Jag tackar David för en djuplodande och klarsynt recension. Det är givetvis alltid kul att se att ens verk har inspirerat och ger fina omdömen och ett bra betyg. =)
Som alltid när det gäller recensioner så är de bästa de som är subjektiva men som samtidigt förklarar varför man tycker si eller så - något jag tycker var föredömligt i det här fallet. Jag ser ingen direkt poäng att kommentera detaljer i den. Däremot vill jag bemöta det som hävdas vara "kvinnofientligt". Jag skulle hellre kalla det för att den är "människofientligt".
Noir är en mörk värld, där ondska är vardagsmat och godhet och hopp är sällsynt, om det överhuvudtaget finns. Det är en polariserad miljö som är dragen till sin spets. Jag tog för knappt ett-och-ett-halvt år sedan upp det hela med en viss vånda i tråden:
Manligt/Kvinnligt i Noir, en intressant tråd där många åsikter ventilerade.
Den världsbild som är vardagen i Imperiet bygger dels på ett synsätt som var vanligt före Andra världskriget, dels på klassisk film-noir, där kvinnans roll är stereotyp och inte speciellt modern. Till detta finns en ond värld där grova våldsamheter förekommer ofta. Män liksom kvinnor drabbas tämligen förbehållslöst. Dock misstänker jag att våld mot kvinnor blir tydligare och än mer avskyvärd än våldet mot män om man drar Imperiet genom vår tids verklighetsuppfattning och mediabevakning över vår egen världs ondska - om man nu kan kalla det så. Våldtäkter, förnedring och övergrepp väcker vanligen mer avsmak när det riktas mot kvinnor än mot män. Att män lemlästas, torteras, misshandlas, dödas eller shanghaias väcker inte samma anstöt av någon anledning som jag väljer att inte spekulera kring. Bägge könen råkar illa ut i Noir - uttrycken ter sig annorlunda. Är det provocerande? Jag förstår att det kan uppfattas så.
Viktigt att komma ihåg dock är att jämlikhet är inget som är allmänt vedertaget i Imperiet. Skillnaderna mellan könen och mellan samhällsklasserna, där folkslag, bakgrund och familjenamn ingår, är enorma och fullständigt orättvisa. För att klara sig måste man som individ kämpa mot en överhet och omgivning som inget annat vill än att man skall hålla sig på sin plats, utan att störa ordningen eller skapa problem för Staten. Återigen polariserar Noir skillnaderna mellan könen, där män oftare porträtteras som fysiskt starka och överlägsna kvinnan, och där kvinnan oftast porträtteras som smartare, listigare och sexigare än männen - båda könen når framgång, men med hjälp av olika metoder. Det är som sagt den generella synen i Imperiet och vanligen den som gäller i film-noir-andan.
Det viktiga här är att poängtera att detta
inte är fallet för huvudpersonerna! Huvudpersonerna ("rollpersonerna") har
inga regelmekaniska begränsningar eller fördelar baserat på kön. Kvinnor och män kan göra i princip samma saker - det enda som står (om jag minns rätt - jag har ännu inte fått en bok i min hand) är att kvinnliga frontsoldater är mycket ovanliga. Det finns alltså inga hinder att rollspela en kvinna i Noir, annat än samhällsnormerna (vilka påverkar alla individer i olika grad) i Imperiet in-game.
Det finns fem primära karaktärer som följer en genom Noirs små noveller och ögonblicksskilldringar, jämte ett antal bi-karaktärer. Av dessa fem är tre kvinnor och en av dessa skulle jag påstå är en av de starkaste av gruppen, kriminalinspektören Anya Malov. En annan, Jessca Navarre, är en ångestfylld fixare och oerhört skicklig tjuv, men hon bär på en bakgrund som både är hennes förbannelse och räddning. Hennes syster, Talia, är mer av arketypen för femme fatale, en kvinna som med stor list och manipulativ skicklighet har kommit upp sig i Sandukars hierarki. Dessa tre finns med för att bryta av mot den övergripande allmänna synen på könen i Imperiet (starka män mot hemmafruar eller sexuellt utmanande individer) och för att belysa att hjältarna kan vara av vilket kön och sysselsättning som helst. De två männen som man som läsare följer är mer typiska för film-noir, en loser-deckare och en surmulen slagskämpe med ett stort hjärta för de få han bryr sig om.
Jag misstänker att Victoria (Noirs redaktör) när hon har spelat Noir vid ett flertal tillfällen inte har känt sig förnedrad eller hindrad av Noirs världsbild - hon har själklart också läst all text i Noir och har, som vi övriga i Team Noir, konstaterat att det förekommer massor av sadistisk ondska i Imperiet och vem som helst kan drabbas när som helst av de mest fruktansvärda övergrepp och brott. I övrigt har ett flertal kvinnoroller gestaltats under berättelserna som har avverkats och inga av dessa har så vitt jag minns drabbats av något kvinnoförakt under spel. Noir bygger mycket kring att huvudpersonerna är berättelsens fokus och de har också möjligheter som skiljer sig från gängse Svensson i Imperiet.
Men den polariserade och i vissa fall extrema världsbilden är också det som är grogrunden för intressanta och moraliska uppslag och berättelser i denna miljö, där man kan kliva in från vårt förhållandevis trygga och jämställda Sverige anno 2006 till en värld från förr, dragen genom ondska, cynism och brist på respekt för människan, där ett byråkratiskt helvetesmaskineri gör allt för att krossa individen, döda drömmar och utplåna framtidshopp.
Personligen tycker jag att det är en oerhört intressant bakgrund för att spela rollspel i, och vi som har spelat Noir delar mångt och mycket den uppfattningen och tänker fortsätta att utforska det mänskliga och omänskliga framgent.