Noir är...
Målet med Noir är att skapa en miljö och stämning där spännande, dramatiska och underhållande berättelser kan födas och drivas framåt av spelare och berättare tillsammans. Här följer ett antal väldigt stilistiska och allmänna tankar kring hur Noir kan spelas, även om det givetvis stöder andra typer av berättelser likaväl. Det nedan bör ses som en väldigt generaliserande beskrivning, där mängder av undantag från gängse konventioner existerar sida vid sida.
Tanken är att Noir skall innehålla element för att skapa just den spelvärld som både spelare och berättare vill uppleva äventyr i. En melankolisk värld där ödet styr mörka tvivlande hjältar i en hopplös kamp mot en nedlåtande överhet, utbredd korruption och brutal brottslighet – och inte minst en kamp mot sig själva, där destruktiva känslor som våld, hämnd, lust och begär ruvar under ytan.
Spelarna skapar sina huvudpersoner vilka ofta är antihjältar med traumatiska upplevelser i sitt förflutna. De har svagheter och rädslor likt alla andra och ingen är perfekt, men de äger dock möjligheten att utföra små eller stora underverk i den dystopiska värld i vilken de lever. Deras inneboende moral är vanligen tveksam men är sällan varken helt svart eller helt vit, utan hamnar i en gråzon där egoism och överlevnadsinstinkter avgör. Deras drivkrafter varierar – kanske någon vill nå förlåtelse för tidigare synder, en annan vill finna sin ungdomsförälskelse och äntligen bekänna sin kärlek medan en tredje vill hämnas den korrupte åklagare som gjorde att han eller hon förlorade familj, hem och heder.
Vanliga företeelser i Noirs värld är korruption, våld, cynism, pessimism, utanförskap, skuld, desperation och paranoia. Individerna som rör sig i berättelserna är ofta hårdkokta privatdeckare, charmerande sociopater, korrupta poliser, nitiska byråkrater, listiga underrättelseagenter, brutala gangsters, patetiska småskurkar, kedjerökande krigsveteraner och kallhjärtade mördare. Vanliga egenskaper hos dessa är besatthet, grov cynism, uppgivenhet, skuldkänslor, grubblande, inre osäkerhet och ett solkigt förflutet, fullt av mörka hemligheter, tragedier och svikna löften. Ofta är de moraliskt tvivelaktiga förlorare som slår ur underläge och som kämpar för att överhuvudtaget överleva i den hårda och oförlåtande värld de befinner sig i. Inte sällan misslyckas de. Förräderi, mord, hämnd och skuld är mycket vanliga ingredienser i berättelserna.
Omgivningar och miljöer karaktäriseras av mörker, skuggor, regn och dysterhet. Regnvåt asfalt, spruckna fasader i mörka gränder och smutsiga bakgator sparsamt upplysta av nakna glödlampor eller väderbitna neonskyltar, är klassiska scener i en typisk Noir-berättelse. Detta formar personerna som lever där, många är moraliskt brutna, sadistiska och själviska, och kärlek, lugn och omtanke är lika sällsynt som en hederlig poliskonstapel. Individerna är trasiga, med svagheter, dåliga erfarenheter och sargade psyken, och kan inte finna vägen ur det egna helvetet utan upprepar bara sina dåliga mönster gång efter annan i hopp om att nå något bättre, att lyckas med något, även om det bara är att överleva till morgonen.
Typ så. Var det svar nog?
