Krille
Super Moderator
Lingua franca
Problemet med de andra språken är att de är rätt kulturellt begränsade. De kinesiska språken talas i princip bara av kineser och de indiska språken i princip bara av indier. Därnäst kommer spanska, och det finns stenhårt i en spansk kultursfär. Samma gäller ryska, franska, portugisiska och arabiska, de andra medtävlarna.
Engelska, och den engelska kultursfären, är på grund av den västerländska anglo-amerikanska ekonomiska och vetenskapliga dominansen, snarast transkulturellt. Det finns i alla kultursfärer, även de tifigare nämnda, eftersom vetenskapsvärlden och den ekonomiska världen finns överallt.
Sen har engelska en mycket stor fördel framför framförallt kinesiska, att det är bra mycket lättare att organisera de där tjugosex tecknen än kinesiskans femtielvamiljoner.
Det här har gjort att engelska de facto, och på gott eller ont, är att betrakta som lingua franca runt om i världen.
Det finns ett par lustiga historier om detta, bland annat ett möte i Världsbanken, där delegaternas inlägg noggrannt översattes till alla andra delegaters språk, simultant, av en kasse simultantolkar... fram till klockan 22.00, då översättarna gick hem. Mötet var dock inte slut, så delegaterna fortsatte mötet, fast på engelska. Det visade sig helt enkelt vara mest praktiskt som arbetsspråk.
Det finns gott om exempel även inom EU, där det ibland händer att man går från ett minoritetsspråk till engelska och därifrån vidare till ett annat minoritetsspråk, eftersom det inte finns översättarpar som hanterar båda minoritetsspråken.
Så visst, även om det är en minoritet av världens befolkning som behärskar engelska så är det ett världsspråk och lingua franca de facto, eftersom det är transkulturellt. Visst, det finns kanske fler personer som talar spanska, men det finns ganska ont om personer utanför den spanska kultursfären som talar spanska, och därför är spanska inte till så stor nytta annat än i kommunikation inom den spanska kultursfären. Med engelska kan man kommunicera med sydafrikaner, indier, japaner, kineser, ryssar, spanjorer, skandinaver... å, just det, med engelsmän och amerikaner också.
Problemet med de andra språken är att de är rätt kulturellt begränsade. De kinesiska språken talas i princip bara av kineser och de indiska språken i princip bara av indier. Därnäst kommer spanska, och det finns stenhårt i en spansk kultursfär. Samma gäller ryska, franska, portugisiska och arabiska, de andra medtävlarna.
Engelska, och den engelska kultursfären, är på grund av den västerländska anglo-amerikanska ekonomiska och vetenskapliga dominansen, snarast transkulturellt. Det finns i alla kultursfärer, även de tifigare nämnda, eftersom vetenskapsvärlden och den ekonomiska världen finns överallt.
Sen har engelska en mycket stor fördel framför framförallt kinesiska, att det är bra mycket lättare att organisera de där tjugosex tecknen än kinesiskans femtielvamiljoner.
Det här har gjort att engelska de facto, och på gott eller ont, är att betrakta som lingua franca runt om i världen.
Det finns ett par lustiga historier om detta, bland annat ett möte i Världsbanken, där delegaternas inlägg noggrannt översattes till alla andra delegaters språk, simultant, av en kasse simultantolkar... fram till klockan 22.00, då översättarna gick hem. Mötet var dock inte slut, så delegaterna fortsatte mötet, fast på engelska. Det visade sig helt enkelt vara mest praktiskt som arbetsspråk.
Det finns gott om exempel även inom EU, där det ibland händer att man går från ett minoritetsspråk till engelska och därifrån vidare till ett annat minoritetsspråk, eftersom det inte finns översättarpar som hanterar båda minoritetsspråken.
Så visst, även om det är en minoritet av världens befolkning som behärskar engelska så är det ett världsspråk och lingua franca de facto, eftersom det är transkulturellt. Visst, det finns kanske fler personer som talar spanska, men det finns ganska ont om personer utanför den spanska kultursfären som talar spanska, och därför är spanska inte till så stor nytta annat än i kommunikation inom den spanska kultursfären. Med engelska kan man kommunicera med sydafrikaner, indier, japaner, kineser, ryssar, spanjorer, skandinaver... å, just det, med engelsmän och amerikaner också.