Ok, det här har inget urpsprung i "kritiken" utav mitt layoutförslag eller något. Jag gjorde den mest för skojs skull och lärde mig lite nya saker. Sådant är tacksamt.
Angående texten så ... och jag är ingen hejare på att skriva, men...
Jag vet inte.
Vissa ordval skulle åtminstone jag ha gjort annorlunda med. Förvisso inviduellt men det känns konstigt med "Läderskorna plaskade mot trottoaren...", då läderskor mer tjippar, antar jag. Plaska är att springa runt i vattenpölar och gärna hoppa i dem. Typ som barn gör. Men det är ordvalen och som jag skrev så är det mer inviduellt.
Det jag annars uppmärksammar är hur kompakt och välbeskriven texten är. Kan låta positivt men ibland är ordbajsning faktiskt bättre än när det är kompakt. Tänker exempelvis på meningen "Hon stod där, långbent, välklädd och ljuvlig." som är jättekort och jättekompakt. Hela meningen kan man sprida ut i den övriga texten och det hade varit bra om du utvecklat någon utav de där detaljerna. Vilket du förvisso gjort i den senare redigeringen. Jättebra.
Och så en annan grej som också är en mer personlig uppfattning är att texten inte är noirig. Jag tänker mig främst
deckarromaner, där det finns fullt utav omskrivningar och där läsaren får fylla i tomrummen med sin fantasi. Du har försökt fånga det här att man inte vet vad som egentligen pågår, men du saknar villospåren som är så typiskt för genren. Alltså, skriva om något oväsentligt och sedan leda in på själva handlingen (se länken).
Ett exempel på vad jag menade med sprida ut meningen i övriga texten:
Orginal: "Jag blåste ut den rogivande röken ur lungorna och vred stilla på huvudet. Hon stod där, långbent och ljuvlig, iklädd en elegant minkpäls. Under den man kunde ana en mörkröd kroppsnära klänning och ett fantastiskt dekoltage. Hon låste min blick..."
Omskrivning: "Jag blåste ut den rogivande röken ur lungorna, vred stilla på huvudet och såg något ljuvligt. Två långa ben som förvann upp i en elegant minkpäls för att sedan svepas in i en mörkröd, åtsittande klänning. Hon låste min blick..."
/
Han som upptäckte att dekolltage (vilket tydligen betydde urringning) stavas med två L
<font size="1">Sökord: "golv" med Storuggla som skribent.</font size>