Nekromanti Nihilism i rollspel

[God45]

En trend i filmer och speciellt tv-serier under senare år är underliggande nihilistisk teman. Coen bröderna är kanske främst här med filmer så som Burn after reading och No country for old men tv-serier så som The leaftovers, True detective Game of thrones är inte långt efter. Egentligen tror jag att trenden inom populärkulturen började redan på 90-talet med western dekonstruktionen Unforgiven.

Tidigare hade karma fått råda inom film och tv-världen. Även om dåliga saker händer så betyder det något och för det mesta finns det någon sorts rättvisa på slutet.ta

Detta för oss till rollspel. Här tror jag att ett spel var tidigare ute än den generella populärkulturen men det var ett spel baserat på litteratur som länge var nihilismens hemma plan. Det spelet var Call of cthulhu med sina scenarion där alla dog och det inte finns någon rättvisa. Sedan har detta förfinats i andra Cthulhu och Chambers baserade verk så som Delta Green men inte ens andra skräckspel har varit nihilistiska. World of darkness var mer eller mindre bibliska fan-ficition och till och med Kult har en metafysik som är allt annat än nihilistisk trots spelets mörker i övrigt.

Sedan slog det mig, mina OSR D&D spel är grymt nihilistiska. Det finns ingen karmisk rättvisa, det finns ingen absolut moral, medan gudarna finns är de småaktiga och inte ens viktiga för kosmoset, folk dör som förtjänar att leva och vice versa och det finns ingen moral eller läxa att lära. Saker bara händer, ingenting betyder något och världen bryr sig inte om karaktärerna.

Finns det någon moral eller karmisk rättvisa i era spel? Eller inte?

 

[obak]

Jo, det gör det nog. Försöker att vara neutral och bara spawna på reaktioner men allt som oftast så blir det att dåliga handlingar ådrar sig dålig respons, Fast det beror kanske mer på att folk som gör dåliga saker spelar det som Chaotic Stupid.
Sedan har vi andra sidan, Lawfull Stupid, där paladinen skjuter Luke Skywalker för att han och Han Solo inte betalade hamnavgift när de flydde från tattooine, det är minst lika förödande för nihilismen, mest för att jag tappar tålamodet och klyver idioten.
Å det tredje så vill man ju som spelledare att ens spelare skall spela emotionellt hellre än smart eftersom äventyret, och världen, cirkulerar runt spelarna.

 

[Cybot]

Moral och karmisk rättvisa finns nog till en viss del när jag spelleder. Men ingen kosmisk moral eller övernaturlig karma, då jag anser att både moral och karma utgår ifrån människan. Det är bara den smartaste, starkaste och tursammaste som kommer undan karma. Resten straffas när folk ser igenom deras bullshit och beslutar sig för att de har fått nog.

 

[Ond bråd död]

Jag tror rollspel överlag är mer "nihilistiska" just för att det är spel. Det finns oftast ingen dramatisk struktur som säger att hjälten får flickan på slutet t ex. Rullar man dåligt så förblir man singel även i eftertexterna.

Sen finns moral/karma när SL försöker efterlikna scenarier från film/tv-serier eller i vissa former av indiespel där spelet följer en viss struktur.

 

[Mannen i skogen]

Både och.
Rollfigurer med dåliga egenskaper och regelbundna fula handlingar kommer få det i sitt eget knä och behöva hantera det förr eller senare. Rollfigurer som generellt är omtänksamma och hjälper andra får gott rykte och många allierade och supporters.
Samtidigt bestämmer tärningarna rätt mycket, så slumpen och höga färdighetsvärden (i exempelvis bluffa) får lov att snurra till mitt moraliska universum.
Dessutom kan jag mycket väl lägga en besvärlig situation i knät på en rollfigur som gör allt den kan för att leva ett gott liv, bara för att se hur spelaren hanterar det – spelaren har ju annars försökt gardera sig mot såna saker genom att vara snäll.

 

[Xyas]

Oftast ingen karma eller rattvisa. Men en av de personer jag har spela med i aratal har det dar inneboende i sig av nagon anledning. Nar hans rollpersoner gor hemska och taskiga saker mot andra i spelvarlden (vilket vanligtvis ar fallet, han ar en san spelare) sa hander det sa sjukt nasty saker med honom baserat pa slumpelementen i spelet.

Han kan spela den hardaste krigaren i de fem kungarikena, men nar byfanen vars familj han mordade dyker upp for att utkrava hamnd med ett oslipat, rostigt svard kommer en osannolik serie tarningsslag garantera att krigaren blir brutalt lemlastad. Samma tendens har varit uppenbar i flera ar och over dussintalet kampanjer och rollpersoner.

Till slut trottnade spelaren pa det och gjorde en pacifistisk good-goody helare som hjalpte allt och alla. Bam! Alla tarningsslag han nagonsin slar ar lyckade och han bara glider oskadd genom omstandigheter som tar livet av flera andra rollpersoner.

Spoiler: kommentarer

Är han (eller har han blivit) religiös?

 

[Snow]

Jag försöker oftast vara neutral till vad som händer, moraliskt. Ibland, när spelarna låter sina rollpersoner begå grymma dåd som de egentligen borde låta bli, så får de lida lite för det. När de slutar spela sin rollpersoner och övergår till att vara en mördarluffare typ.

Annars är min avsikt att låta världen vara som världen är mest, orättvist. Jag tror att jag misslyckas ofta.

 

[Recca]

Jag brukar försöka att inte ha någon moralisk eller karmisk rättvisa men ofta är det spelarna som i kraft av sin närvaro iom sina RP's som skapar rättvisan. Ibland beror det säkert på bleed, och det gillar jag inte riktigt, men ofta så beror det på att det passar i storyn.