Nekromanti Natural high!! Criiiiiinos!

[Foggmock]

Det hände!! Hela långa vinterdepressionen släppte i ett enda stort huj när jag fick duscha, komma ut, sätta mig på morsans cykel (som är soft och bekväm), njuta av vädret, känna vinden blåsa i det lilla håret jag har samtidigt som jag poppade fet sommarmusik (sommarmusik för MIG, då, inget jävla Gyllene Tider utan The struggle continues med Looptroop och Nånting mer med Tandem&Sikret) i lurarna, spanandes på allt folk som var ute (massor!), och inte bara kvinnorna som börjat ha shorts(!) på sig.

Jag glömde till och med stålar, men jag vände halvvägs och svor inte en enda gång, och nu är endorfinerna i hela jävla kroppen och lever rövare. Aaah vintern är slut forevaaaar!!1

Det är känslor som denna, och typ, när man vaknar på Gothcon, drar sig till duschen och sen går mellan Norran och caféterian för att köpa frukost som man äter ute och solen bara bombar en som man mår som bäst.

Vad är det som sätter igång erat naturliga drogrus? Ungar? Musik? Den där oslagbara känslan av att inget kan gå fel och världen är er?

Foggmock - ska ut i skogen på hemvärnsövning as of imorgon

 

[magoo]

Vad är det som sätter igång erat naturliga drogrus? Ungar? Musik? Den där oslagbara känslan av att inget kan gå fel och världen är er?

Just cykling faktiskt. Inget slår cyklingen hem från jobbet sista arbetsdagen innan semestern. En ljum vind i håret - en doft av grönska - oändligt många betalda semesterdagar framför mig. Jag flyger fram som vinden mot den totala friheten...

Jag vänjer mig aldrig vid semester, jag har sommarjobbat för många år för det. Jag blir lika förvånad varje gång lönen dimper ner.

/Magoo, ser fram emot vecka 29

 

[Eksem]

"The struggle continues med Looptroop"

Inga vårtecken är lika säkra som stenkastande ungdomar och män i skägg?
Själv har jag inget bra vårsoundtrack ännu, men Le Sport-skivan ligger bäst till hittils.


"kvinnorna som börjat ha shorts"

Min moderiktiga bekant Emelie har maxat med korta svarta nazist-shorts och bylsig vit Lyle and Scott-tröja. Outstanding!

---

Tyvärr innebär våren också vårrush på jobbet, när alla företag, från yogafilm-försäljare till Hewlett Packard ska ha ut sina kampanjer samtidigt. Eftersom vi är en dålig byrå och sitter i en källare så ser jag bara vårsolen på rökpauserna.

Det är synd, eftersom det just nu är just vårsolen som ger den stora kicken. Och prylar, som vanligt.

 

[Rising]

Vad är det som sätter igång erat naturliga drogrus?

Droger.

Hey, det är naturligt för mig:

Den där oslagbara känslan av att inget kan gå fel och världen är er?

Okey, den får jag inte ens med droger, oavsett vad jag stoppar i mig. Jag är nöjd när jag får känslan "just nu så skrattar inte alla åt dig. Just nu hånar inte alla dig bakom din rygg. Just nu så tycker till och med några att du är trevlig. Just nu kanske till och med någon, någon, någon vill vara dig, eller till och med vara med dig."

Jag har inte så höga krav på livet. Jag kan inte ens förstå hur man kan kräva mer än ovanstående. Får jag det, så är allt hunky-dory. Får man det så borde man dansa på gatorna.

Ni som har ovanstående och som ändå inte dansar på gatorna... Ni borde tänka efter lite. Varför dansar ni inte?

Om ni svarar "så märkvärdigt är det ju inte" så hånar ni mig.

Om ni svarar "det kan man ju inte göra! Folk skulle titta!" så är ni bara larvigt konformistiska.

Jag skulle dansa skitan.

 

[Morgoth]

Vad är det som sätter igång erat naturliga drogrus?

Bröst.

---

Det är inte så lurigt det här med att må bra, som det verkar. Man behöver inte självhjälpkurser eller mantran. Eller, okej då, jag har ett mantra som är jävligt bra: När jag är nere så är min enda uppgift i livet att komma tillbaka upp på toppen.

För när allt kommer omkring så är det här livet vi är så jävla skraja för bara en oändlig repetition utav självuppbyggande. Ibland rasar tornet man bygger på och då måste man bygga om, stabilare. Det finns alltså bara en sak för mig när jag inte känner mig sådär jättebäst, och det är att må bättre. Så då har jag två ställen jag kan gå till, som är de två bästa platserna i hela Uddevalla (om ni någonsin får för er att komma hit - don't!): kulturbokhandeln Yerba och rockbutiken Plattan.

Yerba är ett sånt där toppenställe med té-kultur och en massa medelålders kulturtanter med kommunal anställning så självklart känner jag mig väldigt hemma. Ja, det är ett skitbra ställe, ekorrfattningar och världsmusik till trots. Plattan är en ganska liten lokal, och det är alltid hårdrock på jättehögt! Jag har bara nyligen upptäckt denna vinylens högborg, men jag är fullkomligt frälst. Det är värt tönthårdrocken. Den kan faktiskt vara ganska bra tillochmed, tycker jag. Ägaren har encyklopedisk kunskap om all musik - och även om han lägger upp en headbangande fasad så tror jag att han i hemlighet liksom jag är mer intresserad av fräsch konst- och noiserock: han lät mig tillochmed behålla plastfickan utan extra pris när jag köpte The Jesus and Mary Chain - Darklands på vinyl.

Äh, det är inte som att jag behöver de där töntiga ställena för den sakens skull. Eftersom man kan vara lite trött och spänd efter skolan så köper jag gärna en mugg té i skolans cafeteria och slappnar av lite på min bänk på Kungsgatan.

---

Förövrigt: jag har länge gått under villfarelsen att konst som skapas när man är på dåligt humör är sexigare på något sätt. Jag varnar unga konstnärer för att slå in på den här vägen. Att skapa konst utan endorfiner leder i min erfarenhet till DÖÖÖÖD konst. Varning, varning! Jag har liksom ofta suttit och plågat fram konsten när jag har varit på dåligt humör. Ofta får man ju (iallafall jag!) någon slags kreativ kris i samband med den vanliga dosen själslig kris. Då verkar ju skapandet som en utväg ur depressionen men det där är bara vansinne. Då är det bättre att gå och lägga sig eller att ta en promenad.

Usch, jag har varit där. Min respekt och kärlek till människor som lever med konstanta demoner. Och jag säger till dem som jag säger med alla människor i min omgivning som har svårt att varva ner, eller som står och trampar på samma plats:

---

Så... bröst, alltså. Bröst.

 

[Cohen]

Let's rock this joint

Musik med lite drag i får mig att känna mig oslagbar.

Det känns också väldigt bra när man är riktigt nöjd med sin insats i en riktigt hård tävling. Talesättet om att kämpa väl passar perfekt in, så länge det gäller alla inblandade.

 

[walium]

Makt!

Jag blev rätt upprymd av att besöka Riksdagshuset i Stockholm förra hösten. Att gå runt där i maktens korridorer var häftigt även om det i själva verket var rätt futtigt (en massa ihopskrumpnade tanter och farbröder som höll med varandra oavsett partitillhörighet). Där skulle jag kunna sitta, särskilt när jag blivit gammal och fått lite mer pondus. Då ska jag ha ett stort skrivbord, ta mina unga kvinnliga sekreterare på skjärten och behandla unga besökare sådär lagom nedlåtande (här i huset har vi inte på oss några mössor eller tuggar tuggummi unga dam! Öhömhöm.).

Att läsa runt på lite olika forum och bloggar brukar också försätta mig i ett hälsosamt vredestillstånd. Vilket sedan resulterar i långa perioder av mer eller mindre osammanhängande inre monologer.

Ja, visst verkar jag vara en ganska tråkig byråkrattyp vars undertrycka känslor kommer att vara orsaken till en hjärtinfarkt i 40-årsåldern. Offentliga sektorn here I come!

 

[Basenanji]

Kaffe, kompositioner och svett

Kaffe, i rätt mängd, kan få mig att bli lite pirrig på ett sätt som jag tror att droger skulle kunna åstadkomma.
Löjligt, jag vet, men också billigt i jämförelse med riktiga droger...

Sedan...man har skrivit ett stycke musik, repeterat, skrivit ut stämmor, skällt och pockat på musikerna och så till slut får man höra sin egen musik framföras av andra. Det är kickarnas kick.

Idrott höll jag på att glömma- det är nog den endorfinkick jag är svagast för. Vilket är konstigt för jag är urkass på de flesta idrotter- något jag inte tar den minsta notis om. "På'n igen ´ba! *flämt-flämt* " verkar vara min livsfilosofi. Oavsett om det gäller mina karaktärer i ett rollspel som dör eller om min plan för att få mina elever att förstå funktionsanalys misslyckas...eller om jag snubblar och ramlar i en hockey-bockeymatch så domaren till slut känner sig tvungen att få mig att gå av isen. De kan inte göra det dock, jag har ju pröjsat femhundra spänn för att få spela korp-hockey. Men de vill. Oj, så de vill!

/Basse

 

[haltageten]

Hur kan man ens våga skratta eller håna dig bakom din rygg? Du är ju nästan läskig. Det förvånar mig att inte fler har dig som idol... eller? Näe Rising är den häftigaste forumiten för han skulle våga dansa på gatan! Fast det skulle jag också våga om jag drabbades av den känslan, fast jag skulle kleta upp post-it-lappar över hela stan med visdomsord på samtidigt som jag dansade.

Fast jag får nog ett större rus när jag är så där äckligt social och accepterad i en grupp med nya människor. Då börjar jag nästan skaka.

- Jocke, är nog egentligen en fjant.

 

[Johan K]

Vad är det som sätter igång erat naturliga drogrus?

Tjaa, vädert som du säger. Det ger ju en sådan där mysig kännsla som ligger & småpyr mest hela tiden av ren & skär njutnning.

Sedan så ger det en för jäkla skönt kännsla när man lyckats få en elev att gå dit man vill & att den FÖRSTÅR vad man menar. Det är en jäkligt skönt kännsla som är svår att förkalra, men ändå känns otroligt skönt.

Sedan att bara sitta nr & snacka med enns polare kan åxå ge en sådn där skönt kännsla.

Eller som igår när enns gammla polare bestämmde sig för att våldästa en för några timmar, för att sedan åka hem senare till Linkeboda.

/ Johan K, som iof är lycklig mest hela tiden !

 

[Rickard]

Re: Natural high!! Chiiiiiinos!

Jag gör mig iordning. Testar lite olika frisyrer i mitt korta hår och står framför spegeln i hallen och posar lite innan jag slänger på mig höstjackan och beger mig ut. Möter en granne när jag kommer utanför porten och jag hälsar så leende att den andre, normalt buttre, äldre mannen börjar le. Jag spatserar vidare med raska och bestämda steg. Jag insuper den svala luften och känner vinderna svepa omkring min kropp och mina kläder samtidigt som solen värmer.

Gatan är helt fri från grus och vad som varit vinter för två veckor sedan är helt borta. Jag går mot stan, ser folk lägga märke till mig och jag bara njuter av allting. Under tiden jag går på stan så får jag ett SMS. När jag läser vad hon skrivit så får jag det där fåniga leendet som är typiskt för förälskade. Jag utför mitt ärende på stan och får dessutom ett jobberbjudande i samma veva.

På vägen hem så tänker jag på vad hon skrivit. Skit i alla bekymmer, för livet leker. Jag möter en man som ser mitt leende och själv börjar le. Jag nickar mot honom, för nu har vi något gemensamt. Fan, våren är här.

/Han som nu ska dammtorka lägenheten

 

[Foggmock]

Det är fusk att vara kär! [NT]

Mummel mummel. Jävla halvmesyrvår som inte ens kan erbjuda mig ett ordentligt ragg... Nåja, jag får iallafall ge mig ut och leka med vapen idag.

 

[Rävnos]

för mig dog vinterdepressionen igår.

satt på taket och drack öl och diskuterade världsläget med min granne, tittade på den nedgående solen då plötsligt två tjejer lägger sig och solar i den sista kvällssolen på taket mitt emot. Att se detta hända och lyssna på Manu Chao samtidigt fick hela mitt lager av bitterhet att rinna av mig

\Marcus som på topp idag