Re: Nä' nu!
Väl där inne så visar det sig att suggia initisiativ regler tar ifrån oss överraskningsmomentet av att hela tiden vilja "gå på". För spelets skull, spelar det ingen roll om vi så skulle komma krypandes på alla fyra letandes fällor med mikroskop eller om vi stormar likt ryska infanterister beredda att ta förlusterna av minor eller andra fällor bara strids tempot behålls.
Okej... Eller nja...
Alltså, du har förstås rätt, på sätt och vis. Men, iaktag följande:
Det du nämner som fördelar med att ta initiativet; att "aldrig låta fienderna samlas och kunna lägga sig i ett bakhåll," det är ju en effekt man får med D&D-reglerna genom att bestämma var striden skall äga rum. Vi kan tycka att det
ser dumt ut med krigare som ställer sig på en ruta och sedan bara står där och dunkar, men tolkar man det som en abstraktion av striden så ger det faktiskt de resultat du eftersträvar; man kan förstöra motståndarnas strategier och välja hur man vill att striden skall se ut.
Det här, jag kallar det att "ha kontroll" över striden, är något som ofta blir resultatet av att man tar det spelmässiga initiativet; att man får agera först. Så de båda hänger ihop. Det
går visserligen att agera "först" fastän man ändå inte har några möjligheter att ta kontroll över striden; och visst kan man tycka att ordet "initiativ" fungerar dåligt i dessa fall. Men i grund och botten hänger de ju ändå ihop i systemet.
Ägnar man sig jättehårt på förflyttningar under sin tur (och om man får agera någorlunda tidigt i rundan) så har man goda möjligheter att ta kontroll över striden - då tar man alltså initiativet på det sätt som du pratade om att ryska infanterister kunde göra.
Väljer man istället att förflytta sig långsamt och iakta försiktiga åtgärder så ger man fienderna goda möjligheter att förflytta sig till strategiska positioner och alltså ta kontrollen över striden. Där ser man hur försiktighet kan göra så att motståndarna erövrar kontrollen från en.
Så det du i dagligt tal kallar för "initiativ" är kanske inte helt och hållet likställt med det D&D-reglerna kallar för initiativ, men D&D-reglernas s.k. initiativ fungerar ändå i mångt och mycket just så att det ger upphov till spelsituationer som fungerar precis som det du kallar för "initiativ".