Nekromanti Ni sitter på ett värdshus

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Jag skulle tro att majoriteten av er någon gång hört, eller själva yttrat orden: "ni sitter på ett värdshus" i början av en kampanj.
Men vad är den mest UDDA kampanjstarten som ni har varit med om?

Jag såg filmen Perdators i helgen och inledningen var lite speciell.
Huvudpersonen vaknar och upptäcker att han är i fritt fall, förmodat utslängd från ett flygplan ... och om ett par sekunder kommer han att träffa marken.
 
"Ni sitter på en buss. Det är en stadig skolbuss-liknande sak, gjord för att tåla vandalism, fast grön. Det sitter ett fyrtiotal andra personer här, allihopa unga vuxna, allihopa med en väska i knät. Det är rätt tryckt stämning i bussen.

Plötsligt stannar bussen vid en ful gul tegelbyggnad. Dörren pyser upp och in hoppar en vrålande marinkårsschasse med kamouflagekläder och keps, och skriker 'Avstigning ur bussen, uppställning utanför i dubbla led med ansiktet mot tegelbyggnaden! Ni har tjugo sekunder på er varav tio redan har gått! Tempo! Tempo! Tempo!'"

Det var en Star Wars d20-kampanj som började med rollpersonernas värnplikt.
 
Ni flyger genom luften, med en stor explosion bakom er. Bernt som precis landat har en extra lem i form av ett järnrör stickandes ur kroppen.

Sen spelade de fram tills att händelsen ägde rum.
 
En klart "udda" inledning. I de allra tidigaste åren av mitt spelande (första DoD-boxens tid, 80-talet) inledde en kompis som SL med orden "ska ni börja gå eller?", utan att vi hade någon som helst bakgrund, spelvärld - än mindre värdshus eller liknande att utgå från.

Vi hade föga begrepp om kampanjvärldar då. Äventyr var äventyr, sammanhang mellan dem saknades. Men detta var något magert, även för oss...
 
Jag hade hoppats att inlåsning i ett brinnande luftskepp med odöda bland packlårarna skulle gjort lite avtryck, men det kanske var för mycket att hoppas på med så avtrubbade spelare :gremsmile:
 
Aphäftig tråd. Själv har jag nog aldrig riktigt börjat så där spännande direkt i handlingen. Jag är dålig som fan på att bygga filmisk känsla. I alla fall vad det gäller scenstrukturen. Speciellt eftersom jag improviserar det mesta numera. Mina spelare börjar alltid på något soft ställe och får mycket fri dödtid för att etablera sig och liksom dras in i scenariot.

Med andra ord kommer jag imponeras och glädjas åt en sådan underhållande tråd som jag själv absolut inte kan bidra till. Nog för att jag varit spelare också, men de spelledarna jag har haft har inte heller varit speciellt udda eller awesome kring ämnet i fråga. Jag tänker så det knakar men kommer fan inte på något.
 
Det närmsta att börja på ett världshus tror jag var vår Hunterkampanj som började med att jag och en av de andra spelarna träffades på ett AA-möte.

En NPC hade visst bokat möte med den andra karaktären som skulle på mötet först. Kändes episkt värre när vi efter det åkte ut för att ta reda på var en massa spädbarn försvann.

Übereil
 
Jag brukar försöka fucka till början rejält. Ett av många exempel fanns i konventäventyret Reapercussions (eller Som man sår... som det heter nu).

Karaktärerna vaknar upp en efter en, nakna på ett källargolv mitt ute i vischan - helt utan minne om vilka de är! De ligger alla i varsin spets i en pentakel och då den första vaknar syns ett spöklikt sken i mitten. Men för varje person som vaknar försvinner det så alla får inte se det.

Berättelsen går att ladda ned och läsas här.
 
Jag och en kompis spelledde en serie äventyr som alltid började lite mitt i smeten. Det första började till exempel med att en rollperson blev utsläpad från en fängelsehåla fram till hänggalgen på torget.

Ett annat började med att allihopa vaknade fastkedjade i lastrummet på ett skepp med varsin bula i huvudet.

Jag hade en idé om att börja ett äventyr med att rollpersonerna sitter på ett värdshus när en heavédrake med ryttare brakar genom taket, båda med ett gäng synnerligen dödande pilar genom kroppen. Dock kom jag aldrig på vad äventyret skulle fortsätta med, så det blev aldrig av.
 
Ah, dom där startena! Nån gång vaknade vi i en källare fylld med blod och med nån torterad och nästan död människa hängande vid nån vägg som svor åt oss när vi frågade hur hon mådde.

Übereil
 
En gång inledde jag en Silver Age Sentinels-kampanj med att rollpersonerna slogs mot en levande spårvagn - helt utan förklaring.
 
En polare berättade om en kampanj som började med att spelarna var fbi-agenter. I första äventyret utredde de "mystiska försvinnanden". Alla trodde att det var aliens el dyl, men det visade sig vara en "vanlig" psykopat. I äventyr två var det märkliga mord, där liken hittades tömda på blod. Alla trodde det var vampyrer, men det var en katolsk kult som gått bananas. I tredje äventyret åkte rp till en avlägsen byhåla där mystiska händelser skett. Det talades om varulvar, men i slutänden var det en rabiessmittade djur som flytt från en resande cirkus som låg bakom alla konstigheter.

Fullständigt ordinära grejer alltså.

I äventyr nr 4 DÖR alla rollpersoner av nonsensgrejer halvvägs igenom. Påkörd av bil. Ramlar ner för klippa. Sånna saker.

När alla är döda tar spelledaren fram "Wraith: The Oblivion" ur ryggsäcken.
 
Ubereil said:
Ah, dom där startena! Nån gång vaknade vi i en källare fylld med blod och med nån torterad och nästan död människa hängande vid nån vägg som svor åt oss när vi frågade hur hon mådde.

Übereil

Hehe.... Jo, jag återanvände den senare också som sagt var. Fult av mig!
 
"ETT HUS HAR RASAT PÅ SNICKARGRÄND! DEMON! DEMON! HELVETET ÄR LÖST!"

Nu visade det sig (även om ingen listade ut det) att det "bara" var en uppretad grendel som grävt en tunnel rakt upp i RPs hus, slaktat dennes fru och barn i förvåning och ilska, och därefter återvänt under jorden.

Annars har jag sorgligt nog kört en del på värdshusprincipen.

En annan kul är när RP (som bor nära varandra) vaknar av att en hysterisk kvinna skriker om att hennes barn har blivit bortrövat. Den kampanjen är inte klar än.
 
Eksem said:
Jag hade hoppats att inlåsning i ett brinnande luftskepp med odöda bland packlårarna skulle gjort lite avtryck, men det kanske var för mycket att hoppas på med så avtrubbade spelare :gremsmile:
Bättre än så kan du.
Hade det varit ett brinnande luftskepp fullt av odöda som vi var tvungna att kämpa oss igenom för att komma fram till rodret innan luftskeppet kraschade in i en bergvägg så hade det platsat...

Men vänta, var det inte så det gick till? :gremlaugh:
 
Jag tror att inledning på min nuvarande kampanj var bra.

Jag började med svepande beskrivningar av ett stort antal uppradade soldater på ett slagfält på natten, riddare, bågskyttar och soldater. Sedan fick de beskrivet röda ögon närma sig över kullarna, tirakstammar.

Tre sekunder senare var striden ett faktum, och spelarna fick spela mitt i slagfältskaoset, alla i olika enheter. Blev något kaosartat men sjukt bra tempo-inledning.

Efter striden fick de reda på att de hade ett gemensamt uppdrag, en order som ledde dem från striden.
 
Kom ihåg nått äventyr som vi spelade nån gång på 90-talet och spelet var star wars d6 och vi satt i en gummibåt i nått träsk på en planet och blev anfallna av imperie soldater .

vi fick dock aldrig reda på varför vi var där ute i träsket eftersom vi blev ganska hårt slaktade ...


Sen nått kult äventyr som börjar med att vi vaknar upp på nått sjukhus med minnesförlust och spelledaren delar ut helt blanka formulär och sen när vi tex såg oss i spegeln på rummet fick vi fylla i hur vi såg ut , sen kanske vi kollade i garderoben hittade en skinnjacka och jeans då fick vi fylla i vilka kläder vi hade i jackan hittade vi en plånbok med ett körkort så fick vi reda på vad vi hette osv ...
 
Kyrkspelen klingar och ekot sprider ljudet vidare. Ut ur en stor kyrka står två led av vitklädda kyrkomän. Några av rollpersonerna står i ledet, men några befinner sig någon helt annanstans av anledningar vi inte vet. Längs en kanal anländer markis Lector (en av överhuvudena i kyrkan) på en gondol. Hans mål är pendeln. Pendeln som det sägs Den Ende själv har satt i gungning och som folk tror styr tiden själv. Pendeln som gungar fram och tillbaka över symboler ristade på marken. Just dessa tecken ska markisen använda sig av för att tyda hur lyckosamt nästkommande år ska bli. Någonstans drar några personer sina vapen och gör sig redo för att döda markisen.
- från följande inlägg

En mörk gestalt smyger i natten. Blickar ner i en yta som återspeglar den onda stjärnan Rorupus röda sken och slänger ner hö. Samtidigt, någon annanstans i det jättelika husbygget, börjar en smed att vrida sig i smärtor.
- från följande inlägg, samma kampanj

Det är mörkt och regnet smattrar mot asfalten. Ni sitter i en bil som susar fort fram över landsvägen. Vem av er två är det som kör? *får svar* Ni hör polissirener.. Ni är poliser och jagar ett par bankrånare som ligger 20 meter framför er...
- från följande inlägg

Jag ger alla ett tomt A4-papper och ber spelarna skriva ett amerikanskt namn längst ned till vänster på pappret. Jag slänger fram någon tevebilaga som inspiration till namn. Själv går jag ut ur rummet med ursäkten att jag ska gå och pissa. När jag kommer tillbaka stänger jag dörren och går in i en karaktär.

"Han stänger dörren", säger jag till spelarna och fortsätter med myndig röst "Jag ser att ni är alla här, mina herrar." Jag går mot bordet där vi sitter och spelar och beskriver samtidigt karaktärens utseende. "Det är en 40-årig brunhårig man [jag själv är brunhårig] med vit läkarrock och med en vit namnbricka där läkarens namn står." Jag beskriver också det lilla rummets utseende som har vita, kliniska väggar och en enda lampa i taket som kastar ett skarpt ljus över rummet. "Ni kanske undrar varför ni har kallats hit idag", säger jag medan jag runt och samlar in A4-pappren med namnen på. Jag synar dem medan jag fortsätter: "Och det är för att meddela er att era vanföreställningar är för svåra att behandla. Ni har varit här på mentalsjukhuset så pass länge att det borde ha uppvisats någon form av förbättring. Jag har beslutat att försöka mig på att lobotomera er och jag ser att ni har skrivit på pappren för ert godkännande. Jag tackar er för er samarbetsvillighet.
- taget från samma inlägg som ovan

Scenariot började med en middag där spelarna bads återberätta vad som hänt under veckan. Jag styrde till en början vilka scener som skulle komma genom att återgå till middagen efter en avslutad scen och presentera nya scener i stil med "Jag hörde att det uppstod bråk på krogen. Vad handlade det om?". Det var ett intensivt ögonblick när spelarna till sist förstod vad scenariot egentligen handlade om: att de var där för att säga att värden skulle dö.
- taget från följande inlägg

/Han som gillar att leka med berättarstrukturer och -tekniker
 
Back
Top