Kyrkspelen klingar och ekot sprider ljudet vidare. Ut ur en stor kyrka står två led av vitklädda kyrkomän. Några av rollpersonerna står i ledet, men några befinner sig någon helt annanstans av anledningar vi inte vet. Längs en kanal anländer markis Lector (en av överhuvudena i kyrkan) på en gondol. Hans mål är pendeln. Pendeln som det sägs Den Ende själv har satt i gungning och som folk tror styr tiden själv. Pendeln som gungar fram och tillbaka över symboler ristade på marken. Just dessa tecken ska markisen använda sig av för att tyda hur lyckosamt nästkommande år ska bli. Någonstans drar några personer sina vapen och gör sig redo för att döda markisen.
- från
följande inlägg
En mörk gestalt smyger i natten. Blickar ner i en yta som återspeglar den onda stjärnan Rorupus röda sken och slänger ner hö. Samtidigt, någon annanstans i det jättelika husbygget, börjar en smed att vrida sig i smärtor.
- från
följande inlägg, samma kampanj
Det är mörkt och regnet smattrar mot asfalten. Ni sitter i en bil som susar fort fram över landsvägen. Vem av er två är det som kör? *får svar* Ni hör polissirener.. Ni är poliser och jagar ett par bankrånare som ligger 20 meter framför er...
- från
följande inlägg
Jag ger alla ett tomt A4-papper och ber spelarna skriva ett amerikanskt namn längst ned till vänster på pappret. Jag slänger fram någon tevebilaga som inspiration till namn. Själv går jag ut ur rummet med ursäkten att jag ska gå och pissa. När jag kommer tillbaka stänger jag dörren och går in i en karaktär.
"Han stänger dörren", säger jag till spelarna och fortsätter med myndig röst "Jag ser att ni är alla här, mina herrar." Jag går mot bordet där vi sitter och spelar och beskriver samtidigt karaktärens utseende. "Det är en 40-årig brunhårig man [jag själv är brunhårig] med vit läkarrock och med en vit namnbricka där läkarens namn står." Jag beskriver också det lilla rummets utseende som har vita, kliniska väggar och en enda lampa i taket som kastar ett skarpt ljus över rummet. "Ni kanske undrar varför ni har kallats hit idag", säger jag medan jag runt och samlar in A4-pappren med namnen på. Jag synar dem medan jag fortsätter: "Och det är för att meddela er att era vanföreställningar är för svåra att behandla. Ni har varit här på mentalsjukhuset så pass länge att det borde ha uppvisats någon form av förbättring. Jag har beslutat att försöka mig på att lobotomera er och jag ser att ni har skrivit på pappren för ert godkännande. Jag tackar er för er samarbetsvillighet.
- taget från
samma inlägg som ovan
Scenariot började med en middag där spelarna bads återberätta vad som hänt under veckan. Jag styrde till en början vilka scener som skulle komma genom att återgå till middagen efter en avslutad scen och presentera nya scener i stil med "Jag hörde att det uppstod bråk på krogen. Vad handlade det om?". Det var ett intensivt ögonblick när spelarna till sist förstod vad scenariot egentligen handlade om: att de var där för att säga att värden skulle dö.
- taget från
följande inlägg
/
Han som gillar att leka med berättarstrukturer och -tekniker