Elmrig tipsade mig om en tråd där han skrev en massa intresanta saker om relationstrianglar, och det fick mig att börja tänka. Jag tror att man kan utvidga den tanken lite mer. Så här börjar jag skissa på en metod för att bygga upp relationskartor, samt en terminologi för att prata om dem.
Grundläggande tankar
Bastanken är att relationskartan skall vara klar innan man bestämmer något specifikt om rollerna eller deras relationer. Jag menar att man bygger upp den helt abstrakt i förväg, men anonyma aktörer och ickespecifika relationer. Detta kan ske på tre sätt:
Färdig karta
Man bestämmer hur många roller man vill ha med i sitt relationsschema och sedan väljer man ett färdigt schema som innehåller rätt antal aktörer. Antagligen vill man ha med några fler aktörer än antalet rollpersoner. Relationsscheman kan komma med föreslagna huvudaktörer markerade. Den snabbaste och enklaste metoden. Bra för konventslir.
Byggstenar
I den här metoden använder man byggstenar som man har en liten lista på. Byggstenar är intressanta konfigurationer av två eller fler aktörer som ger upphov till intressant spel. Mer om detta senare. Den här metoden kan man använda sig av när man har lite mer tid, innan man är riktigt bekant med det här med relationsscheman.
Fribildning
Här skissar gruppen fritt upp relationsschemat efter eget huvud. Den här metoden är svårast och kräver att åtminstone någon i gruppen har tillräckligt med erfarenhet för att veta vad som skiljer ett bra relationsschema från ett dåligt.
---
Abstrakta relationer
När man bygger upp ett relationsschema kommer man att använda sig av abstrakta relationer. Elmrig hittade på tre jättebra kategorier i tråden jag är för lat för att länka till: "Vill hjälpa", "Vill äga" och "Vill förstöra". Observera att detta är kategorier. En Äga-relation kan vara sann kärlek eller en destruktiv dominanslusta. En Förstöra-relation kan vara en syskonrivalitet eller ett orubbligt hämndbegär med mord i blicken.
Det här kan vara ett sätt att lägga upp det på. Jag funderar dock på om ett annat kan vara att dela upp relationer i Passiv-Aktiv samt Positiv-Negativ. Dessa ger fyra olika kombinationer, P+, P-, A+ och A-. Passiv-Aktiv-uppdelningen handlar om huruvida relationen ger upphov till aktiva handlingar eller inte, medan Positiv-Negativ handlar om huruvida den, tja, är positiv eller negativ. Till detta kommer att relationen kan vara en- eller ömsesidig. Ett par exempel är på sin plats:
A och B är syskon. De lever sina egna liv men tycker om varandra och skulle inte tveka att hjälpa varandra om någon av dem hamnade i trubbel. Den här relationen är Passiv, eftersom bägge parter är nöjda med status quo, och kommer inte att agera om inte det störs. Den är positiv eftersom de är positivt inställda till varandra. Den är också ömsesidig, eftersom A skulle hjälpa B och B skulle även hjälpa A. Alltså P+ ömsesidig. Detta kan skrivas som [A<-(P+)->B].
C hatar D. D orsakade hennes brors död en gång för länge sedan och C planerar att hämnas. D vet dock inte om vem C är. Denna relation är Aktiv, negativ och ensidig (A- ensidig). C kommer att vilja göra något för att förstöra för D, och har alltså en motivation till att bryta status quo. [C-(A-)->D]
Om byggstenar
Okej, så i metod två ovan använder man sig av "byggstenar" för att bygga upp sitt relationsschema. En byggsten är en färdig "legobit" som man passar in i scemat så som det ser ut. Nedan ger jag ett par exempel på färdiga byggstenar.
Triangeldrama typ "Rivalitet"
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A-(A+)->C
B-(A+)->C
A<-(P-)->B
</pre></div></div>
Den här byggstenen är grunden för ett klassiskt triangeldrama. A och B vill båda ha C, men gillar inte varandra. Det kan vara en kärlekstriangel, men skulle också kunna vara två pojkar som tävlas om sin mammas uppskattning. Vill man göra den mer dramatisk kan man byta ut [P-]-relationen till en [A-], vilket gör att fokus läggs mer jämnt på de tre relationerna och fiendskapen sträcker sig längre än bara till rivalitet. C är i det här fallet ganska passiv, och behöver någon egen relation om hon ska kunna vara rollperson.
Triangeldrama typ "Fiendskap"
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A<-(A-)->B
C<-(P+)->A
C<-(P+)->B
</pre></div></div>
Här har vi flyttat fokus helt till fiendskapen mellan A och B. C är i den här byggstenen mest en passiv roll, som helst vill att A och B skall komma överens. Vill man göra C mer aktiv kan man byta ut sista raden till:
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>C-(A+)->B
B-(P+)->C</pre></div></div>
Det här gör triangeln osymmetrisk. Nu ställs C inför en intressekonflikt. Hon vill hjälpa A och kanske vill få honom att älska henne, men samtidigt vill hon inte att B far ill ut.
Osymmetri
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A-(A+)->B
B-(P-)->A</pre></div></div>
Här kan det handla om obesvarad kärlek eller beundran och förakt. A kommer att försöka vinna B:s gunst. Men B är negativt inställd. Kommer A att lyckas förändra B:s åsikt? För extra mycket dramatik, gör båda till aktiva relationer. För att dämpa konflikten och lägga den i bakgrunden, gör dem båda till passiva.
Wherefore art thou
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A-(A+)->B
A-(P-)->B</pre></div></div>
Här har vi en enkel intressekonflikt. A har två stycken olika relationer till B, en positiv och en negativ. Ungefär som att Romeo älskar Julia, men samtidigt ogillar Capulet-familjen. Ovanstående är nästan den minst dramatiska formen av relationen. Det går att trissa upp dramatiken en hel del genom att göra en eller båda relationer ömsesidiga eller att göra båda två aktiva.
Okej, nog med exempel!
Så där har vi ett gäng olika byggstenar man kan jobba med. De här kan man använda för att sätta ihop en bra karta med schyssta och intressanta relationer. I exemplen ovan är det ju mycket kärleksrelationer, men jag tar dem bara för att de är de lättaste och tydligaste exemplen. Det finns en massa andra typer av relationer man kan hitta på. Tanken är alltså att först efter att man gjort ett schema som ser bra ut rent abstrakt så fläskar man ut det med roller och specifika relationer. Detta tror jag gör att det blir enklare att få till bra scheman, för risken är att man förblindar sig när man tittar på specifika relationer på en gång.
Subtila termer
Okej, så jag har ett par till termer jag vill använda, men de här är inte lika svartvita som de jag använt ovan. Jag tänker prata om protagonism och konflikter. Jag börjar med konflikterna.
Konflikter
Det finns två typer av konflikter: intressekonflikter och interpersonella konflikter. Intressekonflikter handlar om att en aktör vill två olika saker som inte är kompatibla med varandra. Typexempel har du i "Wherefore"-exemplet jag nämnde ovan. Ett annat exempel är C:s intressekonflikt i triangeldramat typ "fiendskap". C gillar både A och B, men deras konflikt tvingar henne att välja sida. Den här typen av konflikter är en grundbult i drama och ångestladdat spel.
Interpersonella konflikter är enklare. Den enklaste är helt enkelt en [A-(A-)->B]-konflikt. A gillar inte B och tänker sabba för henne. Den här typen av konflikt kommer att ge mer action och/eller intriger och mindre drama. Notera att [A-(P-)->B] inte är en konflikt. Den är passiv och kommer inte att kunna driva spelet framåt, utan endast påverka dess riktning när något annat fått det att röra sig.
Generellt vill du ha en schysst mix av de båda typerna av konflikter, men det exakta receptet är såklart upp till spelgruppen. Men du kommer inte att klara dig helt utan konflikter. [A-(P+)->B-(P+)->C] kommer inte att bli kul lir. Det kommer inte att komma någon vart. Ej heller [A-(A+)->B]. Det må finnas en drivkraft, men det finns inget som komplicerar det hela. Ingen konflikt.
Protagonism
Alla aktörer är inte skapade lika. Vissa kommer att vara inblandade i en massa spännande händelser medan andra är dömda till att spela biroller. Generellt sett vill du sprida protagonismen jämnt mellan de roller som kommer att vara huvudroller, utan att låta den spilla över för mycket på andra roller. En roll har mycket protagonism om hon är inblandad i många konflikter. Så om ni är tre spelare som spelar och har två aktörer som är inblandade i tre konflikter och en aktör som bara är inblandad i en så finns risken att den som tar sig an den rollen kommer att hamna utanför. På samma sätt, om ni har en aktör med en massa konflikter men gör henne till en biroll så finns risken att spelet kommer att få fel fokus.
Bonus: Potentiella relationer
Ok, jag vill lägga till en till specialgrej, som jag tror att man kan leka med. En potentiell relation är en relation som inte "kommer i spel" förrän den triggas. Om Romeo är kär i Juliet men inte vet att hon är en Capulet har du en potentiell relation där. Från början är deras relation okomplicerad, men så fort han får reda på vem hon är så uppstår en konflikt. När det gäller potentiella konflikter så bör man vara försiktig och inte styra spelet i förväg. Gör inte en potentiell konflikt som är "A kommer att hata B när B ger henne sparken". Generellt sett vill du bara använda dem för att etablera relationer som är baserade på information som inte kan ändras, som redan inträffat, men som inte är känd ännu.
---
Ha, jag har knappt tänkt på rollspel alls på över ett halvår och nu kräker jag ur mig en jättepost. Känn på den! Åh, och så ni är med: tanken är att man ritar upp det här på ett papper, men pilar och noder och sån't där. Det blir lättare att få överblick då, men jag är lat och orkar inte rita upp det och lägga in en bild.
Kommentarer?
Grundläggande tankar
Bastanken är att relationskartan skall vara klar innan man bestämmer något specifikt om rollerna eller deras relationer. Jag menar att man bygger upp den helt abstrakt i förväg, men anonyma aktörer och ickespecifika relationer. Detta kan ske på tre sätt:
Färdig karta
Man bestämmer hur många roller man vill ha med i sitt relationsschema och sedan väljer man ett färdigt schema som innehåller rätt antal aktörer. Antagligen vill man ha med några fler aktörer än antalet rollpersoner. Relationsscheman kan komma med föreslagna huvudaktörer markerade. Den snabbaste och enklaste metoden. Bra för konventslir.
Byggstenar
I den här metoden använder man byggstenar som man har en liten lista på. Byggstenar är intressanta konfigurationer av två eller fler aktörer som ger upphov till intressant spel. Mer om detta senare. Den här metoden kan man använda sig av när man har lite mer tid, innan man är riktigt bekant med det här med relationsscheman.
Fribildning
Här skissar gruppen fritt upp relationsschemat efter eget huvud. Den här metoden är svårast och kräver att åtminstone någon i gruppen har tillräckligt med erfarenhet för att veta vad som skiljer ett bra relationsschema från ett dåligt.
---
Abstrakta relationer
När man bygger upp ett relationsschema kommer man att använda sig av abstrakta relationer. Elmrig hittade på tre jättebra kategorier i tråden jag är för lat för att länka till: "Vill hjälpa", "Vill äga" och "Vill förstöra". Observera att detta är kategorier. En Äga-relation kan vara sann kärlek eller en destruktiv dominanslusta. En Förstöra-relation kan vara en syskonrivalitet eller ett orubbligt hämndbegär med mord i blicken.
Det här kan vara ett sätt att lägga upp det på. Jag funderar dock på om ett annat kan vara att dela upp relationer i Passiv-Aktiv samt Positiv-Negativ. Dessa ger fyra olika kombinationer, P+, P-, A+ och A-. Passiv-Aktiv-uppdelningen handlar om huruvida relationen ger upphov till aktiva handlingar eller inte, medan Positiv-Negativ handlar om huruvida den, tja, är positiv eller negativ. Till detta kommer att relationen kan vara en- eller ömsesidig. Ett par exempel är på sin plats:
A och B är syskon. De lever sina egna liv men tycker om varandra och skulle inte tveka att hjälpa varandra om någon av dem hamnade i trubbel. Den här relationen är Passiv, eftersom bägge parter är nöjda med status quo, och kommer inte att agera om inte det störs. Den är positiv eftersom de är positivt inställda till varandra. Den är också ömsesidig, eftersom A skulle hjälpa B och B skulle även hjälpa A. Alltså P+ ömsesidig. Detta kan skrivas som [A<-(P+)->B].
C hatar D. D orsakade hennes brors död en gång för länge sedan och C planerar att hämnas. D vet dock inte om vem C är. Denna relation är Aktiv, negativ och ensidig (A- ensidig). C kommer att vilja göra något för att förstöra för D, och har alltså en motivation till att bryta status quo. [C-(A-)->D]
Om byggstenar
Okej, så i metod två ovan använder man sig av "byggstenar" för att bygga upp sitt relationsschema. En byggsten är en färdig "legobit" som man passar in i scemat så som det ser ut. Nedan ger jag ett par exempel på färdiga byggstenar.
Triangeldrama typ "Rivalitet"
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A-(A+)->C
B-(A+)->C
A<-(P-)->B
</pre></div></div>
Den här byggstenen är grunden för ett klassiskt triangeldrama. A och B vill båda ha C, men gillar inte varandra. Det kan vara en kärlekstriangel, men skulle också kunna vara två pojkar som tävlas om sin mammas uppskattning. Vill man göra den mer dramatisk kan man byta ut [P-]-relationen till en [A-], vilket gör att fokus läggs mer jämnt på de tre relationerna och fiendskapen sträcker sig längre än bara till rivalitet. C är i det här fallet ganska passiv, och behöver någon egen relation om hon ska kunna vara rollperson.
Triangeldrama typ "Fiendskap"
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A<-(A-)->B
C<-(P+)->A
C<-(P+)->B
</pre></div></div>
Här har vi flyttat fokus helt till fiendskapen mellan A och B. C är i den här byggstenen mest en passiv roll, som helst vill att A och B skall komma överens. Vill man göra C mer aktiv kan man byta ut sista raden till:
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>C-(A+)->B
B-(P+)->C</pre></div></div>
Det här gör triangeln osymmetrisk. Nu ställs C inför en intressekonflikt. Hon vill hjälpa A och kanske vill få honom att älska henne, men samtidigt vill hon inte att B far ill ut.
Osymmetri
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A-(A+)->B
B-(P-)->A</pre></div></div>
Här kan det handla om obesvarad kärlek eller beundran och förakt. A kommer att försöka vinna B:s gunst. Men B är negativt inställd. Kommer A att lyckas förändra B:s åsikt? För extra mycket dramatik, gör båda till aktiva relationer. För att dämpa konflikten och lägga den i bakgrunden, gör dem båda till passiva.
Wherefore art thou
<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Code:</div><div class="ubbcode-body ubbcode-pre" ><pre>A-(A+)->B
A-(P-)->B</pre></div></div>
Här har vi en enkel intressekonflikt. A har två stycken olika relationer till B, en positiv och en negativ. Ungefär som att Romeo älskar Julia, men samtidigt ogillar Capulet-familjen. Ovanstående är nästan den minst dramatiska formen av relationen. Det går att trissa upp dramatiken en hel del genom att göra en eller båda relationer ömsesidiga eller att göra båda två aktiva.
Okej, nog med exempel!
Så där har vi ett gäng olika byggstenar man kan jobba med. De här kan man använda för att sätta ihop en bra karta med schyssta och intressanta relationer. I exemplen ovan är det ju mycket kärleksrelationer, men jag tar dem bara för att de är de lättaste och tydligaste exemplen. Det finns en massa andra typer av relationer man kan hitta på. Tanken är alltså att först efter att man gjort ett schema som ser bra ut rent abstrakt så fläskar man ut det med roller och specifika relationer. Detta tror jag gör att det blir enklare att få till bra scheman, för risken är att man förblindar sig när man tittar på specifika relationer på en gång.
Subtila termer
Okej, så jag har ett par till termer jag vill använda, men de här är inte lika svartvita som de jag använt ovan. Jag tänker prata om protagonism och konflikter. Jag börjar med konflikterna.
Konflikter
Det finns två typer av konflikter: intressekonflikter och interpersonella konflikter. Intressekonflikter handlar om att en aktör vill två olika saker som inte är kompatibla med varandra. Typexempel har du i "Wherefore"-exemplet jag nämnde ovan. Ett annat exempel är C:s intressekonflikt i triangeldramat typ "fiendskap". C gillar både A och B, men deras konflikt tvingar henne att välja sida. Den här typen av konflikter är en grundbult i drama och ångestladdat spel.
Interpersonella konflikter är enklare. Den enklaste är helt enkelt en [A-(A-)->B]-konflikt. A gillar inte B och tänker sabba för henne. Den här typen av konflikt kommer att ge mer action och/eller intriger och mindre drama. Notera att [A-(P-)->B] inte är en konflikt. Den är passiv och kommer inte att kunna driva spelet framåt, utan endast påverka dess riktning när något annat fått det att röra sig.
Generellt vill du ha en schysst mix av de båda typerna av konflikter, men det exakta receptet är såklart upp till spelgruppen. Men du kommer inte att klara dig helt utan konflikter. [A-(P+)->B-(P+)->C] kommer inte att bli kul lir. Det kommer inte att komma någon vart. Ej heller [A-(A+)->B]. Det må finnas en drivkraft, men det finns inget som komplicerar det hela. Ingen konflikt.
Protagonism
Alla aktörer är inte skapade lika. Vissa kommer att vara inblandade i en massa spännande händelser medan andra är dömda till att spela biroller. Generellt sett vill du sprida protagonismen jämnt mellan de roller som kommer att vara huvudroller, utan att låta den spilla över för mycket på andra roller. En roll har mycket protagonism om hon är inblandad i många konflikter. Så om ni är tre spelare som spelar och har två aktörer som är inblandade i tre konflikter och en aktör som bara är inblandad i en så finns risken att den som tar sig an den rollen kommer att hamna utanför. På samma sätt, om ni har en aktör med en massa konflikter men gör henne till en biroll så finns risken att spelet kommer att få fel fokus.
Bonus: Potentiella relationer
Ok, jag vill lägga till en till specialgrej, som jag tror att man kan leka med. En potentiell relation är en relation som inte "kommer i spel" förrän den triggas. Om Romeo är kär i Juliet men inte vet att hon är en Capulet har du en potentiell relation där. Från början är deras relation okomplicerad, men så fort han får reda på vem hon är så uppstår en konflikt. När det gäller potentiella konflikter så bör man vara försiktig och inte styra spelet i förväg. Gör inte en potentiell konflikt som är "A kommer att hata B när B ger henne sparken". Generellt sett vill du bara använda dem för att etablera relationer som är baserade på information som inte kan ändras, som redan inträffat, men som inte är känd ännu.
---
Ha, jag har knappt tänkt på rollspel alls på över ett halvår och nu kräker jag ur mig en jättepost. Känn på den! Åh, och så ni är med: tanken är att man ritar upp det här på ett papper, men pilar och noder och sån't där. Det blir lättare att få överblick då, men jag är lat och orkar inte rita upp det och lägga in en bild.
Kommentarer?