Re: Fd-regelhatare
Att det var immersion du syftade på var inte helt uppenbart dock. Jag sysslar gärna med rollgestaltning men jag gör det med en infallsvinkel från utlevelsen snarare än inlevelsen.; yttre skådespeleri snarare än immersionism. Så jag tycker inte kopplingen mellan det sistnämnda och det vi brukar snacka om som gestaltning är så given.
Hm... Jag får erkänna att nu är jag ganska vilsen.
Din poäng är att gestaltning behöver inte vara immersionism, alltså?
Det som gör mig förvirrad är att jag inte förväntade mig ett sådant svar på min avslutande mening. Den har ingenting med definitionen av termer att göra, utan är en kul notering som ska läsas fristående:
Elin, som alltid varit värsta immersionisten för mig, hade kul "även om det inte var inlevelse spel." Samtidigt så har jag, som har propsat mycket för metasnack, nu velat gå ifrån det lite, och ha lite mer immersiv rollgestaltning.
Så tänkte jag, hur tänkte du?
Den här gången ska jag vara tydlig i att dela upp mitt inlägg...
<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="black">/images/hr.gif</td></tr></table>
finns det nåt som beskriver den still som Elin (rätteligen) tillskriver mig och Wilper då?
Jag skulle säga att ni spelar
samberättande i den ursprungliga bemärkelsen, eller att ni spelar
narrativt, vilket är mitt försök att lansera en "narrativism light"-term, eller att ni tar
"author stance", det vill säga att era rollpersoner agerar efter era prioriteringar som spelare. (I detta fallet, "en bra story")