Nekromanti Nekrokrati

[Telephalsion]

Okej forumiter, nu undrar jag, hur rimligt skulle det vara att ha ett rike som är en nekrokrati, på riktigt.

Inte en pseudonekrokrati som Nordkorea, utan ett styre där de döda regenterna reanimeras för att fortsätta regera?

Jag tänker mig att adeln föds och tilldelas en lott land, som de får bruka och styra fritt, och när de dör så får de, om de vill, reanimeras för att fortsätta styra sin lott land. Alternativt så förpassas alla döda regenter till gränsprovinser och får ansvara för rikets försvar.

Ett rike vars ledare aldrig riktigt dör och tappar sin mark skulle väl konstant kräva nya landvinningar?

En tanke är att i rikets urhistoria så begravdes alla regenter i en enorm nekropol i gränsen av rikets mitt och bildar nu, många tusen år senare, en slags kinesisk mur, fast bestående av gravvalv och kryptor.

De döda regenterna förväntas leverera en viss mängd spannmål/varor/Bas till huvudstaden och dessutom bistå med försvar i sann feodal anda. Alla döda regenter ingår i en rådsförsamling som står underställd kejsaren, som tematiskt bör vara vandöd, alternativt prästerskapet, som dubblar som reanimatörer.


Vilka hinder ställs ett sant nekrokratiskt rike inför?

 

[krank]

Ett rike vars ledare aldrig riktigt dör och tappar sin mark skulle väl konstant kräva nya landvinningar?

Alternativt extremt rigida maktstrukturer. Kungen är alltid kung, alltså kan det inte finnas eller komma någon annan kung. Hans förstfödde son kommer alltid att vara kronprins, aldrig krönt... (barring, of course, att kronprinsen hittar ett sätt att de-re-animera farsgubben...)

Om inga nya levande får några titlar så stagnerar samhället. Vilket också skulle kunna ge en intressant miljö...

 

[Leon]

Inte riktigt en nekrokrati, men i viss mån inspirerat av samma tankar, samt av helgon- och hjältedyrkan: http://www.erebaltor.se/filarkiv/Palinor.pdf

 

[Mekanurg]

Ett rike vars ledare aldrig riktigt dör och tappar sin mark skulle väl konstant kräva nya landvinningar?

Alternativt extremt rigida maktstrukturer. Kungen är alltid kung, alltså kan det inte finnas eller komma någon annan kung. Hans förstfödde son kommer alltid att vara kronprins, aldrig krönt... (barring, of course, att kronprinsen hittar ett sätt att de-re-animera farsgubben...)

Om inga nya levande får några titlar så stagnerar samhället. Vilket också skulle kunna ge en intressant miljö...

Saurons välde är väl något sådant? En odödlig halvgud som styr med hjälp av sina vandöda hantlangare: nio nazgûler, Saurons Språkrör, m.fl.

 

[Skarpskytten]

Saurons välde är väl något sådant? En odödlig halvgud som styr med hjälp av sina vandöda hantlangare: nio nazgûler, Saurons Språkrör, m.fl.

Intressant vinkel.

Fast Sauron var ju framåtsträvare! Han ville leda Midgård in i en industriell guldålder, men stoppades av en rojalistisk, sexistisk, patriarkal, agrarromantisk, white supremacist gruppering ledd av Gandalf "Vit"?

Saurons nekrokrati var dynamisk?

(Och här måste vi komma ihåg att Tolkien värjde sig mot alla jämförelser mellan Sauron och Sovjetunionen).

 

[Mekanurg]

Saurons välde är väl något sådant? En odödlig halvgud som styr med hjälp av sina vandöda hantlangare: nio nazgûler, Saurons Språkrör, m.fl.

Intressant vinkel.

Fast Sauron var ju framåtsträvare! Han ville leda Midgård in i en industriell guldålder, men stoppades av en rojalistisk, sexistisk, patriarkal, agrarromantisk, white supremacist gruppering ledd av Gandalf "Vit"?

Saurons nekrokrati var dynamisk?

(Och här måste vi komma ihåg att Tolkien värjde sig mot alla jämförelser mellan Sauron och Sovjetunionen).

Det var också en rigid hierarki som bl.a. registrerade sina slavar. (Läs samtalen de avlyssnade mellan orcherna när Sam och Frodo rör sig runt Cirith Ungol. Se sista kapitlet i Bok IV och första kapitlen i Bok VI.)

Då var nog Saruman mer dynamisk i sin världsbild.

 

[Björn Wärmedal]

Se sista kapitlet i Bok IV och första kapitlen i Bok VI.

Jag trodde det var en trilogi? Själv har jag iaf bara läst de tre första böckerna

 

[Björn Wärmedal]

I kontexten Mundana och Eons regler måste jag ändå fråga (eftersom jag inte är så värst bevandrad i nekromanti-reglerna) hur mycket resurser som krävs för att skapa de här högre vandöda av döda regenter?

I min version skulle de högadliga familjerna alla vara nekromantiker. Vanligt folk som dör skulle reanimeras till zombier eller skelett som de levande nekromantikerna får leda i erövringståg till nya områden (som de sedan får behålla när de dör och reanimeras).

Du kommer med andra ord inte ärva en förmögenhet, titel eller land. Däremot kan du - mha odöda arméer från dina förfäders länder - ta dig nya områden att regera över för all framtid.

Sen blir det ju naturligtvis en massa intrigerande a'la V:tM bland de vandöda härskarna.

Som levande har du ingen rätt enligt lag att styra ett område, om du inte gör det på ett tillfälligt mandat från en odöd släkting. Det mandatet går ut senast då du dör, varpå ditt reanimerade lik kan överta området och styra i eget namn.

 

[God45]

Oh, de hade en jättebra variant av det här i White Wolfs Scarred Lands setting. Necromancers tog över en övergiven stad och använde sinneslösa odöda till att bygga upp den. Folk flyttade dit för alla de farliga och värsta jobben utfördes av sinneslösa odöda. Statsstaten hade inte heller obligatorisk militärtjänstgöring eller inkallande av bönder, arbetare och så vidare till militären till skillnad från de flesta andra länder i settingen. Detta gjorde att folket hade tid och möjlighet att utbilda sig och göra saker de var intresserade av.

Priset för detta? När man dör reanimerar de din döda kropp som en odöd soldat eller arbetare. Men vad bryr du dig om det? Din själ har ju redan gått vidare. Särskilt skickliga eller hårt arbetande invånare erbjöds dessutom evigt liv som intelligenta odöda. Till viss de gav detta staden ett dåligt rykte eftersom stadsstaten tar kropparna från alla som dör innanför deras gränser vilket skrämde bort resande som inte ville bli zombies efter de dött.

Staden styrdes av de mäktigaste nekromantiker som till stor del var odöda själva.

Eller som baksidan av boken säger:

In the shadow of a dormant volcano crouched the dead city of Sumara. Wandering necromancers rediscovered it in the wake of the Divine War, and from the bones of that slain nation, the wizards fashioned a new realm: Hollowfaust, City of the Necromancers. Today, this city-state grows and prospers, defended by legions of undead warriors and ruled by a secret society of powerful spellcasters. On the surface, there exists a curious culture that embraces both the joy of life and the inevitability of death, but deep below, in tunnels beneath the city, the necromancers delve into the secrets of mortality and the undead. Welcome, then, to Hollowfaust — one of the strangest cities in all of Ghelspad. Enjoy your visit. And don’t die.

 

[Leon]

Necromancers

hrumpf - nekromantiker!

 

[God45]

Necromancers

hrumpf - nekromantiker!

Nekromantiker låter som om man är romantisk med de döda

 

[Leon]

Nekromantiker låter som om man är romantisk med de döda

Tja, de kör ju mycket levande ljus, dryckesbägare med rött....vin, gulddekor och mörka, murriga kammare. Tokromantiskt.

 

[Poseur]

Nekromantiker låter som om man är romantisk med de döda

Tja, de kör ju mycket levande ljus, dryckesbägare med rött....vin, gulddekor och mörka, murriga kammare. Tokromantiskt.

En äkta nekroromantiker.

 

[Ymir]

Det är bara den bästa filmtiteln någonsin...

 

[Ymir]

Ett rike vars ledare aldrig riktigt dör och tappar sin mark skulle väl konstant kräva nya landvinningar?

nja, det förutsätter ju att det tillkommer nytt folk i aristokratin. Men om aristokratin består av odöda ädlingar utan reproduktiv förmåga vore detta ett icke-problem, så till vida att aristokratins antal vore relativt statiskt.

Därtill, alltså, mänskliga populationer har ju i regel blivit större och större hela tiden, vilket inkluderar aristokratin. Detta har inte tvunget lett till ett behov av expansion, utan bara att man skapar andra karriärvägar för aristokrater än jordägande, tex militär- och klosterliv samt politiska ämbeten.


En särskilt läcker variant på nekrokrati är ju annars Tomb Kings i Warhammer. De återuppväcktes efter tusentals år av dvala, fann att deras fornstora civilisation blivit föremål för gravplundring och dess artefakter reducerade till museiobjekt. Så de tågade man ur huse med sina vandöda horder för att visa alla yngre civilisationer som blomstrat i deras frånvaro var pyramiden skulle stå. Fuckin' awesome.

Varianter på detta tema är spontant mina favorit-nekrokratier. Jag tänker mig tex en fattig, bortglömd ökenkultur av mänskliga nomader som lever som vasaller åt de vandöda kungar och arméer som finns djupare in i öknen i vittrade ziggurater och ödsliga ruinstäder, där deras forntida högcivilisation en gång tronade, innan öknen slukade allt.

 

[Ymir]

Nekromantiker låter som om man är romantisk med de döda

Giovanni-klanen i Vampajjer är ju det, så det är väl inte unheard of att nekromanti och nekromantik går hand i hand...

that being said, subtitelsen till Bilbo-filmen envisades med att använda ordet 'nekromanten' om Sauron, alltså inte 'nekromantikern'. Detta kan kanske vara ett alternativt svenskt begrepp, i synnerhet om man av någon anledning stör sig på det andra, men jag har ingen aning om hur översättarna av Bilbo tänkt, jag trodde nekromantiker var den etablerade termen.

 

[Mekanurg]

...that being said, subtitelsen till Bilbo-filmen envisades med att använda ordet 'nekromanten' om Sauron, alltså inte 'nekromantikern'. Detta kan kanske vara ett alternativt svenskt begrepp, i synnerhet om man av någon anledning stör sig på det andra, men jag har ingen aning om hur översättarna av Bilbo tänkt, jag trodde nekromantiker var den etablerade termen.

Ordet nekromanten dök upp i de nya svenska översättningarna av Ringherren och Hobbiten. (Ohlmarks använde Dödsbesvärjaren, IIRC.)

 

[Dante]

"Nekromant" är det korrekta. "Nekromantiker" är ett rollspelsord, ungefär som "ambidextrös".

(Det här påpekade jag ju redan för tolv år sen. Tänk vad man ska behöva tjata ...)

 

[Skarpskytten]

NEKROMANT nek¹roman⁴t l. ne¹k-, l. -rå- l. -rω-, äv. (mindre br.) NEGROMANT neg¹- l. ne¹g-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er. ( negro- c. 1817–1911. nekro- 1847 osv.)
[jfr t. nekromant, ä. eng. necromant, negromant, fr. nécromant, négromant, it. negromante, span. nigromante; ytterst av gr. νεκϱόμαντις, av νεκϱο- (se NEKRO-) o. μάντις, spåman (se MANTIK)]
[NEKROMANT 0]
i sht rel.-hist. person som utövar nekromanti; andebesvärjare; äv. bildl.; förr äv. allmännare: häxmästare (se d. o. 1) . JGOXENSTIERNA 5: 97 (c. 1817). GYNTHER ConvHlex. 1847; om häxmästare). SvD(B) 1946, nr 77, s. 9 (bildl.). –

 

[Ymir]

Det var också en rigid hierarki som bl.a. registrerade sina slavar. (Läs samtalen de avlyssnade mellan orcherna när Sam och Frodo rör sig runt Cirith Ungol. Se sista kapitlet i Bok IV och första kapitlen i Bok VI.)

fast det kan ju stämma in på annars dynamiska kapitalistregimer också. Sauron at heart var ju nån typ av legalist, fascist eller korporativist, liksom, om man nu ska överanalysera:

As for Sauron's motives, Tolkien noted that "it had been his virtue (and therefore also the cause of his fall ...) that he loved order and coordination, and disliked all confusion and wasteful friction." Thus "it was the apparent will and power of Melkor to effect his designs quickly and masterfully that had first attracted Sauron to him."[18] This shows one of the great paradoxes of Sauron: he wanted order and industry, but followed Melkor's destructive and chaotic path to obtain it.