Ett par till
10th Kingdom: Åtta timmar TV-serie som utspelar sig ca 200 år efter Snövit. Fantastiska miljöer, bra effekter för att vara TV-produktion, schysst skådespeleri (Wolf snor showen) och en härlig humor. Och om ni tror att det där med Snövit innebär barnsagor... glöm det.
Dragonslayer: Underskattad Disney-produktion från tidigt åttital, med en (ur filmhistorien betraktat) oöverträffad drake, schysst magi och härlig stämning från tidig medeltid.
Ronja Rövardotter: Folk får säga vad de vill, men en film med grådvärgar och vildvittror är definitivt fantasy. Att det dessutom är Tage Danielssons bästa produktion gör inte saken sämre. Besvikelsen är Birk, som låter som att han läser från en tavla någonstans bakom kameran.
Labyrinth: Femtonåriga Sarah blir trött på sin skrikande lillebror, och önskar att trollen kunde ta honom. Det gör de, och innan Sarah vet ordet av har hon fått tretton timmar på sig att ta sig igenom Trollkungens labyrint för att hämta tillbaka babyn. Med David Bowie som Jareth, i hans bästa filmroll, manus av Terry Jones (från Monty Python) och design av Brian Froud. Knasig, kul, skitläcker att titta på.
The Dark Crystal: Jim Hensons mycket egensinniga fantasyfilm från 1982. För tusen år sedan splittrades den Mörka Kristallen, och två nya arter uppträdde i världen med tre solar: de grymma Skeksis och de fridsamma Ur-Ru. Men det har inte gått så bra. Gelflingarna är så gått som utdöda - endast Jen är kvar. Alla andra har dödats av skeksis. Podlingarna används av Skeksis som slavar. Och av Skeksis och Ur-Ru återstår bara tio. Nu måste kristallen helas innan de tre solarna återigen går ihop som en. En mycket härlig design av Brian Froud ger åtminstone Skeksis och Ur-Ru en härlig trudvangsk känsla. Mycket vacker, om än kanske lite långsam på sina håll.
Flesh+Blood: Inte så mycket fantasy, men en härlig svärdssvingarrulle med Rutger Hauer som legoknekten Martin, som plundrar, våldtar och lever rövare. Egentligen borde man hata den här rullen på grund av Rutger Hauers härjningar, men det går fanimej inte.
Ladyhawke: Är det något som man av tradition ska hata med den här rullen så är det musiken av Alan Parsons Project. Resten är faktiskt helt underbart. Etienne Navarre, kapten i garnissonen i Aquila, förälskar sig i den undersköna Isabeau d'Anjou, och de båda ådrar sig därmed biskopen av Aquilas svartsjuka vrede. Biskopen sluter en pakt med den Onde och förbannar de båda; Etienne måste springa i skogen som en varg om natten, och Isabeau flyger som en hök om dagen. Men en försupen präst och en förrymd tjuv visar sig vara nyckeln till att lösa förbannelsen. Med Rutger Hauer, Michelle Pfeiffer och Matthew Broderick.