Nekromanti Nödvändig ondska

[Vindhand]

I tråden om den bästa krigaren nedan blev vi jättemoraliska ett tag... om man verkligen försöker se verkligheten från alla olika synvinklar blir det väldigt ont om skurkar och gott om människor att tycka synd om. Personligen får jag nog av detta i allas vår verklighet och föredrar därför en litet lättare stämning i rollspelet. Jag vill ha riktiga (fantasy) hjältar som slåss mot nattsvarta (eller åtminstone dunkla) skurkar.

Ju mer jag tänker på detta framstår det tydligt att en kampanjs kvalitet är direkt beroende av hur bra skurkar man har. I parallelernas värld kan man konstatera att mycket av Star Wars storhet beror på Darth Wader och hans über-coola chef Palipatine (stavning?). På samma sätt skulle Barbia, utan Siratisia, inte vara alls lika roligt.

Min fråga: Hur gör man en bra skurk? Vad skall man tänka på? Är en skurk med vissa mänskliga drag roligare? Vilka mål kan en skurk ha och förbli cool. Skall man ha en synlig skurk man kan slå på eller någon som alltid slinker undan och agerar i bakgrunden. Kan man ha en fiende som inte är en skurk? Vilka svaga punkter kan man ge dem?

När man ändå är inne på detta: Vad kan man göra för att pigga upp hantlangarna så att de ochså skänker djup och bredd till spelet? För ofta blir medhjälpare en grå massa när de borde vara mini-skurkar som sheriffen av Nottingham.

 

[Riddaren]

Först och främst vill jag dela frågan i två...
Det är nämligen två olika typer av skurkar.

1) Den osynlige (jfr t.ex. Sauron)
2) Den synlige (jfr t.ex. Darth Vader)

Det är oftast de osynliga som är de värsta skurken. Oftast så möter du bara på hans hantlangare. Däremot har han någon nackdel också... När det gäller Sauron var det ringen som både var hans kraft, men också hans svaghet, vilket tillslut gjorde att han *poff* försvann.

Den synlige är också egentligen ganska osynlig för allmänheten, men finns större chans för "hjältarna" att stöta ihop med. Även dessa brukar ha åtminstone en svaghet, för Darth Vader var det hans känslor för sin son.

Annars kan det vara lämpligt att ge en skurk någon typ av fobi eller annan överraskande svaghet. Rädd för mörker eller liknande.

Det jag tycker är att om en skurk används i en kampanj, skall ha bara figurera i bakgrunden, RP:na skall känna hans närvara då och då, men inte stöta ihop med honom, möjligen i slutscenen isåfall. Det gör förvisso inget om RP:na möter skurken utan att veta om det, kanske som en förklädd gammal gumma som läker en skadad rollperson. Då kan han ju få problem när han upptäcker sanningen. Skurken som räddade hans liv, är nu den han står mitt emot och skall döda kanske?

Riddaren - små tips bara

 

[Krille]

"Hur gör man en bra skurk?"

Man gör skurken personlig. Det ska inte bara vara rollpersonerna mot skurken, det ska vara spelarna mot skurken. En skurk värd namnet är en skurk som man älskar att hata, och som man paradoxalt nog saknar när man gett honom spö.

Ett bra trick som jag begagnar mig av är att låta rollpersonerna skapa egna skurkar, som jag bygger in i mina äventyr (och modifierar lite).

"Vilka mål kan en skurk ha och förbli cool."

De flesta. Cool ligger i personligheten, inte i målet.

"Kan man ha en fiende som inte är en skurk?"

Jaförfan! Jag kan ju nämna kapten Torame i Usagi-äventyret "The Dragon Bellow Conspiracy" - en riktigt trevlig person bortsett från det faktum att han var antagonist. Som Usagi sade, "hade omständigheterna varit annorlunda så kunde vi ha blivit vänner."

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Johan K]

Min fråga: Hur gör man en bra skurk? Vad skall man tänka på? Är en skurk med vissa mänskliga drag roligare? Vilka mål kan en skurk ha och förbli cool. Skall man ha en synlig skurk man kan slå på eller någon som alltid slinker undan och agerar i bakgrunden. Kan man ha en fiende som inte är en skurk? Vilka svaga punkter kan man ge dem?

Visst är det roligt med en mänsklig skurk. Det är ju mänsklit att fela. Så han bör väll nästan göra några fel, eller hur. Det blir mer spel då tror jag om båda parter utnytjar varnadras svagheter. Självklart så kan man ha en fiende som inte är en skurk. T. ex kan det vara nån som priducerar någt, eller nått liknande.

När man ändå är inne på detta: Vad kan man göra för att pigga upp hantlangarna så att de ochså skänker djup och bredd till spelet? För ofta blir medhjälpare en grå massa när de borde vara mini-skurkar som sheriffen av Nottingham.

Kan man inte ha lite dubblespel av medhjälparna ?? Eller att de arbetar för flera olika personer ??

 

[dream]

De intressantaste skurkarna, i min erfarenhet, är sådana som inte allt igenom är onda. Darth Vader måste ju vara praktexemplet- genom tre filmer är han Lukes svurna fiende, och sedan blir han myspappa på slutet! Genialt, för när man ser detta tänker man tillbaka på allt det andra som hänt och ser det i ett nytt ljus.
Av samma anledning är det lika genialt med hjjältar som faller. Se Elric eller valfritt grekiskt drama för mer info om detta...
Så fort en karaktär hyser en potential att förändras drastiskt, så är den förmodligen bra, för om den förändraas får den åskådaren (i det här fallet rollpersonerna och spelarna) att förändra sin syn på saker och ting. Det är en bra skurk!

[color:orange] //Dream </font color=orange>
-------
<A HREF="http://www.offplanet.net/dreaming" target="_new">http://www.offplanet.net/dreaming</A>

 

[Örnie_UBBT]

En rolig typ av skurkar är de som har mål som man i någon mening kan sympatisera med, men som använder medel för att nå dessa mål som generellt inte är accepterade.
Från seriernas värld hämtar jag två exempel:
En av Batmans/Läderlappens fiender heter Ra's al Ghul, och han tycker att det är mycket som håller på att gå snett med världen...politisk korruption, miljöförstöring etc. Bästa sättet att rädda världen är förstås att ta över världen själv, anser han. Och att människorna förstör miljön så hemskans ordnar man lätt genom att reducera den mänskliga populationen globalt...(=folkmord).

I den vittberyktade serien Watchmen...



[VARNING! SPOILER KOMMER!]



...försöker Adrian Veidt, alias Ozymandias, rädda världen undan kärnvapenkrig genom att iscensätta ett enormt lurendrejeri: mänskligheten ska fås att tro att jorden kommer att invaderas av varelser från en annan dimension - då kommer nämligen supermakterna att lägga undan fiendskaperna och istället enas mot en yttre fiende (som egentligen inte finns).
Det som gör Ozymandias till en skurk är det faktum att han för att få alien-invasionen att bli trovärdig dödar 4 miljoner New York-bor när han låter ett falskt alien-monster manifestera sig där...

Alltså: Hur långt är man beredd att gå för att nå sina mål? Tänk själv vilken kul grej det blir när spelarna äntligen konfronterar skurken, och då inser att de kanske håller med om de mål han/hon vill uppnå...

mvh
Örnie

 

[Shadowcat]

Jag Sl:ade en Mutant II kampanj ett tag med dessa inslag som du nämner.
Rollpersonerna vart indragna i ett scenario där Gotland var den stora fiende (detta visste de inte) som skickade ut agenter till olika poster. rollpersonerna var till en början inte involverad i det millitära eller politiska utan bara vanliga "äventyrare" som råkade hamna mitt i allt detta. När de var ute så fanns där ett annat gäng som gjorde livet surt för rp:na. Rollpersonerna uppfattade dessa som onda och elaka eftersom de var med överallt. Dessa var ageenter för Pyri och gjorde bara sin plikt. De trodde att rp:na var agenter för Gotland eftersom de dök upp överallt.

Att göra hantlangarna levande är bara att göra dom det.
Svårt att göra alla levande men som vissa personer som är ledare eller liknande. Låt dem få egna personligheter de kanske bråkar innebördes eller att de har egna mål. det behöver inte vara så svårt att ge dem lite krydda.


Shadowcat

 

[Johan K]

det är ju en fråga om en balnasgång. Det är jäkligt lätt att glida ifrån det man har tänkt från börjam. Det är ju då som det ställs på sin spetts. Det är ju det som är lite spännande, vart hamnar man till slut ??

 

[Ymir]

Jag tycker om att "blurra ut" linjen mellan ont och gott, gärna i så hög grad att rp:na i slutändan inte vet om de tjänade det onda eller det goda, om de gjorde rätt eller fel.

- Ymir, orkar inte skriva långa inlägg ikväll

 

[Malakhai]

Mörkrädd skurk???

Ehhh... okkkkiii... jora skulle nog bli komiskt men som du säger... nån svaghet bör de ha...


Kardinales bepansrade högernäve....
Överlevande från slaget om Alakhai's citadell

 

[Malakhai]

Hmmm

Skurkar... joda... de är ju förhållandevis lätta att fixa... föredrar att spela "badguy" själv å mangla sockersöta hjälter med ultra godhets krafter...
Ondska finns ju i alla


Kardinales bepansrade högernäve....
Överlevande från slaget om Alakhai's citadell

 

[Eleas]

I tråden om den bästa krigaren nedan blev vi jättemoraliska ett tag... om man verkligen försöker se verkligheten från alla olika synvinklar blir det väldigt ont om skurkar och gott om människor att tycka synd om.

Håller inte helt med här. Personligen är min åsikt den att alla människor har försonande drag. Kan t.ex. nämna min lajvkaraktär, mörkeralven Kheleck. Han är (rent objektivt sett) bindgalen, kättersk och gillar att skära i folk. Men han håller benhårt på sin heder och ogillar att såra andras känslor - måhända låter detta komplext, men så är också Kheleck själv det.
Så är han då en skurk? Tja, hade jag stött på honom hade jag otvivelaktigt sett honom som en. Som hans spelare tycker jag däremot synd om honom, men det är en annan sak.

Personligen får jag nog av detta i allas vår verklighet och föredrar därför en litet lättare stämning i rollspelet.

Dina åsikter är givetvis dina egna, och jag håller också med om att man inte spelar rollspel för att tyngas ned av vardagens bekymmer... men ändå: jag ser det som att hjältar med sådana nattsvarta fiender har det alltför enkelt. En sådan fiende dödar man utan misskund eller betänkligheter, och för mig antar spelandet då efter ett tag ett drag av tvådimensionalitet (långt ord, argh). Visst, anfaller en fiende så bör man försvara sig i den mån man kan. Men är det verkligen naturligt att man med sina egna händer skär upp buken på en fiende så att inälvorna rinner ut - och sen inte bryr sig? Jag vet inte, men hjältemodet i det hela är för mig högst tveksamt, vare sig SL väljer att visa blodet eller inte. För mig ligger inte hjältens bravader i dödandet, utan i hans/hennes motiv och villighet att gå genom faror för andras skull.
Å andra sidan är det roliga med Star Wars just att det är fartfyllt och svartvitt. Men jag tycker att även här spelar moralen in en aning. Att stjäla en speeder är okej - om det är viktigt, och det brukar det ju vara. Att sälja den och köpa godis, tja, gör karaktären så är han/hon väl inte en riktig hjälte?
(Jisses vad långt det här blev...)

På samma sätt skulle Barbia, utan Siratisia, inte vara alls lika roligt.

Själv ser jag Siratsia som en Motståndare, inte en Skurk.

Min fråga: Hur gör man en bra skurk?

En bra skurk ska IMHO kunna göra spelarna förbannade. En sådan skurk måste ha en drivkraft, ett par egenskaper och ha ett eller flera tydliga drag. Typexempel är t.ex. en nära vän/familjemedlem till spelarna som är avundsjuk på dem för att de fått tag i så mycket pengar/ära/whatever ute på äventyr - där är drivkraften. Det faktum att vännen/familjemedlemmen är psykopat och högintelligent ger egenskaperna. Dragen är att vännen/familjemedlemmen känner RP och alltid slår spelarna där det gör mest ont. En sådan skurk kan lätt användas av en driftig SL för att aktivera spelarna.

Vad skall man tänka på?

Att en skurk inte är en skurk för att vara en skurk - såvida denne inte har en böjelse för dålig drama. Denne har alltid ett mål för det han/hon gör. För det mesta är det skurkens brist på hänsyn som gör spelarna förbannade.

Är en skurk med vissa mänskliga drag roligare? Vilka mål kan en skurk ha och förbli cool. Skall man ha en synlig skurk man kan slå på eller någon som alltid slinker undan och agerar i bakgrunden.

Smaksaker, IMHO. En bra blandning av dessa är nog bäst - en skurk kan vara lika rolig om denne är iskall och känslolös, om karaktären i övrigt är välgjord.

Kan man ha en fiende som inte är en skurk? Vilka svaga punkter kan man ge dem?

Jodå. Som exempel kan nämnas Den Besvärjde Hejduken(TM). Denne är en mäktig varelse som tjänar magikern ofrivilligt, kanske en godhjärtad jätte eller ande. Denne vill inte alls skada rollpersonerna - men order är som bekant order. Och där har vi också den svaga punkten, för varelsen kommer att tänja på sina order värre än en amerikansk advokat för att undvika att skada RP.

När man ändå är inne på detta: Vad kan man göra för att pigga upp hantlangarna så att de ochså skänker djup och bredd till spelet? För ofta blir medhjälpare en grå massa när de borde vara mini-skurkar som sheriffen av Nottingham.

Man kan ge dem ambitioner. *grin*

//Eleas - som aldrig på så lång tid skrivit så många ord om så litet text =)

 

[Eva Florén]

Re: bred ondska

Onska och skurkaktighet är ju alltifrån den lilla förnämna damen som vill ha sin systers pojkvän och med intriger rullar till det - till den stora nattsvarta och kyliga varelsen som dräper de som kommer ivägen för hans mål.

Själv vill jag gärna ha med en akilleshäl hos en bra skurk. Det där lilla som inte gör vederbörande oövervinnerlig...

Nåja
~mål, han/hon behöver ha något hon strävar efter.
~styrka, fysisk eller psykisk kraft eller makt
~akilleshälen ovan
~karisma god eller dålig
~särprägel och karaktär... hur ofta har de inte något de ofta gör...

Sedan är det bara att bygga. Hur ond beror på vad skurken gör i kampanjen. Är det bara stråtrövarnas ledare eller är det exempelvis Hertig Amirro???


Lady Silver Wolf

 

[Robban]

har inte jag hört det här ngn gång innan?? Jag tror tillochmed att det står på hans hemsida (Krilles)...

Robban-har inte så mycket att göra...

 

[Krille]

"har inte jag hört det här ngn gång innan??"

Jopp. Jag skrev nåt sånt i Codex 001.

- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>

 

[Johan K]

Hmm, kan man inte bygga ganska seriösa äventyr på detta. Kan man inte bygga upp äventyren så att de gör diverse handlinga som ligger i linje föratt göra ännu värre saker.

[colorurple]Jag kom !
Jag såg !
Jag spelade som F** !</font color=purple>

 

[Jake Steele]

Huvudskurken i Gladiator, kejsaren är rädd för mörkret.
Förjävla bra film för övrigt.

_öRn

<P ID="edit"><FONT SIZE=-1><EM>Edited by Jake Steele on 2000-06-02 16:25.</EM></FONT></P>

 

[Primas Antonio]

Re: bred ondska

"Är det bara stråtrövarnas ledare eller är det exempelvis Hertig Amirro???"

Nu tycker jag inte ni skall dra den hedervärde Hertigens namn i smutsen. Han är ju den ende som reagerat på rikskonungens oröttvisor. Den trångsynte Sachsar är långt mer en skurk än Amirro.

- Antonio

 

[Riddaren]

Re: bred ondska

Mmmm...fattar inte, men nu tänker jag bara på Jafar (från Aladin. En underbar personlighet...

Riddaren - nostalgisk

 

[Eva Florén]

Re: Amirro

Hertigen är ju rena fäbenet. Vem kan tänka sig att dra vår gode Konungs namn i smutsen. Tvi Er, måtte den Jargiska Inkvisitionen få tag i er!!!!

Lady Silver Wolf