ut det vettiga matrial som finns.. Dessutom så fixar spelamakaren in element som inte finns i vår värld, som magi, monster och diverse naturföreteelser..

/[color:448800]Han</font color=448800> som antar det mesta, för historia och vapen är liksom inte hans grej

 

[Anders]

Re: Marknadsundersökning nr2

Alltid en knepig fråga att besvara eftersom man inte gärna kan säga "Jag vill ha 83,2%" realism". Istället får man illustrera med exempel och det kräver ju energi som man inte har... Ska man försöka hitta någon princip får det väl bli något flummigt i stil med "om spelarna tycker att det är orealistiskt så är det också det och bör åtgärdas".

En sån sak som en jättestad utan jordbruk omkring skulle jag definitivt reagera på. Detta eftersom jag ju vet att det krävs mycket mat till en stor stad. Sen kan det förstås lösas på annat sätt än jordbruk, som t ex att folket i staden kan äta sten eller att det finns ett magiskt föremål i staden som producerar mängder av käk varje dag, men en förklaring måste finnas. Faktiskt så kan matproduktionen bli viktig i spelet och påverka kampanjerna eller t o m skapa hela äventyr. Säg t ex att någon belägrar staden, innebär det då att invånarna kommer att svälta ihjäl? Om man vill jäklas med de som bor i staden men vet att man inte har en chans mot alla de soldater som finns där kanske man göra en attack mot de luftskepp som åker med mat till Den Stora Staden ute i öknen? Har de i staden ett magiskt föremål som producerar mat skulle det vara rätt lönsamt att sno det och sälja på annat håll. Kan folket äta sten kanske någon girig härskare bestämmer sig för att ta dem till fånga för att få dem att gnaga sig in till hjärtat av ett berg vars kärna sägs bestå av rent guld? Om staden försörjs med mat via stora karavanleder kan det bli politik och intriger om landets kung inte längre vill betala för att hålla vägarna iordning och låta soldater bevaka dem, samtidigt som stadens invånare då vänder sig till det fientligt sinnade grannlandet för att handla med dem istället? Om staden har svårt med matförsörjning skulle det gå utmärkt att spela några karavanägare som ständigt gör farliga resor genom ett landskap fullt av äventyrligheter eftersom matförsäljningen har så bra lönsamhet o s v...

Alltså, någon grundläggande som mat som de flesta vet hur det fungerar och kommer att reagera på bör fungera "realistiskt", annars uppstår lätt det klassika problemet med att spelarna funderar en massa över "konstigheten", lösningen på den och hur de kan använda den till sin fördel, medan det i själva verket handlar om att spelledaren gjort en miss eller struntat i något. Är det däremot något som varken spelarna eller spelledaren kan förväntas ha koll på så spelar det ingen roll. Men risken att det någonstans finns någon som är expert inom ett ämne finns ju alltid och sånt är svårt att gardera sig mot. T ex skulle jag och de jag spelar med inte reagera särksilt mycket på huruvida det tar fyra månader eller två år att uppföra en borg, men det finns säkert någon jäkel som säger "Va? Så kort tid, de måste ha någon sorts gnomer till hjälp! Därmed måste alltså greve Kyrgan ha magiker i sin organisation och då skulle vi genom att leja ett gäng häxjägare som fångar magiker kunna lägga krokben för det eländiga svinet". Det är sånt som är svårigheten med att skriva kampanjer och miljöer som ska användas av personer som man aldrig träffat. Utgå från vad du själv skulle kunna ifrågasätta och vilja ha en förklaring till om du spelar i en kampanjvärld så blir det nog rätt så vettigt i a f.

Arcana

 

[Ryng Silverkorp]

Tack för alla synpunkter!

Åsikter, tankar och andra utläggningar .....

Nu tänker jag börja med att försöka prioritera vad som skall få ploppa upp först!

 

[von Schnigel]

Så tycker jag...

"Låt oss knata tillbaka till fjantasyn. Jo, alver är högdragna bla. bla. Ninja bla. bla. vilka kommer inte ihåg skogsalverna från D&D -91 eller högalverna?
Drowelf´s från Ad&D brukar också kopieras och kallas mörkeralver eller så.
Folk verkar anta att så fort någon bor ute i en skitig skog så bygger han/hon sig ett hus av finaste virke som är så utsmyckat att (fyll i vad ni vill) och enbart äter grönsaker osv. när det egentligen borde bli mer i stil med små kojjor, kamp för överlevnad, och inget gnäll med maten!
Hur man lyckas utveckla en högdragenhet ur detta har jag svårt att se, eftersom alverna ALLTID i alla fantasylir är människan totalt underlägsna till antal, uppfinningsrikedom och anpassningsförmåga. Om JAG bodde i en skog/stad med mina hundra artfränder omgiven av ett tiotusental tjommar som kanske inte var lika bra på att slåss som vi (där har vi en till grej! VARFÖR verkar det som om alver inte gör annat än dänger varandra med svärd dagarna i ända?) så skulle jag ändå hålla käft och inte dra på mig en grinig mobb!

Sen har vi dvärgar, För det första, vad händer med fiskar som lever i underjordiska grottor? DE BLIR BLINDA!
Vidare, varför har de spaltmeter med skägg i trånga gruvgångar, det där skägget måste vara rent livsfarligt för en smed!
Vidare, dvärgarna verka kunna drikka hektoliter med öl som de framställer ur... VAD? Bor man i ett berg får man hålla sig till godo med maskar och lavar eller liknande.
Att låta dvärgar slåss med tvåhandssvärd, dricka vin och älska smörig poesi gör det hela bara idiotiskt. så missförstå mig inte här..
Apprpå svärd och yxor. ärligt talat, om ni såg en elak agitator komma rullande i en trång grottgång, skulle ni vilja ha en yxa, ett svärd eller ett spjut?
Jag hade tagit spjutet! det kan jag sticka fanskapetmed, i andra hand skulle jag ta svärdet eftersom jag kan sticka med det oxå. en yxa kräver svängrum vilket det kanske kan vara lite ont om i det värsta tumultet (okay, svärd och spjut behöver oxå svängrum men betänk hur den typiska dvärgiska yxdängarkonsten ser ut så...)

Sen har vi Orcher, för det första, jag vet inte var orcherna kom ifrån, ursprungligen. Eftersom man ser den i var och varenda rollspel som finns men att Balrogen lyser med sin frånvaro säger mig att Totte kanske inte var först.
VArför varför VARFÖR verkar orcher tycka att ränna runt och dunka saker skulle vara den största njutningen i livet?
VARFÖR skulle inte den lokale storpampen förinta närmaste orchläger med några välriktade ryttarchocker under ddagen? Varför är alltid orchkvinnor frånvarande på slagfältet? En sådan krigisk kultur borde väl inte låsa in halva befolkningen i köket?
Vidare så har vi orchernas sanitära problem, fulhet bla bla bla. För det första så bore väl orcherna hålla rent bättre, hur jäkla bra immunförsvar man än har så vill ingen leva upp till knäna i skit. Vidare, varför är oorcher ALLTID stora och grova med gulnade betar och inpressade pannben?

Listan bhöver inte sluta här, vi har vätta (gobblins, men alla svenska rollspel som använder den betäckningen för vättar brukar jag glatt radera från disken) halvlängdsmän (HOBER!) troll, drakar (tack khelataar) osv i all oändlighet.
Att krossa Fjantasyn och Avgrundsfantasyn är ingen lätt grej. Skillnaden mellan att vara nyskapande och att suga svårt är en balansgång på ett rakblad."

Det du säger är att man ska ta bort allt orealistiskt, men jag tycker det är bättre att man har kvar det som är bra men ge det trovärdigare och bättre/roligare/grymmare förklaringar:

(Jag har aldrig spelat DoD91 eller D&D och ändå spelar jag med mörkalver och skogsalver/högalver stammar väl från Tolkien, eller?)

Dvärgars skägg brinner inte eftersom det inte är vanligt skägg utan dvärgskägg som brinner lika bra som vatten!
Och deras yxor, det är nog inte så kartigt att försöka passera nån som lyckas med att svänga en yxa däremot är det bara att huga av spjutet och passera. Dvärgarna byter till sig sina ingredienser mot metalerna de karvar fram i berget - och vem vet hur dvärgarna har det under de perioder de stänger in sig i berget.

Orcherna har bara ett kön som inte är han/hon, men av omvärlden alltid uppfattats som han:ar. Dom förökar sig istället genom sporer som blir till ägg som kläcks till larver som efter att ha ätit upp sig kryper ner i marken och bygger ett bo - orchfostret som växer till sig genom att få näring ur marken (det är därför orchland ofta är döda land) och när dom är tillräckligt stora "kläcks" och kryper upp genom jorden. Om du sen saknar föräldrar när du kommer upp behöver du vara ganska "grov" för att överleva.

Så, du säger Orcher men inte goblins? Tillåtmig att utrycka min förvåning! Jag är förvånad, vättar är ju faktiskt något som finns i sverige och fanns före Tolkien (tror jag).

/[color:red]von Schnigel</font color=red> som vet att det igentligen var ett tag sen vi tråden "dog".

 

[von Schnigel]

Du har uppenbarligen inte...

läst "imperiets dotter" serien av Raymond. E. Feist men kanske har någon av dina medarbetare det, hur som helst där har vi en Fantasy värld som är annorlunda - och väldigt bra.
För att ta några typexempel:
Metaler är ovanliga och används inte till vapen, så svärden är gjorda av: (gissa vad?) Kohud, fast det finns inga kor - de motsvarande djuren i den världen har 6 ben och man har inga riddjur - fint folk åker i bärstolar.
Insektoider av mäniskostorlek lever i stora stackar under jorden och är tvingade till att hjälpa adelsfamiljerna, dom har dessutom fruktansvärda krigare...

/[color:red]von Schnigel</font color=red> som tycker att dom böckerna kickar hårt...

 

[Hasse]

Men jag har OT

"läst "imperiets dotter" serien av Raymond. E. Feist men kanske har någon av dina medarbetare det, hur som helst där har vi en Fantasy värld som är annorlunda - och väldigt bra."

Kan inte annat än hålla med samt tillägga att världen känns väldigt Japan/asien inspirerad.

"och man har inga riddjur - fint folk åker i bärstolar."

Lite kuriosa för dem som inte läst böckerna. Det är så att landet/kontienten befinner sig i strid med en annan kontinent där det finns hästar och första gång som det stötte på ett kavalleri så blev de livrädda.