Nekromanti Noir?

[han göte]

Jag har under längre tid varit sugen på att köpa Noir, och undrar nu vad ni som spelat det har att säga om det, är det ett bra spel?

Har tidigare bara spelat eon, neotech och mutant, men har förstått att regelsystemt inte är som något av dessa spelen, eller har jag fått fel för mig?

men är det ett spel värt att köpa?

 

[Beastslayer]

Det är ett grymmt spel !

regelsystemet är precis som du fått höra inte likt varken Eon, Neotech eller Mutant.
Det är dock ett klockrent system som jag personligen gillar pågrund av flytet i det.

Jag rekomenderar dig starkt att köpa spelet!

 

[han göte]

Okej det låter bra, undrar även hur kvaliten på bökerna är, altså hur bra de håller, för de trycks väll av samma som trycker neogames böker och en del av de eon och neotech böker jag köpt har fallit sönder innan man hunnit läsa igenom dem.

 

[Arfert]

Upplever kvaliteten på Noirs tryck och bindning som rätt bra... men jag har bara "finläst" min bok.

 

[Beastslayer]

Noir har riktigt bra bindning och är en bastant och ordentlig bok. Den kan fungera som ett självförsvarsvapen då den är ungefär lika stor som Svearikes lagbok

Du behöver inte oroa dig för att boken ska falla sönder så länge du inte ger den en rejäl omgång stryk!

 

[Oscar Silferstjerna]

Ja, mitt ex har också hållit bra!

 

[wilper]

Har du orkat igenom Eons regler så borde Noir inte vara något bekymmer. Det är massor att läsa innan man kommer igång dock.

Vad gäller själva boken så har min bok varit med på lite resor och sådär och den håller fortfarande ihop. Det är nog inte ett problem.

 

[Andy]

Noir är toppen.

Gällande bokens kvalité så har jag råläst mitt ex. (typ läst 12 kpitel medan jag duschat) och den håller fint. Kan jämföras med Saga (tycker jag men nu får jag säkert skit från Arfert och Dante wink).

Det är mycket regler att läsa men allt är mycket strömlinjeformat och följer samma grunder. Jag ska vilja, något pretentiöst, jämför Noirs regler med en lök. Systemet har många lager och du väljer själv hur mycket du vill skala av, för att dom ska passa dig och din spelgrupp.

Man kan säga så här också. Det finns 9 grundegenskaper som har ett värde mellan 1-6 (kan bli högre). Sen finns det 27 färdigheter som har ett värde mellan 0-12 (kan bli högre) samt specialiseringar som ger färdigheten en bonus på +2-+5 när en situation som passar specialiseringen uppstår. Sen ska du lägga färdighetsvärdet till resultatet av ett öppet slag med 2T10. Slår du 20 eller mer har du lyckats.

Men det tjusiga är att det inte bara är färdigheter som påverka karaktärens chanser att lyckas. Det finns drivkrafter och karaktärsdrag som också påverkar din karaktärs chanser på ett positivt eller negativt sätt. Underbart.

Sen är allt paketerat i ett välformulerat beskrivande språk.

/Andy som alltid förespråkar Noir (och Saga). Ja vet! SMILE

 

[Brynolf]

Har inte orkat sätta mig in i Noir så mycket än, men själva boken känns gedigen och luktar dessutom gott.

 

[Beastslayer]

Och vi vet alla att ett bra rollspel desutom luktar gott så Noir måste verkligen vara bra

 

[Andy]

Re: Noir? (OT)

Och vi vet alla att ett bra rollspel desutom luktar gott så Noir måste verkligen vara bra wink

Men det är sant, tycker jag. Jag kan fortfarande komma ihåg lukten när man öppnade en av Nya Mutants lådor (cyberpunksmutant, alltså). Det var något speciellt med de där lådorna, böckerna med konstigt format (C5?) och allt det där. Äventyrsspel var bra på att skapa nostalgi.

 

[Zire]

Jag var hårt kritisk i början. Men det är riktigt bra spel. Ganska mycket regler och man behöver sätta sig in i dem (jag håller alltså inte med om att de finns på olika nivåer som man kan välja). Jag tyckte de blev bra när man väl började få koll på alltihop. Världen är en smaksak, det är neonoir (med mycket tyngd åt den klassiska), som sådan är den nog bra. Och reglerna stöder världen bra.

Det enda riktigt negativa tycker jag är att det är svårt att hitta i boken. Jag upplever att jag ofta får sitta och bläddra fram och tillbaka desperat letandes någonting.

Sedan tycker jag stilen/layouten i boken är ganska tråkig. Men det verkar jag vara ensam om...

Jag rekommenderar för den som gillar "traditionella regler" i en modern tappning. Och för den som gillar noir.

 

[Mogger]

Ja, Noir lär vara det bästa spelet i sitt slag i Sverige. Det är betydligt intressantare än Eon, systemmässigt, och för dessutom (lite styvmoderligt) in lite indieinfluenser. Styvmoderligt? Har inte jag snackat om hur Noir är unikt för att det gör just det här? Jo, men jag hade fel. Berättelsekapitlet är suveränt och handen på hjärtat så förtjänar det kapitlet ett helt annat spel. Resten av boken är ett tradspel som inte talar samma språk. Det är väldigt mycket "SL har sista ordet så att det inte blir fel" och "spelaren kan föra in en oviktig SLP" och sånt. Det är alltså hela "Vad händer om RP får tag på en bazooka??? Hur kan jag hindra dom från att bli för mäktiga"-dilemmat igen. Det är alltså tvärtemot vad Berättelsekapitlet säger. Dilemmat finns ju inte på riktigt. Det är bara inbillning.

Personligen gillar jag settingen skaprt. Jag har inga problem med att män är män och kvinnor är slampor eller offer. Så är det i Noir och det funkar.

Utöver det håller jag i princip med vad andra har sagt. Och är man inte ett dugg intresserad av indiegrejer så är spelet antagligen i det närmaste felfritt.

 

[Brynolf]

Tog mig en sniff igen alldeles nyss när jag kom hem från jobbet och jajamen, det här måste vara det mest väldoftande rollspelet jag någonsin lagt kranen i. Borde kanske läsa igenom det någon gång.

 

[Big Marco]

Det är väldigt mycket "SL har sista ordet så att det inte blir fel" och "spelaren kan föra in en oviktig SLP" och sånt. Det är alltså hela "Vad händer om RP får tag på en bazooka??? Hur kan jag hindra dom från att bli för mäktiga"-dilemmat igen.

Huh? Jag delar inte uppfattningen, men det kanske är någon nyans som inte har slagit igenom. Det enda som SL har sista tjing på är frågan "Är det rimligt?" och det är för att förhindra pajas-urartning. Spelarna kan mycket väl introducera både bazookas samt relevanta berättarpersoner. Vad har fått dig att uppfatta det annorlunda?

 

[Mogger]

Huh? Jag delar inte uppfattningen, men det kanske är någon nyans som inte har slagit igenom. Det enda som SL har sista tjing på är frågan "Är det rimligt?" och det är för att förhindra pajas-urartning. Spelarna kan mycket väl introducera både bazookas samt relevanta berättarpersoner. Vad har fått dig att uppfatta det annorlunda?

Det är faktiskt rimligheten jag pratar om. Jag tycker att rimligheten i Noir är för rimlig. För mig (och spel som ex Sorcerer som uppfann bomber och flaggor) är inte rimlighet ett självändamål och jag upplever det som att det krockar med berättelsekapitlet. För väldigt ofta har även systemet sista tjing på är frågan "Är det rimligt?" och då tycker jag att det blir kontraproduktivt. Alltså, man kan föranledas att tro att berättelsekapitlet satts i främsta rummet men i själva verket är Noir ett (oerhört kompetent) spel som sätter just sånt som rimlighet och hur det bör funka i verkligheten i första rummet.

 

[Big Marco]

Alltså, man kan föranledas att tro att berättelsekapitlet satts i främsta rummet men i själva verket är Noir ett (oerhört kompetent) spel som sätter just sånt som rimlighet och hur det bör funka i verkligheten i första rummet.

Intressanta åsikter - men jag håller inte med ändå. ,-)

(men jag tycker att det är en intressant punkt du tar upp - jag har inte hört den förut)

Exempelvis är "rimligheten" i Noir satt till något oerhört subjektivt. Karaktären Marv från Sin City är inte rimlig i verkligheten men anses av mig vara helt rimlig i Noirs värld.

Men jag kanske är otydlig i beskrivningen? Å andra sidan ville jag få med någon form av gränsdragning i känslan, i förståelse vad skaparna av spelet anser vara "Noir". Men både och Petter tog kraftigt avstånd från allt vad "realism" är, för Noir är inte simulation eller realism. Men det är viktigt att det finns en rimlighet som värdegrund mellan alla spelare och berättaren. "Det sociala kontraktet" om så önskas. Och det är det som ger vad ordet "rimlighet" bör innebära för gruppen.

 

[Rising]

För mig (och spel som ex Sorcerer som uppfann bomber och flaggor) är inte rimlighet ett självändamål och jag upplever det som att det krockar med berättelsekapitlet. För väldigt ofta har även systemet sista tjing på är frågan "Är det rimligt?" och då tycker jag att det blir kontraproduktivt.

Fast du; det där är ju det argumentet jag brukar använda mot Fate och liknande - att det blandar in föreställningar om simulation och rimlighet; vilket jag anser kontrasterar mot berättelsefriheten - och då brukar väl ändå du bemöta mig med att det måste in ett sånt inslag för att konsekvenserna av det man inför i storyn skall förankras i något konkret, så att det hela inte ska bli för flummigt? (säg till om jag missförstått dig)

Nu kan du ju förstås mena att du föredrar en medelväg, och det är så klart - det finns alltid olika smak om hur mycket av det ena eller det andra man vill ha - men jag tycker det är en fråga om detaljism och inte en fråga om helt olika paradigmer.

Jag anser nämligen absolut att även Sorcerer m.m. ser rimlighet som ett självändamål. (okej, jag har visserligen inte Sorcerer, men jag tar för givet att fiktionen påverkar systemet kausalt i någon ände i det systemet också - eftersom forgeiterna aldrig tycks vilja frångå det tradparadigmet)

I min mening är alla sådana system - även Noir - jämförbara i detta avseende. Så fort fiktionen påverkar systemet på något sätt så placerar jag dem alla i ett och samma fack, även om graden av detaljism förstås varierar dem emellan.

Typ; som Marco just skrev: När man inför saker i fiktionen så gör man det enligt ens egen (eller snarare gruppens gemensamma) uppfattning om rimlighet, men när detta väl är gjort så har man ett system som hanterar vad som är rimligt givet det man har hittat på.

Om alla tycker det vore passande med ett gäng skurkar som gör en driveby meddelst en bazooka så har du grönt ljus att införa en sådan. Systemet säger inte emot. När skurkarna sedan skjuter på din flickvän (öh, vad är det här för en spelsession, egentligen?) med denna bazooka så tar dock systemet vid och berättar hur mycket det gör i skada. I den änden är Noir förmodligen mer detaljerad än de flesta forgespel, men det är ändå en gradskillnad mellan olika spel i en och samma paradigm. Åtminstone Fate fungerar iaf enligt precis samma premiss.

 

[Mogger]

Fast du; det där är ju det argumentet jag brukar använda mot Fate och liknande - att det blandar in föreställningar om simulation och rimlighet; vilket jag anser kontrasterar mot berättelsefriheten - och då brukar väl ändå du bemöta mig med att det måste in ett sånt inslag för att konsekvenserna av det man inför i storyn skall förankras i något konkret, så att det hela inte ska bli för flummigt? (säg till om jag missförstått dig)

Jo, det är helt rätt. Fast kanske inte flummigt, jag har inget problem med lösa ramar, det jag eftersträvar är helt enkelt en oväntad dynamik och sånt som bara människor som samverkar kan uppnå. (Jag tror inte ens att det är möjligt att spela den typen av spel jag gillar enbart med hjälp av storymekanismer)

Nu kan du ju förstås mena att du föredrar en medelväg, och det är så klart - det finns alltid olika smak om hur mycket av det ena eller det andra man vill ha - men jag tycker det är en fråga om detaljism och inte en fråga om helt olika paradigmer.

Jo, jag menar att det faktiskt är en fråga om olika paradigmer. Noir sätter rimligheten i första rummet medan ex Solar System sätter berättelsen i första rummet. Båda spelen bygger på att spelarna bidrar och att alla är överens i spelgruppen men det är två helt olika spel, med två helt olika mål. Det är mycket möjligt att Noir ligger väldigt nära gränsen för att kvala in i Solar Systems gäng, men det är inte över gränsen.

Typ; som Marco just skrev: När man inför saker i fiktionen så gör man det enligt ens egen (eller snarare gruppens gemensamma) uppfattning om rimlighet, men när detta väl är gjort så har man ett system som hanterar vad som är rimligt givet det man har hittat på.

Om alla tycker det vore passande med ett gäng skurkar som gör en driveby meddelst en bazooka så har du grönt ljus att införa en sådan. Systemet säger inte emot. När skurkarna sedan skjuter på din flickvän (öh, vad är det här för en spelsession, egentligen?) med denna bazooka så tar dock systemet vid och berättar hur mycket det gör i skada. I den änden är Noir förmodligen mer detaljerad än de flesta forgespel, men det är ändå en gradskillnad mellan olika spel i en och samma paradigm. Åtminstone Fate fungerar iaf enligt precis samma premiss.

Fast det är här du har fel. SL kan inte göra den typen av Drive-bys hela tiden. Eller han kan kanske men i vissa fall måste han betala Öde för att göra det. Och det kostar exempelvis mer Öde för en spelare att introducera något som påverkar storyn mer. Även här sätts alltså rimligheten i första rummet. Om jag inte som spelare har råd att introducera en rik finanspamp så kan jag inte. SL kan inte aktivera nackdelen Vendetta (Bazookaskurkar på jakt efter flickvännen) mer än 1ggr/session.

Det finns en fler sådana här saker som helt enkelt ställer sig mellan rimlighet och berättelse.

Ps. FATE är lite tydligare i sitt uppsåt f.ö. Det går inte att missta att FATE är et tradsystem med spelardriv och betoning på action.

 

[Mogger]

Jag tror att vi pratar om precis samma sak egentligen. Det jag menar sätter lite käppar i hjulet för mig är vad du menar gör tvärtom. Och det är inte så konstigt.

Och med krocken menar jag att som SL kan du inte fritt bomba flaggor eftersom systemet faktiskt vill ha något att säga till om med.