Förutom
1000T och
Ymirs inlägg, så är det
riktigt ruttna inlägg i den här tråden. Finns det någon här som faktiskt kan svara på
vad det är som
skulle kunna vara nydanande med Noir, oavsett om det är det eller inte? Jag hade nog inte skrivit i tråden om det inte varit för den urusla kvalitet som det var på de här inläggen.
Det jag tycker är nydanande med Noir är att spelarna har något att tillföra handlingen. Dels via sina rollpersoner, där drivkrafterna kan användas för att väva in dem i handlingen av spelledaren. Det
Ymir nämnde är en sak, men med Noir så får man faktiskt
verktyg för att göra detta. Jag håller inte regellösningarna i Noir särskilt högt, men om man inte vill läsa om scenariotskapande på engelska på nätet, så bör man köpa boken enbart för det sista kapitlet i boken som handlar om
hur man lägger upp ett scenario (tryck trådat om du kör platt visning).
Utöver detta så har spelarna även tillgång till ödespoäng som man kan spendera för att påverka miljön och därmed i viss mån även handlingen. Just regelavsnitten
är aha-upplevelser om man inte har slukat Forge-spel, till skillnad från allt annat svenskt "skräp" som produceras idag (undantaget Supergänget och Berättelser från Staden). Till och med hypade Coriolis innehöll (enligt vad jag hört) inga "Aha"-upplevelser i regelavsnittet - inget nyskapande. Noir har det
i varje kapitel.
Sedan måste jag givetvis slagga spelet också.
Utifrån mina preferenser så skulle jag
aldrig spelleda Noir, då de nydanande sakerna formligen
dränks i regler, vilket jag tycker sabbar hela grejen med det nydanande. Dessutom så hänger inte direkt regelavsnitten ihop så att det är inte ett genuint system; något som jag brukar kräva av system idag. Språket i ickeregelbitarna är inte heller det bästa. Med detta sagt så vill jag notera att jag har endast läst Noir en gång och det var för ett år sedan. Jag skulle vilja testa spelet för att se om det verkligen håller allt det som
Marco Behrmann säger att det ska göra. Det är mycket möjligt att jag har missat en hel del i min läsning.
/
Han som kände att han var tvungen att göra ett inlägg